Vem äger dina e-böcker?

Jag läser mycket e-böcker och är förtjust i formatet eftersom det gör att jag kan ha med mig en hemskt massa böcker överallt utan att det tar upp någon plats. Men – är mina e-böcker verkligen mina? Nej, tydligen inte om man hårdrar det. Det handlar snarare om att man hyr eller lånar filerna, och har man otur kan hela ens bibliotek gå upp i rök om den leverantör som tillhandahåller dem får för sig att av någon anledning ta bort dem. En mardröm för varje bibliofil – men inte helt ovanligt. Här till exempel, kan man läsa om en kvinna plötsligt inte längre hade tillgång till sina Kindleböcker. The Horror!!!

Jag nojar jättemycket över det här, eftersom flera av de böcker jag köpt som e-böcker ligger mig mycket varmt om hjärtat (hade jag vetat att jag skulle komma att tycka så mycket om dem så hade jag nog faktiskt köpt dem som vanliga böcker redan från början ...). För vad händer till exempel om någon av de bokhandlar i vars appar man nu läser böcker går i konkurs och försvinner om några år ...? Vart tar mina böcker vägen då? Kommer man mötas av en tom app, alla texter borta? De exempel jag har läst där e-böcker av olika anledningar har blivit otillgängliga för läsaren som köpt dem, har än så länge mest handlat om Amazon, men samma sak borde ju kunna hända här. Be afraid, be very afraid, eller? Är det bara jag som oroar mig eller har ni också tänkt på det här?

Skicka gratis läsprov? Ja tack!

Hej alla svenska internetbokhandlar!
Nu ska ni få ett gratistips av mig. Se till att man på er sajt kan skicka ett gratis läsprov av e-boken direkt till den läs- eller surfplatta man använder. Lägg i slutet av läsprovet in en direktlänk att klicka på om läsaren vill köpa hela boken efter att ha läst de första sidorna. Jag kan lova att det kommer att sälja böcker åt er.

För jag misstänker att det inte bara är jag som är extremt förtjust i "send free sample"-funktionen på Amazon. Jag är världsbäst på att klicka på den där lilla knappen och Kindleappen på min iPad är full av smakprov. Delvis använder jag den som kom ihåg-lista åt mig själv; hittar jag en bok som verkar bra men som jag inte vill köpa just nu, skickar jag lika ofta smakprov som att lägga den på önskelistan på sajten. Men framför allt är det strålande för att pröva på och slippa köpa i blindo; de flesta böcker man är nyfiken men ändå lite tveksam på, är lätta att välja eller välja bort om man bara får läsa första kapitlet. Har tappat räkningen på hur många gånger jag varit i valet och kvalet om huruvida jag ska köpa en bok, men sedan blivit övertygad om att jag måste ha den när jag läst gratisprovet. Hade ett sådant inte funnits, hade jag troligtvis valt att inte köpa den eftersom jag är snål (=ekonomisk - måste spara pengarna till braaa böcker).

Hittills har jag inte sett några svenska e-bokssajter ha send free sample-funktionen, och det är synd. Man kan förvisso provläsa, men då måste man göra det där och då, direkt på sajten, och chansen att man gör det är väldigt mycket mindre än att man gör det när texten finns närhelst det passar en i appen. Jag vet inte varför den här funktionen inte finns, kanske beror det på rättigheter? Synd är det i vilket fall!

Skräckupplevelse med iPad

Har med knapp nöd återhämtat mig från en skräckupplevelse. Jag låg och läste på min iPad, allt var frid och fröjd - ända tills det helt plötsligt inte gick att vända blad. Boken jag läste hade frusit hela Kindle-appen och inget hände vad jag än gjorde. Det gick att öppna och stänga själva appen, men det gick inte att byta mellan böckerna eller bläddra. Jag var fast på första sidan av kapitel 13. Aaahh...! Varje boknörd förstår paniken.

Efter att ha testat allt jag kunde tänka ut/googla mig till, var det enda som återstod att helt enkelt ominstallera hela Kindle-appen. Ta bort appen, ta bort alla böcker (DET kändes ruggigt) och avregistrera hela iPaden från Amazon-kontot. Allt detta gjordes med darrande händer. Tänk om något gick fel och hela mitt bibliotek bara försvann?

När allt var ominstallerat, var jag tvungen att ladda ner böckerna på nytt, men det gick inte att göra i appen för då kom det bara ett argt ERROR-meddelande. Istället fick jag gå via mitt konto på Amazons sajt, och där välja vad jag på nytt ville skicka till iPaden. Ohohoho, så kul det inte var. Till sist löste det sig dock, och nu finns alla böcker tryggt på plats igen. Det går fint att bläddra och byta bok. Men SKRÄCKEN! För alla bra sidor som finns med e-böcker, var det här en som drog ner betyget rejält ... Har det hänt er också eller var det bara jag som hade otur?

Något hemskt har hänt med Kate

Ingen har väl undgått att jag är ett stort fan av Kate Carlisles The Bibliophile Mysteries, serien om bokbindaren Brooklyn i San Fransisco som har en förmåga att alltid snubbla över mordfall och annat ruggigt. Glad i hågen köpte jag del 5, One Book in the Grave samma dag som den kom ut.

Jag började läsa och insåg dock till min förskräckelse att det måste ha hänt något hemskt med Kate Carlisle. För hur förklarar man annars att One Book in the Grave är ... ja, jag kan nog faktiskt inte ens linda in det: boken är usel. Rent ut sagt skitdålig. Förlåt Kate, men det här är ett manus som borde ha stannat på idéstadiet.

Plotten är tveksam från första början och blir bara sämre ju längre det pågår. Samtliga karaktärer uppför sig på ett sätt som känns helt osannolikt (till exempel får de reda på en man de trott varit död i tre år lever - och det enda de då gör är att prata om pastan de just ska äta, sida upp och sida ner). Meningslösa scener och dialoger dras ut i det oändliga. Alltsammans är bara så dåligt att man vrider sig av olust. Jag hade aldrig läst ut den om jag inte redan var ett fan av serien.

Det värsta av allt är att det på något sätt känns som att Kate Carlisle själv varit medveten om att det inte är så bra. På flera ställen ursäktar karaktärerna sig själva och sitt uppförande genom att säga saker som "det här känns ju fel och otroligt, men så var det faktiskt..." Det blir olidligt till slut och det får mig att undra om det helt enkelt är så att Kate Carlisle skrivit mot en väldigt tight deadline och helt enkelt känt sig tvingad att fortsätta med en manusidé som hon själv inte varit så förtjust i. Oavsett vad som hänt, konstaterar jag sorgset att One Book in the Grave är ett totalt bottennapp. Hoppas - och tror - att nästa del i serien, Peril in Paperback, kommer att vara normal och fin och bra. Avskyr när det blir så här med serier man gillar ...!

Vad är det som lurar i skogen i Vermont?

Ben & Jerry gör som bekant världens godaste glass. På Ben & Jerrys glassfabrik i Vermont får besökarna gå på rundturer med smakprov (jag tänker mig något slags glassversion av Kalle och chokladfabriken) - needless to say så står ett besök där på listan över saker jag vill göra när jag kommer till Vermont nästa gång. Nu har emellertid ett problem dykt upp. Efter att ha läst Jennifer McMahons Don't Breathe a Word, vet jag inte om jag alls vågar åka till Vermont. Det händer läskiga saker i skogarna där.

Don't Breathe a Word handlar om Phoebe och Sam som har det bra ända tills de nås av mystiska meddelanden som säger att Sams syster Lisa kanske ännu är i livet. Lisa försvann när Sam och hon var barn, och familjen fick aldrig någon klarhet i vad som hände. Tillsammans börjar Phoebe och Sam söka sig bakåt i ett förflutet som visar sig vara fullt av hemligheter och lögner, i lager på lager. Som läsare får vi följa med i två parallella tidslinjer, dels en nutida med Sam och Phoebe dels en dåtida med Lisa.

Don't Breathe a Word är sjukt spännande och rör sig skickligt i gränslandet mellan thriller och fantasy. Här finns inslag som kan tolkas som övernaturliga, men det beror till stor del på hur läsaren väljer att se dem. Det fina i alltsammans är att det oavsett hur man väljer att läsa den är riktigt, riktigt ruggigt. Ondskan som lurar i skogarna är grym och hänsynslös. Det är otroligt snyggt gjort och det finns väldigt mycket att tycka om i romanen. Phoebe är till exempel en person man verkligen fäster sig vid.

Men - och det är ett ganska stort men - någonstans i mitten av boken tycker jag att det hela går lite överstyr. Det blir lite för många lögner, lite för många villospår, avslöjanden och vändningar. Ingen/inget är vad du tror, brukar det ju heta och här är det verkligen så. När Jennifer McMahon dessutom lägger in en extra twist precis i slutet, blir jag mest trött. Jag förstår vad hon vill göra, men jag hade faktiskt hellre sett att berättelsen tillåtits sluta lite tidigare, lite annorlunda. Hälften så mycket hade blivit dubbelt så bra, typ. Det här verkar dock vara en smaksak; jag ser att både Bokbabbel, Pocketlover och Dark Places gillade boken mer oreserverat än jag. Spännande läsning är den hur som helst, och flera av scenerna i romanen fastnar verkligen i minnet. Vi får se om jag någon gång kommer till Vermont och om jag i så fall vågar mig in i skogen ...

A Pure pleasure

I vissa sammanhang är jag mycket lättfångad. Man behöver inte säga så mycket mer än 1700-tal och Paris för att få mig på kroken. Om man dessutom viskar något om kyrkogårdar och kanske dessutom antyder något om lite mörker och lite kärlek och lite undergång - ja, då kan man nog inte misslyckas. Det var just det som hände när jag läste om Andrew Millers senaste roman Pure, som nyligen utsetts till Costa Book of the Year. Jag klickade hem ett gratisprov till paddan från Amazon, och var helt och hållet uppslukad redan efter de första sidorna. Needless to say, så gick det rätt snabbt att klicka hem hela boken.

Pure handlar om den unge ingenjören Jean-Baptiste Baratte, som kommer från Normandie till Paris med uppdraget att gräva ut den gamla kyrkogården Les Innocents. Under årens lopp har man proppat den lilla kyrkogården full med döda, och nu går det inte längre. Kvarteren runt om håller på att bli förgiftade och  det har till och med gått så långt att väggarna i några av de närmaste husens källarvåningar har givit vika och de begravda har kommit ramlande in. (Hur läskig är inte den bilden? Hu!)

Jean-Baptiste ska på uppdrag av kungen rensa upp, tömma kyrkogården, riva den förfallna kyrkan och göra plats åt det nya, moderna Paris. Han är en vetenskapens man och ser sig som företrädare för den nya tiden. "They will name squares after us, the men who purified Paris", utbrister hans vän. Men naturligtvis är det inte så enkelt. Arbetet är hårt och farligt, och ses inte med blida ögon av alla. Innan de sista benen har grävts upp från Les Innocents, har Jean-Baptiste skådat mörkret både inom sig själv och i andra.

Les Innocents på 1500-talet, innan det blivit trångt och läskigt...

Pure berättas långsamt, poetiskt och sinnligt, och man får inte ha alltför bråttom när man läser. Den följer inte heller någon riktig dramaturgikurva i vanlig mening, så om man förväntar sig action blir man nog besviken. Jag blev dock fullständigt förälskad i Pure - den är verkligen en sån där bok som man bor i, snarare än läser. Den ger en fantastiskt levande och originell bild av 1700-talets Paris, strax innan revolutionen. Jag tycker alltid att det är oerhört spännande att läsa om detta gamla Paris; det är ju en stad som gjorts om i omgångar, stundtals ganska brutalt. Och ändå känns den så historisk när man är där. (Bonustips på det temat: Tatiana de Rosnays Huset du älskade från Sekwa) Rekommenderas varmt till frankofiler och andra!

Även om Pure är ett fiktivt verk, är en del hämtat från verkligheten.
Ben från den riktiga Les Innocents fördes iväg och kan numera ses i Paris katakomber. 

Dagens bästa överraskning

Ni vet när man går in på Amazon för att bara titta lite, för att se om kanske möjligen eventuellt någon av alla de där böckerna man väntar på har fått sitt släppdatum tidigarelagt? Det händer ju knappast, men ändå - det sista som överger boknörden är hoppet. Den här gången tittade jag bland annat efter Kate Carlisles Bibliophile Mysteries, där del 5 One Book in the Grave, väntas komma ut 7 februari. Och lo and behold - där fanns en annan del i serien! En ny! Som ingen sagt något om tidigare! Som gick att köpa! 

Den nya delen, Pages of Sin, är en special; en kortroman som bara ges ut som e-bok. Låt oss konstatera att det är i det här läget jag är väldigt glad över att vara surfplatte-ägare. Klick, så kunde jag börja läsa. Tror att jag slog något slags rekord där, i hur kort tid det kan gå mellan att man får veta att en bok finns till att man har köpt den och börjat läsa. 

Anyhoo, Pages of Sin börjar lite tragiskt med att en vän till Brooklyns familj har dött. Brooklyns mamma har erbjudit sig att hjälpa till att röja upp i dödsboet, och hittar då ett helt rum som bokstavligen talat är fyllt av böcker: från golv till tak ligger där bokstaplar. Brooklyn tillkallas naturligtvis för att gå igenom vad där finns. Hon hittar flera fina utgåvor att ta hand om och restaurera, bland annat en Jane Austen-samling. Men knappt har hon öppnat böckerna förrän mystiska, kvarglömda papper trillar ut. Papper som berättar hemligheter om den döda kvinnan och hennes familj ... 

Eftersom Pages of Sin är en en kortroman, hinner Kate Carlisle inte göra så mycket med plotten. Den är ganska enkel, och inte superspännande. Boken är därför främst en angelägenhet för de redan frälsta, de som i likhet med mig gillar Brooklyn och som gärna tar alla chanser att umgås lite extra med henne. Hade det varit en vanlig del i serien, hade jag nog varit lite besviken på den, men nu är den ju bara en oväntad bonus och då känns den helt ok. Om inte annat, gjorde den ju väntan på den kommande delen lite kortare!

Författarmord i ny serie

Jag är ju som ni vet mycket förtjust i flera av Berkley Prime Crime-serierna; de där billiga pocketutgåvorna där man kan hitta deckare om allt från knyppling till matlagning och bokhandlare. De är perfekta som underhållning när man inte orkar läsa något alltför djupt. Tidigare har jag bland annat läst Lorna Barretts Booktown Mysteries, Kate Carlisles Bibliophile Mysteries och Laura Childs Tea Shop Mysteries.

När jag tittade efter nya Kindleböcker häromdagen, hittade jag en ny serie från samma förlag, som jag nog kommer klicka hem så småningom (snart): Books by the Bay Mysteries av Ellery Adams. Första delen heter A Killer Plot. Den handlar om en grupp författare i den lilla kuststaden Oyster Bay i North Carolina som i godan ro skriver på sina böcker, ända tills en av medlemmarna i skrivgruppen hittas mördad. Gärningsmannen har lämnat ett gäng haikudikter (!) bredvid kroppen och genast blir alla skrivkunniga misstänkta. Hehe. Det är säkert jättecheesy, men jag tycker ändå att det låter skoj!

En månad med e-böcker på iPad

Lite drygt en månad med iPad - hur går det med e-boksläsandet?
Alldeles utmärkt! Jag gillar det mycket mer än jag kanske trott att jag skulle göra. Hittills har jag läst 3 romaner, 1 novellsamling och 2 separat utgivna noveller. Jag har inte fått ont eller blivit trött i ögonen av att läsa, däremot får jag lite ont i händerna av att hålla den när jag ligger i sängen och läser. Kanske blir bättre om jag sätter på den fodralet?

Missa inte DN:s artikel om e-böckerna. Inte helt ny, men intressant. 

Det har fungerat problemfritt att ladda ner / köpa / låna böcker på samtliga appar. Jag gillar fortfarande Kindle-varianten bäst. På biblioteket har jag lyckats hamna i onåd eller snarare tillfällig karantän eftersom jag försökt låna mer än de tillåtna 3 titlarna inom 7 dagar. Jag får inte försöka igen innan den utsatta tiden har gått. Förstå skräcken och känslan av övergivenhet / utsatthet när man får höra att man inte får låna av snälla, fina bibblan...! Jag känner mig naken, exposed. Horror!
Men bortsett från det lilla missödet, har allt som sagt gått väldigt bra. Är mycket nöjd!

Att läsa e-böcker på iPad

Att kunna sitta hemma i soffan, komma att tänka på en bok och att sedan bara behöva klicka på en knapp för att två sekunder senare ha den i sin ägo - där har ni det allra bästa med hela e-bokssaken. Efter två veckor som nybliven iPad-ägare och e-boksläsare, är det där det jag gillar allra bäst. Att kunna stilla sitt habegär omedelbart, och att kunna läsa det jag vill ha just där, just då. Troligtvis är det också precis samma sak som kommer leda mig till ruinens brant; har man väl registrerat sig hos Amazon behöver man inte ens ta fram kreditkortet för att köpa Kindleböcker. Livsfarligt, I tell you. Livsfarligt.

Så, hur fungerar det då att läsa e-böcker på iPad? Jag lovade ju att jag skulle rapportera.
Över förväntan, är svaret. Jag är positivt överraskad.

På plussidan:

• Tillgängligheten - det mesta finns anpassat för iPad och det går att läsa böcker i flera olika format och från flera olika leverantörer, både svenska och utländska. 
• Lätt att ladda ner de olika läsarna och få dem att fungera. Det största problemet här var att förstå hur man skulle bära sig åt med bibliotekslånen - man skickas runt på väldigt många olika ställen för att läsa om hur det går till, när det egentligen är hur enkelt som helst. Biblioteket borde skriva ihop en egen guide istället för att bara hänvisa till andras. 
• Att man kan stryka under, markera text och göra anteckningar utan att förstöra boken. Jag ogillar annars att stryka under just eftersom jag inte vill kladda ner. 
• Den upplysta skärmen; vår ena läslampa vid soffan har gått sönder och nu klarar jag mig utan den. Förträffligt så här mitt i vintern. Kanske mindre bra till sommaren, om man vill läsa utomhus. 
• Det tar ingen plats. Det låter ju som en självklarhet, men det tål att påpekas ändå. Hur många böcker som helst - ingen plats. I det här hemmet är det ett smärre mirakel. Det är perfekt för alla de där titlarna som man bara vill läsa en gång. 

På minussidan:

• Lite tung att hålla om man sitter länge/ligger i sängen och läser. Svårt att hitta ett bekvämt grepp. 
• Den känns ömtålig och stöldbegärlig. Skulle nog inte våga ha med den t ex på daglig jobbpendling på tunnelbana/buss. Strandläsning går fetbort, om man säger så.
• Måste laddas ganska ofta. 
• I viss belysning blänker det mycket i skärmen och reflexerna gör det svårt att läsa. 

Eftersom jag använder paddan i jobbet, och därmed behöver den till även andra saker än att läsa e-böcker, känns den sammantaget som ett bra val. En Kindle hade inte räckt till, men hade annars troligen varit att föredra eftersom den är så liten och smidig att ha med.

Om man känner att man saknar den trygga full bokhylla-känslan, går det att ordna. Här en variant från gelaskins.com

De olika e-bokläsarna/koncepten får också olika betyg. Överlägset bäst fungerar Kindle. Det är enkelt att registrera sig och ladda ner vad som behövs, och den ger absolut bäst och bekvämast läsning eftersom man kan anpassa sidornas utseende i så hög utsträckning. Det är också väldigt käckt att den har en inbyggd ordlista (peka på ordet du inte förstår så kommer en förklaring, eller peka+tryck på annan knapp, så googlar den automatiskt det ordet åt dig/slår upp det på Wikipedia). Extremt smidigt och användarvänligt, alltsammans. Och nej, jag är inte sponsrad av Amazon. De har bara kommit lite längre med det här än alla andra.

Bluefire reader (som bibliotekslånen hamnar i) funkar ok men är ingen favorit. Man kan inte anpassa sidornas utseende i lika stor grad, vilket gör att det är lite mer ansträngande att läsa.

Dito är en bra sak som fungerar smidigt och ger läsvänliga sidor. Själva konceptet känns dock som att det är lite nytt och outvecklat ännu; här finns väldigt mycket mer de skulle kunna göra på själva sajten för att det ska bli bättre/roligare/enklare att hitta det man söker. Men det kommer säkert så småningom.

Trinity College Library. Svårt att göra med e-böcker. 

Så - kommer Calliope att överge boken för e-boken? Nej. Definitivt inte. Jag gillar min padda och den har många bra egenskaper, men den är ju fullständigt renons på känsla. Jag har tänkt rätt mycket på det under de här veckorna. När man läser en e-bok får man bara texten, och det är då man förstår att en bok är otroligt mycket mer än bara texten. Mycket av det jag gillar med böcker och läsande sitter i just det där andra, allt det där runtomkring. E-böcker och böcker är två helt olika saker, bra på två helt olika sätt. Ni kan vara övertygade om att jag kommer fortsätta med båda delarna här på bloggen.

Gott nytt år på er allesammans!

Calliope är med iPad

Ni som känner mig vet att jag hyser en stor kärlek till mina böcker; jag inte bara läser dem utan klappar gärna lite på dem i hyllan när jag går förbi. Pysslar om dem och ser till att de har det bra. Postar oförsvarligt många bokhyllebilder på bloggen, och oooh:ar över vackra bibliotek.

Det är därför ingen överdrift att säga att jag känner mig lite ovan när jag nu å jobbets vägnar har blivit med iPad, på vilken jag bland annat ska läsa böcker. Är dock mycket nyfiken på att testa! Redan nu kan man konstatera att för den som enbart vill läsa böcker, är en Kindle eller liknande ett bättre alternativ, eftersom den väger betydligt mindre än iPaden och dessutom är snällare mot ögonen. Men jag ska som sagt jobba med annat också, så då räcker tyvärr inte enbart läsplatta till.

Böckerna ni ser på bilden tillhör inte flickan som har skrivit inlägget ...

Hittills har jag laddat ner appar för bl a Dito och Kindle. Via Kindle har jag dels laddat ner en gratisbok (bara en sån sak - man kan få gratis böcker!) om viktorianska sinnessjukhus (det låter väldigt mycket jag), dels fixat julläsning i form av Dash & Lily's Book of Dares som jag tänkte skulle passa någonstans mellan pepparkakorna och julklappsöppnandet.

Att handla via Kindle var fånigt enkelt och mycket farligt; det känns ju inte som om man handlar så det är väldigt lätt att klick-klick-klicka hem lite mer än det var tänkt. Handlar man i en fysisk butik, får man ju åtminstone bära hem tunga kassar som straff, så då märker man mer vad man har gjort. Här är det snarare: ooops, nu fanns det visst tre böcker här, och oj... Det kan alltså hända att jag är bankrutt redan innan nyår. Hur det än går, lovar jag att rapportera om utfallet, och om hur det är att köpa-låna-läsa böcker på iPad.