English, please

Läser hos Virago att de har filmatiserat ytterligare två av Sarah Waters böcker. Affinity kommer som serie på BBC med start i april nästa år och i mars börjar de filma The Night Watch. Jag tyckte mycket om filmatiseringen av Tipping the Velvet, så det ska bli roligt att se hur de lyckas med dessa. Hoppas det blir sådär härligt engelskt som bara BBC kan, så man vill klä sig i tweed och dricka te med gurksandwiches. Tror att framför allt The Night Watch kan göra sig bra som serie. Ska bli spännande att se hur de löser berättandet i den - romanen har en alldeles egen uppfattning om kronologi.

En snygging vid namn Edward

En regnig måndag i oktober känns det skönt att kunna konstatera att jag har hittat en ny vampyrserie att följa. Mörkret känns nästan spännande om man låtsas att det finns snygga män med vassa tänder som lurar däri.

Min nya favoritmonsterkille heter Edward och är precis sådär übersnygg & farlig som sig bör. I boken Twilight av Stephenie Meyer är han en av de mystiska, bleka medlemmarna i familjen Cullen som nyinflyttade Bella har svårt att komma underfund med. Alla i det lilla samhället Forks i Washington undviker dem hövligt men bestämt. Bella gör tvärtom, hon inleder ett förhållande med Edward.

Twilight är som sagt första delen i en serie och det är tur att jag redan köpt del två. Det här är riktigt spännande! Den är en kul nytolkning av vampyrmyten som både lyckas vara originell och samtidigt hålla kvar kärnan. Alla som tycker om Charlaine Harris ska läsa det här. Bör också fungera för alla som tycker att livet känns tomt efter att sista avsnittet av Buffy sändes.

En sak måste jag dock gnälla lite på; boken finns översatt till svenska och ges då ut av Damm förlag under titeln Om jag kunde drömma. De har placerat den i sin serie Piraya, som riktar sig till unga vuxna. Helt fel, säger jag. Huvudpersonen i Twilight är förvisso ung, men detta är ingen tonårsbok. Varför, varför, varför tycks så många förlag tro att all fantasy automatiskt vänder sig till yngre läsare? Tyder på noll kännedom om genren. Övernaturligt betyder inte saga betyder inte barnbok.

Metallarbetare & blodsugare

Jag vet att jag utlovade en rapport från Bokmässan men jag tänker helt utan dåligt samvete bryta det löftet. Det var förvisso trevligt, men också hyfsat ospännande. Gammal och blasé som sagt - det krävs mer än Guillou & Marklund för att jag ska bli till mig. Jag håller tummarna för att de tänker ut ett roligare tema inför nästa år och hoppas att det dyker upp fler utländska (läs engelskspråkiga) författare då. Det är dem jag vill se.

Mässan förde ändå det goda med sig att jag fick upp ögonen för en bok jag helt missat, trots att vi haft den på hyllan i affären sedan i våras och sålt stora mängder: Åsa Linderborgs Mig äger ingen (är det inte en vacker titel, för övrigt?). Jag har trott att det var en trist och politiskt korrekt uppväxtskildring från metallarbetarland, men så jag fick ett gratisex som höll mig sysselsatt under hela tågresan hem. Och nu är jag omvänd. Jag stämmer helt in i alla hyllningar - det är en stålande bok. Rolig, sorlig, träffande, originell, intressant. Precis som en annan favorit, Ronny Ambjörnssons Mitt förnamn är Ronny, berättar den mycket levande om att växa upp i arbetarklassen för att sedan hamna i helt andra sammanhang. Eftersom jag själv kommer från ett arbetarhem känner jag igen mig, även om Åsas pappa var långt mer excentrisk och udda än någonsin mina föräldrar. Men ändå. Strålande! Den är värd allt beröm den fått. Och tro mig, man behöver absolut inte vara politiskt intresserad för att läsa den.

Och så bara för att visa mig från min mer personlighetsförvirrade sida ska jag tala om vad jag köpte också. Del tre i Charlaine Harris serie om Harper Connelly An Ice Cold Grave och Stephenie Meyers New Moon, del två i Twilight-serien. Väskan från mässan var således packad med socialrealism från 70-talets Västerås, ett medium samt några vampyrer. Man kan åtminstone inte anklaga mig för att vara enkelspårig.

Tema Estland gör ingen glad

Nu ska jag bara jobba ett par timmar till, sedan ska jag hem och packa väskan. Imorgon bär det av till bokmässan. Måste dock säga att jag är lite mindre entusiastisk än vanligt. Har analyserat mig själv och kommit fram till att det dels beror på att jag blivit gammal och blasé efter att ha besökt mässan de tio senaste åren, dels på att temat i år är ovanligt trist. "Estland i fokus" sätter inga hjärtan i brand, åtminstone inte dem som klappar för böcker. Det känns mest som om de sökt och fått Östersjö-bidrag. Jag skulle hellre se att de gjorde en repris på det brittiska temat de hade för tre år sedan. Det var suveränt!
Hoppas ändå att det blir en trevlig mässa. Bloggen tystnar ett par dagar, men återkommer med rapport när jag är tillbaka!

Bokfemman v 39

Temat för veckans Bokfemma är ungdomsböcker för tjejer. Nämn dina 5 favoriter.

Har funderat en stund på om jag skulle delta i veckans bokfemma eller inte; jag är egentligen emot könsuppdelad läsning. Det känns lite dammigt som idé betraktat. Jag är hjärtligt trött på alla som kommer in på affären och vill ha boktips till sina barn, fast förankrade i antagandet att pojkar bara kan läsa böcker om andra pojkar medan flickorna kan läsa om såväl kvinnliga som manliga huvudpersoner. Hur ska vi någonsin komma vidare om man resonerar så? En god bok är en god bok, punkt slut. Men till slut vann listomanen i mig, så här kommer mina fem, goda böcker. Med en viss feminin slagsida, men de fungerar till alla från 14 och uppåt som vill ha bra litteratur. Böcker som lär en något om livet, helt enkelt.

Nina Björk - Under det rosa täcket
Japp, feministen i mig drämmer till med den direkt. Get them while they're young.

Lian Hearn - Sagan om klanen Otori (Över näktergalens golv, På kudde av gräs, Under lysande måne, Vid hägerns skarpa skri, Och himlens vida väv okt-07)
Så spännande! Det roliga är att serien läses & gillas av så många olika människor. Alla hittar "sin" del av berättelsen.

Maria Gripe - Skuggböckerna (Skuggan över stenbänken, Och de vita skuggorna i skogen, Skuggornas barn, Skugg-gömman)
Mystik och bleka tonåringar. Lovely. Bonustips här blir Tordyveln flyger i skymningen. Man kan läsa hennes böcker hur många gånger som helst.

Curtis Sittenfeld - I en klass för sig
Hög igenkänningsfaktor. Oerhört välskriven debut om utanförskap.

Philip Pullman - Den mörka materien (Guldkompassen, Den skarpa eggen, Bärnstenskikaren)
Fantasy när den är som bäst. Ska bli mycket intressant att se hur den gör sig på film till jul!

Habegär väckt av engelska pippifåglar

Onda, onda Penguin som ger ut en hel radda böcker i den klassiska Penguin-utstyrseln! Jag skulle lätt kunna köpa allesammans bara för att de är så fina. Skolexemplet på enkel men funktionell och snygg design.

Jag gillade den så mycket att jag var tvungen att köpa två muggar med den när jag var i London - Bonjour Tristesse & A Room of One's Own. Upptäckte just på Art meets matter att de har utökat sortimentet med handdukar, pennor, väskor och solstolar (!) också. Kanske lite overkill, men jag skulle absolut vilja ha fler muggar. Gärna en hel servis...

_____________________________________________

Uppdatering: det måste ligga i luften med muggarna; fick just veta att DN skrivit en krönika om dem igår. Har inte läst den men kände för att skriva om samma sak...anar konspiration...kanske har Penguin lagt in subliminala budskap någonstans där vi alla tittar?

Frodo goes Asian

Vem kunde ha anat att The Shire låg i Indonesien?
Eftersom det är fredag eftermiddag och jag börjar bli övertrött räcker det med att jag föreställer mig Bilbo, Frodo & de andra ätande ris med pinnar för att jag ska fnissa lite dumt. Den intellektuella standarden är inte hög så här dags...

Paris, je t'aime - hundra år för sent

Efter att Erika bevisat mig om motsatsen när jag trodde att jag var den enda som kände till & gillade Cora Sandels trilogi om Alberte, snöade jag fullständigt in på där & då, det vill säga Paris kring sekelskiftet. Satt och drömde en lång stund och suckade för mig själv. Ack, ve. Jag hade lätt kunnat offra en eller annan viktig kroppsdel för att ha fått vara med när det begav sig. "Alla" var verkligen där; kan inte komma på någon annan plats/tid där så många av de viktigaste konstnärerna och författarna var samlade. Det verkar ha varit en fantastisk tid - full av idéer och kreativitet.

För den som likt mig gärna skulle ha varit med på ett hörn finns två andra givna tips. De utspelar sig förvisso några år in på 1900-talet, men är mycket läsvärda.

Sylvia Beach - Shakespeare and Company: min boklåda i Paris

Sylvia är bara några och tjugo när hon öppnar en engelsk bokhandel i Paris. Den blir sedermera legendarisk och stammisarna var bla Hemingway & Joyce. Skulle kunna döda för att få ha varit med på deras fester...

Thora Dardel - Jag for till Paris

Thora reser till Paris och lever jetsetliv, gifter sig med målaren Nils Dardel och träffar ungefär alla som var något att räkna med. Jag upprepar ovanstående skulle kunna döda-fras.

80 romaner för dig som har bråttom

Jag har just hittat boken som får mig att undra varför jag alls brydde mig om att läsa litteraturvetenskap. Varför kämpa sig igenom evighetslånga litteraturlistor med tusen och åter tusen sidor när jag istället kunde ha plockat upp en enda bok?

Henrik Langes idé är lika enkel som genial: på en sida à fyra serierutor sammanfattar han innehållet i inte mindre än 80 kända böcker. Från Bibeln till Da Vincikoden via Lasermannen. Det är sjukt roligt! Det bisarra är att han oftast lyckas få med allt det väsentliga i plotten på bara de fyra rutorna.

Så köp, köp! Boken finns i pocket, utgiven av Kartago.

Bokfemman v 38

Veckans tema för Bokfemman är "page-turners", dvs böcker man inte kan sluta läsa förräns man har kommit till sista sidan. Nämn dina 5 favoriter.
Page-turner:A very interesting, exciting, or suspenseful book, usually a novel.

Ett sådant tema kan man ju inte missa att vara med på! Vi börjar omedelbart:

Michel Faber - Sugar
En av de bästa historiska romaner jag läst. Det räcker kanske med att säga att den är drygt 800 sidor lång och att man ändå vill ha mer mer mer när man har läst ut den.

Cora Sandel - Alberte-trilogin (Alberte och Jakob, Alberte och friheten, Bara Alberte)
Utvecklingsroman om ung flicka från Nordnorge som reser till Paris och lever fattigt konstnärsliv, möter kärleken, konsten och livet. Sucker för sekelskiftesliv/frankofil som jag är kan jag inte annat än älska den.

Jan Kjaerstad - Tecken till kärlek
Att läsa Jan Kjaerstad är att ha sex med hjärnan. Passion. Och fullständigt omöjligt att beskriva utan att låta imbecill. Läs den istället för att ägna tid åt mina otillräckliga beskrivningar.

Hanne-Vibeke Holst - Trilogin om Therese Skårup (Thereses tillstånd, Det verkliga livet, En lycklig kvinna)
Köpte första boken i början av min semester för ett par år sedan. Nästa dag var jag tvungen att cykla tillbaka till affären i ottan för att köpa de två andra delarna. Smart och skarpt om kvinnors villkor idag, skrivet så man känner igen sig.

Charlaine Harris - Serien om Sookie Stackhouse (Dead until dark m fl, hittills sju böcker)
Världens bästa vampyrböcker med en tankeläsande servitris i huvudrollen. För alla fans av Buffy & Angel. Och alla andra som gillar män med vassa tänder.

Kan konstatera två saker efter att ha sett min lista.
1) Jag kommer aldrig bli finkulturell hur jag än försöker. De bästa böckerna är inte de som hyllas på kultursidorna. Våga vägra fisförnäm litteratur!
2) Hur olika de ovanstående titlarna än är, har de en sak gemensamt och det är att de alla är sådana böcker där man känner att man blir bekant med huvudpersonerna, att man får en vän som man saknar när berättelsen är slut. Därmed inte sagt att man inte kan få enorma läsupplevelser av böcker om osympatiska karaktärer, men det är ändå spännande att se hur man fäster sig vid dem. Det är därför man måste äga sina favoritböcker - för att ha sina vänner inom räckhåll. Man tittar på dem och blir glad.

Hermione+Hagdrid=jag?!?

Börjar den nya arbetsveckan oerhört seriöst med ett test för att avgöra vilken karaktär jag är i Harry Potter. Ett sådant test kan man ju inte missa även om det egentligen var jobba jag skulle göra...

Svarar på frågorna, och what do you know, det blev oavgjort! Jag är hälften-hälften Hagrid & Hermione! (Testet syftar tack och lov på karaktär, inte utseende...)

Hermione:You are part Hermione. You're a bookworm always in search of answers. When pressed, however, you can always be counted on to put away the books and help your friends.

Hagrid:You are part Hagrid. You're an outcast with a heart of gold. Despite your own problems, you always find time to help those in need.

Kanske inte helt fel ändå. Låter ju tjusigt även om kombinationen var en smula oväntad. Kul att det blev Hermione; hon är namnet jag brukar svara när någon frågar vilken litterär karaktär jag helst skulle vara...så djup är jag... Dags att återgå till det hårda arbetet. Håhåjaja.

Den perfekta inledningen

Hur börjar man egentligen bäst en roman? Frågan fick mig att vandra runt i lägenheten i närmare en timma, ivrigt bläddrande. En efter en drog jag ut mina favoritromaner ur hyllan. Jag sökte efter den där perfekta inledningen, den där en enda mening får läsaren att omedelbart dras in i handlingen. Vilka är orden som öppnar dörren till den andra världen?

Följande tycker jag är otroligt bra (samtliga hämtade ur böcker ni absolut måste läsa om ni inte gjort det ännu):

My mother called me Silver. I was born part precious metal part pirate.
Jeanette Winterson - Lighthousekeeping

Jag har fötts två gånger: först som liten flicka en anmärkningsvärt smogfri
januaridag i Detroit 1960, och sedan på nytt som tonårspojke i en
operationssal inte långt från Petoskey i Michigan i augusti 1974.
Jeffrey Eugenides - Middlesex

Det var en felringning som var början till alltihop, telefonen som ringde tre
gånger mitt i natten och så rösten i andra änden som frågade efter någon som
inte var han. Paul Auster - Stad av glas

Se dig för. Håll huvudet kallt, du kommer att behöva det. Staden som jag tar med
dig till är oerhört stor och labyrintisk och du har inte varit här tidigare.
Michel Faber - Sugar

Och sist men inte minst, min absoluta favorit, ur min absoluta favoritroman. Ännu oöverträffad, vad gäller såväl inledning som övrigt innehåll:

Jag har sett ett A till. Jag har sett tecken som inte kan ha varit avsedda för
något mänskligt öga. Jan Kjaerstad - Tecken till kärlek

Jag vet inte om jag blev så mycket klokare på den där timmen bland hyllorna. Jag vet fortfarande inte hur man inleder den perfekta romanen. Man kan konstatera att samtliga av citaten ovan på ett par rader förmår sammanfatta stora delar av berättelserna som de inleder, men det är knappast det enda som gör dem så bra. Delvis handlar det väl om det, samt om att de kastar läsaren rakt in i romanens kärnpunkt och omedelbart sätter stämningen för vad som komma skall. Oavsett var hemligheten ligger, blev jag alldeles lycklig av att bläddra i alla dessa underbara böcker. Det är inte det sämsta en sömnig söndag.