Pimpa biblioteket med loppisfynd?

Besökte ännu en loppis i helgen och fick nya, kreativa idéer för boklig inredning. Varför inte pigga upp hemmabiblioteket med ett hysteriskt vildsvin, eller en bokstödsalligator? 

Nej, kanske inte. Men som jag skrev på FB - jag älskar verkligen amerikanska loppisar och antikbutiker! Svenska också, men de amerikanska är så mycket knasigare. När jag blir rik ska jag åka över igen och fylla en container med saker och skeppa hem. Kanske köper jag inte just ett vildsvin till biblioteket, men ändå. Så himla många roliga, konstiga, fina saker!

Hittat hos Gruene Antique Company.

Surf's up, Agatha!

Titta, det här är Agatha Christie! Avbildad tillsammans med surfbrädan Fred, på Waikiki Beach 1922.
Jag hade ingen aning om att deckardrottningen ägnade sig åt sådana fritidssysselsättningar, men tydligen lärde sig Agatha surfandets ädla konst under sin årslånga jorden-runt-resa.
Om surfandet skriver Agatha i sin självbiografi:
"Oh, it was heaven! Nothing like it. Nothing like that rushing through the water at what seemed to you a speed of about two hundred miles an hour; all the way in from the far distant raft, until you arrived, gently slowing down, on the beach, and foundered among the soft flowing waves."
Jag gillar att tänka mig Agatha på en surfbräda!

Mer om surfandet och om resten av jorden-runt-resan går att läsa i The Grand Tour, en resedagbok med bilder, som jag måste erkänna att jag, trots att jag inte är någon större Christie-fantast, blir lite nyfiken på!

Via: The Guardian

Bland antika böcker och mängder av Jesusar

Kan man motstå att gå (ok då, springa) in på ett ställe som ser så här trevligt ut? Naturligtvis inte. Under vårt besök i Houston hittade vi på en stillsam, grönlummig gata August Antiques, en kombinerad antikvitets- och antikvariatbutik. Efter att ha ooh:at och aaah:at åt alla fina saker som fanns på antikdelen, hamnade jag föga oväntat på den här avdelningen: 

Ytlig som jag är, tillbringade jag en god del av tiden med att titta på böcker som kanske inte var jättevärdefulla, men väldigt vackra att se på. Jag skulle hemskt gärna ha en hel vägg med bara såna här fina gamla utgåvor hemma.

Ett vackert arkivskåp var fullt av fina gamla bilder, sorterade i ämnen. Här är mode-lådan, sent 1800-tal utdragen ... 

I en annan liten låda kunde man hitta Shakespeare i behändigt format. 

Det fanns gott om barnböcker också, varav många mycket retrosnygga. 

Får det lov att vara lite Nancy Drew, någon?
Eller något annat mystiskt, kanske?

Den här hyllkategoriseringen gillar jag. Interesting books. 

Den får en inte alls att ifrågasätta vad som finns på de övriga hyllorna. 

Köpa jetestora böcker om Massachusetts? Inga problem. 

Inte orka läsa jetestora böcker om Massachusetts? Inga problem det heller. Ta en baseballtidning istället. 

På barnavdelningen stod det också ett stort hästhuvud i ett hörn. Jag blidde lite rädd. De läskiga ögonen verkade följa mig runt hyllorna. 

En annan kul sak med August Antiques är att de är specialinriktade på religiösa föremål. Bortsett från de vanliga antikviteterna, loppissakerna och böckerna, har de även en STOR avdelning för dito religiösa prylar.

Stora fina gamla biblar var det naturligtvis gott om.
Och så kunde man köpa sig en egen Jesus. Eller två. Eller sjuttio.

Och vad köpte jag då? Nå, jag var mycket måttfull. Jag fyndade bara två små (5x5 cm, typ) miniböcker: Salome av Oscar Wilde och Ghosts av Ibsen, för det facila priset av 5 dollar tillsammans. De ska få stå som prydnad i hyllan hemma. 

August Antiques ligger på 803 Heights Boulevard i Houston.

Trevliga, farliga Brazos Bookstore i Houston

Den ser i ärlighetens namn inte så mycket ut för världen utifrån, Brazos Bookstore. Kanske är det den ruggiga terrakottafärgen som avskräcker (hela kvarteret är målad i samma läskiga nyans). Men om man vågar sig in, blir det något helt annat. Då väntar en väldigt prydlig, inspirerande och trevlig bokhandel, ännu en av de där independent-butikerna som amerikanerna är så bra på.

Brazos Bookstore har som slogan "We recommend unusual titles to appeal to curious readers", och det stämmer ganska väl. Du hittar naturligtvis de lite mer litterära storsäljarna (looking at you, Goldfinch och Eleanor Catton), men de ligger inte i gigantiska högar direkt man kommer in genom dörren. Istället fokuserar Brazos på att lyfta fram lite mer ovanliga, handplockade titlar. Såna som lätt kommer bort, men som verkligen förtjänar att uppmärksammas. Bortsett från skönlitteratur, hittar du gott om konst-, foto- och arkitekturböcker, fina kokböcker och en hel del för barn.
Personalen verkar ha ypperlig smak: på den lilla stunden jag gick runt, hittade jag ett tjugotal (!) titlar jag tidigare aldrig hade hört talas om, men genast insåg att jag hemskt gärna ville läsa. Jag har lite köpstopp just nu (jag veeeet, hur dålig tajming är det inte??? men nödvändigt), så jag köpte inget, men lade en hel lång lista titlar på minnet (eller inbillar mig i alla fall att jag kommer ihåg).

En av de jag blev nyfiken på var Longbourn av Jo Baker. Här är det Pride and Predjudice, fast downstairs. Det handlar alltså om tjänstefolket istället, där intrigerna var minst lika många och lika komplicerade som upstairs hos finfolket.

Jag stod även och klappade på Shady Characters, en väldigt fin och lockande bok om skiljetecknens användning och historia (ja, jag är totalnörd när det kommer till sådant). Bortsett från att verka intressant, var den naturligtvis också hemskt tjusigt formgiven. Och så fanns det en massa pocket jag ville ha, och fiiiina kokböcker och fantastiska bilderböcker för barn som var som små konstverk och ... Ja, ni förstår. Det var helt enkelt en av de där bokhandlarna som påminner en om varför man tycker om att besöka fysiska bokhandlar, istället för att handla på nätet. Nästa gång jag kommer dit, ska jag vara beväpnad med stor resväska och mycket pengar!

Brazos Bookstore ligger på 2421 Bissonnet Street i Houston, lägligt nog bara ett stenkast från en annan ypperlig bokhandel, deckarspecialisten Murder by the Book. Missa icke att besöka båda om du skulle ha chansen!

En dubbel kärlekshistoria

Säg "André-expeditionen" och jag tänker ofelbart på när jag var liten och familjen med pappa i spetsen åkte till Gränna för att titta på våren. Titta på våren innebar att man åkte någonstans dit det var fint och där det fanns gott om vitsippor, gulsippor och vintergäck - ergo Gränna. En stor bonus i sammanhanget var ju att man där också dels kunde se på ruinen Brahehus, dels köpa med sig obscena mängder söta, kladdiga polkagrisar.

Under någon av dessa resor minns jag också att föräldrarna i all välmening tog oss med till Andrémuseet i Gränna för att utflykten inte bara skulle bestå av socker och gulliga växter - barnen behövde ju lära sig lite om historia också. Det gick sådär; jag kommer bara vagt ihåg att där fanns ett stort rum med en hopsjunken, ledsen ballong, och så lite kläder som såg alldeles för kalla ut att ha på en polarexpedition. Jag vet att jag mest bara väntade på att vi skulle vara färdiga, så att vi kunde gå och titta på när de tillverkade polkagrisar.

Eftersom ovanstående är ungefär hela min samlade erfarenhet av Andréexpeditionen, är det ganska skickligt av Bea Uusma att hon lyckas berätta så spännande om sin bok att jag omedelbart vill läsa den. Det räcker med förordet i Expeditonen, så är jag fast. Där är något som drar, och som inte vill släppa. Ett mysterium väntar på isen.

Uusma berättar i korta, ganska fragmentariska stycken om sin besatthet vid Andrés expedition, om hur hon följt i spåren av den och försökt förstå varför de tre männen dog trots att de hade mat och det egentligen inte hade varit omöjligt för dem att övervintra sedan ballongen kraschat. Hennes berättelse blandas med brev, forskningsanteckningar och annat material. Är det spännande? Ja. Jag ska dock i ärlighetens namn säga att jag inte funderar lika mycket på varför de dog som på hur de måste ha känt sig - det är samma fascination/skräck som tilltalar mig så mycket i alla polarskildringar. Mörkret, kylan, tomheten, och hotet från något som kanske, kanske inte finns där ute. Hu.

I Expeditionen fastnar jag emellertid allra mest för den kärlekshistoria som berättas, om hur den unge Nils Strindberg nyförlovad reser iväg med ballongen medan hans Anna väntar hemma i Stockholm. Att det inte slutade lyckligt vet vi ju redan, men här finns en twist som vrider hjärtat ur bröstet på en och som fick mig att nästan börja gråta där jag satt och läste på tåget. Den kvalar in som något av det mest romantiska jag någonsin har hört - och den är alldeles sann. Missa icke den - även om ni tycker att polarfärder är snortråkiga, så måste ni faktiskt läsa boken bara för den där kärleken som är så stark, så stark.

Tack till Norstedts för rec ex!
Tilläggas ska att jag läste textutgåvan av boken. Det finns också en mycket tjusig bildutgåva.
Andra som också läst: SvD, Bokhora, Sveriges radio, Aftonbladet.   

Calliope på besök i Harry Potter-land

"Det var väl bra att du äntligen fick komma hit nu då, eftersom du har pratat om det här stället ända sedan det öppnade", anmärkte maken lite trött när vi som sista anhalt på sommarens Floridaresa stannade till på Universal's Islands of Adventure i Orlando. Och jaaa! Det var väldigt bra! Med något lätt maniskt (ok då, helgalet) i blicken sprang jag glatt in genom porten till The Wizarding World of Harry Potter.

Harry-delen av parken består av en bit av Hogsmeade med restauranger och butiker, Hogwarts-slottet samt de två berg- och dalbanorna Ride of the Hippogriff (snäll och barnvänlig) och Dragon Challenge (allt annat än snäll).

Jag hade hört rykten om tvåtimmarsköer för att få åka huvudattraktionen Harry Potter and the Forbidden Journey, som är en tur på Hogwarts, så vi sprang dit först. Vägen (köerna) går in genom växthusen med magiska plantor, rakt in i slottet, där man i extremt sparsam belysning leds i kringelikrokar genom inredda salar och rum som faktiskt verkligen får det att kännas som att man klivit in i filmerna.

Man passerar bland annat Gryffindors uppehållsrum, Defense Against the Dark Arts-klassrummet och Dumledores kontor. Väggarna har tavlor som rör sig och via skärmar pratar Dumbeldore, Harry och de andra (skådespelarna ur filmerna, that is) med besökarna. Och i en av korridorerna sitter Sorteringshatten och håller monolog. Det är en underdrift att säga att jag blev tämligen uppspelt ...

Alltsammans är designat för att man långsamt ska ta sig framåt i ringlande, evighetslånga köer, men eftersom det var lågsäsong när vi var där, var det bara att gå in. Jag var överlag väldigt tacksam att vi slapp de värsta köerna, för själva åkattraktionerna är jättekorta och jag tror inte att de hade känts så värst skojiga om man tvingats vänta jättelänge för att åka i typ 3 minuter.
Innan man går in kan man lyssna på grodkören också.

Anyhoo, väl inne, stiger man på ett slags berg- och dalbaneliknande sak som för en vidare genom slottet i halsbrytande fart, med massor av ljus och ljud och figurer och 3d-animationer och effekter. Så himla roligt - men alldeles för snabbt över! Det hann knappt börja innan det var över och man lätt vimmelkantig skickades rakt in i butiken Flich's Emporium där man erbjöds köpa allt från Harry-kläder till Hedwig-ugglor och elevhemsmuggar och halsdukar och ... ja, allt.

Jag fastnade för en filt med elevhemstryck till det facila priset av 500 kr men besinnade mig. Maken blev Gulle-maken när han köpte en t-shirt med Hogwarts-tryck åt mig. Passade också på att gulla lite med en viss bok.

Vi fortsatte ut genom Hogsmeade, åkte de båda andra berg- och dalbanorna och besökte butikerna Zonko's och Honeyduke's, där man naturligtvis hittar skämtsaker, trollerilådor, chokladgrodor och Bertie Bott's Every Flavour Beans.

Jag köpte inget godis, utan satsade istället på en trollstav från Ollivander's, där man slussades in i smågrupper och fick se en liten scen spelas upp om att "the wand chooses the wizard", och sen får man gå in i butiken och köpa sin egen. Jag valde en kopia av Fleur Delacours stav efter mycket om och men (fick en kris när jag skulle försöka välja en av alla som fanns att välja på).

Utöver Honeyduke's, Zonko's, Ollivander's och Filch's Emporium, är de andra butikerna i Hogsmeade bara fronter och skyltfönster. Man kan inte gå in eller handla där, vilket är jättesynd! Jag hade till exempel gärna gått in både i bokhandeln som skyltar med Gilderoy Lockharts böcker och i sportbutiken intill där ett quidditch-set ligger och rasslar fastspänt i sin låda. Och jag skulle gärna ha köpt flera av sakerna som bara var rekvisita, t ex de käcka katterna i skylten hos Zonko's.

Men vi tröstade oss med att äta en överraskande välsmakande lunch och god pumpkin juice på Three Broomsticks, som är jättefint inredd, och efterföljande öl på Hog's Heads Pub. Ölsorten Hog's Head är tydligen specialgjord för just den puben och kan bara köpas där. God var den, hur som helst. Det stora huvudet på väggen bakom bardisken grymtade trivsamt och rörde på sig medan vi väntade på våra öl.

Jag testade min nya trollstav men verkade inte ha fått in rätt knyck med handen för glaset fortsatte att vara halvfullt istället för att magiskt fyllas på.

När den var uppdrucken och jag hade gått några extravarv för att försäkra mig om att jag inte hade missat någon enda liten sak, vinkade vi till sist adjö till Harry-land och gick vidare till Dr Seuss Landing, en annan del av Universals park som också rekommenderas varmt. På det hela taget var det en jätterolig dag och ett besök som är väl värt att göra för alla Harry-fans, men försök om möjligt att åka under lågsäsong för annars kommer du ofelbart få tillbringa mesta delen av tiden i kö. Och ju färre folk där är desto lättare blir det ju att leva sig in i fantasin att man faktiskt befinner sig på Hogwarts ...

Till makens stora glädje tänker jag nu istället börja tjata om att vi ska åka hit. Det var ju en av de få sakerna som kändes fel med The Wizarding World of HP på Universal, att den låg i USA. Harry är ju så extremt engelsk, så att se det på rätt sida Atlanten torde vara ännu bättre! 

På besök hos Hemingways katter i Key West

Jag fortsätter blogga ifatt de litterära delarna av sommarens Florida-resa, och eftersom det är Caturday: besök på The Ernest Hemingway Home & Museum i Key West. Här bodde Hemingway från 1931, och här finns idag släktingarna till hans 6-tåiga katt Snowball. 40–50 katter bor på museet, varav ungefär hälften är 6-tåiga som Snowball. Jag skulle ljuga om jag sade att kom dit för Hemingways skull - han var mer bara en bonus ... 

Det flotta huset omges av en synnerligen prunkande trädgård med palmer, bananträd och allehanda andra exotiska växter. Katterna går fritt på området och man träffar på dem precis överallt. 

Inne i huset kan man fortfarande se en hel del av Hemingways möbler. Eftersom de är, tja, museimöbler, är de avspärrade så att ingen råkar sätta sig på dem. Vissa har dock frikort och sitter eller ligger precis där det passar dem. Här ser vi till exempel hur Hemingways säng används på ett ståndsmässigt sätt. 

Ute i trädgården står det små katthus lite varstans. Har man tur och kikar in, är någon hemma. 

Kattspetsgardiner! Kanske inte vad man förväntar sig att hitta hemma hos machomannen. Om motsvarande fanns där på Hemingways tid också, är oklart. Men fiiiina var de. Skapade starkt habegär hos denna besökare. 

I det lite mindre gårdshuset hade Hemingway sin skrivarstuga. Den gav kraftiga Jan Guillou-vibbar, tyckte jag, med jakttroféer på väggarna, skrivmaskin och reseminnen. 

Katterna håller också ordning på besökarna. Här har vi en kisse som arbetar på glasmontern på andra våningen och ser till att Hemingways alla prylar är i säkert förvar. Om man petar, blir man kärleksfullt biten i fingret. (Och sen följer en lång gosestund, men det är ju en helt annan historia. Vi håller oss till den där kissen är en tuff vaktkisse.)

Katternas burhus ute i trädgården är naturligtvis modellerat på huvudbyggnaden. Mycket tjusigt. 

I bokhandeln kan man naturligtvis köpa en massa Hemingwayböcker och -prylar och en ruggig massa kattsaker. Katterna som arbetar i butiken tar sin uppgift på stort allvar och ser till att sprida ut sig bland hyllorna. Vissa av dem ser man knappt förrän man stoppar in handen för att plocka åt sig något. 

Och när man tröttnat på museibesökare och litteratur? Tja, då somnar man helt enkelt på ett sött sätt i kattlådan.