17 juli, 2011

Kaninen, solen, den ruggiga känslan

När jag börjar läsa Christoffer Carlssons Den enögda kaninen är det början av juli - varmt, soligt och lite åskigt kvavt i luften. Jag ligger på stranden och solar och har råkat hamna intill ett sällskap som det är lite white trash-varning på. Solen steker, familjen bredvid bråkar och röker, svetten rinner och jag läser.

Det är med andra ord en perfekt setting för att läsa inledningen av kaninboken. Även där är det sommar, varmt, tryckande, vagt hotfullt. David, som i vanliga fall studerar filosofi i Stockholm, återvänder till sin hemstad över sommaren och dras tillsammans med några vänner från förr in i en kedja av händelser som de snabbt förlorar kontrollen över. Jag gillar inledningen, att man redan från början vet att det kommer att sluta illa. Jag gillar också skildringen av Dalen, den smått tragiska, sömniga småstaden där alltsammans utspelar sig. "Glesbygd noir" står det i baksidestexten, och ja, det är väl en bra beskrivning.


Fokus för berättelsen ligger dels på vad som händer inuti huvudpersonen David, dels på vad som händer mellan han och hans vänner. Jag skulle gärna ha sett att man gått ännu djupare, att man fått veta ännu mer om vännerna, för det är i beskrivningen av personer och miljöer som Den enögda kaninen är som bäst. Man ser verkligen alltsammans framför sig, vistas i världen som boken bygger upp. Här finns också en deckar-/thrillerdel av intrigen, men den känns väldigt svag i jämförelse och fungerar mest som ett skelett att hänga upp den "riktiga" berättelsen på. Jag stör mig mest på gangsterdelen, tycker att den känns osannolik och att den stör de andra, bra delarna.

Om ryktet talar sanning, skriver Christoffer Carlsson i detta nu på en tredje bok, och jag hoppas att han i den fortsätter röra sig ute i de små svenska samhällena. Det finns något djupt oroande med många av dem, och han är bevisligen ruggigt bra på att fånga känslan av det där som ligger och bränner under ytan. Jag håller tummarna för mer glesbygd noir - tänk Gillian Flynn i den svenska skogen, typ...

Du kan följa Christoffer Carlsson på Twitter och på hans blogg.
Några av alla de andra som också har läst Den enögda kaninen: Fiktiviteter, Fru E, Bokhora, Dark Places, Bokbabbel, SvD, Expressen.

4 kommentarer:

Jenny Magnusson sa...

Ville bara tala om att gillar din blogg och följer den med stor behållning. Jag la in den som Söndagslänk på www.bokmalen.nu

/Jenny

Calliope sa...

Men åh! Så roligt! Tack :D

Fru E sa...

Tack för länkningen. :-) Har du läst Fallet Vincent Franke också? Jag funderar på om den hade kunnat vara nåt för mig, kanske...

Calliope sa...

Nix, jag har inte läst Vincent - däremot fick jag lust att göra det nu när den här var bra, så det är nog mest en tidsfråga innan den kommer med hem från biblioteket :)