21 december, 2012

This is the way the world ends

21 december och allt verkar än så länga vara sig påfallande likt. Jorden snurrar vidare och undergången tycks ännu en gång ha blivit uppskjuten på obestämd framtid. Om det nu var någon som förväntat sig något annat? Jag vet inte. Någonstans sitter det säkert någon som sålde alla sina saker och klättrade upp på ett berg för att ha bra utsikt över allt som skulle ta slut. Kanske är denna någon trots allt lite besviken över att allt bara fortsätter som vanligt.

Anyhoo, dagens boktips är givet. Karen Thompson Walkers The Age of Miracles låg länge och väntade i min ständigt överfulla att läsa-hög, och jag såg den dyka upp här på bloggar med bra smak, så när jag nu äntligen kom mig för att börja läsa den var förväntningarna höga. Samtliga infriades. The Age of Miracles är en vacker undergångsberättelse och en bitterljuv coming of age-historia i ett. Med tanke på att den även är författarens debut, är den imponerande. Originell & synnerligen fint skriven.


I The Age of Miracles kommer katastrofen smygande. Jorden börjar plötsligt sakta in och dygnen blir längre och längre. Ingen vet varför, och forskarna står handfallna. Panik uppstår när myndigheterna går ut och bekräftar att det här faktiskt sker, men allteftersom veckorna går tvingas man hitta något sätt att liksom leva mitt i alltsammans. Man är ju inte död. Inte än, i alla fall.

Karen Thompson Walker gör ett fantastiskt jobb med att skapa ett både stämningsfullt och trovärdigt scenario. Att jorden saktar in får naturligtvis en rad obehagliga konsekvenser, men eftersom allt sker gradvis, blir känslan en annan än vid de flesta andra stora naturkatastrofer. Här handlar det om fåglar som långsamt förlorar förmågan att flyga, grödor som vissnar, nätter som sträcker ut sig över flera dygn. Vi följer det som händer ur 11-åriga Julias perspektiv; tillsammans med sina föräldrar försöker hon från hemmet i Kalifornien manövrera genom den förändrade vardagen. Hon ska växa upp, komma igenom tonåren, katastrof eller inte. Needless to say, en inte så avundsvärd uppgift.

Mycket av behållningen med The Age of Miracles ligger i krocken mellan vardag och katastrof, frågan om hur man fortsätter leva - för det måste man ju - trots att allt med största sannolikhet är slut. Karen Thompson Walker skildrar det på en synnerligen fint sätt. Det blir aldrig något gottande i läskiga scener, utan bara ett skarpt iakttagande av de där små, små detaljerna som förändrar allt. Det är väldigt mänskligt, väldigt gripande. Jag tänker Martinsons Aniara, och TS Eliots "The Hollow Men": This is the way the world ends, not with a bang but with a wimper. Hemskt, och samtidigt väldigt vackert.

Andra som också har läst: Bia bloggar, I hyllan, SvD, Bokstugan, Fiktiviteter, Bokbabbel, Bokhora.
The Age of Miracles finns på svenska under titeln En tid för mirakel. (Generellt sett verkar det dock som om de som läst den på originalspråk tyckt bättre om den än de som läst i översättning, så kanske hände det något på vägen?)

Och för er som undrar - jag tror att det var pga nedanstående som världen klarade sig undan idag:


2 kommentarer:

Tess sa...

Den ska klickas hem asap!

Calliope sa...

Gör't! :D