Men om man bortser från att Tjärven skapar problem för mitt boksamlande jag, så är den inte dum alls. Det är en relativt kort, mycket klassisk skräckberättelse med starkt driv och många läskiga avsnitt. Har man låg splattertoleranströskel bör man hålla sig undan; John Ajvide Lindqvist spar inte på effekterna. Kranier krossas, hud slits av och ben bryts. Zombierna som krälar upp ur havet kring Tjärven är old school och har bara ett mål: de vill ha färska hjärnor att mumsa på.
John Ajvide Lindqvist har med andra ord lyckats bra med det han ville; Tjärven är rak, okomplicerad skräck utan några som helst krusiduller. Monstren är monster och de vill dig illa, punkt slut. Personligen tycker jag att det kan bli lite tröttsamt med alla splattereffekter, och jag hade gärna sett lite mer djup, lite mer bakomliggande psykologi – men det var ju inte meningen här så då kan man knappast klaga. Jag tänker mig att sättet som berättelsen är skriven på nog kan göra att den passar för lite yngre läsare, kanske tonåringar som vill ha något spännande men som inte vill ha en massa tjafs runt omkring. Den är lite som en klassisk skräckfilm.
SVT:s Babel har gjort en kortintervju med John Ajvide Lindqvist där han berättar mer om hur han tänkte när han skrev Tjärven:
Och innan jag glömmer det - stort plus i kanten för uppläsningen! John Ajvide Lindqvists läser med en röst som närmast är hypnotisk. Fantastiskt bra!
För övrigt vill jag bara tillägga att Modern Talking från och med nu kommer att ge mig väldigt annorlunda associationer.
Andra som också läst/lyssnat: Fiktiviteter, Bokhora, Eli läser och skriver, Spektakulärt.
Tack till Rigmondo för lyssnarex!

Läs mer om Jillian McDonald och hennes performance