På scen: Donna Tartt

En signerad The Secret History sätter jag in i min bokhylla idag – vilken skatt! Jag är kort sagt sjukt glad att jag stannade kvar och stod i den milslånga kön efter gårdagens Internationell författarscen i Malmö. Bokomaten och jag hamnade sist i kön och det tog oss närmare en timme att komma fram, men det var ändå värt det. Helt klart.

Själva framträdandet, då? Jo, mycket sevärt! Linn Ullman som intervjuade hade tyvärr lite väl långa frågor som ofta inte var frågor utan mer bara påståenden om hennes egen tolkning av The Goldfinch – jag hade gärna hört Donna själv berätta mer på egen hand. Som det var nu blev hon avbruten av Ullmann, och det var synd. Men vi fick ändå höra mycket, till exempel om hur Tartt skriver allt för hand (!), om hur hon först skrev avsnittet om Theo och explosionen för att sedan bokstavligen talat klippa sönder pappret och arrangera om meningarna och sedan klistra ihop det i en ordning hon var nöjd med. Jag tyckte också det var roligt att höra om hur hon menade att hennes fiktion utspelas i en slags hyperrealistisk verklighet, en miljö där allt ser ut nästan som vanligt men förstärkt, som ett foto i extremt skarpa färger. Hur hon liksom så många andra inspireras av film. Allt sådant - superkul att höra! Samtalet skilde sig också en hel del från när jag såg henne i Austin, så det gjorde absolut inget att gå två gånger, tvärtom. Får icke nog. Jag klappar på min Secret History och tänker på en sak hon sa som jag tyckte var så fin: "Books are dreams that we dream together."

Läs mer om framträdandet hos Bokomaten, Sydsvenskan (tittar man nooooga ser man mig och halva #boblmaf syd på bild nr 2!), Skånska dagbladet.

Ikväll: Donna Tartt!

Ikväll!!! Donna Tartt på Internationell författarscen i Malmö! Jag hoppas verkligen att vi får plats, trots att det inte går att förboka (jättedumt) och att vi inte kan komma från jobbet för att köa tidigt. Men stora delar av #boblmaf syd kommer ju att vara där, så det blir åtminstone fint sällskap för kvällen.
Ytlig som jag är, spekulerar jag naturligtvis också i vad Donna kan tänkas ha på sig för kläder? När jag såg henne i Austin var hon otroligt snygg i kavaj med vikt näsduk käckt i bröstfickan.
Och så är det Lin Ullmann som intervjuar - hoppas det betyder mer prat och mindre uppläsning än i Austin.
Så. Nu ska jag ägna resten åt eftermiddagen åt att vara lite orimligt förväntansfull. Hej så länge.

SVT har gjort en kortintervju med Donna - se den här!

Jag träffar Donna Tartt! (OMG! OMG!! OMG!!!)

Inte ens minsta lilla plupp hade jag vågat skriva in i kalendern på 7 november, så rädd var jag att det skulle bli inställt. Men klockan 19 satt vi allesammans andäktigt bänkade på Bookpeople i Austin, och så kom hon till sist nerför trappan och fram till podiet: Donna Tartt, mycket petite, mycket intellektuell, perfekt artig på ett typiskt väluppfostrat sydstatssätt, och oklanderligt klädd i välsittande grå kostym med röd skjorta med manschettknappar i guld samt en käckt uppstickande vit- och svartprickig näsduk i bröstfickan. Hello, sa hon och såg glad och lite nervös ut. Herregud, herregud, herregud, tänkte jag. 

Tartt började med att läsa ur The Goldfinch, stycket när socialtjänstarbetarna kommer till lägenheten för att hämta Theo. Hon läste bra, men jag blev helt fascinerad av hur väldigt annorlunda det lät jämfört med hur jag hade uppfattat texten. När hon själv läste, fanns där mycket mer humor än jag hade sett i den. Det stämde också bra överens med svaret som Tartt något senare gav till kvinnan som lätt hysteriskt förklarade att hon inför besöket hade läst igenom alla Tartts tre romaner på tio dagar och nu var lite orolig: hur levde Tartt som författare med all denna svärta som kvinnan tyckte sig se i böckerna? Är de verkligen bara så mörka, undrade Tartt. Där finns väl mycket annat också?

Frågestunden fortsatte med en stackars man som undrade om Tartt visste vad som hade hänt med brodern i The Little Friend. Tja, om du läser boken så står det faktiskt, svarade Tartt. Va, sa mannen. Du kan ju googla, sa Tartt och fortsatte att på ett väldigt vältaligt men smått elakt sätt förklara att det faktiskt inte var så svårt att klura ut om man bara läste ordentligt ... Ojoj. Förnedringen pågick en liten stund, tills mannen räddades av att någon ställde en annan fråga.

Det jag tyckte var mest intressant var hur Tartt ser på språk och hur hon arbetar med det i sina romaner. Hur hon kan lägga väldigt lång tid på att hitta just rätt sätt att beskriva något, hur orden inte bara ska betyda rätt sak och ha rätt stilvärde, utan också låta rätt. Romanerna ska vara perfekta på meningsnivå; läsaren ska mening för mening lockas vidare. Jag tycker att den målsättningen märks i The Goldfinch, som verkligen är sjukt välskriven trots att den är så massiv. Inget slarv där, inte. 

Innan arrangemanget började, hade vi blivit strängt tillsagda att absolut inte fotografera, varken under pratet eller signeringen. Jag blev sjukt besviken, men förstod varför när en stackars bokhandelsmedarbetare diskret försökte ta en bild, vilket ledde till att Tartt helt och hållet kom av sig, gömde ansiktet i händerna och en lång stund pratade om hur jobbigt hon tyckte det var att bli fotograferad när hon stod framför folk och oj och oj och ... Låt oss säga att ingen ens försökte ta några bilder efter det. Det var synd, men ok. Vill man inte vara på bild så vill man inte. Måste vara jobbigt att vara så kameraskygg, dock.

Sist men inte minst var det signering. Jag kramade min Goldfinch i famnen och fick en extremkort men superartig pratstund medan hon skrev: oj, var jag från Sverige? Hon gillar Sverige, väldigt mycket. Och - missa icke detta - HON KOMMER TILL SVERIGE I MARS!!! Jag hade inte möjlighet att fråga exakt vad hon skulle göra förrän jag blev bortföst av stressade signeringsvakter, men ändå! Hon kommer till vårat lilla land! Och det verkade som att det skulle vara ett officiellt besök, så då kanske det finns fler chanser att se & höra & träffa henne. Wheee! Wheee! Wheeeeee!!! Jag gör gärna om det, många gånger till.

På väg till bokmässan!

Är - i likhet med större delen av min bekantskapskrets och mitt Twitterflöde - på väg mot bokmässan i Göteborg, nu äntligen! Peppen närmar sig i vanlig ordning episka proportioner, även om det faktum att Knausgård har ställt in sin medverkan, gör att ett av mina mest ivrigt emotsedda seminarier vips har försvunnit.

 

Årets mässa slår också rekord i att krocka programpunkter; sett till antalet är det faktiskt färre programpunkter jag vill se i år än det brukar vara, men de jag vill gå på ligger nästan undantagslöst samtidigt. Jag kommer utan tvekan att drabbas av grotesk beslutsångest när jag står där på mässgolvet och väljer mellan superbra seminarium ett eller superbra seminarium två eller ... Nåväl, det löser sig.

Några snabba, så här i sista stund - häng gärna på och svara själv i kommentarerna eller på din egen blogg (länka i så fall gärna så att vi hittar dig):
Vad läser du på, eller på väg till, mässan? Bea Uusmas Expeditionen. Riktigt bra så här långt!
Vilka montrar besöker du alltid på mässan? Många! Men English Bookshop och Sf-bokhandeln är två av klassikerna.
Mest oväntat på årets mässa? Jag skapar chockvågor i bokbloggs-/nagellacksmaffian genom att annonsera att mina naglar i år kommer vara omålade.
Vilka seminarier ser du mest fram emot? Helenas skräckseminarium och Mattias Boströms Sherlock-seminarium! Drömmer fortfarande lite om det där inställda med Knaus också.
Vad ska du göra på mässan? Dels jobba, dels roa mig. Gå på mingel! Live-lyssna på podcasts, bland annat Pia Printz m fl i Horunge. Ha bokfrukost med Breakfast Book Club. Se intellektuell ut. Boknörda mig. Listan är oändlig.
Ser enormt mycket fram emot att träffa alla andra bokbloggare, kollegor, vänner och andra på middagar, mingel och bloggträffar!
Vi ses i Göteborg!

Med vetskap om hur mässan brukar vara, kan det bli svårt att hitta tid att blogga, men du kan alltid följa mig på Twitter!

Paradiset för deckarläsare - Murder By The Book i Houston

Helgen som gick skulle maken till Houston på jobb och jag följde med. Houston är gigantiskt, och eftersom vi var där bara två dagar, gällde det att välja klokt. Föga överraskande valde jag ett besök på legendariska bokhandeln Murder By The Book. 

Murder By The Book är kända för att ha specialiserat sig på deckare & thrillers, och brukar ofta tas upp som exempel på hur en framgångsrik, nischad bokhandel ska vara. Jag har läst om dem i otaliga reportage, i tidningar och på nätet. Eftersom butiken i ärlighetens namn dock inte såg så mycket ut för världen utifrån, var jag inte riktigt förberedd på den ocean av böcker som mötte en när man väl stigit genom dörren. I storlek är Murder By The Book ungefär som en genomsnittlig svensk bokhandel, men att så gott som alltsammans är enbart deckare, gör det till en rätt imponerande samling. 

Böckerna är tydligt uppdelade i genrer, både utifrån innehåll - det finns t ex en särskild hylla för spionromaner - och utifrån land. Skandinavien hade två rejäla hyllor, och det fanns gott om svenska författare både där och på alla nyhetsbord runt om i butiken. Sverige är överlag sjukt populärt här i Amerikat när det kommer till deckare, vilket är kul att se. Med tanke på att vi är ett så pyttelitet land/språkområde, är det väldigt skoj att så många av våra författare ändå översätts och når ut. 

Att urvalet på Murder By The Book är rätt superbt råder det ingen direkt tvekan om. Det tog inte mer än ett par minuter innan jag hade hittat en hel trave böcker som jag ville ha. Flera av dem var sådana jag inte hört talas om förut; Murder By The Book grymma på att lyfta fram okända förmågor/debutanter bredvid storsäljarna.   

Förutom att det var bra saker i hyllorna, var det bra saker på hyllorna; hela butiken är full av en massa kuriosaprylar med thrilleranknytning. De är inte till salu utan står som prydnader ovanpå hyllorna. Jag gillade Hannibal Lecter-björnen och hans lilla bedårande tvångströja!

Butiken verkar som sagt vara ett ypperligt ställe att få lästips. Det sitter personligt skrivna tipslappar i hyllorna, de har en särskild hylla för personalens favoriter och bara under den lilla stunden vi var där, hörde jag personalen tipsa flera av de andra kunderna om bra läsning, på ett sätt som fick mig att känna att de verkligen visste vad de pratade om. Guld värt! De verkar också ha ett fint gäng stammisar (en följd av tipsandet, kan man tänka), som samtliga hälsas glatt när de kommer in. We have your books ready for you, Phyllis. Oh, I think I might have just the right book for you, Steve ... Fint!

Bortsett från sortimentet, är butiken också känd för sina sjukt många författarträffar och signeringar. Alla, och då menar jag alla, kommer hit. Överallt runtom i butiken finns foton från tidigare besök, här ser vi t ex Charlaine Harris, som har ritat en liten bloddrypande tandrad under sin autograf:

Dagen efter vi var där, skulle Harlan Coben komma dit och prata & signera (jag tänkte på er, Helena och Bokbabbel!). På det lååååånga signeringsschemat som jag fick fanns alla möjliga namn med: Patricia Briggs, Ian Rankin, Jodi Picoult, Jaqcueline Winspear, Julia Haeberlin ... Ja, vi kan väl helt enkelt konstatera att det är synd att man inte bor närmare. Eller tur, eftersom man hade blivit ruinerad. Men skulle ni någon gång besöka Houston - missa inte Murder By The Book. Supertrevlig butik, väl värd både en och två omvägar!

Se Murder By The Books signerings-schema här.
Exteriörbilden är lånad från Liz&Gianna, övriga bilder är mina egna.

Karen Thompson Walker live

Vad gör man i Texas en fredagskväll? Tja, dricker margaritas och äter tacos, vanligtvis. Men så finns det andra fredagar, när man kan åka till Austin och först äta mat utomhus och det är alldeles ljummet i luften fastän det är januari (en av de klart bästa sakerna med att vara här). Och sen, efter det, så kan man gå till min nya favoritbokhandel BookPeople för att lyssna på Karen Thompson Walker när hon pratar om The Age of Miracles. Och så kan man samtidigt passa på att shoppa lite för det där presentkortet man fick. Skulle nog vilja påstå att det var ett ypperligt fredagsnöje, helt enkelt.

Jag gillade verkligen The Age of Miracles (läs om den här), så det var himla roligt att höra Karen Thompson Walker berätta om den. Född och uppvuxen i Kalifornien, där hotet om The Big One, den där riktigt stora jordbävningen som förr eller senare spås komma och förstöra allt i sin väg, så menade Karen att hon nog alltid har burit på den där dova känslan av en katastrof, insikten om att livet som vi känner det en dag plötsligt kommer att ta slut. Hon gillar katastroffilmer (även kalkonvarianten av dem, hehe), och så dök det en dag upp en bokidé i huvudet. Hon jobbade på förlag, och tänkte att ja, det här borde ju någon kunna skriva en bok om, men att hon själv kanske var den där "någon" dröjde innan hon kom fram till. 

The Age of Miracles skrevs tidiga mornar innan jobbet, och Karen menar att hon hade stor nytta av att ha jobbat som redaktör. Erfarenheten av att fixa till andras berättelser hjälpte henne att forma sin egen. Samtidigt visste hon hur extremt svårt det är att få något publicerat, så hon trodde aldrig att hennes manus faktiskt skulle bli en riktig bok. Skrivandet var istället något hon främst gjorde för sin egen skull. 

En av sakerna jag bäst gillade med The Age of Miracles var att allt kändes väldigt realistiskt. Hur mycket research gjorde hon, undrade publiken. En del. Hon läste på om människors sömncykler, hur växter, djur och människor påverkas av ljus. Lite fysik. Men hon var för blyg för att höra av sig till någon forskare, så det var inte förrän alldeles i slutet, när det till sist hade blivit bestämt att den skulle ges ut, som hon samlade mod nog för att låta en fysiker läsa och kommentera. Så här i efterhand konstaterar Karen att hon nog knappast skulle ha vågat ta sig an ett så gigantiskt scenario om hon verkligen tänkt igenom alla konsekvenser innan hon började skriva; kanske hade det varit enklare med en mindre, ej världsomspännande katastrof ...? Nå, vi är glada att hon inte visste!

Hon berättade också om vilka böcker/författare som inspirerat henne, och nämnde då bl a José Saramagos Blindheten och Cormac McCarthys Vägen - släktskapet kändes ju självklart när hon sa det, men jag hade faktiskt inte dragit den parallellen innan. Andra författare hon gillar att läsa: Julie Otsuka, Jeffrey Eugenides.

Karen läste även ett par stycken ur boken, och svarade på publikens frågor. Ovanligt många frågor; amerikaner verkar vara mycket mer benägna att ställa frågor när de får chansen. Stor skillnad mot svenska författarframträdanden, där min erfarenhet är att det oftast blir pinsamt tyst när författaren förklarar ordet fritt. Naturligtvis ställdes här också den obligatoriska frågan: skriver hon månne på något nytt? Jo, det gör hon. (Whee!) En roman är på väg. Men den är ännu så ny och ofärdig att hon inte vill prata för mycket om den. Helt ok - vi väntar med spänning!

Lite mer bokmässa

Tömde kameran på bilder och hittade ännu några favoriter från bokmässan i Göteborg. Först var det miniseminariet med Mia Ajvide och John Ajvide Lindqvist, där de inte bara presenterade sin nya bilderbok Sulky och Bebbe regerar okej, utan även fick publiken att sjunga allsång. Underbart!

Och så var det seminarium med flera av författarna som man hittar i novellsamlingen Het. Här syns två av dem, Sara Ohlsson och Jenny Jägerfeld, som båda läste en liten bit ur sina respektive noveller. Jag blev hemskt nyfiken på boken och såg just att den fanns som e-bok, så jag ska ladda hem den och läsa. 

Det här var också ett intressant seminarium; representanter för ett antal mindre/mellanstora förlag pratade om hur man bär sig åt för att hitta, översätta och sälja böcker på andra språk än engelska. Hur gör man för att publiken ska hitta de här titlarna? Roligt var att flera av dem, bland andra Sekwa och Brombergs, framhöll bokbloggarna som en viktig faktor i sammanhanget. Kul!

Är jag trött på plotten "man med fantastiska förmågor råkar ut för något omvälvande" eller kommer jag att läsa Jan Kjaerstads nya roman Normans område? Har inte bestämt mig ännu. Jag brukar ju gilla hans böcker, men han har sannerligen upprepat sig en smula på sistone ... Hur som helst var det roligt att lyssna på honom när han pratade med Åsa Beckman. 

Och så ett par bilder till från fantasy-seminariet. Johanna Lindbäck, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Maria Turtschaninoff och Lene Kaaberbøl kunde jag gärna ha lyssnat på ännu längre. 

Nu är det slut på mässrapporter från i år. Sjukt kul var det att vara där, sjuk (=förkyld) är jag nu. Men det var det värt! Måste också säga att jag är kraftigt imponerad av alla er som orkade att åka på Kontrast/Swecon i Uppsala nu i helgen. Två såna helger i rad och ni står fortfarande upp ... Respekt! Ni verkar ha haft det minst lika skoj som vi hade i Göteborg dessutom, och det kunde man ju tänka sig med ett så fullspäckat program. Härligt!

Ringbling, seminarier och mingel

Med en trötthet som antar episka proportioner, konstaterar jag att bokmässan 2012 var precis så rolig som jag hoppades att den skulle bli. Jag var där alla 4 dagar, och hann med både jobbmöten, bloggträffar, seminarier, monterframträdanden, bloggluncher, förlagsfester och tusen olika mingel. Tror nog sällan att det minglats så mycket som på den här mässan, faktiskt. Jag gillar att det numera finns så himla många bokbloggare att hänga med på mässan - var man än går kan man alltid hitta trevligt sällskap. Lovely! Här är en del av det jag såg under mina mässdagar: 

Ada Wester från Gilla böcker intervjuade Amanda Hellberg och Christin Ljungqvist på unga scenen om skräck och spöken, en av mässans roligaste att lyssna på. Medier, hemsökta hus, ensliga busshållplatser och skrämmande harar var några av ämnena som togs upp.

I tidningen Fokus monter samtalade Johanna Koljonen och Carl-Michael Edenborg om erotisk litteratur förr och nu. Samtalets höjdpunkt torde vara högläsningen ur Mammas tre flickor, som fick Koljonen att förskräckt hålla för öronen. 

Eld - boken som fanns överallt. Sara & Mats framträdde flitigt, här nedan i en intervju på unga scenen. De passade också på att avslöja sitt hemliga projekt, seriesamlingen Berättelser från Engelsfors som kommer ut i april 2013. Ser grymt mycket fram emot den!

Hos Printz Publishing bjöds det på ljuvliga små cupcakes, vilket jag naturligtvis inte missade ... Recepten kom ur den sjukt fina Det bästa från Magnolia Bakery, New York. 

Hos Rabén & Sjögren berättade Hanna Jedvik om sin ungdomsbok Kurt Cobain finns inte mer. Jag är partisk när det gäller den här eftersom jag jobbat med den, men tänker ändå tipsa om den för jag gillar den verkligen! Total 90-talsnostalgi, med massor av musik. 

Nene Ormes och Karin Waller från eminenta Sf-bokhandeln i Malmö hade ett seminarium om urban fantasy som var jättekul att lyssna på. Mängder av boktips - listan över alla titlar som nämndes kommer att dyka upp på butikens blogg. Mycket praktiskt!

Inget bloggmingel är komplett utan ringblingande tillsammans med de andra nygifta bokbloggarna. Här är det jag, Bokbabbel och Mrs E som glittrar ikapp på Bokhoras mingel på torsdagskvällen. Och har ni sett The Book Ponds underbara kartläggning av bokbloggarnas nagellack? Om inte, gå genast in och titta! 

På fredag gick jag upp i ottan för att frukost-bokcirkla med Breakfast Book Club om Sofia Hallbergs bok Mina fräknar. Timmen gick hemskt snabbt; vi skulle kunna ha pratat mycket längre. Var hemskt imponerad av att Sofia som ju är debutant presenterade sin bok så bra. Värsta proffset! 

Det här är nog mässans bästa seminarium, tror jag bestämt. Johanna Koljonen pratar om hur det är att vara kvinna och skräckförfattare med Jenny Milewski och Amanda Hellberg. Superintressant! Hade gärna lyssnat minst en timma till. 

Rolig bok, rolig burk. Hos Bonnier Carlsen. 

Jonas Gardell framträdde flitigt på mässgolvet, och drog enorma publikskaror överallt. Det är första gången jag har sett folk gråta på mässan; han berättade så känslosamt och bra om Torka aldrig tårar utan handskar att inte ett öga var torrt när han gick av scen. Läs den ni som inte gjort det ännu! Och på måndag börjar tv-serien som bygger på böckerna. SVT1, kl 20.00. 

Det här var ett riktigt bra seminarium: Johanna Lindbäck pratade fantasy med Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Maria Turtschaninoff och Lene Kaaberböl. 

Bokbloggen som maktfaktor var namnet på montersamtalet hos Bonnier Carlsen. Jag hann inte prata med så många av er som har bloggarna för/av unga läsare, men oj så bra ni är! Och så många. Det känns fint att återväxten inom bokbloggosfären är tryggad. #boblmaf the next generation, typ. 

Lotta Olsson pratade fantasy med Ola Wikander och Erik Granström. Också mycket trevligt att lyssna på, och det fick bli mässans sista seminarium för mig. Nöjd & glad & jättetrött lämnade jag Göteborg för den här gången. Längtar redan efter att träffa er alla igen! 

Louisiana Literature 2012

Patti Smith, Jonathan Safran Foer, Jeffrey Eugenides, Nicole Krauss, Hisham Matar, Alan Hollinghurst, Kerstin Ekman, Linn Ullmann, Kiran Desai, Göran Sonnevi, Anne Carson ... vill ni se & höra alla dem på en gång ska ni åka till danska Louisiana, som håller sin årliga festival Louisiana Literature 23-26 augusti. Jag är ju på annat håll så jag kan inte fara dit, vilket jag grämer mig lite över när jag ser listan över deltagande författare. Hade framför allt hemskt gärna velat höra Jeffrey Eugenides. Men vad är väl en festival på Louisiana ... Åk dit, ni som har möjlighet! Och missa för all del inte att titta på museets samlingar och skulpturparken samtidigt. Sevärt & jättetrevligt, alltsammans!

Läs mer om Louisiana Literature och se övriga medverkande författare här.

När författaren själv får läsa

Författaruppläsningar.

Det händer alltid något med texten när den som skrivit själv läser upp den. Ibland kan orden få en helt annan, ny innebörd när författaren väljer att lägga betoningen aldrig så lite annorlunda än man som läsare tänkt sig att den ska vara. Mycket fascinerande, tycker jag!

En av mina favoritdikter, Det är vackrast när det skymmer, får till exempel en helt annan rytm när Pär Lagerkvist själv läser den högt. Lyssna:

Också en sak jag aldrig tänkt på förut - Pär Lagerkvist pratade kraftig skånska! Dvärrrrgen, typ. RRRR.

Bokmässan - the photo blog

Bokmässan kan göra saker med en. Man kan till exempel ha så väldigt kul i fyra dagar att man inte riktigt tänker på att fotografera, trots att man har med sig kameran. Mässan är en gigantisk mingelfest där man sticker emellan med signeringar, monterframträdanden och seminarier på stunderna när man inte umgås med trevliga författare, förlagsmänniskor, bokhandlare, bokbloggare och annat löst folk. Man springer runt från morgon till morgon (nätterna försvinner liksom på vägen) och det sista man tänker på är att blogga om det.

Mässan kan också ha den effekten att man när den är över knappt orkar kravla sig till jobbet dagen efter att man kommit hem. Trots det är man duktig flicka och arbetar. Det leder till att man sedan inte orkar göra så mycket mer än att posta de bilder som ändå faktiskt blev tagna:

Mycket trevligt & intressant seminarium om fantasy med Jo Salmson, Martin Widmark och Sara Bergmark Elfgren. Fler drakar och ormapor åt folket!

Psykologer skriver romaner var titeln på ett seminarium där Jenny Jägerfeld talade med Calle Brunell och Per Naroskin om hur det är att skriva skönlitterärt samtidigt som man arbetar som psykolog.

Bokvideon till Calles bok Brev från en bruten horisont vann dessutom pris för årets bästa bokvideo på mässan. Heja, heja!

Här pratar Torbjörn Flygt om vägen från Underdog till Outsider, iförd poppigt röda strumpor. Jag fick lust att läsa om båda böckerna i följd - men det projektet får nog vänta lite...

Jag sprang ut från seminariet med Flygt och hann precis ställa mig i kön in till salen där Jonathan Franzen skulle prata, innan kön blev toklång. Det var Franzens enda framträdande på mässan och han var på gott humör. Mycket mer skojfrisk än jag hade föreställt mig att han skulle vara. Lite elak mot intervjuaren dock; han avfärdade brutalt vissa frågor med ett "det där tror jag inte att varken jag eller publiken är intresserad av, ta nästa".

Att få se två Nobelpristagare på en och samma mässa hör inte till vanligheterna, men det var ju inte nog med Herta. Björn Wiman samtalade med Mario Vargas Llosa på DN:s scen. Vargas Llosa var dock i ärlighetens namn något av ett sömnpiller att lyssna på...

Camilla Läckberg och Amanda Hellberg höll tillsammans ett jättebra seminarium om skrivande och sina respektive vägar till att bli utgivna. Mycket lärorikt och fullt av tips för den som själv är intresserad av att få ut sitt manus.

Anna-Karin Palm berättade om nya romanen i Bonniers monter. Kul att höra på - trots att jag har läst alla hennes böcker har jag aldrig sett henne live tidigare.

I Bonniers monter berättade även Marie Hermanson om nya romanen Himmelsdalen. Är mycket pepp på att läsa den!

Christoffer Carlsson klagade innan sitt seminarium över att han var trött, men gick sedan ändå upp på scen och höll ett alldeles ypperligt föredrag om sin bok Den enögda kaninen. Själv satt jag och funderade på om det inte borde vara förbjudet att vara så ung och så begåvad och allmänt proffsig. Åtminstone om man är yngre än jag är. Förmodligen borde det vara det.

Knaus! Kamp! Pepp! Johanna Lindbäck och jag var båda mycket exalterade över att få lyssna på när Aris Fioretos intervjuade Karl Ove Knausgård om den gigantiska kampen. Saknar lite ord över hur mycket jag väntar på nästa del. Observera att Fioretos i likhet med Flygt har poppiga strumpor till sin annars ganska strikta outfit.

Var jätteglad över att kunna lyssna på Sofia Nordin när hon berättade om superba romanen Gå sönder, gå hel. Jag blev väldigt förvånad över att höra att bokens båda delar var skrivna med så långt mellanrum; det är skickligt att få ihop dem så otroligt väl i god tid.

Wordfeud. Ingen torde ha undgått fenomenet. Själv är jag glad över att inte längre vara ensam Alfapet-/Scrabblenörd, utan istället en av hippa gänget som spelar populära bokstavsspel. Här ovan ser vi den livesända (och livekommenterade!) finalen i turneringen som anordnades på mässan. Piratförlagets Mattias Boström spelar mot Scrabbleförbundets ordförande Johan Berner.

Lite oväntat, men en av mässans höjdpunkter var seminariet om boken Eld blod död. Jan Gradvall talade med författarna Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg om den svenska metalscenen och jag flyttades raskt tillbaka till mina tidiga gymnasieår på västkusten, mitt emellan Göteborgsmetallen och de norska dödsmetallarna. Köpte boken och fick ondskefull signering med upp och nervända kors och pentagram och låtcitat. Jag började läsa den redan på tåget hem och är hittills mycket nöjd. Fullständig rapport kommer!

Ja. Det var mässan i bild. En pyttedel av mässan. Jag hade helt otroligt kul i fyra långa dagar. Seminarierna, både de som fångats på bild och de andra, var överlag väldigt bra och det var fantastiskt att få chans att träffa alla trevliga människor som jag annars främst har kontakt med över nätet. Vi ses nästa år igen!