Lehane: hitta min hund och jag skriver in dig i boken

Tycker just nu oändligt synd om Dennis Lehane, vars hund rymde under julhelgen och ännu inte har hittats. Hunden är en beagletik, heter Tessa, och är spårlöst borta trots massiva efterlysningar både på nätet och i området där hon sprang bort. Lehane har t o m sagt att han ska namnge en karaktär i sin nästa roman efter den som kan hitta hunden ... Hoppas det fungerar & att han får tillbaka henne. Jag vet hur otröstlig jag skulle vara om något av våra djur kom bort.

Läs mer om försvunna Tessa på Dennis Lehanes Facebooksida.

Män som stickar och hundarna som älskar dem

Alltså, titta här vilken fan-tas-tisk titel jag hittade på bibliotekets tipshylla vid senaste besöket: Men who knit and the Dogs Who Love Them. Det är precis vad det låter som, en bok för mannen som vill sticka något mjukt och mysigt åt sin hundvän - och möjligen samtidigt något till sig själv.

Boken innehåller pedagogiska mönster med instruktioner på allt från hundtröjor och mössor till sängar. Ofta finns det ett mönster till husse och ett till hunden så att alla inblandade kan matcha varandra.

Och kattägarna ska inte tro att de är bortglömda heller. Intill hundstickarboken hittade jag nämligen den här, Knit Your Own Cat.

En heltäckande guide om hur man stickar sig en hel liten radda katter att ställa i bokhyllan (nej, vänta, där får de inte plats), på spiselkransen kan vi säga istället. Beskrivningar finns på flera olika raser. Tänker mig att Bokomaten skulle kunna sticka sig ett gäng siameser, till exempel. Boken erbjuder ju som den här videon (om en nyutgåva) nedan förklarar, a unique opportunity to knit yourself a cat. 

Halloween Nr 7: Hogwarts!

Om jag fick välja, skulle jag nog helst av allt vilja få fira Halloween här, sittande vid ett av de långa borden (förhoppningsvis skulle jag vara så begeistrad att jag inte hade tid att oroa mig för att pumporna skulle trilla ner):

Men eftersom inbjudan från Hogwarts tycks vara försenad, får jag roa mig här hemma med andra idéer på samma tema. Vem skulle t ex inte vilja ha en sån här liten söt sak stående hemma, med halsduk och allt?

Om man inte orkar skära och fixa och dona kan man göra det enkelt för sig: 

Den mer ambitiöst lagda kan göra en hel liten samling pumpor på temat: 

Och om det är maskerad, då tycker jag att det här måste vara bästa kostymen. Så sött!

Via The Mary Sue, Barnacle Bill, The Dragons Fairy Tail, Times Magazine. 

Följ Calliopes Halloween-special!
Klicka på etiketten "Halloween" nedan
eller i högerspalten för att läsa alla inlägg.

Ett chihuahuaspöke

Jag gillar spöken, jag gillar cozy crime och jag har en chihuahua. Alltså borde väl den här boken vara klockren för mig, eller hur?

Esri Albrittens Chihuahua of the Baskervilles är första delen i en serie, och börjar när tidningen Tripping Magazine ger sig ut för att följa upp en reportageidé. En känd hundklädesdesigner, den rara gamla damen Charlotte Baskerville i pittoreska Manitou Springs, tror sig ha sett spöket av sin f d hund Petey. Tripping, som specialiserat sig på hemsökta resmål, nappar genast och skickar dit ett team. Men väl där visar det sig att det nog är mer än bara ett hundspöke i farten; någon verkar vara ute efter Charlotte och den förmögenhet hon byggt upp genom att designa hundkläder.

Ok, jag erkänner att plotten låter lite fånig. Men fånigt kan ju vara roligt och avkopplande ibland, eller hur? Jag hade inga direkta krav mer än så. Tyvärr uppfylldes de inte riktigt, för Chihuahua of the Baskervilles var mest av allt lite långtråkig. Det var inte de knasiga inslagen i plotten som inte funkade, utan mer bara de vanliga sakerna, t ex var det påfallande lamt när den skyldige avslöjades. Även om cozy crime brukar vara snällt, var det här tyvärr lite för mesigt, på gränsen till tråkigt. Synd på ett så sött omslag ...

Esri Albritten har en hemsida att kika in på.

Vi avbryter läsningen för en hundkram

Jag vet att jag redan har en fånig liten hund, men ibland tänker jag mig att jag skulle vilja ha en till, och då företrädesvis en mops. Tänker mig att det skulle kunna bli ungefär som på bilden ovan. Te, bok och mopskram!

Bilden hittad hos English Muse (kika in där, finns hur mycket fint som helst!).

Miltons Paradise Lost, hundversionen

Bokbloggarhunden Milton har en egen bok. Den är till och med utgiven på Cambridge University Press, men Milton själv tycker att den är något av ett sömnpiller.

Bokbloggarhundens födelsedag

Var och hur firar man sin födelsedag om man är bokbloggarhund?

Framför bokhyllan, såklart! Med partyhatt (som varade i tre sekunder innan festföremålet slet sönder den och åt upp), och så med så många köttbullar man orkar äta.

Nu blir det köttbullekoma i soffan resten av kvällen, och sen premiärsovande i nya hundsängen. En rätt fin födelsedag för en bokbloggarhund, tror jag bestämt.

Unboxing (with a little help from my friends)

Calliope! Calliope! Sluta läsa! Det har kommit post till oss!

Det är ett jättestort paket... Jag skulle kunna bo i det.

Man kan ha det som avlastningsbord! IKEA-råttan matchar hur fint som helst!

Inte?

Då får vi öppna...

Vad är det? Vad är det? Vad är det? Vad är det? Vad är det?

Är det godis?

Calliope, jag vet inte vad jag tycker om det här.

Det var inte riktigt vad jag förväntade mig.

Det luktar inte ens godis. En box med en massa böcker i.

Hrmpf.

Dumma hund..!

Totalt bristande stilkänsla.

Se bara på den här utgåvan av Agnes Cecilia - den är ju utsökt.

Hundar förstår sig inte på kultur. Jag däremot...

Calliope? Ska vi spela fotboll istället? Snälla?

Fem minuter. Sedan ska jag läsa alla de fina böckerna i boxen.

Ok! Då står jag här och ser söt ut så länge.

*

Trevlig helg, allesammans!

För både stora och små - både hundar och människor

En av de roligare uppgifterna under gårdagens julklappsshopping var att hitta bra klappar åt de minsta släktingarna. Knattarna önskade sig böcker - en strålande ursäkt för att gå bonanza på barnboksavdelningen! Det blev tre böcker totalt, varav den allra bästa var en för mig tidigare okänd titel: Kjelle börjar på hunddagis av Kajsa Gordan och Mia Maria Güettler. En alldeles underbar liten bilderbok, med fantastiska illustrationer.

Det handlar om Kjelle, en beige liten hund som mest av allt gillar att vara hemma och mysa med matte. De har det fint om dagarna, Kjelle och matte. Leker i parken och bakar bullar.

Men en dag ringer telefonen; matte har fått jobb. Kjelle blir genast orolig. Vad ska hända med honom nu? Ska han vara ensam hemma? Lösningen blir en plats på hunddagis. Då blir Kjelle ännu mer orolig. Ska han umgås med okända, stora och potentiellt farliga hundar hela dagarna? Kjelle gråter en skvätt när matte lämnar honom på dagis första dagen. (Och jag tror bestämt att matte också fäller en tår.)

Igenkänningsfaktorn är hög. Både för barn och föräldrar - och för oss som har hund som går på hunddagis. Det sista var nog inte vad Kajsa Gordan hade i åtanke när hon skrev, men det funkar ju bra ändå! Jag och sambon tjuvläser boken innan vi packar in den i julklappspapper, och skrattar gott åt hur Kjelle finner sig tillrätta på dagis. Mia Maria Güettlers illustrationer är helt underbara och fulla av kul detaljer att titta på. Har ni några små som behöver fler julklappar - köp boken om Kjelle! Mysig högläsning och många skratt utlovas.

Boken om Kjelle ges ut av Berghs förlag, som har flaggat för en uppföljare redan nästa år.

Den som gillar illustrationerna kan också titta in på Illustratörcentrum för att se fler av Mia Maria Güettlers fina bilder.

Skräckidyll

Familjeidyll för skräcknörden: lillchihuahuan Milton vilar tryggt i Cthulhus armar.

Valptider

Calliope har blivit med valp! För bara några dagar sedan var vi på kenneln och hämtade den här charmige killen (som på bilden för ovanlighetens skull sover) :

Han är en tvärhand hög och söt som spunnet socker. Han har också en energinivå som motsvarar någon som har ätit just spunnet socker (bara, i stoooora mängder) så det är mycket pyssel och passande. Vi har en from förhoppning om att vi när han blir vuxen får tillbaka allt jobb vi lägger ner på honom nu. Får se om det stämmer...

Med ny valp i huset är dagens boktips naturligtvis givet. En fylla-i-bok! Semic gav förra året ut Mitt första år... och hundåren som kommer sen och det är precis vad det låter som. Tänk babyalbum, men byt ut barnet mot en hund. I boken kan den nyblivne hundägaren fylla i allt om valpen, från rena faktauppgifter om uppfödare och kullsyskon till favoritmat och lekvanor. Det finns plats att klistra in bilder och skriva ner minnen, och ett par sidor är vidga till att se hur hunden växer. Där finns diagram för att rita in höjd och vikt, samt utrymme för att göra tassavtryck. Fullständigt bedårande!

Mitt första år... och hundåren som kommer sen är en kul present att köpa antingen till sig själv när man skaffar valp eller till en bekant som just fått hund. Den kostar inte skjortan och kommer vara kul att ha när hunden har växt upp. Dessutom kan den vara till praktisk nytta; det finns plats att fylla i datum och fakta om hundens alla vaccineringar, avklarade kurser och utställningar. Det är smidigt att ha allt samlat på ett ställe och det enda man möjligen kunde önska sig är att boken vore större eller hade en ficka där man kunde stoppa in lösa papper. Men det räcker långt som det är också. Nu återstår bara att se om vovven sover tillräckligt länge för att jag ska hinna fylla i något...

Mycket Cesar, lite hund

Som blivande hundägare ser jag troget på Cesar Millans program på Tv4+ varje måndagskväll i hopp om att lära mig alla de där tricken som ska få min hund att bli en superhund. För att förstärka packleader-effekten ytterligare, lånade jag dessutom hans första bok, Cesar och hans hundar, på biblioteket.

Efter avslutad läsning kan jag också konstatera att jag är ganska glad över att ha lånat boken istället för att ha köpt den. Den är ju inte alldeles billig och ska man vara ärlig är det frågan hur mycket/vad man faktiskt får för pengarna. Till att börja med tar det väldigt lång tid innan man alls kommer till hundarna - en lång harang i början handlar istället om hur Cesar själv som ung tog sig illegalt från Mexico till USA med bara 100 dollar på fickan. Han fick jobb i en hundfriseringssalong och resten är som man säger historia. Han tvekar inte att på ett sätt som känns mycket amerikanskt ivrigt framhålla sin fantastiska förmåga och sitt unika handlag med hundarna.

Cesar tvekar inte heller att namedroppa kändis på kändis som han har hjälpt eller som har hjälpt honom. När Cesar var för macho räddades han av John Gray och Dr Phil, som båda agerade äktenskapsrådgivare. Nu älskar han sin fru på det rätta sättet, försäkrar han. Hon är numera familjens packleader och han är calm and submissive. Det talas däremot mycket om hur otroliga både Oprah Winfrey och Jada Pinkett Smith är. Wow.

Semi-intressant, kan man säga om allt det där. De flesta som läser hans bok torde ju vara mer intresserade av hund-delen. När den väl kommer är den ok, och har en hel del handfasta tips som man kan ha nytta av. Det finns också en hel del berättelser om fall som han haft - värst är den stackars hunden som dränktes i bensin och fyrades på när husse tröttnat på att ha henne som kamphund. Hunden klarade sig tack och lov, men man upphör aldrig att förvånas över hur illa folk kan bete sig. Inget jag läser får mig att avvika från min idé om dödsstraff för djurmisshandel.

Cesar och hans hundar är med andra ord just det som titeln säger. I första hand Cesar, i andra hand hundarna. Den kan funka som ett komplement till tv-serien, men vill man ha rena tips lär man sig mer av att följa tv-showen. Dessutom, jag vet att jag är språkfascist, men vad ÄR det för språk som används i boken? Stundtals är den så kasst skriven att jag helt glömmer bort vad det är jag läser eftersom jag hänger upp mig på alla b-iga formuleringar. Jag vet inte om det beror på Cesar själv, på medförfattaren Melissa Jo Peltier eller på översättaren Wiveka Derans - men plågsamt är det. När översättaren dessutom börjar opponera sig mot Cesars tekniker i arga små parenteser, då går det för långt. En översättaranmärkning i texten är knappast till för att diskutera hur hunden bäst ska utfodras. Kasst språkbruk sänker ytterligare värdet på en redan något tveksam bok.

Sötare än Cesar