Pinsamt, Brooklyn

Jag hade sparat den senaste delen i serien om Brooklyn, bokbindaren med en obehaglig förmåga att alltid snubbla över lik, för att ha den vid något tillfälle när jag bara ville slöläsa, sådär lite avslappnat. Serien om Brooklyn brukar ju oftast erbjuda just det: total relaxing i bästa cozy crime-anda. Blev därför extremt BESVIKEN när det visade sig att A Cookbook Conspiracy inte bara var gruvligt seg och tråkig, utan även hade ett tämligen pinsamt korrfel.

Jag vet att jag i egenskap av redaktör och korrläsare är överkänslig, men när man i en bok som till stor del handlar om att huvudpersonen är boknörd, plötsligt läser att hon arbetar med en gammal utgåva av Jane Austens Northanger ALLey ... Hela det fiktiva bygget skakar lite där, kan man säga. Jag störde mig extremt mycket på att ingen hade upptäckt det (synnerligen genanta) felet innan boken gick till tryck. Så nä. Tråkig plott och tråkiga fel – A Cookbook Conspiracy får nog lägst betyg av alla i serien.

Läs om de andra delarna i serien Bibliophile Mysteries.

Katten i biblioteket

En bibliotekarie med en Maine Coon-katt som hjälper till att lösa mordet på en känd författare - ja, det låter väl trevligt?
Murder Past Due är första delen i en serie av Miranda James,  en väldigt lättsmält, väldigt typisk cozy crime. Jag läste ut den på ett par timmar, och den fyllde sin funktion som underhållning. Till exempel var det ganska roligt att läsa om hur exalterad huvudpersonen blir när han får ägna sig åt sin favoritsyssla: katalogisering. Bibliotekarienördigt de luxe, och lite gulligt sådär.

Däremot hade det inte skadat med lite mer action, fart och dramatik. Visst, här finns ett mord och så, men det blir aldrig så värst spännande. Även om det till viss del ligger i genrens natur att saker och ting går lugnt till, är det ju bra om man inte tråkar ut alldeles.

Och så en annan, viktig fråga. Varför har man satt en helt annan katt på omslaget än den som beskrivs i boken? Diesel, som den heter, ska vara en gråtabby Maine Coon, men den på omslaget är något helt annat. Lite trist, med tanke på att katten spelar en rätt stor roll i boken. Serien heter ju t o m "A Cat In The Stacks", så så kunde man väl välja rätt katt? Och ja, det var en crazy cat lady-anmärkning att göra. Men jag tycker bara det är trist när omslag - oavsett om det är katter eller annat på dem - inte stämmer överens med innehållet.
Nåväl, låt oss trösta oss med två bonusbilder på fina Maine Coon-kissar!

Ett chihuahuaspöke

Jag gillar spöken, jag gillar cozy crime och jag har en chihuahua. Alltså borde väl den här boken vara klockren för mig, eller hur?

Esri Albrittens Chihuahua of the Baskervilles är första delen i en serie, och börjar när tidningen Tripping Magazine ger sig ut för att följa upp en reportageidé. En känd hundklädesdesigner, den rara gamla damen Charlotte Baskerville i pittoreska Manitou Springs, tror sig ha sett spöket av sin f d hund Petey. Tripping, som specialiserat sig på hemsökta resmål, nappar genast och skickar dit ett team. Men väl där visar det sig att det nog är mer än bara ett hundspöke i farten; någon verkar vara ute efter Charlotte och den förmögenhet hon byggt upp genom att designa hundkläder.

Ok, jag erkänner att plotten låter lite fånig. Men fånigt kan ju vara roligt och avkopplande ibland, eller hur? Jag hade inga direkta krav mer än så. Tyvärr uppfylldes de inte riktigt, för Chihuahua of the Baskervilles var mest av allt lite långtråkig. Det var inte de knasiga inslagen i plotten som inte funkade, utan mer bara de vanliga sakerna, t ex var det påfallande lamt när den skyldige avslöjades. Även om cozy crime brukar vara snällt, var det här tyvärr lite för mesigt, på gränsen till tråkigt. Synd på ett så sött omslag ...

Esri Albritten har en hemsida att kika in på.

Mord i lustiga huset

En excentrisk kvinna som tjänat en förmögenhet på att designa dataspel bjuder in sina nära & kära till sitt stora, ensligt belägna hus för att de tillsammans ska fira hennes kommande 50-årsdag. Tanken är att det ska bli en vecka av idel upptåg och festligheter, men naturligtvis tar alltsammans strax en helt annan riktning när en av gästerna oväntat avlider och ett snöoväder samtidigt stänger av alla vägar ut.

Det är med andra ord upplagt för en ganska klassisk mordgåta, lite slutna rummet sådär. Kate Carlisle gör det i Peril in Paperback, bok nr 6 om bokbindaren Brooklyn Wainwright, det således ganska enkelt för sig - det känns i många delar som att den följer den fastlagda mallen i en berättelse man läst förr.

Peril in Paperback är - som vanligt när det gäller Bibliophile Mysteries-serien - trevlig läsning, och jag gillar karaktärerna. Tråkiga Minka som jag stört mig på tidigare lyser med sin frånvaro, och huset där Peril in Paperback utspelar sig är en kul miljö med alla sina konstiga rum, lönndörrar och överraskningar.

Däremot är själva mordgåtan ganska ljum, och det är stundtals lite svårt att hålla ordning på vem av gästerna som är vem och deras inbördes relationer. Jag hade gärna sett aningen mer action och ett klurigare mysterium. Kanske helt enkelt lite mer crime och lite mindre cozy? Peril in Paperback känns lite som en mellanbok i serien, och får därför ett mellanbetyg av mig. Den är ett klart uppköp om man jämför med del 5, men jag vet att Kate Carlisle kan mycket bättre.

Läs vad jag tyckt om tidigare delar i serien: One Book in the Grave, Homicide in Hardcover, If Books could Kill, Murder Under Cover.

Mord och litterära agenter

Lila Wilkins, 45, har just blivit avskedad från journalistjobbet hon haft i tjugo år när hon upptäcker annonsen från A Novel Idea. Den litterära agenturen söker en praktikant som kan gå igenom alla manus som aspirerande författare skickar in i hopp om publicering. Lila, som älskar att läsa, blir eld och lågor. Här är hennes chans att läsa böcker och få betalt för det! Hon söker, och får till sin stora glädje tjänsten på studs.

Verkligheten på agenturen visar sig dock snabbt vara både mindre glamourös och mindre litterär än Lila föreställt sig. Hon har så nära drunknat i alla taskigt skrivna manus när en till synes hemlös trashank till man dyker upp på kontoret för att ta reda på om det manus han lämnat in blivit läst. Lila - och alla hennes kollegor - avfärdar honom. Inte kan väl en sån som han ha något att komma med? En kort stund senare hittas han död i agenturens väntrum. Upprörd över att hon verkar vara den enda som bryr sig om  den fattige döde mannens öde, börjar Lila ensam söka efter ledtrådar till vad som hänt honom. 


Buried in a Book är en rolig bok - det tror man kanske inte när man läser min beskrivning här ovan. Men Lucy Arlington skriver underhållande och ibland lite bitskt om Lila och hennes kollegor i bokbranschen. Precis som sig bör i en cozy crime-bok, finns här också ett gäng trevliga bybor och vänner, samt en miljö som är lätt att finna sig tillrätta i och tycka om. Buried in a Book var med andra ord exakt det jag sökte när jag köpte den: lättläst, inte alltför överraskande, men trevlig underhållning med lätt boknördsstämpel. Gillar, även om jag har ett par invändningar mot själva deckargåtan (går inte att tala om vilka utan att spoila, så jag struntar i det). Jag kommer säkert att läsa uppföljaren Every Trick in the Book också vad det lider. Det är liksom så enkelt och behagligt att läsa den här typen av böcker. Verklig avkoppling, nu när jag har semester och allt.


Bonuskul: jag har en namne i boken! En av agenturens bäst säljande författare är den romanceskrivande, flärd- och talangfulla Calliope. Hihi! 

Något hemskt har hänt med Kate

Ingen har väl undgått att jag är ett stort fan av Kate Carlisles The Bibliophile Mysteries, serien om bokbindaren Brooklyn i San Fransisco som har en förmåga att alltid snubbla över mordfall och annat ruggigt. Glad i hågen köpte jag del 5, One Book in the Grave samma dag som den kom ut.

Jag började läsa och insåg dock till min förskräckelse att det måste ha hänt något hemskt med Kate Carlisle. För hur förklarar man annars att One Book in the Grave är ... ja, jag kan nog faktiskt inte ens linda in det: boken är usel. Rent ut sagt skitdålig. Förlåt Kate, men det här är ett manus som borde ha stannat på idéstadiet.

Plotten är tveksam från första början och blir bara sämre ju längre det pågår. Samtliga karaktärer uppför sig på ett sätt som känns helt osannolikt (till exempel får de reda på en man de trott varit död i tre år lever - och det enda de då gör är att prata om pastan de just ska äta, sida upp och sida ner). Meningslösa scener och dialoger dras ut i det oändliga. Alltsammans är bara så dåligt att man vrider sig av olust. Jag hade aldrig läst ut den om jag inte redan var ett fan av serien.

Det värsta av allt är att det på något sätt känns som att Kate Carlisle själv varit medveten om att det inte är så bra. På flera ställen ursäktar karaktärerna sig själva och sitt uppförande genom att säga saker som "det här känns ju fel och otroligt, men så var det faktiskt..." Det blir olidligt till slut och det får mig att undra om det helt enkelt är så att Kate Carlisle skrivit mot en väldigt tight deadline och helt enkelt känt sig tvingad att fortsätta med en manusidé som hon själv inte varit så förtjust i. Oavsett vad som hänt, konstaterar jag sorgset att One Book in the Grave är ett totalt bottennapp. Hoppas - och tror - att nästa del i serien, Peril in Paperback, kommer att vara normal och fin och bra. Avskyr när det blir så här med serier man gillar ...!

Dagens bästa överraskning

Ni vet när man går in på Amazon för att bara titta lite, för att se om kanske möjligen eventuellt någon av alla de där böckerna man väntar på har fått sitt släppdatum tidigarelagt? Det händer ju knappast, men ändå - det sista som överger boknörden är hoppet. Den här gången tittade jag bland annat efter Kate Carlisles Bibliophile Mysteries, där del 5 One Book in the Grave, väntas komma ut 7 februari. Och lo and behold - där fanns en annan del i serien! En ny! Som ingen sagt något om tidigare! Som gick att köpa! 

Den nya delen, Pages of Sin, är en special; en kortroman som bara ges ut som e-bok. Låt oss konstatera att det är i det här läget jag är väldigt glad över att vara surfplatte-ägare. Klick, så kunde jag börja läsa. Tror att jag slog något slags rekord där, i hur kort tid det kan gå mellan att man får veta att en bok finns till att man har köpt den och börjat läsa. 

Anyhoo, Pages of Sin börjar lite tragiskt med att en vän till Brooklyns familj har dött. Brooklyns mamma har erbjudit sig att hjälpa till att röja upp i dödsboet, och hittar då ett helt rum som bokstavligen talat är fyllt av böcker: från golv till tak ligger där bokstaplar. Brooklyn tillkallas naturligtvis för att gå igenom vad där finns. Hon hittar flera fina utgåvor att ta hand om och restaurera, bland annat en Jane Austen-samling. Men knappt har hon öppnat böckerna förrän mystiska, kvarglömda papper trillar ut. Papper som berättar hemligheter om den döda kvinnan och hennes familj ... 

Eftersom Pages of Sin är en en kortroman, hinner Kate Carlisle inte göra så mycket med plotten. Den är ganska enkel, och inte superspännande. Boken är därför främst en angelägenhet för de redan frälsta, de som i likhet med mig gillar Brooklyn och som gärna tar alla chanser att umgås lite extra med henne. Hade det varit en vanlig del i serien, hade jag nog varit lite besviken på den, men nu är den ju bara en oväntad bonus och då känns den helt ok. Om inte annat, gjorde den ju väntan på den kommande delen lite kortare!

Författarmord i ny serie

Jag är ju som ni vet mycket förtjust i flera av Berkley Prime Crime-serierna; de där billiga pocketutgåvorna där man kan hitta deckare om allt från knyppling till matlagning och bokhandlare. De är perfekta som underhållning när man inte orkar läsa något alltför djupt. Tidigare har jag bland annat läst Lorna Barretts Booktown Mysteries, Kate Carlisles Bibliophile Mysteries och Laura Childs Tea Shop Mysteries.

När jag tittade efter nya Kindleböcker häromdagen, hittade jag en ny serie från samma förlag, som jag nog kommer klicka hem så småningom (snart): Books by the Bay Mysteries av Ellery Adams. Första delen heter A Killer Plot. Den handlar om en grupp författare i den lilla kuststaden Oyster Bay i North Carolina som i godan ro skriver på sina böcker, ända tills en av medlemmarna i skrivgruppen hittas mördad. Gärningsmannen har lämnat ett gäng haikudikter (!) bredvid kroppen och genast blir alla skrivkunniga misstänkta. Hehe. Det är säkert jättecheesy, men jag tycker ändå att det låter skoj!

Ny del i den perfekta deckarserien för alla boknördar

Vid mitt senaste besök på English Bookshop i Gamla Stan, Stockholm, fick jag en hemskt glad överraskning när jag hittade en ny del i serien om bokbindaren Brooklyn Wainwright. Hade ingen aning om att den redan hade kommit ut - men hey, desto gladare blev ju överraskningen!

Jag älskar den här serien, tämligen oreserverat. (Lika bra att erkänna det omedelbart.) Murder under cover är fjärde delen i serien, och står sig bra jämfört med tidigare delar. Här får Brooklyn i uppdrag att restaurera en gammal bok som hennes vän Robin tagit med sig från sin senaste resa till Indien. Men knappt har Brooklyn tagit emot boken förrän Robin dyker upp på hennes tröskel, chockad, förvirrad och täckt av blod... Horror, horror!

Det låter lite småfånigt, men så är The Bibliophile series inte heller böcker man läser för de fantastiska deckarintrigerna. Snarare handlar det om att nörda loss fullständigt i Brooklyns trevliga sällskap - bokvänner emellan. Humor, underbara miljöer från San Fransisco och en inte så liten dos bokkärlek gör serien till en klar favvo. Missa icke, ety då slår jag er på näsan!

Här och här kan du läsa om de tidigare delarna i serien.

Och här kan du hälsa på hos författaren Kate Carlisle som skrivit böckerna om Brooklyn.

Nya mord i bokbindarland

En av 2010 års trevligaste nya bekantskaper var Brooklyn Wainwright, bokbindare och mysterielösare extraordinaire. I Kate Carlisles serie om Brooklyn, The Bibliophile Mysteries, har det nu blivit dags för del tre. I likhet med de föregående har den fått en vitsig titel: The Lies That Bind.

När berättelsen inleds har Brooklyn just börjat undervisa på en kvällskurs i bokbinderi hos organisationen Bay Area Book Arts i San Francisco. Kursdeltagarna har knappt hunnit titta på sin första bok innan ett lik hittas utanför lokalen - en av organisationens styrande medlemmar har mördats. Men varför? Sin vana trogen, hamnar Brooklyn naturligtvis mitt uppe i utredningen och börjar med fara för sitt eget liv ta reda på vad som kan ha hänt den mördade. Hade det kanske något att göra med att den mördade strax innan hon dog bad Brooklyn ljuga om en synnerligen värdefull, men förfalskad förstautgåva?

The Lies That Bind är precis som sina föregångare i serien fylld med godis för boknörden. Allehanda bokfakta och bokfyllda miljöer blandas med mordmysteriet; det finns till och med en ordlista med bokbinder-termer längst bak. The Lies That Bind är inte seriens bästa del, men duger alldeles utmärkt väl för den som vill ha en stunds trevlig underhållning. Som ett plus i kanten ger den mig också kraftig San Francisco-nostalgi. Jag vill tillbaka dit! Nu! Fast det går väl knappast. Istället får jag sitta här och vänta på del fyra i serien. Den ska heta Murder Under Cover (håhå jaja - vart FÅR de allt ifrån? Typ.) och kommer ut i maj.

Läs mer om böckerna på Kate Carlisles hemsida och läs vad jag tyckte om del ett och två här.

2010: It was the best of times..!

Nyår, hörrni! Man bör skåla som det här gulliga paret. Men jag sitter här och dricker kaffe och försöker hålla kvar de sista timmarna är 2010 - ett år jag är högst ovillig att lämna, helt enkelt eftersom det har varit så himla bra för mig. Best.Year.Ever. Möjligen. Jag har i alla fall svårt att komma på något år som slår det.

Och delvis för att 2010 har varit så bra, har jag haft svårt att hitta lästid eller snarare läsro. Det har funnits för mycket annat att pyssla med. Tittar jag i statistiken över lästa böcker syns det tydligt; jag snittar på det extremt låga drygt en bok i veckan. Kära nån. Det tycks som om eder boknörd har haft något slags liv istället. Å andra sidan har ju även det livet haft ganska mycket att göra med böcker - en försvarlig del av sommarens USA-resa tillbringades ju på bokhandlar och sånt... Jag drömmer fortfarande våta drömmar om McNally Jackson i New York.

Med det sagt, har jag ändå haft turen att stöta på ganska många riktigt bra böcker bland de få jag faktiskt hunnit läsa. Några av dem var:

Karl Ove Knausgård - Min kamp I

David Nicholls - En dag

Sofi Oksanen - Utrensning

John Ajvide Lindqvist - Lilla stjärna

Sjukt bra allesammans, på varsitt sätt.

Och så har jag ju haft nöjet att upptäcka några fantastiskt kul nya serier: Kate Carlisles böcker om bokbindaren Brooklyn Wainwright och Deanna Raybourns historiska deckare om Lady Julia Grey. De båda har en hel del gemensamt när man tänker på det; båda kan sorteras in under cosy crime och är himla kul att läsa, perfekta som avkoppling.

Icke att förglömma från bokåret 2010 är heller författarträffarna. Jag är oerhört glad över att ha haft möjlighet att gå på flera uppläsningar som varit något utöver det vanliga. Dels var det naturligtvis den legendariska, fullsmäckade, rockstjärneliknande träffen med Bret Easton Ellis i New York - wow, säger jag bara. Wow.

Och Sarah Waters, också i New York. Inte dumt det heller. Hur kul som helst att få höra henne berätta om The Little Stranger!

Och så var det ju Lovecraft-sightseeingen i Providence... Svettigt i 40-gradig värme, men väldigt roligt att se. Och Cthulhu reste sig som bekant ur havet ett par dagar senare.

Tack och lov händer ju inte allt kul på andra sidan Atlanten; här hemma har jag också varit på ett par superkul uppläsningar.

Först ut var Johan Theorin som visade gamla familjefoton och kartor och berättade öländska spökhistorier på Stadsbiblioteket i Lund i början av mars.

I november släpade jag mig ut i regnet - och tur var väl det, för det hade varit ruskigt tragiskt att missa Karl Ove Knausgårds framträdande (också det på Stadsbiblioteket i Lund). Medan det ångade av publikens blöta kläder, läste Knausgård på sjungande norska ur Min kamp I och fick åtminstone mig att gå hem vansinnigt inspirerad. Litteratur live när den är som bäst!

Jag önskar att jag hade kunnat avsluta uppräkningen med att säga att jag hade roligt på Murakamis framträdande i Oslo, men så blidde det ju tyvärr inte. Men jag tröstar mig med att tokpeppa inför den svenska översättningen av 1Q84. Pepp! Pepp! Detsamma gäller inför utgivningen av Siri Hustvedts The Summer Without Men och Amanda Hellbergs Döden på en blek häst, för att bara nä,na två. 2011 har mycket att leva upp till, men det lovar gott.

Ha ett underbart gott nytt år!

Må ni hitta oceaner av förträffliga böcker och nå ändå upp till månen!

Perfekt julläsning

Såhär har det sett ut här hemma en stor del av julhelgen. Jag och hunden med filt, kuddar och bok tryggt nedstoppade i soffhörnet där ingen snö kan nå oss. Det har lästs ur Richard Yates Easter Parade och Kate Carlisles The Lies That Bind, men allra mest tid har tillbringats med finaste julklappen: Kate Mortons The Distant Hours. Tack vare ett synnerligen lyckats samarbete mellan tomten och min sambo, hamnade Mortons bok i ett av mina paket. Att det dessutom råkade vara en übersnygg utgåva gjorde inte saken sämre.

Omslagsbilden passar perfekt till berättelsen. När man slår upp pärmen väntar nästa glada överraskning:

Insidan av pärmen är både fram- och baktill designad för att se ut som en gammal-gammal sagobok. Det är berättelsen om The Mud Man, vilken också förekommer i romanen. Snyggt! Jag gillar detaljerna med det snirkliga mönstret och de små figurerna:

Än så länge har bara läst lite drygt 100 sidor i The Distant Hours (den är ganska massiv, har stora sidor med kompakt text), men redan nu kan jag säga att den känns som en solklar Calliope-favorit. Ett mystiskt slott, där det hänt tragiska saker, en bibliofil/förlagsredaktör som reser dit för att reda ut hur slottets mörka förflutna hänger ihop med hennes egen familjs historia - ja, ni hör ju vartåt det lutar. Det är mycket välskrivet, spännande och fantasirikt, =perfekt julläsning. Kika på den underbara trailern här nedanför; den har verkligen fångat känslan i boken.

Kära tomten!

Idag är det precis en månad kvar till julafton. Istället för att få panik över allt som ska göras innan dess, tänkte jag ta tillfället i akt att lite diskret påminna tomten om vad jag önskar mig i julklapp. Ingen hint är ju för tydlig när det gäller julklappsböcker, eller hur?

Inte så få av önskelistans böcker är såna som hamnade där redan i somras. Att gå runt i de amerikanska bokhandlarna under vår resa var lika delar trevligt och hemskt. Några av titlarna som jag såg där och fortfarande vill ha är de här:

Victor D LaValle - Big Machine

Sarah Hall - The Electric Michelangelo och Stephen Wilkes - Ellis Island: en roman som låter superspännande och en alldeles underbar fotobok som visar hur det såg ut på Ellis Island innan de började renovera och fixa i ordning de gamla husen. Härligt spooky och övergivet.

Graham Robb - The Parisians

Dessutom har det kommit en väldans massa nya, skojiga delar i serierna jag läser.

Kate Carlisle har till exempel kommit med del nr fyra i The Bibliophile Mysteries. Den heter The Lies That Bind. Deanna Raybourn har också gjort klart del fyra av sin serie om Lady Julia Grey: The Dark Road To Darjeeling. Stark vill ha-faktor här.

Och så det som är nytt och roligt i största allmänhet och som jag inte alls är avundsjuk på er som redan har hunnit läsa (har ju sett en och annan recension här på bloggarna):

Louise Welsh - Naming the Bones

Kate Morton - The Distant Hours

Susan Hill - The Small Hand

Ack, ack, ack. Jag antar att det är bäst att jag inte gör listan längre. Tomten ska ju inte bryta ryggen när han ska bära hit alla paket... Så. Önskelistan insänd. (Jag utgår naturligtvis från att tomten läser Calliope Books. Det borde han göra.) Nu återstår det bara att försöka vara snäll och samla god karma.

Kärleken till gamla böcker - och så lite mord

Extrem bibliofili, mord och så lite guilty pleasures på toppen - där har ni några av ingredienserna för den nya serien Bibliophile Mysteries som jag av en lycklig slump hittade medan vi var i USA. Än så länge har serien bara två delar, men fler är tack och lov planerade. Böckerna är vansinnigt underhållande och perfekta om man vill ha till intet förpliktigande cosy crime med litterär anknytning.

Första delen i serien heter Homicide in Hardcover (alla delarna har vitsiga titlar) och tar sin början på en bokutställning där en samling antikvarisk litteratur ska visas upp för allmänheten. Mästerverket som alla väntar på att få se är en sällsynt vacker utgåva av Goethes Faust, som nyligen har renoverats av bokbindaren/bokrestauratören Abraham Karastovsky.

Abraham har lovat sin kollega och forna elev Brooklyn Wainwright en förhandstitt på Faust-utgåvan, men när hon kommer till hans arbetsrum möts hon av en förskräcklig syn. Abraham ligger på golvet i en pöl av blod och med sina sista krafter viskar han en varning till Brooklyn samtidigt som han ger henne Faust. "Remember the devil" säger han och dör sedan. Sittande på golvet bredvid liket inser Brooklyn att ryktet som går kring boken kanske inte var så galet ändå; det sägs nämligen att alla som får den i sin ägo avlider. Men beror det på en förbannelse eller på att boken rymmer andra hemligheter? Brooklyn hamnar mitt i en mordutredning där hon själv är både misstänkt och hotad och där hon själv tvingas använda alla medel för att komma mördaren på spåren.

Homicide in Hardcover ges ut av Penguins Obsidian Mystery, en del av Berkley Prime Crime där bland andra Charlaine Harris Aurora Teagarden-böcker och Laura Childs Tea Shop Mysteries ges ut. På samma förlag finns det miljoner olika cosy crime-serier, en för varje tänkbart intresse. Man hittar scrapbookmysterier, matmysterier, handarbetsmysterier, bokhandelsmysterier, kattmysterier... ja, ni förstår upplägget. Många av dem kan vara ganska b, men det går absolut att hitta guldkorn och Bibliophile Mysteries är ett sådant. Kate Carlisles berättelser om Brooklyn är lättsamma, spännande och kul och har gott om skojiga oneliners. Jag menar, vilken bibliofil/deckarfantast har inte drömt om att läsa mordgåtor där huvudpersonen på fullaste allvar fäller kommentarer som "I wanted to find the murderer, but I also wanted to save the book" ? Läsaren får dessutom en glimt av San Francisco (extra kul eftersom vi var där medan jag läste den) samt en hel del nörddetaljer om bokbinderi.

Bok två i serien, If Books Could Kill, utspelar sig på en antikvarisk bokmässa i Edinburgh och är inte dum den heller. Den når dock inte riktigt upp till ettans klass, eftersom den lider av andra-boks-sjukan (känns snabbt påkommen och innehåller väl många upprepningar från ettan), men den är på intet sätt dålig. Nu ser jag fram emot tredje delen, The Lies That Bind, som enligt ryktet ska komma ut i februari 2011. Till dess tycker jag att ni ska ta och testa The Bibliophile Mysteries ni också, så slipper jag sitta själv här med superpeppen Allan!

Kate Carlisle har även en hemsida, där du kan läsa mer om hennes böcker. Utöver serien om bokbindaren Brooklyn skriver hon även rena romans-böcker, men de tror jag att jag lämnar därhän...

Mord i bokhandeln

Allt rätt - och ändå blir det fel. Även om Lorna Barretts Murder Is Binding har en till synes extremt hög Calliopefaktor har det tagit mig en halv evighet att läsa ut den. Den kändes seeeeeg som överkokt knäck.

Murder Is Binding är första delen i serien Booktown Mysteries, tre böcker som alla utspelar sig i Stoneham, New Hampshire. Den lilla staden har på sistone fått ett uppsving efter att ha specialierat sig på böcker. Man har helt enkelt gjort en Hay-on-Wye och öppnat en hel radda bokhandlar, alla med sin specialitet. Den vi följer i Murder Is Binding heter Haven't Got A Clue och säljer vintage-deckare. Butikens ägarinna Tricia Miles lever ett stillsamt liv bland böckerna tillsammans med sin katt Miss Marple ända tills hon en kväll upptäcker att det brinner i kokboksbutiken intill. Hon tar sig in och bland lågorna hittar hon Doris Gleason, affärens ägarinna, död. Men Doris har inte omkommit i branden, hon har blivit knivhuggen. Och från montern på disken saknas Doris mest värdefulla bok...

Värsta thrillern med andra ord. Nej, nu var jag elak. Det händer en hel del mer än att den värdefulla antikvariska boken försvinner och det hela är lite sådär mysigt småspännande. Passar bra att dricka te till och äta kex. Upplägget är ungefär detsamma som i Tea Shop Mysteries (som jag skrev om här) bortsett från att det nu handlar om en bokhandel istället. Det borde med andra ord perfekt för mig och jag borde sitta här och skriva lyriskt om hur mycket jag gillar miljöerna. Som ni märker är så inte fallet.

Mest beror det på att det bara är mysigt. Det händer för lite och mordgåtan är alldeles för enkel. Här finns inte heller direkt några särskilda karaktärer att fästa sig vid. Murder Is Binding blir nog därför både den första och sista delen jag läser i Booktown Mysteries. Vill jag ha mys-mysterier fortsätter jag hellre på Tea Shop Mysteries och vill jag läsa om bokhandlare som löser brott har jag ju alltid min käre Victor att återvända till. Det känns tryggt.

En kopp te och ett mysterium, tack!

Kamomill - som trots att det kom i påse inte alls var dåligt - klassikern Lundablandning, ekologiskt vitt med äpplesmak, Mango, Lady Java, grönt med citron, japanskt sencha: där har ni hela listan på vilka teer jag drack under tiden jag läste Laura Childs te-deckare Death by Darjeeling, del ett i serien Tea Shop Mysteries. Läsa om te - dricka te - perfekt kombo.

Här möter vi för första gången Theodosia Browning som driver en tebutik i det pittoreska historiska distriktet i Charleston, South Carolina. Allt går fint och affärerna blomstrar ända tills man under en tebjudning ordnad av Theodosia vid en rundvandring i staden, hittar en av gästerna död. Hughes Barron som liket heter (hette?), var affärsman med skumma avsikter och komplicerade affärer och det finns därför många misstänkta när man ska ta reda på vem som fick honom att stilla somna in med en tekopp i handen. När det visar sig att giftet fanns i teet han drack, blir Theodosia och de andra på hennes butik naturligvis misstänkta och eftersom skvallret på stan är extremt dåligt för affärerna, beslutar sig Theodosia för att själv försöka lösa mordet.


Själva mordplotten är dock egentligen av underordnad betydelse när man läser Death by Darjeeling. Det viktiga är istället miljöerna och atmosfären. Childs ger med Death by Darjeeling ordet mysdeckare ett ansikte, utan att det för den sakens skull blir vare sig fånigt eller tråkigt. Mysteriet är lagom spännande, men framför allt är allting så förbaskat trevligt hela tiden att jag genast börjar googla efter resor till South Carolina. Inte för att jag någonsin kommer kunna besöka Theodosias butik Indigo Tea Shop - men hade den funnits hade jag blivit stamkund. Hade säkert också blivit väldigt tjock av alla muffins de serverar och utfattig av att köpa på mig minst ett hekto av alla teerna. Istället får jag nöja mig med att bli fan av serien; ska snarast införskaffa nästa del, Gunpowder Green.