Fint vårboksnummer med Yoko Tanaka

Låt mig bara säga att omslaget till Svensk bokhandels vårboksnummer som damp ner i lådan idag är ett av de snyggaste hittills! Älskar alla de små figurerna som klättrar på stegen på båda sidorna av katalogen. Att illustratören, Yoko Tanaka, i intervjun inuti tidningen dessutom berättar att hon bor tillsammans med man och "trillingkatter från Thailand" gör ju inte saken sämre. På bilden ovan syns inte omslaget så jättebra, men passa på att kika på det om ni är på biblioteket eller någon annanstans där tidningen finns.

Jag rekommenderar också varmt en bildgoogling på Yoko Tanaka eller ett besök på hennes hemsida - underbara bilder! Fantasifullt & sagoaktigt, ofta lite mystiskt med ett mörkt drag. Hon har illustrerat en hel del böcker - något man verkligen förstår när man ser bilderna. Jag tycker att det är som om berättelser börjar skriva sig själva i huvudet när man ser hennes bilder.

Nytt av Therese Bohman

Ikväll ämnar jag läsa senaste numret av 10-tal - en tidskrift jag läser rätt sällan. Men den här gången kunde jag inte motstå trion Therese Bohman, Eli Levén och Elisabeth Hjorth, som alla intervjuas i numret. Där finns också ett stycke nyskriven text av Therese Bohman, som jag är mycket pepp på att läsa. Tyckte ju mycket om Den drunknade, och brukar följa henne även på bloggen. Så nu: finläsning! Måste säga att det tjocka, matta pappret i tidningen känns väldigt lyxigt...

Calliope årets bloggare i Vi läser!

Jag har blivit utsedd till årets bloggare av tidningen Vi läser!!!

I det senaste numret (6/11), finns en lista över bokåret 2011 och där hittar vi Calliope Books med motiveringen "Välformulerat, välfunnet och vasst om böcker och läsning".

Motiveringen gör mig otroligt glad, för det är ju precis så jag vill att Calliope Books ska vara. Så himla kul! Yay!

Andra lovebombar också Knausgård

Alla gillar vi Knausgård på olika sätt: norska upplagan av tidningen Elle har utsett honom till Norges sexigaste man. Rätta mig om jag har fel här, men det är väl inte så ofta författare hamnar på sådana listor? Eller? Det brukar väl mest vara musiker, skådespelare och sportkillar som får vara med. Kanske diskvalificerar man sig på något sätt om man håller på med litteratur? Tycker folk i allmänhet rentav att böcker är osexigt?

Jag minns en kille som förvånat tittade på en av mina kollegor på bokhandeln: "Men du kan ju inte jobba som bibliotekarie här - du är ju snygg!" utbrast han. Hm.

Knausgård har i alla fall bestämt sig för att man kan vara både snygg och litterär - läs hans kommentar till utmärkelsen hos DN.

Försvunna författare och avklädda pudelrockare

Den som sade att recensioner i dagspress inte längre säljer böcker, hade inte alldeles rätt. För efter att ha läst veckans recensioner sitter jag här och funderar på om jag möjligen kan ha något gammalt presentkort (fet chans...) liggande någonstans... eller om jag kanske kan ta de sista matpengarna och handla böcker för. De ondskefulla recensionerna har nämligen väckt mitt habegär efter två nya titlar: Roberto Bolaños postumt utgivna kolossalroman 2666 och nostalgitrippen Boken om OKEJ av Jörgen Holmstedt. Starka kontraster i önskningarna alltså, men lika hett eftertraktade båda två.

Bolaño har jag varit nyfiken på tidigare - vet inte hur många gånger jag stått och fingrat på pocketutgåvan av De vilda detektiverna, dock utan att komma till skott - och nu har den ovanligt samstämmiga hylllningskören av entusiastiska recensenter övertalat mig om att det är dags att stifta bekantskap. Sällan har jag väl läst så många, så lyriska omdömen; recensenterna har snarast tävlat i lovsång (och tänk, jag tycker nästan att det påminner om den där lovebombingen som de brukar anklaga oss bokbloggare för... men det är säkert helt annorlunda...).

Jonas Thente och Fabian Kastner är några av de som gillar 2666 skarpt.

I jämförelse med 2666 ter sig mitt andra habegärs-objekt en smula mer... tja, ska vi säga vardagligt? Jörgen Holmstedts Boken om OKEJ har synts lite varstans under veckan och fått mig att inse hur mycket jag behöver en walk down memory lane. Hårdsprejade pudelfrisyrer, chockrockande läderklädda män med gitarrer, glittrig syntpop - jag MÅSTE ha boken. OKEJ var ryggraden i min uppväxt. Varje nummer lästes och begapades.

Om inte annat vore det kul att i vuxen ålder se och bedöma vad det egentligen var man läste som liten. Den som minns det berömda reportaget där Dag Finn låg spritt språngande, nedsänkt i ett badbar med bara lite för lite skum för att det skulle täcka det viktigaste - räck upp en hand! Tror att det kan ha traumatiserat mig för all evig framtid. Fantastiskt. Ibland saknar man 80-talsmedia.

Så det blir till att rota igenom skåp och lådor för att hitta eventuella kvarglömda resurser för helgens bokshopping. Jag såg att Bokstävlarna funderade på Twitter på hur det skulle vara att ha med en bokbloggare på tv:s Lyxfällan - och ja, låt oss säga att jag tror att folk skulle förfäras över vad vi gör för att bygga ut våra hembibliotek. Just nu överväger jag att panta flaskor för att få både Bolaño och OKEJ. Men det är väl helt normalt..?

Mest oväntade lästipset hittills

Lyssna nog nu, för det här är en replik ni bara kommer höra från mig en enda gång: Jag tycker att ni ska läsa sportsidorna i dagens Sydsvenskan. Japp, sportsidorna.

Varför? För att de handlar om böcker. Också något som nog bara kommer hända en enda gång.

Det hela handlar om MFF:s Dardan Rexhepi som visar sig ha oväntade sidor (kanske är det bara jag som är fördomsfull) när han både tipsar om sina favoritböcker och berättar att han skriver dikter på fritiden. Möjligen blir det en hel diktsamling till slut, säger han. Hm. Ja, varför inte? Jag tror hur som helst att en fotbollskille som pratar positivt och glatt om sitt intresse för böcker och läsning är den bästa reklam bokvärlden kan få om man vill locka nya, ovana och eventuellt tveksamma läsare. Klyftan mellan sportfantaster och boknördar är fortsatt avgrundsdjup, men att Rexhepi visar att han tycker att det är schysst på biblioteket innebär åtminstone att en liten bro byggs över stupet. Förhoppningsvis kan det få något litet fotbollsfans därute att följa efter. Och någon liten bibliotekarie att gå på match, kanske?

Läs artikeln här!

Killing The Postcard Killers

Det är en konst att skriva en god bok. Det är också en konst att skriva en god recension. Men frågan är om den största konsten av alla inte är att skriva en god recension av en riktigt usel bok. Liza Marklunds samarbete med James Patterson i nyutkomna Postcard Killers har stötts och blötts både här och där -men mig veterligen aldrig på ett mer underhållande sätt än i Per Svenssons recension i dagens Sydsvenskan. Det var länge sedan jag hade så roligt när jag läste kultursidorna. Klicka här om du också vill läsa en klockren sågning.

Boktoka gillade inte heller deckarduon så värst.

Adoptera en författare

Läser i Sydsvenskan att förhandlingar förs för att fler städer i Sverige ska kunna ta emot hotade författare. Det är något jag missat helt, men en fantastisk idé: redan nu tar både Uppsala, Stockholm och Göteborg emot författare som hotats och förföljts i sina hemländer och ger dem skydd, mat och tak över huvudet så att de kan fortsätta skriva. Underbart! Jag hoppas verkligen att fler vill vara med! Det är ett enkelt men underbart sätt att värna yttrandefriheten.

Läs hela artikeln här.

Peta inte på min vampyr

För mig - som under flera år inte visste något bättre här i världen än Pearl Jam, Nirvana och Alice in Chains - för mig dog grungen i samma stund som Veckorevyn hade ett flersidesreportage med "senaste grungemodet". Taniga modeller med rutiga skjortor över trasiga klänningar fick mig att helt tappa lusten. Hela idén med musiken var puts väck. Det är inte förrän nu på senare tid som jag lyssnar på mina gamla skivor igen, för nu får jag vara ifred och tycka om dem på egen hand.

Samma känsla som när jag läste Veckorevyn drabbar mig med full kraft när jag i senaste numret av Elle hittar först en lång intervju med Robert Pattinson och sedan ett Elle Club-erbjudande att köpa hela Twilightserien för bara 435 kronor inkl frakt. Bläddra lite längre och du hittar uppslaget 4 x vampyrnytt, titta på deras hemsida och hitta glada tillrop över att Vanity Fair har en Twilightblogg... då känner jag att det börjar bli för mycket. Funderar på att trycka upp knappar med texten Rör inte mina vampyrer.

För visst är det kul att en hel generation tapetserar sina tonårsrum med vampyrposters, visst är det kul att Charlaine Harris har blivit så känd att SVT av alla kanaler visar True Blood. Men jag blir extremt anti. Hela (eller åtminstone halva) grejen med vampyrficition är ju att den är något udda, något som pågår parallellt med den vanliga världen. Inte något som kreti och pleti konsumerar dagarna i ända. Kalla mig barnslig eller fisförnäm - jag vill ha mina vampyrserier för mig själv.

Det är lite som när din favoritlåt plötsligt blir en hit och spelas på radion dagarna i ända tills du inte längre minns vad det var som fick dig att tycka om den från början. Dessutom - visst är det hemskt att se böckerna du själv gillar i händerna på någon du absolut inte tycker om? Rysningar. Eftersom jag är för beroende av vampyrfiction för att sluta tvärt, blir det till att hitta andra böcker istället nu när både Harris och Meyer älskas till döds. Får väl se det som en utmaning. Under tiden lagrar jag Harris, Meyer och de andra för att ta fram dem igen om några år när det hippa folket för länge sedan glömt vem Edward var.

*****************************************

För övrigt hörde jag också rykten om att senaste numret av Playboy har vampyrtema. Hepp.

Olsson mördar Läckberg

I kategorin ondskefulla men sjukt underhållande recensioner noterar vi Lotta Olssons läsning av Camilla Läckbergs Sjöjungfrun från gårdagens DN. Jäklar, säger jag. Så elakt! Så roligt! Så träffande! Hade jag varit Camilla Läckberg hade jag nog gått hem och tröstätit ett berg av Dumlekolor medan jag muttrat något om att hela världen är emot mig och ingen förstår mig och jag ska nog visa dem och de är bara avundsjuka...

Läs recensionen här.