Låt den rätte komma in har haft premiär på Göteborgs filmfestival och jag blir ännu mer sugen på att se den efter att ha läst det här. Varför är jag inte där och ser på film istället för här och jobbar?? Kan inte komma på en enda bra anledning.Jag gillar också John Ajvide Lindqvists eget uttalande om filmen skarpt:
"Den är helt överjävligt fantastisk, och alla härinne som inte tycker om den är elaka."
Jepp, så måste det vara.
I övrigt kan jag inte låta bli att undra om alla böcker verkligen måste bli film? Just nu känns det som att filmfolket har slutat göra egna manus och istället ägnar sig åt att parasitera på bokbranschen. Visst, en film kan vara kul, men 25-30 st? 1408, Beowulf, Arn, I am Legend, The Jane Austen Book Club, Försoning, Rocky, Millennium, Svinalängorna, I taket lyser stjärnorna, Jag saknar dig, jag saknar dig, Gone baby gone... för att bara nämna några aktuella projekt, listan kan bli tre kilometer lång. Det är minst 2,5 km för mycket. Jag börjar känna mig protektionistisk och börjar fundera på att trycka upp små knappar- rör inte min bok, typ. Det var kul i början men det senaste året har blivit för mycket även för en bok-& filmentusiast som jag. Jag vill ha mina läsupplevelser i fred. Jag vill inte veta hur varenda huvudperson ser ut på vita duken. Jag är fullt nöjd med att se dem i mitt eget huvud. Det brukar ändå vara där den bästa versionen visas.







Frågan är - vill vi verkligen veta det? Jag såg en datorannons i veckan där man kunde få en kamera på köpet "så att du kan kolla vad som händer hemma när du inte är där" men jag tror att jag är lyckligast ovetande. Jag menar, får man inte bara magsår av att sitta på kontoret och se att katten tuggar i sig kashmirhalsduken och att hunden bajsar på köksgolvet?? Nu kanske jag har fördomar om hur djur uppför sig här, men för den som fortfarande tror att de är änglar på fyra fötter rekommenderar jag John Grogans bok Marley and Me som jag skrev om 





