Den stora romanen om Texas

"Den stora romanen om Texas" har den kallats, Philipp Meyers bok Sonen. Efter vår Texasvistelse förra året var jag mycket nyfiken på att läsa, och nu tog jag mig äntligen an de nära 600 sidorna om familjen McCullough.

I romanen följer vi omväxlande tre av familjemedlemmarna; Eli McCullough som föds 1836 och som ung blir kidnappad av comancheindianer som han sedan växer upp med, hans son Peter som i början av 1900-talet kämpar för att bygga upp familjens ranch i en tid av hårda strider, samt den senare, nutida släktingen Jeanne Anne, som ser tillbaka på ett långt liv präglat av kampen att hålla kvar familjens hopsamlade rikedomar. Romanen pendlar mellan deras tre berättelser, som var och en får spegla sin egen del av den amerikanska drömmen/mardrömmen.

Jag har hört mycket gott om Sonen, och här finns otvivelaktigt en hel del som är bra. Meyer är duktig på att skapa starka karaktärer och skildra miljöer så man ser dem tydligt för sig. Det är roligt att läsa om ställen som vi var på; romanen utspelar sig till stor del i de delar av staten där vi bodde och åkte runt. Jag tycker också mycket om själva idén till romanen och här finns många scener som har ett verkligt driv. Men som helhet blir jag ändå ganska besviken. Boken är TJOCK och hade utan tvekan tjänat på att skäras ner en hel del. Nu känns den ojämn; vissa avsnitt är jättespännande, andra rent ut sagt urtrista. Jag hade t ex inte haft något emot om den bara hade fokuserat sig på Elis berättelse, både hans liv hos comancherna och efteråt, för det är i mitt tycke den bästa, mest intressanta delen av boken.

Men jag kommer inte riktigt överens med själva tonen i romanen. Meyer verkar ha gått in för att göra en stenhård, jättetuff bok om hur hårt livet därborta var (och är), och frossar i våldsamma detaljer. Jag överdriver inte när jag säger att det på flera sidor bokstavligen talat skvätter både hjärnsubstans, blod och avföring. Det kan det nu mycket väl få göra i en bra bok – men det måste ha ett syfte. Här vet jag inte riktigt vad det är. Poserande? Det är självklart att det var hårt därborta dåförtiden, men här blir det mest ett gottande i våld och brutalitet som känns väldigt macho på ett rätt tröttsamt sätt. Så njä. Inte min kopp te alls, detta. Synd, för både Texas och USA i stort har en enormt spännande historia som jag gärna läser om. Jag får hitta någon som berättar om det på ett sätt som passar mig bättre.  

Pimpa biblioteket med loppisfynd?

Besökte ännu en loppis i helgen och fick nya, kreativa idéer för boklig inredning. Varför inte pigga upp hemmabiblioteket med ett hysteriskt vildsvin, eller en bokstödsalligator? 

Nej, kanske inte. Men som jag skrev på FB - jag älskar verkligen amerikanska loppisar och antikbutiker! Svenska också, men de amerikanska är så mycket knasigare. När jag blir rik ska jag åka över igen och fylla en container med saker och skeppa hem. Kanske köper jag inte just ett vildsvin till biblioteket, men ändå. Så himla många roliga, konstiga, fina saker!

Hittat hos Gruene Antique Company.

Drive thru på biblioteket

Att lämna tillbaka böcker till biblioteket, Texas style. 

Naturligtvis behöver man inte ens gå ur bilen. Lite problem blir det för såna som mig, som har korta armar och därmed lätt ser väldigt ograciös ut, men men. Det har sina fördelar att man inte går in på biblioteket; återlämningarna går väldigt mycket fortare när man inte "bara ska kolla lite snabbt" på nyhetshyllan ... (Att man sen 99% av gångerna parkerar bilen och går in ändå är ju en helt annan historia. Ehum.)

21 år, mycket kärlek och två böcker

Det är 1991. Mitt tonåriga jag sitter helt förstummad på golvet framför tv:n, där en svartvit, grynig video just har visats för första gången. Jag kan inte röra mig ur fläcken. Jag vet bara att det jag precis har bevittnat något slags mirakel, möjligen och troligtvis ett meddelande från en annan värld. Det är något helt nytt och det är helt fucking fantastiskt. Jag har aldrig hört något liknande eller något bättre. Jag har sett Pearl Jams Alive för första gången och Eddie Vedder har på mindre än fem minuter sjungit sig rakt in i mitt tonårshjärta.

Fast forward 21 år.

Det är 2012. Mitt lite äldre jag sitter helt förstummad på Lila Cockrell Theatre i San Antonio. Tio meter framför mig står Eddie Vedder på scen. Ljuset är nedsläckt och kulisserna omgjorda till en glimmande stjärnhimmel, under vilken Eddie gör en akustisk, helt fucking fantastisk version av Long Nights. Jag har aldrig hört något bättre. Det tog 21 år, men jag fick ha mitt fan girl-moment till sist. Nu har jag gått omkring och lett fånigt hela helgen, och klappat lite på min fina tygpåse med turnétryck som jag köpte i konsertens merchandise-butik. Tänker att den kanske ska få åka med på bokmässan nästa gång.

Och så har jag sett till att lägga Pearl Jams bok Twenty ännu högre upp på önskelistan inför jul än den redan befann sig. Jag har petat på den ett antal gånger tidigare, i ett antal butiker, men inte köpt för den är stor och dyr och jättefin. Bandets hela historia, med galet mycket roliga bilder. Jag ska vara jätte-jättesnäll, så får vi se vad tomten lägger i min julstrumpa.

Och så apropå Long Nights - den låten och flera andra som Eddie spelade under konserten kommer från soundtracket till filmen Into the Wild. Har ni inte sett den, gör det NU. Grymt bra! Den bygger på boken med samma titel av Jon Krakauer - måsteläsning för alla som någon gång längtat ut, bort, iväg.

Amishdeckare!

Ni minns Half Price Books som jag skrev om häromdagen? Nu har det visat sig att om man bara kör en liten bit åt andra hållet från där vi bor, så kommer man till ytterligare en av kedjans butiker. Den här, nyupptäckta, är ännu större och har ännu roligare böcker. Gah! Jag och maken tillbringade en timme där och kom ut med en hel påse böcker. Jag fyndade bland annat en amishdeckare: Karen Harpers Return to Grace. Både titel och författare är helt okända för mig, men eftersom jag har en förkärlek för allt som andas amish (fråga mig inte hur det kommer sig), var jag ju tvungen att testa när det nu nästan inte kostade några pengar alls. Den är egentligen del två i en serie (ettan heter Fall from Pride), men de ska som jag förstår det funka att läsa fristående också. Ska bli spännande att se hur den är!
Ska också bli spännande att se hur mycket pengar vi kommer att ha gjort av med på Half Price Books innan vår vistelse här är slut ...

Köp bok - få kaffe!

Titta, en skylt som vill övertyga mig om att underhålla BÅDA mina missbruk! Bokshopping OCH kaffe, i ljuv förening. Oh. Oooh. Jag tycker att idén är ypperlig.

Skylten står utanför ett café som ligger vägg i vägg med Half Price Books, en butik som säljer begagnade böcker, skivor, tidningar, serier mm inte så långt hemifrån oss. Mycket trevligt ställe, där man kan fynda framför allt böcker som kom ut för ett par år sedan men som man av en eller annan anledning inte hann köpa då. Nu kan man få dem för en billig peng; priserna ligger i allmänhet kring 6-7 dollar för en inbunden bok i gott skick. Jag hade lite solsting när jag besökte butiken och kunde inte få min stackars solstekta hjärna att samarbeta nog för att välja ut någon bok att köpa, men jag lär ju återvända fler gånger och då är det givet att jag ska utnyttja kafferabatten!

Half Price Books är en kedja och finns på flera ställen runtom i Texas, samt i bl a Washington och Kalifornien (se lista över alla butiker här). Väl värt ett besök om man råkar befinna sig i närheten! 

I det förfallna huset intill den gröna sjön

Åh! Älskar den här miljön! Hur många ruggiga romaner känner man inte smyger sig på bara av att titta sig omkring här? Det förfallna gamla huset, det gröna vattnet i sjön, de slingrande växterna, de handflatestora svarta fjärilarna som fladdrar förbi och den klibbiga värmen ... Kanske är jag felprogrammerad, men jag tänker omedelbart mord och allehanda andra ruskigheter. Som en roman i promenadform, typ.

Bilderna är tagna under vår utflykt till San Antonio Botanical Garden - helt klart ser botaniska trädgårdar lite annorlunda ut här borta än hemma ... Väl värt ett besök, om inte bara för att få mata de där små sköldpaddorna i dammen. Maken gjorde det men blev då attackerad av en stor vit gås som också ville ha godsaker. Den var mycket påstridig (Death by Duck eller kanske Gone Goose Gone, kunde den där ruggiga romanen heta ...)
Just det här är från delen de kallar Texas Native Trail, där man kan kika på sånt som är vanligt här. Hoppas få se mycket mer av det framöver, i vild version!

Paus-kaktus

Hallå, hallå. Tvärtemot vad man skulle kunna tro när man ser på antalet uppdateringar här de senaste dagarna, har jag på intet sätt försvunnit på prärien. Däremot har vi just nu inget internet i lägenheten, och jag har jobbat en massa. Ergo, ingen blogg utan bara en paus-kaktus. Men snart, så...!
Under tiden lovar jag att läsa ut Smittad och komma med åsikter både om den och om Frida Skybäcks Den vita frun, som jag läste ut på flyget hit. Hoppas också äntligen kunna få påbörja Gillian Flynns Gone Girl - förstå frustrationen i att äntligen ha den liggande hemma och så inte ha tid att läsa den ...

På plats i Texas

Yiiiihaaaa!
Kaktusar, burritos, sexfiliga motorvägar kantade av gulbränt gräs, bagels till frukost och 40-gradig värme under en sol som steker varje dag - Calliope har anlänt till Usa och tillsammans med maken installerat sig på vår resas första anhalt i San Antonio, Texas!

På väg från flygplatsen välkomnas man av de gigantiska cowboystövlarna utanför North Star Mall. Mycket subtilt står de där och sätter stämningen. Hittills stämmer det där om att allt är större här väldigt bra; det gäller inte bara stövlarna utan även allt annat. Framför allt har de galet stora portioner / förpackningar av all mat så räkna med att även eder Calliope är större när det här är över ... Igår inledde jag t ex projekt Testa samtliga amerikanska glassmärken, med två ljuvliga sorter (en hallontryffel och en kaffe). 

Och böckerna, då? Jodå, läget är under kontroll. Praktiskt nog bor vi bara ett stenkast från en av stadens fem Barnes & Noble-butiker, vilket naturligtvis ledde till ett besök där redan idag. Såg helt ok ut vid en första anblick, så det lär bli fler turer dit. Köpte en bok som jag medvetet väntat med ända tills nu bara för att kunna läsa i fred: Gillian Flynns Gone Girl. Känns mycket fint att äntligen ha den i min hand! I avsaknad av en riktig sydstatsartad front porch att läsa den på, tänker jag mig att mitt nästa projekt blir att köpa en solstol till balkongen så jag kan sitta där istället. Inte det sämsta. Stay tuned för vidare Amerikabrev!