Den sjunkna staden

Den här dikten upptäckte jag via Helena på Instagram (fint att kunna hitta text där också, inte sant? inte bara bilder). Tycker väldigt mycket om den, både det tyska originalet och den engelska översättningen (vi tar den engelska här):

The sunken city,
sunken
for me
alone.

I swim
in these streets.
Others walk.

The old houses
have grand, new doors,
all of glass.

We swim,
the dead and I,
through the new doors
of our old houses.

Översättning: Eavan Boland

Ooh, ooh, ooh. Får så många bilder i huvudet av den, varje gång jag läser. Hilde Domin är det som har skrivit, nytt namn för mig som jag bestämt måste se till att kolla upp. Jag har läst ovanligt mycket poesi i sommar och hoppas att den vanan följer med in i hösten.

Hilde Domin 1909–2006

Lyssna!

De senaste dagarna har jag haft det rysligt trevligt i köket om kvällarna när jag lagat middag, trots att jag varit alldeles själv. Anledningen stavas P-O-D-D. Närmare bestämt är det två stycken som jag lyssnat på medan jag skalat, stekt och kokat: Fantastisk podd och Allt vi säger är sant. Strålande prat om böcker, författare och skrivande!

Fantastisk podd görs av flera olika fantastikförfattare i Sverige och Finland. Här pratas det skrivande och skräck, oknytt och främmande världar. Podden växlar mellan att spelas in på olika ställen med olika författargäng – en garant för att det alltid är varierande och kul att lyssna.

Allt vi säger är sant görs av Lisa Bjärbo och Per Bengtsson, som pratar om ungdomsromaner. En särskild bok/ett särskilt tema får huvudutrymmet varje gång, men sedan handlar det även om mycket annat. Alltid smart, alltid ambitiöst och roligt.

Och nu behöver jag fler bokpoddar att höra på. Kom med era bästa förslag!

En bokstav betyder så mycket

En elak förkylning har gjort mig så övertrött att jag just nu skrattar åt vad som helst, men det här var faktiskt lite kul på riktigt ... #bookswithalettermissing, boktitlar som saknar en bokstav, blev en grej på Twitter och en ambitiös människa vid namn @darth beslutade sig för att photoshoppa lite på temat. Tihi. 

Se fler titlar här!

Om Strindberg kunnat googla ...

Via Twitter hittar jag detta briljanta och sjukt roliga: hur hade Strindbergs sökhistorik sett ut om den store författaren hade kunnat googla? Siri vin Essen-bilder, recept på köttbullar och guld, hur bota hallucinationer ...?
Klicka in till Telegrafen och fröjdas ni också!

Bästa julkalendrarna

Bokfynda redan innan man ätit frukost?
Jomenvisst. Imorse köpte jag Keplers Sandmannen som e-bok till det facila priset av 79 kr, redan innan jag fått i mig min müsli (det här är vad som händer om man har ovanan att kolla sina mail på paddan samtidigt som man äter). Erbjudandet var första delen av julkalendern hos Dito.se, där det varje dag fram till jul kommer läggas upp ett nytt e-boksfynd. Trevligt!  Jag anar att fler spontana inköp kommer att ske innan december är över ... Farligt, farligt.

Och andra julkalendrar då? Jag kommer inte att ha någon egen här på bloggen i år, för tiden räcker inte till att göra någon. Men jag kommer att följa desto fler andra bloggkalendrar och annat julkul på nätet. Några av dem, som ni absolut inte får missa: Flickan & kakornas cupcakekalender, Fiktiviteters 24 frågor och Dark Places julbonanza.
Har du också en julkalender på din blogg? Eller vill du tipsa om någon? Skriv i kommentarerna!

5 år & nytt utseende!

Hösten 2007 började jag blogga, lite sådär i all stillhet. För mig själv. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag fem år senare fortfarande skulle hålla på, och än mindre att det skulle ha hänt så sjukt mycket kul kring bloggen sedan dess: mängder av roliga diskussioner, ett helt kompani nya vänner, bloggträffar, Twitterskoj och what not. Nu firar Calliope Books fem år, och passar samtidigt på att skaffa ett nytt utseende. Hoppas ni gillar det och fortsätter att följa med i minst lika många år till! Virtuellt teparty med tårta till alla!

För ökad Cthulhu-känsla i hemmet

Något för alla Lovecraft-läsare där ute, kanske?
Hittade denna ljuvliga bläckfisklampa på Erin Morgensterns Instagram. Väldigt snygg och stämningsskapande i hyllan. Gillar att den dessutom parats ihop så fint med boken Poems of the Sea.

Therese Bohman twittrar på @sweden

Ni missar väl inte att Therese Bohman är denna veckas twittrare på @sweden-kontot? Ser fram emot det! Jag följer hennes egna twitterkonto i vanliga fall och gillar skarpt - ska bli roligt att se vad det blir när hon tar över hela Sverige ...

Det sensationella avslöjandet

Jag har aldrig läst något av Stephen King.

Då var det sagt. Igen.

Tidigare idag chockerade jag valda delar av bokbloggarmaffian genom att på Twitter erkänna att jag inte läst något av skräckgiganten. Förfärande utrop hördes.

Och jag måste erkänna, jag är lite chockerad själv också, faktiskt. Med tanke på vad jag gillar, borde ju King vara självklar. Dessutom torde han höra till allmänbildningen.

Så varför har jag honom oläst?

Jag tror helt enkelt att han hamnat i ett glapp: när han var i ropet när jag var liten var jag alldeles för feg. Jag såg mina klasskamrater darra av skräck så fort någon viskade Jurtjyrkogården och tänkte att det där nog inte var något för mig. När jag nu i mogen ålder kommit på andra, bättre tankar, har Kings enormt omfångsrika produktion skrämt bort mig. För var börjar man? Allt är ju inte bra, har jag förstått.

Tack och lov har dock bokbloggarmaffian i form av Helena & Helena på Fiktiviteter & Dark Places redan löst det problemet åt mig, här och här till exempel. Ergo - jag har inte längre någon ursäkt att inte läsa King. Hm. Sommarprojekt, kanske? Jag lovar att hålla er uppdaterade om hur det går.

Och bara för att det var roligt att chockera, erkänner jag lite till när jag ändå är igång. Några andra som jag inte heller har läst:

• Maria Lang
• Marian Keyes
• Inte en enda Robert Jordan, David Eddings eller George RR Martin
• Paulo Coelho (ok, det kanske inte kom som någon överraskning...)

Så ni ser - Calliope har luckor i sin bokliga bildning. Vilka är era luckor?

Bokbloggarmaffian strikes again

Ett smärre datorhaveri gjorde att jag fick vänta på en sladd som skulle levereras per post istället för att jobba - och vad gör man då? Läser, naturligtvis. Det blev Elly Griffiths debutdeckare Flickan under jorden, som ivrigt har rekommenderats av stora delar av bokbloggarmaffian, Bokbabbel, Dark Places, Ooof bok, Enligt O m fl. Så många bokbloggare kan ju knappast ha fel, tänkte jag.

Och nej, naturligtvis hade de inte det. Det dröjde inte många sidor alls innan jag kände mig helt hemma i arkeologen Ruth Galloways sällskap. Jag skulle gärna sitta och dricka vin i hennes ensligt belägna stuga med böcker överallt, titta ut över Norfolks saltängar och klappa de båda katterna. Att som Ruth gå ut på saltängarna och hitta lik/skelett däremot, njaäe, det nöjer jag mig med att läsa om.

Men spännande är det. Innan Ruth och polisen Harry Nelson har klurat ut hur det ligger till med den döda som hittas på saltängen hinner det hända mycket. Kanske är det lite väl lätt att klura ut vem the bad guy är, men jag gillar hur Elly Griffiths skildrar miljöer och människor; man ser dem verkligen framför sig. De känns originella och skönt annorlunda jämfört med många andra deckare.

Däremot finns det tre saker jag inte gillar: att boken är skriven i presens, att den återberättar mer än den visar och att det helt plötsligt händer en hemsk sak med en katt.

Jag gnällde om det här med böcker skrivna i presens på Twitter häromdagen, vilket ledde till en kul diskussion med ett gäng andra bokbloggare där Boktoka påpekade att Ajvide Lindqvists Lilla stjärna har ett övermått av pluskvamperfekt (något jag inte märkt), och Vixxtoria lärde oss allt om tempus - åh, jag gillar Twitter! Presens i böcker, not so much. I Flickan under jorden känns det som ett konstigt val eftersom så mycket av det boken berättar om har hänt i dåtid, och boken blir därför full av konstiga hopp mellan då och nu som gör att läsningen hackar lite. Hade varit mer logiskt att ha alltsammans i dåtid.

Återberätta istället för att visa - vanligt problem, och alltid lika trist.

Och vara taskig mot katter - nej, det får man bara inte.

Men bortsett från det, var Flickan under jorden bra! Jag kommer definitivt att läsa fortsättningen på serien också. Tack till bokbloggarmaffian för ännu ett bra tips!

Fiktiva sommarpratare

Om en liten stund presenteras årets sommarpratare i radio. På Twitter frågade Hannes Dükler apropå det vilka fiktiva karaktärer man helst skulle vilja höra sommarprata. Ooh, gillar frågan! Men vill ha mer plats att breda ut mig på än det finns på Twitter. Here it goes, några modesta förslag (och ja, det är fusk eftersom inte alla är svenska):

Först vill jag höra en som står på randen mellan fiktiv och verklig: Karl Ove Knausgård, eller ska jag skriva "Karl Ove Knausgård"? Det råder ju delade meningar om huruvida Karl Ove i Min kamp är identisk med verklighetens Karl Ove eller inte. Ska man tro bokomslaget är det en roman, och i så fall finns det ju en fiktiv Karl Ove som kan sommarprata. Det skulle jag gärna höra. (Och i brist på det, skulle jag annars gärna lyssna på den verklige Knaus.)

Sen vill jag höra en namne till mig själv: Calliope från Middlesex av Jeffrey Eugenides. Jag vill höra hur det gick sen, efter att boken var slut.

Och i "vad hände sen"-kategorin kan vi även lista Harry Potter (jag tror inte att de har det så peachy som slutet antyder).

Mats Strandberg föreslog Alice Blackwell från American Wife, samt Patrick Bateman i American Psycho. Instämmer på båda. Kanske kunde då även Lee Fiora vara med på ett hörn?

Dexter hade gärna fått prata (förutsatt att han kunde tala fritt och ändå gå ostraffad därifrån), och naturligtvis Carrie Vaughns Kitty Norville - hon är ju redan van vid radio. Skulle också gärna lyssna på Eric Northman, Lady Julia Grey och Mercy Thompson.

Listan skulle kunna bli hur lång som helst.

Vilken fiktiv karaktär skulle du vilja höra som sommarpratare i radio?

Författarkatter

Där har ni utsikten just nu, som den ser ut vid mitt skrivbord. Med en sådan vy, kan dagens inlägg knappast bli något annat än ett tips: fotobloggen Writers and Kitties. Det är precis vad det låter som, en blogg med bilder på katter och författare. Till exempel kan man se Truman Capote hjätemodigt rädda den här söta kissen från den stora hunden (förmodligen har den söta kissen just innan bilden togs sagt något inte så sött till den egentligen ganska vänliga hunden):

Hunter S Thompson och hans katt, båda tycks av blickarna att döma ha testat någon illegal substans:

Och så Samuel Beckett, som inte väntar på Godot utan på att katten och hunden ska bli sams:

Love it! Klicka här för att se fler bilder. Missa inte heller att titta på Lifes fina fotoreportage där författarna poserar inte med katter, men väl med skrivmaskiner.

Jag har skrivit om författare och katter tidigare, här till exempel. Även Book Cover Girl har tipsat om de fina fotolänkarna.

Pris till bästa bokbloggen

Forma Books uppmärksammar alla bokbloggar genom att instifta ett alldeles nytt pris - Forma Books Blog Award. Det ska gå till "den bokblogg som på bästa sätt uppmärksammar litteraturen och skapar ett eget rum för den bokintresserade att vistas i".

Jag gillar formuleringen - för det är ju just det som bokbloggarna gör. De skapar ett eget rum där alla boknördar kan mötas och obehindrat dela sin passion för läsande. Lovely!

Tävlingen är öppen för alla och börjar med att man nominerar sin egen eller någon annans blogg här. Nomineringen är öppen fram till 15 maj. En jury väljer ut tre kandidater till priset och sedan blir det en allmän omröstning där vinnaren utses.

Den vinnande bloggen får 25.000 kr och en logga, "Årets bokblogg 2011". Priset delas ut under bokmässan i Göteborg.

Ni som läser och gillar Calliope Books får jättegärna gå in och nominera bloggen - det gör ni här. Där kan ni också läsa mer om tävlingen och se vilka som ingår i juryn.

Som sagt, superkul initiativ av Forma Books!

Att spionera på författare

Helt plötsligt fanns halva det unga författarsverige på min skärm. Up close and personal. Jag kunde se vem som åt pannbiffar till middag igår.

Det hela hände när jag satt på Facebook och såg att en av mina vänner hade kommenterat en känd författares status. Va, känner hon HONOM tänkte jag och klickade på hans namn. Oops - hela hans profil var offentlig också ja... klicka på vänlistan... oj! Där var redaktörer, andra författare, journalister, debattörer, formgivare, konstnärer. Bara sådär. Fler jaså, känner DE varandra-upplevelser följde på varandra med korta mellanrum. Förvånansvärt många av de som fanns på författarens vänlista hade i likhet med honom helt offentliga profiler och eftersom jag är en dålig människa ägnade jag den närmsta halvtimmen åt att 1) klicka mig runt bland dem 2) undra varför i hela fridens namn man inte skyddar sin profil - åtminstone delvis - när man är en offentlig person?

Det framgick också med all önskvärd tydlighet hur litet bok-Sverige är. Det här var en, förvisso stor, men ändå bara en enda vänlista och här fanns alla. Den ensamme författaren på sin isolerade kammare är uppenbarligen en myt. Inte för att jag kanske trodde på den förut heller, men ändå. Eller så sitter författaren visst ensam på sin kammare, men har skrivkramp och ägnar därför hela dagarna åt att facebooka. Jag skulle råda honom - och alla andra - att ägna en minut eller två åt att ändra säkerhetsintställningarna för sitt konto. Världen (och Calliope) ser dig.