11 oktober, 2008

Män med spetsiga tänder

Ikväll har SVT vampyrtema - det är med andra ord första gången vi får se statsunderstött blodsugande. Låt oss hoppas att det inte blir den sista :)
Jag hakar i alla fall helhjärtat på. Vampyrer it is. För de har ju alltid lurat där i bokhyllan, ända sedan jag någon gång i ett fjärran förflutet på högstadiet hittade Anne Rices En vampyrs bekännelse, som jag storögt läste. Hur bra den är kan man ju diskutera, men det spelade liksom ingen roll. Jag älskade både En vampyrs bekännelse och de därpå följande delarna i serien. Det var som att få veta en underbar liten hemlighet; allt behövde inte vara så tråkigt och socialrealistiskt som det jag hade runt omkring mig. Litteratur behövde inte vara synonymt med realism. Det hade jag förvisso inte trott tidigare heller, men Anne Rice var den första som visade det på riktigt. Det var något helt nytt och det var alldeles alldeles fantastiskt. Jag var hooked.

Någonstans efter de tre första böckerna gick sedan Rice vilse i sin egen serie och jag tappade intresset för Lestat, Loius och Armand. Istället började jag gymnasiet och snöade in på klassikerna: Bram Stoker, Sheridan LeFanu och hela den härligt dammiga 1800-talsskräcken. Drömde om män i svarta kåpor med rött foder och blev förälskad i Gary Oldman. Träffade min nuvarande sambo på väg till en festival - vi började prata med varandra på tåget om hur schysst det skulle vara att åka till Transsylvanien och titta på slott. Det var en raggningsreplik som hette duga, men den fungerade uppenbart alldeles utmärkt. Vi började prata vampyrer och det gör vi fortfarande alltsom oftast. Tack, Dracula.

Sedan dess har det blivit män med spetsiga hörntänder i en aldrig sinande ström. För ja, jag erkänner villigt att det är vampyrkillarna som intresserar mig. Flickorna lämnar jag oftast därhän. Allra bäst - det vet ni som följer den här bloggen och nu får ni höra det igen- tycker jag fortfarande om Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse. Det finns ingen (åtminstone inte någon som jag har läst hittills) som lyckas göra nutida urban fantasy med vampyrer lika bra. Min favorit i serien är del fyra, Dead to the World. Sookie borde dejta Eric mer, det är min bestämda åsikt. Inte bara när han har tappat minnet. Det gör mig lite nervös att de valt Alexander Skarsgård till att spela Eric i True Blood (tv-serien baserad på böckerna om Sookie), men jag ska försöka vara lugn och fin kring det. Jag har än så länge bara sett delar av serien, men känner på mig att det nog kommer att inhandlas en och annan dvdbox innan det är över. Just nu försöker jag mest hålla mig ifrån att gå på shopping spree i HBOs webshop. Har lovat mig själv att jag ska klä mig åtminstone lite vuxet om dagarna och då går roliga tshirts med nördiga tryck bort. Vi får se hur det går med det där löftet - jag har ju redan brutit det genom att ikläda mig min nya fancy Breaking Dawn-tröja som jag fick av Loveina (Tack igen!).

Apropå tv-serier så är det just en sådan jag planerar att ägna början av min lediga helg med. Fast i bokform. Sambon har varit vänlig nog att köpa de två första samlingsalbumen av Angel After the Fall och jag känner att de tillsammans med lite kaffe kan göra min lördag mycket fin.

Apropå kaffe, visste ni att man kan köpa vampyrkaffe med vitsiga namn på Lestat's Dark Gift Shop? Finns både fanged och de-fanged. Moahahaha, skrattar jag och väntar på att kvällen ska sänka sig över nejden.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Fick tag på The Vampire Lestat som fjortonåring och läste En vampyrs bekännelse senare, och blev fullständigt fängslad. Började läsa Dracula för ett tag sedan, även den är rätt mysig. Och allt detta trots att jag inte är särksilt intresserad av vampyrlitteratur. Har därför inte heller drabbats av Twilight-febern. ;)

Anonym sa...

Fick tag på The Vampire Lestat som fjortonåring och läste En vampyrs bekännelse senare, och blev fullständigt fängslad. Började läsa Dracula för ett tag sedan, även den är rätt mysig. Och allt detta trots att jag inte är särksilt intresserad av vampyrlitteratur. Har därför inte heller drabbats av Twilight-febern. ;)

Amoroso sa...

Jag har en utmaning på gång inne i bloggen, vore roligt om du nappade!

Anonym sa...

Jag är ny här bland litteraturbloggarna, har även en egen blogg om ni vill kolla där jag har min egen text och lyrik.

www.textskelett.blogspot.com

Magnus

Sarah sa...

Jag ville verkligen bädda ner mig i soffan och njuta av en hel vampyrafton, men jag blev tyvärr nedröstad. Vi har bara två tv-apparater och såklart så mååste vissa se på fotboll och vissa andra bara mååste se på Stjärnor på is... så jag missade det.

Som tur är så får jag Bram Stoker's Dracula från lovefilm på måndag.

Calliope sa...

Fotboll och isnissar - vad är det för strunt?!? Stackars dig, Sarah! Du får trösta dig med Dracula sedan - dvd har ju den fina finurligheten att man kan pausa bilden och se sig mätt på Oldman i lugn och ro :)

Anonym sa...

Ser True Blood och visste inte att den är baserad på böcker! Vilken tur jag hade som älskar vampyrlitteratur, men trodde att jag hade plöjt igenom allt. Tvekar dock då de ännu inte finns på svenska, men de kanske inte är så svårlästa på engelska ändå? Har ju bott i USA ett år, men det var ju hundra år sen och tycker inte om att sitta med ett lexikon och slå upp varje ord man inte vet betydelsen av. Det liksom förstör flowet... Trevlig blogg du har, ska fortsätta att läsa här nu!

Calliope sa...

Böckerna är inte ett dugg svårlästa, Lisa. Tvärtom! Det flyter på hur bra som helst och serien är jättespännande. Spring och köp!

Anonym sa...

Kommer ihåg angel. fyfan haha.
enligt http://canalplus.se/trublood drar de ju igång på onsdag, vill ha svensk text nämligen. kan inte så slå fel xD