Visar inlägg med etikett Översättning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Översättning. Visa alla inlägg

11 maj, 2014

Min kamps alla ansiken

Jag upphör aldrig att förvånas och förundras över hur väldigt annorlunda böcker kan se ut i olika lands utgåvor. Nu senast Karl Ove Knausgårds Min kamp-böcker, som ser ut så här om du vill läsa dem på engelska:


Här har vi en variant som mest av allt ser ut som deckare. Hade jag plockat upp de här i bokhandeln utan att veta något om dem, hade jag blivit väldigt förvånad när de visade sig vara romaner. Jag hade förväntat mig mörker och ond bråd död, framför allt av omslaget med det ödsliga, slitna huset på. 


På omslaget med pojken till del 3 har man hamnat lite mer rätt, kanske. Det handlar ju åtminstone om en ung pojke, en uppväxt. Men jag vet inte riktigt om den fångar känslan i boken? Framför allt känns det ju också som att alla de här omslagen är ganska separata; man får inte känslan av att det är en serie som hänger ihop. 


Och så mest konstig (och minst tilltalande) av alla; en amerikansk utgåva som jag tycker är rent ut sagt gräslig, både för att den är osnygg och för att den passar så hemskt dåligt till innehållet. Inte ser den ut som en roman heller:


Vill du istället läsa på tyska, så får du ytterligare ett helt annat intryck av böckerna. Då ser de ut så här (och heter av förklarliga skäl absolut ingenting kamp-artat):


De tyska är sådär, tycker jag. Inte heller de säger något rätt om innehållet, men de ger ändå en känsla som hamnar lite närmare vad det faktiskt handlar om. De är ljusår bättre än den här, spanska, som bara är hemsk:

Hu! Frågan är dock om den är värre än den italienska ... Den ser ut så här:
Alltså, här vet jag inte ens var jag ska börja. Det är så mycket som gått så väldigt fel här ... Kanske är det bäst att bara förbigå det med tystnad. Generad sådan. Hade jag varit författare, är det här med omslag, i det egna landet men framför allt i eventuella länder där ens bok översätts, varit något som givit mig total ångest. Jag hade nog krävt vetorätt, om det varit möjligt (vilket det knappast är). Men som sagt, hu! Hu! Hu, så fel det kan bli.

05 december, 2010

Konsten att tala med en änkling

Först har jag svårt att komma överens med Doug, huvudpersonen i Jonathan Troppers Konsten att tala med en änkling. När berättelsen börjar har det gått ett år sedan han förlorade sin hustru Hailey i en flygolycka och han har spenderat tiden sedan dess med att metodiskt supa ner sig i hopp om att få dagarna att gå. "Jag hade en fru. Hon hette Hailey. Nu är hon borta. Och jag med." tänker han gång på gång. Om och om igen, medan dagarna flyter förbi.

Även om Doug uppvisar alla tänkbara tecken på sorg, har jag som sagt i förstone lite svårt att tro på honom. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men något i hans person eller hans uppförande får mig att tveka på äktheten i det jag läser. Kanske är det något i hans självmedvetna ton, kanske är det bara jag som inbillar mig. Jag vet inte. Tack och lov går dock irritationen över ganska snart. Dougs enformiga tillvaro skakas om ordentligt när han helt plötsligt dras in i problemen kring Haileys son från ett tidigare äktenskap - och berättelsen tar ordentlig fart. Det är omöjligt att inte dras med i det och till slut känner jag med Doug. Konsten att tala med en änkling blir en smart, underhållande roman om sorg och om att gå vidare, hur konstigt det nu än låter. Det funkar, och det funkar riktigt bra.

En bock i kanten kvarstår dock under hela läsningen och det är alla förargliga, onödiga korrekturfel. Jag tror inte att Tropper undervisar på Manhattan Collage som fliktexten säger och jag tror inte att Doug handlar på PC Penney (kedjan heter JCPenney). Översättningen ekar också på flera ställen av osnygg svengelska; uttrycken är kanske inte grammatiskt fel men inte heller särskilt smidiga. Till exempel - ordet indolent finns förvisso på svenska, men används knappast. Under flera passager i boken, särskilt i dialogerna, hör man hur engelskan skiner igenom, och det är trist. Jag är förvisso otroligt petig när det gäller sådant, men ändå. Det är onödigt. Med det sagt är ändå Konsten att tala med en änkling en bra bok. Mycket amerikansk på ett bra sätt, skriven på det där amerikansk-intellektuella sättet som bara de kan. Jag tror att den passar alldeles utmärkt att ta med som reselektyr för den som planerar att fara bort under jul.

Konsten att tala med en änkling ges ut av nystartade Gilla böcker.
Läs också vad andra tycker: Doras bokprat, Enligt O, En full bokhylla är en rikedom och Enbokcirkelföralla är några av de som har läst Troppers bok.

08 november, 2010

Bokmässa i Köpenhamn

Till helgen är det dags för Bogforum 2010, den danska motsvarigheten till bokmässan i Göteborg. 12-14 november fylls Forum i Köpenhamn av författare, förlag och läsare. Mässan är mindre än den i Göteborg, men brukar vara mycket trevlig.
Bland författarna som besöker Bogforum i år hittar vi bland andra de här:
A S Byatt
Tracy Chevalier
Erlend Loe
Trude Marstein
David Nicholls
Marilynne Robinson
Günter Wallraff
Fay Weldon
Lene Kaaberböl
Carsten Jensen

Sverige gör också en insats och skickar:
Lars Kepler
Maria Ernestam
Mari Jungstedt
Roslund & Hellström

Här hittar du en lista över alla deltagande författare. Inträdet kostar 100 danska kronor per dag - eller om man vill slå på stort kan man köpa ett kort som gäller för alla dagarna för 200 kr.

Som vanligt när jag tittar på deltagarlistan, slås jag av hur futtigt få danska författare jag känner till. Tror att jag skulle kunna räkna upp... 5 nu levande och aktiva? 10 om jag ansträngde mig?Det är trist att tänka på att den litterära barriären mellan länderna är så hög och så fast. Danmark ligger inte ens en timmes väg härifrån, men ändå översätts nästan inga böcker alls. Och köpa dem på originalspråk är jag inte så jättesugen på, inte för att jag inte skulle klara av språket utan för att danska böcker generellt sett är dyra. Borde jag gå till bibliotekets danska hylla, kanske? Men den är ju så liten... Trist! Jag är säker på att det skrivs mycket roligt på andra sidan vattnet.
Har någon av er tips på riktigt bra danska författare? Översatta eller inte...

22 juli, 2010

Ständigt denne Stieg II

Ständigt denne Stieg!
Det är en sak att läsa om hur bra Stieg Larssons Millenniumtrilogi säljer i USA, en helt annan att se det i verkligheten. Böckerna är överallt. Och då menar jag överallt. De har bosatt sig permanent på 1-3platserna på alla bokhandlarnas topplistor, dito i tidningarna och i kiosker i alla städer vi varit. Men mest fascinerande är det att se alla människor som läser dem. Jag har aldrig någonsin sett så många människor på så många olika platser läsa samma tre böcker. Stieg slår alla Rowlings och Meyers med hästlängder. I sålda ex räknat har han inte kommit upp i Dan Browns eller Rowlings klass riktigt ännu, men det är bara en tidsfråga. Och fortsätter det såhär kommer det att gå snabbt. Under tiden vi varit här har vi sett folk läsa Stieg på tunnelbanan i New York, på stränderna i New England, på flygplatserna överallt, vid poolen på lyxhotellen i Las Vegas, på caféerna i samtliga städer vi besökt, på spårvagnarna i San Francisco... you name it. På varenda bokhandel ligger böckerna i travar på bord, bänkar och golv och hör man någon ge boktips kan man ge sig den på att det är Millennium det pratas om. "You know, I read this swedish author, Larsson, and he was amazing..."Stieg har invaderat och erövrat USA, utan tvekan. Genomslaget är massivt, imponerande och ofattbart. Han är större än IKEA, Abba, Volvo, Swedish Bikini Team och andra (mer eller mindre kvalitativa) exporter. Jag hoppas att han själv, någonstans där han nu befinner sig, kan se hur fantastiskt mycket folk uppskattar det han skrev.

28 april, 2010

Victor Legris äntligen på svenska

Apropå vårböckerna som jag skrev om häromdagen - ni har väl inte missat att första boken om min favoritdetektiv/bokhandlare Victor Legris nu har kommit på svenska? För bara några veckor sedan gav Kabusa ut den i svensk översättning av Johanna Hedenberg. På svenska har den fått titeln Mordet i Eiffeltornet.
Jag är som sagt var ett stort fan av Victor, så det är himla kul att böckerna äntligen kommer på svenska så att fler kan hitta dem. Det här är böcker som man läser för de otroligt väl skildrade miljöerna från det sena 1800-talets Paris och för de underbara karaktärerna, snarare än för själva mordmysterierna (även om de också är helt ok). Systrarna bakom pseuonymen Claude Izner har superkoll på allt som rör parisisk historia och böckerna är en guldgruva för den som i likhet med mig gärna drömmer sig dit som det var dåförtiden. Att en liten fågel dessutom viskade i mitt öra att systrarna eventuellt ska besöka bokmässan i Göteborg i höst, gjorde mig ännu gladare. Jag ska stå först i kön och vifta med min bok för att få den signerad. I så fall tar jag antingen med mig den första boken i serien eller den del 5 - som äntligen kommer i engelsk översättning i juli - The Predator of Batignolles. Ser extremt mycket fram emot den! Det enda jag inte riktigt gillar är att förlaget har bytt färg på omslaget så att den här är blå istället för beige som de tidigare i serien har varit. Borde vara förbjudet att skifta färg sådär mitt i en serie...

10 februari, 2010

Mycket Cesar, lite hund

Som blivande hundägare ser jag troget på Cesar Millans program på Tv4+ varje måndagskväll i hopp om att lära mig alla de där tricken som ska få min hund att bli en superhund. För att förstärka packleader-effekten ytterligare, lånade jag dessutom hans första bok, Cesar och hans hundar, på biblioteket.

Efter avslutad läsning kan jag också konstatera att jag är ganska glad över att ha lånat boken istället för att ha köpt den. Den är ju inte alldeles billig och ska man vara ärlig är det frågan hur mycket/vad man faktiskt får för pengarna. Till att börja med tar det väldigt lång tid innan man alls kommer till hundarna - en lång harang i början handlar istället om hur Cesar själv som ung tog sig illegalt från Mexico till USA med bara 100 dollar på fickan. Han fick jobb i en hundfriseringssalong och resten är som man säger historia. Han tvekar inte att på ett sätt som känns mycket amerikanskt ivrigt framhålla sin fantastiska förmåga och sitt unika handlag med hundarna.

Cesar tvekar inte heller att namedroppa kändis på kändis som han har hjälpt eller som har hjälpt honom. När Cesar var för macho räddades han av John Gray och Dr Phil, som båda agerade äktenskapsrådgivare. Nu älskar han sin fru på det rätta sättet, försäkrar han. Hon är numera familjens packleader och han är calm and submissive. Det talas däremot mycket om hur otroliga både Oprah Winfrey och Jada Pinkett Smith är. Wow.

Semi-intressant, kan man säga om allt det där. De flesta som läser hans bok torde ju vara mer intresserade av hund-delen. När den väl kommer är den ok, och har en hel del handfasta tips som man kan ha nytta av. Det finns också en hel del berättelser om fall som han haft - värst är den stackars hunden som dränktes i bensin och fyrades på när husse tröttnat på att ha henne som kamphund. Hunden klarade sig tack och lov, men man upphör aldrig att förvånas över hur illa folk kan bete sig. Inget jag läser får mig att avvika från min idé om dödsstraff för djurmisshandel.

Cesar och hans hundar är med andra ord just det som titeln säger. I första hand Cesar, i andra hand hundarna. Den kan funka som ett komplement till tv-serien, men vill man ha rena tips lär man sig mer av att följa tv-showen. Dessutom, jag vet att jag är språkfascist, men vad ÄR det för språk som används i boken? Stundtals är den så kasst skriven att jag helt glömmer bort vad det är jag läser eftersom jag hänger upp mig på alla b-iga formuleringar. Jag vet inte om det beror på Cesar själv, på medförfattaren Melissa Jo Peltier eller på översättaren Wiveka Derans - men plågsamt är det. När översättaren dessutom börjar opponera sig mot Cesars tekniker i arga små parenteser, då går det för långt. En översättaranmärkning i texten är knappast till för att diskutera hur hunden bäst ska utfodras. Kasst språkbruk sänker ytterligare värdet på en redan något tveksam bok.

Sötare än Cesar