Briljant dystopidebut

Tittar på lästa-listan för 2013 och inser till min fasa att jag alldeles har missat att skriva något här om Boel Bermanns Den nya människan som jag läste i höstas - och det trots att jag både tyckte jättemycket om den och träffade Boel för en pratstund om e-böcker och annat roligt i Kalla Kulors monter på bokmässan. Vet inte hur det gick till? Men låt oss genast rätta till det. 

Fast forward några få år framåt i tiden. Allt är sig ganska likt som nu - men samtidigt helt annorlunda. Efter några skrämmande år när inte ett enda barn fötts någonstans i världen, blir kvinnorna plötsligt gravida igen. Alla andas ut. Men snart upptäcker man att de nya barnen som föds är ... ja, vad är de egentligen? Annorlunda. Tystlåtna. Inåtvända. Inte alls ointelligenta, men väldigt svåra att interagera med. De leker inte. De står hellre bredvid och iakttar. 

Den unga kvinnan Rakel hamnar en dag mitt i en skrämmande situation - jag ska inte avslöja vad - och tvingas döda ett av de nya barnen. Händelsen får henne att inse att något är fel-fel-fel. Alltmer förtvivlat försöker hon få de andra att inse vad som är på väg att hända. 

"Jag har dödat ett barn. Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet. Inombords skriker jag. – Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?"

Den nya människan är skriven i korta, täta kapitel och manar till sträckläsning, för man vill verkligen veta hur det går. Boel Bermann har skapat ett framtidsscenario som känns trovärdigt och samtidigt sjukt obehagligt. Jag gillar hur ingenting är enkelt svartvitt, och hur berättelsen hela tiden skruvas åt ytterligare ett varv, och så ytterligare ett, samtidigt som den aldrig tappar bort det mänskliga. Rakel fortsätter vara en rakt igenom trovärdig person även när hon utsätts för extrema situationer (och sådana är det gott om). Det finns scener här som är otroligt läskiga, extremt spännande. Skräck de luxe. 

Den nya människan är en rakt igenom imponerande debut, och jag håller tummarna för att Boel Bermann snart skriver mer. Och så håller jag också tummarna för att det där konstiga surrandet jag hörde inte har något med vissa surrande ljud i boken att göra ... 

Andra som också har läst: Schitzo-Cookie, Litteraturmagazinet, Lexie läser, Lingonhjärta, Swedish Zombie. Missa inte heller Bokstävlarnas intervju med Boel.    

Läs mer om Boel Bermann och Den nya människan på Boels egen sida. 

Tack till Kalla Kulor Förlag för rec ex!

Gör ditt eget sci fi-omslag!

Oooh, detta är ju nästan bara för skojigt (ett utmärkt sätt att slösa bort en kväll eller arbetsdag ...) - Thrilling Tales PULP-O-MIZER låter dig göra dina egna pulp-/sf-omslag i klassisk stil. Hur kul!?! Megakul!!! 

Det enda problemet nu är att jag faktiskt blev lite sugen på att läsa de två "titlarna" jag tillverkade. Jag menar, med taglines och blurbar som: Amazing Calliope braves yet another daunting adventure in space eller It was just a tea party. What could possibly go wrong? Hot tea - mad robots - total mayhem! blir i alla fall jag lite lässugen ... 

Gör ditt eget omslag på Thrilling Tales Pulp-o-mizer!

Sjukt spännande julläsning

Efter att ha fått Suzanne Collins bok Hungerspelen rekommenderad till mig upprepade gånger från pålitliga - och envisa - källor, lånade jag den på biblioteket häromdagen och bestämde mig för att göra den till juldagsläsning. Ett mycket bra beslut, visade det sig. Det var ju sjukt spännande! Enda invändningen jag har är att den tog slut för snabbt och dessutom hade en cliffhanger i sista kapitlet; det blir ett problem nu när biblioteket är stängt några dagar och jag inte kan få tag på fortsättningen. Ynk.

Hungerspelen handlar om ett framtida Amerika, eller rättare sagt resterna av det. Landet kallas då Panem och är uppdelat i olika distrikt som alla lyder under den strikta regimen i huvudstaden. För att hålla distriken i schack och påminna dem om hur man slår ner varje försök till uppror, arrangerar ledarna varje år tävlingen Hungerspelen, en synnerligen grym tävling. I Hungerspelen väljs en flicka och en pojke ut från varje distrikt för att på liv och död tävla i en av spelledarna kontrollerad vildmark. Det kan vara öken, berg, vildvuxen skog eller vad som helst - oavsett miljö går det ut på att ha ihjäl så många av sina konkurrenter som möjligt. Den som klarar sig till sist vinner och får lov att återvända hem. Tävlingen direktsänds dessutom i tv och samtliga invånare tvingas titta.

Låter det skumt? Väl skruvat för att vara en ungdomsbok? Tja, originellt är det definitivt. Men det är också en strålande idé som säkert kommer få både en och två läströtta tonåringar att läsa som besatta. Gör inte misstaget att välja bort den även om du passerat tjugoårsstrecket heller - den fungerar alldeles utmärkt till vuxna också. Collins skriver extremt spännande om än lättläst och har skapat huvudpersoner man bryr sig om. Här finns också en inte så liten dos mycket hälsosam girl power; Katniss som vi följer är en oerhört självständig tjej som klarar allt och mer därtill men ändå känns trovärdig. Hela upplägget med den onda regimen som kontrollerar medborgarna är också snyggt gjord och väcker tankar om hur samhället fungerar. Både nyttigt och intressant med andra ord, men skrivet på ett sätt som gör att det aldrig någonsin finns en död stund. Hungerspelen är spänning från början till slut och jag kommer hänga på låset till biblioteket för att få låna fortsättningen Fatta eld.

*******************************************

Kika gärna in på Suzanne Collins hemsida!

På jakt efter en ny Edward

Längtan efter vampyrer kan ta sig underliga uttryck. Den kan till exempel få Calliope att lämna sin comfort zone och läsa science fiction. Det händer så gott som aldrig, men när jag fick gratisex på jobbet av Stephenie Meyers Genom dina ögon inbillade jag mig att den kanske ändå någonstans skulle vara lite underhållande, trots att den handlar om rymdisar. Och jo, det var den väl. Lite. Men den där Edward-känslan infann sig tyvärr inte.

I Genom dina ögon har jorden invaderats av rymdvarelser, eller själar som de föredrar att kalla sig själva. För att överleva måste varje själ ha en ny värdkropp, och de tar därför över människornas kroppar en efter en. När rymdsjälen flyttar in, försvinner vanligtvis människans själ, men när själen som går under namnet Vandraren får sin nya kropp märker hon snart att människan därinne inte vill ge sig av. Melanie, som hade kroppen förut, finns fortfarande kvar och hon är fast besluten om att bekämpa Vandraren och hitta tillbaka till den grupp av människor som hon levt med - en liten samling rebeller som motsätter sig rymdisarnas invasion.

Det är inte den mest elaborerade sf-plotten man sett och ska man vara snäll kan man väl säga att den funkar sådär. Den har en hel del glipor i konstruktionen. Framför allt öppnar upplägget upp för en mängd tjatiga/konstiga/pinsamma (välj själv) scener av typen "Melanie protesterade vilt inuti Vandrarens huvud när Vandraren kysste honom". De misstag man kunde förlåta i Twilight-böckerna syns här väldigt väl, eftersom det här är en sämre konstruerad historia. Den får Meyers svaga sidor att komma fram alldeles för tydligt. Samtidigt - det är småspännande och man vill veta hur det går. Ok underhållning när man är ute efter något enkelt och lättsmält. Fungerar säkert för tonåringar som vill ha en spännande bok. Meyer har också satt ihop en ganska rolig miljö som berättelsen rör sig i, så det är ett plus. Däremot retar jag nästan ihjäl mig på själarnas fjantiga, pseudo-indian-klingande namn: Sjungande Måne, Bränner som Eld och annat new age-aktigt. Hu!

Det avgörande problemet är dock ett annat och det stavas Twilight. Det är omöjligt att läsa Genom dina ögon utan att jämföra och där står sig den senare slätt. Ingen hade tittat åt Genom dina ögon om det inte vore för att de i likhet med mig hoppades på en repris av Edward i någon form. Orättvist? Jepp. Meyer lär få vänja sig. Det är nackdelen med att vara författare till en serie som blir ett fenomen. Kanske kan hon ringa upp Rowling så kan de ta en fika, äta en tröstmuffin och diskutera saken?