Förtjusande magiskt

Nu har jag ju inte sommarlov, men OM jag hade haft det, hade det här varit den perfekta boken att börja det med. The Ocean at the End of the Lane är typiskt Gaiman-magisk och precis lagom spännande för att läsas med ficklampan tänd under täcket. Ett förtrollat barndomsäventyr som både är roligt och sorgligt och samtidigt får en lite dovare ton av att det är en vuxen som minns tillbaka. Eller minns och minns ... det där med minnet kanske inte alltid är så pålitligt?

The Ocean at the End of the Lane är egentligen inte varken superoriginell eller så avancerad i sin plot, men är ändå mycket bra. Jag grämer mig lite över att det exemplar jag läste bara var lånat på biblioteket, för här fanns många meningar jag skulle ha velat stryka under och ha kvar, flera av dem handlade om hur det var att vara det där lilla udda barnet som helst bara satt i ett hörn och läste medan alla andra lekte runt ... Onödigt att säga att igenkänningsfaktorn var skyhög.

"I lived in books more than I lived anywere else. (...) I lay on the bed and lost myself in stories. I liked that. Books were safer than other people anyway."

Ilska, osäkerhet och böcker, böcker, böcker

Om vi börjar med det viktigaste och bästa, ett Marguerite Duras-citat som man hittar i slutet av boken:

Ni går rakt in i ensamheten. Inte jag, jag har böckerna.

Det tyckte jag mycket om. 

Det finns fler citat ur olika böcker som jag gärna hade strukit under och skrivit upp – damn you, Dito-app som inte låter mig göra det! – Linda Skugge läser visst fem (!) timmar om dagen och strör både citat och tankar om det lästa kring sig i nya boken 40 Constant Reader. 

 

Jag hade gärna sett ÄNNU mer om just det, det hetsiga läsandet där en bok genast leder vidare till en annan, och nog får bokens titel och marknadsföring mig att tro att det är bara det som väntar – men 40 Constant Reader innehåller en väldig massa annat också. Den är en ofta arg, stundtals förtvivlad, monolog om hur det är att inte alls vara sådär älskvärd som man tycker att alla andra är, utan att istället vara förlamande blyg, att aldrig säga rätt saker (förmodligen inte säga något alls), att vara på ett sätt som andra uppfattar som jobbigt perfekt, att hetsjobba för att få in pengar och att ständigt konfronteras med att ALLA har en åsikt om en, ofta negativ. Jag blir lite ledsen när jag läser det; här finns så extremt mycket ilska, bitterhet och osäkerhet. Jag önskar när jag läser det mest att hon kunde må lite bättre, för det verkar så jobbigt att gå omkring och bära på allt det där. Och hur sorgligt att någon som jag alltid uppfattat som framgångsrik och kompetent, inte alls känner sig så utan istället ständigt tvivlar på sina förmågor. Du kan ju uppenbart både skriva och en massa andra saker, Linda, tvivla inte på det.

40 Constant Reader känns med andra ord väldigt personlig, på ont och gott. Det är skrivande som terapi, vilda kast mellan ämnen, ursinne som måste ut. Däremot vet jag inte om den ger just mig så mycket. Jag har ingen relation till Linda sedan tidigare, och sällar mig varken till gillar eller ogilla-lägret. Jag håller med om somt, annat inte. Kanske hade jag fått ut mer av boken om jag varit ett Linda-fan sedan tidigare? Möjligt. Och som sagt, jag hade gärna sett att det handlat ännu mer om böcker. Att några rants om dumma kunder och dumma människor i allmänhet fått lämna utrymme till läsnörderi. Lite "strunt i alla puckon – låt oss prata om det viktiga istället=böckerna!" Det brukar vara mer hälsosamt så.    

Andra som också har läst: Enligt O, Sydsvenskan, Bokhora, Expressen, Fiktiviteter, Bokbabbel.    

Typ så

Sannerligen ...

Dagens gymnastiska övning för läsare

Detta!
Är avundsjuk på såväl simultankapacitet som rörlighet ... Låt oss säga att det här är en läs-pose som ni inte kommer att hitta mig i (gör ni det, bör ni ringa ambulans).
Kvinnan på bilden heter Charlotte Greenwood, var skådespelerska och dansös under första hälften av 1900-talet, och beskrev sig själv som att hon var den enda kvinnan som kunde sparka en giraff i ögat. På något vis tror jag henne ...

Till sängs

Jag gillar:
att gå och lägga mig obscent tidigt, bara för att få tid att umgås med en speciell bok i lugn och ro, innan jag blir så sömnig att jag tappar den på näsan (vilket har hänt).

Fun fact: 1908 varnade en artikel i The Lancet för farorna med att läsa i sängen. Det var inte bra för ögonen och det var på tok för svårt att hålla boken i en anatomiskt hälsosam position.
Några år senare, 1976, hade The Guardian en hel artikel på ämnet: How to have a comfortable read in bed. Fint att folk engagerar sig och skriver små artiklar om det här, tycker jag!

Teprovning: The English Bookshop Blend

Om jag kunde motstå att köpa med mig English Bookshops alldeles egna te när jag besökte dem i montern på Bokmässan? Naturligtvis inte.
Bortsett från att det hade den oväntade bonuseffekten att hela min väska luktade gott på vägen hem, så visade det smaka minst lika gott som det doftade. Det innehåller enligt etiketten svart och grönt te, bergamott, jasmine, tranbär och arom. Det har fin färg när man brygger det, fortsätter lukta gott hela tiden och smakar alldeles utmärkt! Det är en ganska bärig smak, god, stark och fyllig utan att helt ta över själva tesmaken. Och framför allt - det får mig faktiskt att tänka bok! Nog så viktigt i sammanhanget. Perfekt att ha vid läsfåtöljen en regnig eftermiddag. Extra pluspoäng för den söta påsen också. Mycket trevligt!

En trygg famn att läsa i

Jaha, vem köper en elefant att läsa med/på till mig? Jag vill ha en nu, tack. 

Mjuk och stor och snäll ska den vara. 

Saknad

Nu har mina böcker varit nerpackade i förrådet i snart ett år, medan jag och maken rest runt hit och dit. Och jag SAKNAR dem! Har tappat räkningen på hur många gånger jag kommit att tänka på en särskild rad eller ett särskilt kapitel i den eller den boken, velat slå upp det - och så finns den inte där. Horror! Lite otippat är det ofta diktsamlingarna & lyriken jag saknar mest; mina fina gamla Werner Aspenströmutgåvor och alla andra 40-tals-ångest-undergång-dikter/författare. Jag får en rad i huvudet, som en låt på repeat, och så vill jag läsa alltsammans, och så går det inte och så blir jag miserabel. Många av dikterna går naturligtvis att slå upp på nätet, men långt ifrån alla. Och det är inte samma sak. 

Så buhu. 

Idag blev jag till exempel så desperat att jag föll till föga och köpte Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken som e-bok, bara för att jag saknade den. Kan bli en dyr vana, känner jag ...

Det enda som torde vara bra med detta är att alla ni andra nu när någon gnälligt frågar er om vad ni ska HA alla de där överfulla bokhyllorna till, då kan ni svara att "jo förstår du, det är för att jag inte ska bli lika ensam och förvirrad som Calliope är nu när hon inte har sina böcker med sig". 

Ett torp i skogen

Om det var sommar. Om jag hade snitsiga solglasögon, en gammal skrivmaskin och ett torp i skogen. Då (skulle jag förmodligen åka hem igen för jag gillar inte skogen. Men idén - och bilden - är fin!).

Och i rollerna ser vi ...

Ni vet hur man castar folk att spela huvudrollerna i böckerna man läser? För mig är det en lika omedelbar som ointellektuell process; det liksom bara händer. Plötsligt ser jag huvudpersonerna framför mig; de bara dyker upp. Plopp, plopp, så står de där.

Och hur de ser ut i mitt huvud har ofta överraskande lite att göra med hur de beskrivs i boken. Min inre casting-firma bryr sig tydligen väldigt lite om de av författarna noggrant uttänkta beskrivningarna, utan jobbar visst efter helt andra principer. Förutsättningslöst, skulle man kunna säga om det inte vore ett så hemskt ord. Det kan vara någon pyttedetalj som får mig att associera till något, och sen finns bara ett visst utseende där, alldeles oavsett om det går stick i stäv med det som står i boken. Det är inte alls säkert att "min" huvudperson är blond bara för att hen är det i boken.

Ett av de senaste - och, erkänner jag, lätt bisarra - exemplen på hur min inre casting fungerar, är att jag under läsningen av Gillian Flynns Gone Girl hela tiden såg Nick och Amy se ut så här:

Jag är den första att erkänna att det är lite skumt att Dennis Lehane och Susan Faludi blev Nick och Amy, men det bara hände. När de väl var där, gick det inte att ändra på. De passade så bra, liksom.

Andra exempel. När jag läste Fifty Shades of Grey var jag redan när Ana kliver in genom dörren på Grey Enterprises Holdings Inc övertygad om att Christian såg ut så här:

Här kan min hjärna förvisso ha haft en liiiten logisk tanke bakom, herrarna Grey och Bale delar ju faktiskt förnamnet Christian. Tycker fortfarande att Christian Bale skulle vara ett givet val i rollen om de nu ska filmatisera boken, men tycker lite synd om honom (och alla andra) om han skulle tvingas spela den. De kanske kan hitta en lookalike?

Innan varken Robert Pattinson eller Kristen Stewart hade hunnit säga Forks eller sparkling vampire, tyckte jag att Bella såg ut så här: 

Jag castar inte bara kändisar/skådespelare heller; det kan likaväl hända att grannar, vänner eller kollegor får låna ut sina utseenden och promenera omkring i mina böcker. Men exakt hur den där urvalsprocessen går till, det undrar jag som sagt fortfarande. 

Hur går det till när ni skapar er bilder av de ni läser om?

Läsa tillsammans

Läser ihop - det gör jag och maken, kanske mer ofta än vad som är hälsosamt ... Eller nä, det är alldeles lagom ofta = varje dag. Skulle nog vilja påstå att det är ett måste för ett lyckligt äktenskap, att man låter varandra läsa i fred. Däremot läser vi aldrig samma sorts böcker.
Hur har ni det med tillsammans - läsningen hemma hos er?

Death by Books

Death by Books? Ja, snart. Men när bokhögarna tornar upp sig känns det tryggt att veta att man är i gott sällskap. Självaste Agatha Christie hade uppenbart samma problem!

Och nu till något helt annat

Jaha, nu är Elizabeth Hands Generation Loss utläst (rec kommer!). Vad göra? Tja, det logiska steget är väl att plocka upp E L James Fifty Shades of Grey för att se vad all uppståndelse handlar om, eller hur? Hehe. Efter att ha sett megahypen som är kring EL James trilogi här i Amerikat - drygt 31 miljoner sålda ex hittills, samtliga delar i trilogin överst på topplistorna - så måste jag ju bilda mig en egen åsikt. Jag är lite rädd för att under läsningen drabbas av akut andnöd, inte av sexet utan snarare av alla språkliga fadäser som jag förstått att den ska innehålla, men det kommer säkert gå bra ...

Läser också i tidningen att ett engelskt hotell skapar rubriker genom att låta byta ut de klassiska nattduksbords-Biblarna mot exemplar av 50 Shades. Hotelldirektören berättar:

"Fifty Shades of Grey is all that people are talking about at the moment, but I know that some are too shy to buy it for themselves, hotel manager Wayne Bartholomew told the Daily Mail. I thought it would be a special treat for our guests to find it in their bedside cabinet and that includes the men too." 

Hm. Återstår att se hur det experimentet går. Men utan att veta vad för sorts gäster hotellet har, gissar jag nog att många av dem nog faktiskt kommer läsa en rad eller två i boken när de hittar den ...

Läs hela artikeln om hotellet här och stay tuned för rapport om hur det går med min läsning.

Och så sänder vi en tacksamhetens tanke över att ryktet om att Emma Watson skulle spela Anastasia i filmatiseringen tycks ha varit fel ... Av så många anledningar!

Att se med ord

Just nu läser jag Nattens cirkus av Erin Morgenstern - mycket bra så här långt! Mest fascinerad är jag av den enorma visuella rikedomen. Det här är en bok som kryllar av helt fantastiska ting och miljöer och händelser, och Morgenstern beskriver dem så att man verkligen ser dem. Har sällan läst något så visuellt! Jag avundas henne hennes otroliga fantasi, och hennes likaledes otroliga förmåga att verkligen måla med ord. Helt outstanding!

Morgensterns ordmålande påminner mig om Siri Hustvedts Vad jag älskade, där ju en mycket stor mängd tavlor och andra konstverk beskrivs lika väl. Det imponerade något grymt på mig när jag läste den för några år sedan, både att Hustvedt hade hittat på alla dessa fiktiva konstverk och att hon sedan kunde beskriva dem så bra. Samma sak där - man ser det framför sig när man läser, lika starkt och klart som om man själv befann sig med dem i rummet. Underbart!

När sambon är borta ...

Fästmannen (eller M2B, som jag har lärt mig att det heter genom att läsa Bröllopstorget och andra suspekta sidor), han planerar att resa bort å jobbets vägnar. Vad gör jag då?

Bästa, finaste sällskapet, som man säger på Facebook. 

Planerar läskoma de luxe, naturligtvis! Jag går igenom önskelistan på Amazon, nybokslistan på biblioteket och högarna med rec ex, allt i jakten på de perfekta titlarna för tillfället. Karl Ove Knausgårds kamp nr 4 är självskriven på listan - jag har svårt att tänka mig någon som skulle passa bättre för ostörd läsning - men utöver den är urvalet lite mer tveksamt. Jag ska fortsätta att peta på alla olästa titlar och fundera, och stillsamt oja mig över vilken liten inbiten boknörd jag är som genast någon säger "åka bort" automatiskt tänker "lästid". Å andra sidan torde det ju vara ett väldigt oskyldigt nöje ...

Kan en hög e-böcker välta?

Just nu väntar de här godingarna på mig i paddan: Chris Cleaves Little Bee och Katarina Wennstams Svikaren. Ser mycket fram emot att läsa dem båda!

Sedan tidigare finns där även Michelle Pavers Dark Matter och Shirley Jacksons The Haunting of Hill House. När jag köpte min iPad hade jag en idé om att jag inte skulle köpa på mig/låna en massa böcker som bara blev liggande, utan att jag duktigt skulle läsa dem jag laddat ner innan jag skaffade mig fler. Låt oss så här i efterhand konstatera att det var väldigt utopiskt. De olästa e-bokshögarna verkar bli precis lika höga och svajiga som de fysiska. Känns på något vis tryggt och hemtamt.

Marilyn och böckerna

Jag har aldrig tänkt på Marilyn Monroe som en typisk avid reader - men när jag läser den här bloggposten, ser alla vackra porträtt och scrollar ner längs hela den långa titelförteckningen, förstår jag att jag har missat något. Surfa in hos Booktryst och titta ni också!

Att läsa e-böcker på iPad

Att kunna sitta hemma i soffan, komma att tänka på en bok och att sedan bara behöva klicka på en knapp för att två sekunder senare ha den i sin ägo - där har ni det allra bästa med hela e-bokssaken. Efter två veckor som nybliven iPad-ägare och e-boksläsare, är det där det jag gillar allra bäst. Att kunna stilla sitt habegär omedelbart, och att kunna läsa det jag vill ha just där, just då. Troligtvis är det också precis samma sak som kommer leda mig till ruinens brant; har man väl registrerat sig hos Amazon behöver man inte ens ta fram kreditkortet för att köpa Kindleböcker. Livsfarligt, I tell you. Livsfarligt.

Så, hur fungerar det då att läsa e-böcker på iPad? Jag lovade ju att jag skulle rapportera.
Över förväntan, är svaret. Jag är positivt överraskad.

På plussidan:

• Tillgängligheten - det mesta finns anpassat för iPad och det går att läsa böcker i flera olika format och från flera olika leverantörer, både svenska och utländska. 
• Lätt att ladda ner de olika läsarna och få dem att fungera. Det största problemet här var att förstå hur man skulle bära sig åt med bibliotekslånen - man skickas runt på väldigt många olika ställen för att läsa om hur det går till, när det egentligen är hur enkelt som helst. Biblioteket borde skriva ihop en egen guide istället för att bara hänvisa till andras. 
• Att man kan stryka under, markera text och göra anteckningar utan att förstöra boken. Jag ogillar annars att stryka under just eftersom jag inte vill kladda ner. 
• Den upplysta skärmen; vår ena läslampa vid soffan har gått sönder och nu klarar jag mig utan den. Förträffligt så här mitt i vintern. Kanske mindre bra till sommaren, om man vill läsa utomhus. 
• Det tar ingen plats. Det låter ju som en självklarhet, men det tål att påpekas ändå. Hur många böcker som helst - ingen plats. I det här hemmet är det ett smärre mirakel. Det är perfekt för alla de där titlarna som man bara vill läsa en gång. 

På minussidan:

• Lite tung att hålla om man sitter länge/ligger i sängen och läser. Svårt att hitta ett bekvämt grepp. 
• Den känns ömtålig och stöldbegärlig. Skulle nog inte våga ha med den t ex på daglig jobbpendling på tunnelbana/buss. Strandläsning går fetbort, om man säger så.
• Måste laddas ganska ofta. 
• I viss belysning blänker det mycket i skärmen och reflexerna gör det svårt att läsa. 

Eftersom jag använder paddan i jobbet, och därmed behöver den till även andra saker än att läsa e-böcker, känns den sammantaget som ett bra val. En Kindle hade inte räckt till, men hade annars troligen varit att föredra eftersom den är så liten och smidig att ha med.

Om man känner att man saknar den trygga full bokhylla-känslan, går det att ordna. Här en variant från gelaskins.com

De olika e-bokläsarna/koncepten får också olika betyg. Överlägset bäst fungerar Kindle. Det är enkelt att registrera sig och ladda ner vad som behövs, och den ger absolut bäst och bekvämast läsning eftersom man kan anpassa sidornas utseende i så hög utsträckning. Det är också väldigt käckt att den har en inbyggd ordlista (peka på ordet du inte förstår så kommer en förklaring, eller peka+tryck på annan knapp, så googlar den automatiskt det ordet åt dig/slår upp det på Wikipedia). Extremt smidigt och användarvänligt, alltsammans. Och nej, jag är inte sponsrad av Amazon. De har bara kommit lite längre med det här än alla andra.

Bluefire reader (som bibliotekslånen hamnar i) funkar ok men är ingen favorit. Man kan inte anpassa sidornas utseende i lika stor grad, vilket gör att det är lite mer ansträngande att läsa.

Dito är en bra sak som fungerar smidigt och ger läsvänliga sidor. Själva konceptet känns dock som att det är lite nytt och outvecklat ännu; här finns väldigt mycket mer de skulle kunna göra på själva sajten för att det ska bli bättre/roligare/enklare att hitta det man söker. Men det kommer säkert så småningom.

Trinity College Library. Svårt att göra med e-böcker. 

Så - kommer Calliope att överge boken för e-boken? Nej. Definitivt inte. Jag gillar min padda och den har många bra egenskaper, men den är ju fullständigt renons på känsla. Jag har tänkt rätt mycket på det under de här veckorna. När man läser en e-bok får man bara texten, och det är då man förstår att en bok är otroligt mycket mer än bara texten. Mycket av det jag gillar med böcker och läsande sitter i just det där andra, allt det där runtomkring. E-böcker och böcker är två helt olika saker, bra på två helt olika sätt. Ni kan vara övertygade om att jag kommer fortsätta med båda delarna här på bloggen.

Gott nytt år på er allesammans!

När författaren själv får läsa

Författaruppläsningar.

Det händer alltid något med texten när den som skrivit själv läser upp den. Ibland kan orden få en helt annan, ny innebörd när författaren väljer att lägga betoningen aldrig så lite annorlunda än man som läsare tänkt sig att den ska vara. Mycket fascinerande, tycker jag!

En av mina favoritdikter, Det är vackrast när det skymmer, får till exempel en helt annan rytm när Pär Lagerkvist själv läser den högt. Lyssna:

Också en sak jag aldrig tänkt på förut - Pär Lagerkvist pratade kraftig skånska! Dvärrrrgen, typ. RRRR.