Hej då Sookie!

I den senaste versionen av Kindle-appen för iPad finns en behändig liten knapp som heter X-ray. Trycker man på den får man upp ett slags register för boken man håller på att läsa; man ser alla namn på personer och platser som nämns på sidan/i kapitlet/i hela boken och på vilka sidor de finns. Till de viktigaste får man också en liten kort förklaring. Bortsett från att det är en praktisk funktion som jag säkert kommer att använda en hel del, drabbas jag under tiden jag läser sista och senaste Sookie Stackhouse-boken Dead Ever After, av en mycket stor lust att ta reda på hur många gånger ordet shower förekommer i texten. För jäklar i min lilla låda vad det duschas i den här boken. Sookie har nog aldrig varit så skinande ren som här.

Tyvärr blir också det där evinnerliga duschandet det bestående intrycket av boken. Med tanke på att det är sista delen i serien och att Charlaine Harris ju blivit mordhotad av upprörda fans, hade jag förväntat mig lite mer - men Dead Ever After blir just aldrig så värst spännande. Visst, det händer väl ett och annat sådär, men jag blir aldrig sådär fångad och förtjust som jag blev i början av serien. Dead Ever After är precis som sina närmaste föregångare mest ett litet ledset eko av en serie som en gång var kul men som borde ha fått dö för länge sedan. Den är inte dålig, men alltsammans känns bara lite trött.

Och vad tyckte jag om slutet då? Lugn, jag ska inte spoila. Jag tyckte att slutet var ok - det kändes som om Charlaine Harris tog farväl av en karaktär hon känt länge och tyckte mycket om och som hon därför ville väl. Jag tyckte slutet var rätt logiskt och i linje med serien. Så ja, helt ok på det sättet. Synd bara att det inte var lite spännande också. Men, men. Nu känns det mest skönt att serien äntligen är slut.

Eller nej - vänta nu - naturligtvis är det inte slut. Lika förutsägbart som att monstret reser sig igen efter att ha förmodats vara dött i en kass skräckfilm, kommer en uppföljare till serien redan i oktober. After Dead är förvisso ingen "riktig" bok, utan mer en uppslagsbok om vad som händer de respektive karaktärerna efter seriens slut, men ändå. GUD LÅT SERIEN DÖ NÅGON GÅNG, ÄR DU SNÄLL, CHARLAINE!!! Jag förstår att det är svårt, men snälla ...

Penguin horror covers

Ok, jag erkänner att jag är lite trött och inte så smart just nu, men HAHAHAHA!!!! Kan ingen vara snäll och tillverka de här åt mig på riktigt?

Tips till beundrare

Klipp bort Harlequin-loggan nertill, så håller jag helt och fullständigt med.
Och, on that note:

Nu har jag ju redan en finfin make, men för den som vill

fånga annan valfri medlem av #boblmaf tänker jag mig

att en bokhandelsdejt vore en bra start. 

Djävulskt nyfiken

Hittade den här i Forums senaste nyhetsbrev och blev väldigt nyfiken: Djävulen hjälpte mig av Caroline  Eriksson, en roman om Yngsjömordet. 

Så här skriver förlaget om den:

Det ansågs lite märkligt att den vackra unga dottern till häradsdomaren valde att gifta sig med den blyge bondsonen Per, som efter faderns död levde ensam med sin mor. Men Hanna kände att han var den rätte och hon längtade efter att få skapa ett eget hem. Att svärmodern var omtalat tvär och ilsk skulle hon nog komma över bara det fick gå lite tid.Så fel Hanna hade. Tillvaron på gården blir ett helvete. Den svartsjuka svärmodern styr med järnhand, och hur Hanna än försöker bryta in i gemenskapen mellan Per och hans mor stängs hon ute. Varje gång hon lyckas få en egen stund med sin man straffas hon dubbelt.Något är allvarligt fel i familjen - dessvärre är Hanna Johansdotter den sista att förstå det.En kall morgon i slutet av mars år 1889 hittas hon ihjälslagen nedanför källartrappan. Polisens misstankar faller snart på Hannas man Per och hans mor Anna Månsdotter. Fram träder ett tragiskt triangeldrama, fyllt av svartsjuka, skam och förbjuden åtrå. Det verkar som om en förbannelse vilar över Möllegården och alla som bor där.
Djävulen hjälpte mig är en stark psykologisk spänningsroman. En suggestiv skönlitterär tolkning av det ökända Yngsjömordet, som ledde till den sista avrättningen av en kvinna i Sverige.

Som sagt - mycket nyfiken! Någon av er som varit snabb och hunnit läsa den redan?

Bibliotekskärlek

Via BforBel

På bio med Gatsby och Joss Whedon

Helgnöje: se The Great Gatsby på bio. Helt ok film, åtminstone efter att de inledande 45 minuternas berg- och dalbaneklipp (tänk Moulin Rouge-stil) hade lugnat ner sig så att jag inte längre behövde vara åksjuk. Efter det blev den riktigt bra. Ingen 5 av 5 möjliga i betyg-film, men en 3,5:a, kanske. Största behållningen? Miljöerna och kläderna. Jag menar, what's not to like med en tid där en frisyr som liknar min är det hetaste heta och där allt från klänningar och smycken och möbler och bilar är toksnygga?

Bion gjorde också reklam för Joss Whedons senaste skapelse, en filmatisering av Shakespeares Much Ado About Nothing. Den verkade så skum att vi utan tvekan måste gå och se den när den kommer (USA-premiär i början av juni, svenskt datum är nog inte satt ännu). Här är en trailer att klura över tills dess:

Heja Norge!

Nä, men nu tycker jag att det är dags att vi tar och firar lite 17 maj här: 

Två påsar morötter och en bok, tack

"Grönsaker är nyttigt. Böcker är nyttigt. Alltså ställer vi dem i samma hylla."
Eller? Jag är inte helt hundra på hur resonemanget gick som gjorde att vi på vårt lokala HEB här i San Antonio hittade barnböcker intill salladsdressing och minimorötter - men visst, kreativa sätt att sälja böcker ska alltid applåderas! *Klapp, klapp!* Billigt var det också.

Om Strindberg kunnat googla ...

Via Twitter hittar jag detta briljanta och sjukt roliga: hur hade Strindbergs sökhistorik sett ut om den store författaren hade kunnat googla? Siri vin Essen-bilder, recept på köttbullar och guld, hur bota hallucinationer ...?
Klicka in till Telegrafen och fröjdas ni också!

En bok - tre betyg

Kan man ge en bok tre olika betyg? Jag får i alla fall god lust att göra det när jag läser Patricia Briggs Frost Burned, den senaste delen i serien om Mercy Thompson. Serien är en av mina fantasyfavoriter, och jag började glad i hågen läsa, men oj som det gick upp och ner under berättelsens gång. 

Det börjar bra: Mercy och Jesse är ute och reashoppar, när de råkar ut för en bilolycka. När de försöker kontakta Adam, får de varken tag på honom eller resten av varulvsflocken. Snart visar det sig att någon kidnappat hela flocken och att Mercy och Jesse står näst på tur. 

Efter den dramatiska början, saktar dock berättelsen in betydligt. Utan att spoila något kan jag säga att det blir väääääldigt mycket prat och väldigt lite action. De pratar. Och så pratar de lite till. Och planerar. Jag blir jätteotålig och väntar på att det ska bli spännande igen. Det blir det tack och lov så småningom, men berättelsen hittar tyvärr aldrig riktigt tillbaka till att vara lika bra som den var i början. Så - tre olika betyg. Första delen får guldstjärna, andra delen minusbetyg och tredje delen hamnar någonstans däremellan. 

Som bonusinfo kan sägas att den här boken för första (och troligen sista) gången någonsin fick mig att känna något för en bil (!). Jag tyckte faktiskt att det var lite sorgligt när det hände en hemsk sak med Mercys trogna VW Rabbit ... Torde säga något om Patricia Briggs förtjänster som författare när hon lyckades med det! 

Charlaine Harris dödshotad

Jag måste erkänna att jag har varit påfallande ointresserad av Dead Ever After, trettonde och sista delen av Sookie Stackhouse-serien. Det var länge sedan serien var så värst bra, och eftersom de senaste böckerna allesammans gått på tomgång, har jag inte ens köpt den sista ännu. Fast så läser jag i SvD att Charlaine Harris blivit mordhotad av fans som inte gillar hur alltsammans slutar i Dead Ever After - och då blir jag faktiskt lite nyfiken (och lite förfärad). Hur illa kan det vara? Eller är folk (som vanligt) bara galna? Tror bestämt jag måste köpa den där ändå och läsa, snart.

Dennis Lehane vinner Edgar Awards

Åh, så roligt att det blev Dennis Lehane som vann Edgar Awards i år! Fick just höra. Jag hejade kanske liiite mer på Gillian Flynn eftersom jag älskar Gone Girl aningen mer oreserverat än Live by Night, men gud, det är ändå synnerligen välförjänt. Att skriva fram en tid och en plats med så stark känsla som Lehane gör i Live by Night är beundransvärt på alla sätt. Grattis Dennis! Hoppas du får tårta och bubbel att fira med i helgen.

Läs min recension av Live by Night här, min recension av Gone Girl här, och Helenas ypperliga genomgång av de andra Edgar-nominerade här.