Lehane: hitta min hund och jag skriver in dig i boken

Tycker just nu oändligt synd om Dennis Lehane, vars hund rymde under julhelgen och ännu inte har hittats. Hunden är en beagletik, heter Tessa, och är spårlöst borta trots massiva efterlysningar både på nätet och i området där hon sprang bort. Lehane har t o m sagt att han ska namnge en karaktär i sin nästa roman efter den som kan hitta hunden ... Hoppas det fungerar & att han får tillbaka henne. Jag vet hur otröstlig jag skulle vara om något av våra djur kom bort.

Läs mer om försvunna Tessa på Dennis Lehanes Facebooksida.

Hur hittar man utgivningslistor över e-böcker?

Jag har tänkt på en sak. Varför är det nästan inga svenska förlag som i sina nyhetskataloger aviserar de titlar som kommer att släppas som e-böcker?
Alla andra format (inbundet, pocket, ljudböcker mm) står ju listade månader i förväg, men när det gäller e-böcker hålls man in ovisshet tills boken i bästa fall dyker upp som nyhet när den släpps hos E-lib. Hur kommer det sig? Är det på något vis hemligt eller osäkert in i det sista vilka titlar som ska bli e-böcker? Jag har svårt att hitta en rimlig förklaring, men kanske är det någon av er som vet? Finns det någon fantastisk förteckning över kommande e-böcker som jag har missat?
Jag vill ju kunna planera mitt framtida e-boksliv, för bövelen!

Home is where the heart is. Eller?

Hemkomster. Ett ord som oundvikligen bär med sig ett otal associationer och betydelser. Jag sitter just nu på ett tåg som ska ta mig till mitt barndomshem, och jag tänker på hemkomster. I litterär form, naturligtvis (vad annars?). Två av de senaste böckerna jag läst har nämligen handlat just om att komma hem, tillbaka till platsen där man växte upp.

Först var det utmärkta Gillian Flynn som i Sharp Objects skrev om hur journalisten Camille Preaker återvänder till sin hemstad för att rapportera om två bestialiska flickmord. Sedan var det Kristofer Ahlström som i debuten Bara någon att straffa skrev om hur en namnlös ung man återvänder hem till Fårö efter att hans mamma just har gått bort. Mannen ska dels vara med på begravningen, dels städa bort alla spår av familjens liv från den gård där släkten har bott i 150 år. (Ahlströms bok har rec dag nästa vecka, så mer om den då. Kan dock redan nu säga att den var riktigt bra!)

Och jag undrar - finns det några lyckliga litterära hemkomster? Det gör det säkert, men på min läslista lyser de med sin frånvaro. Jag har funderat en stund men kan inte komma på en enda glad berättelse om att återvända till sin barndoms stad. Det handlar alltid om främlingsskap, om uppdelningen mellan De Som Stannade Kvar och De Som Kom Undan. Oftast tillhör böckernas huvudpersoner den senare kategorin - och så även författarna, får man förmoda. Kanske beror avsaknaden av lyckliga hemkomstskildringar på att alla författare jag läser var ufo:n som unga, dömda till utanförskap och därmed benägna att snabbt flytta i väg och aldrig mer återvända?

Eller så är det helt enkelt mer spännande med olyckliga, skavande, oroande, obehagliga hemkomster där inget är som det ska vara. De blir bättre litteratur.

Vad tror ni? Har ni läst några lyckliga berättelser om att komma tillbaka till det som en gång var ens hem?

Kulturkoftornas sammansvärjning

Idag hände det igen. Jag tog mig till ett litterärt arrangemang och slog mig ner bland alla 55+are. Företrädesvis damer, komplett utrustade med innovativt skurna kläder, pagefrisyrer, stora silversmycken och färgglada sjalar. På raden bakom mig pratade två av dem om hur fan-tas-tiskt det hade varit när den ena av dem senast hade varit på te-a-tern (kursiverade ord utläses med valfri, lätt överdriven betoning).

Det har hittills varit väldigt lätt att le lite åt alla de här kulturella medelklassdamerna som ensamma bär upp stadens alla bokarrangemangs överlevnad på sina Gudrun Sjödén-klädda axlar. Jag har tyckt att de är ganska gulliga men samtidigt lite komiska i sin oerhörda entusiasm. Ändå - hade det inte varit för kulturtanten, hade det inte varit mycket med varken bokhandlare, bibliotek eller författarträffar. Ta bort den medelålders damen och kultur-Sverige faller.

Och så vips sitter jag där idag och tittar på mig själv, på första raden bland åhörarna i den litterära debatten. I min svarta tröja med ett halsband modell större. Hårpinne på plats i knuten, glasögon med lustiga bågar i stark färg. Det är då sanningen går upp för mig. Jag är en av dem. Jag är en kulturkofta. En kulturtant. Jag går ju på alla de där arrangemangen (utom möjligen Claes Hylinger på biblioteket, för han är ju lite trist). Det enda jag saknar är Gudrun Sjödén-kläder, men det lär väl komma om utvecklingen fortsätter såhär. Plötsligt känner jag mig väldigt medelålders. Varför är det så ont om unga kulturkoftor på alla arrangemang? Ni finns ju på nätet? Tycker genast att ni ska ta och komma ut så jag slipper känna mig ensam.

Calliope söker jobb

Det är dags för Calliope att röra på sig. Ett samtal med vår überchef visade att mitt jobb kanske snart inte är ett jobb, eftersom det ska dras in till höger och vänster. Tror bestämt det kallas krismedvetande. Tror också att den berömda frasen "inget är bestämt ännu, men jag ville informera dig om läget" yttrades. Hrmpf. Det suger att ha idel äldre kollegor när strikta LAS-regler tillämpas.

Nåväl. Varför sitta och vänta på att de ska bestämma sig? Härmed annonserar jag ut mig själv som tillgänglig för arbetsmarknaden. Ta-daa! Ni har första tjing! Och ja, jag menar allvar. Jag skulle kunna gå den vanliga vägen, men något säger mig att det är lika stor chans att hitta ett bra jobb på Platsbanken som det är att hitta ett E i Perecs Försvinna.

Så raskt över till det finstilta. Vad har Calliope gjort?

Fyllt 31. Tagit fil kand med litteraturvetenskap som huvudämne. Har också läst svenska, medie- och kommunikation och förlagskunskap med mera. Sedan jag blev klar på universitetet har jag jobbat först på förlag som assistent och sedan i olika bokhandlar. I bokhandlarna har jag gjort allt som tänkas kan, från inköp till skyltning, kassa, info och lager. Jag har varit ansvarig för en större kundklubb, producerat material till kataloger och utskick. Just nu vikarierar jag som butikschef, men vi får alltså se hur länge det varar :)

Parallellt med bokhandelsjobben har jag frilansat som recensent och skrivit i dagstidningar och på nätet om nyutkommen skönlitteratur.

Ni som har följt bloggen vet att jag tycker om att skriva och jag skulle gärna jobba ännu mer med det än jag gjort de senaste åren. Men jag är öppen för alla förslag så länge det handlar om böcker eller språk. Heltid, deltid, distans, frilans, projekt - you name it. Sitter du därute och tror att du har något som skulle kunna passa mig - hör av dig! Maila mig på books.calliope@gmail.com så skickar jag CV. Tveka inte. Du kan få en alldeles egen, tvättäkta Calliope.