Jag hann aldrig se K-specialen om Birgitta Stenberg när den sändes på tv, men i helgen fick jag äntligen möjlighet att titta ikapp på SvtPlay. Och oj, så bra den var! Birgitta Stenberg är och förblir en av de absolut coolaste människorna jag vet. Jag minns fortfarande hur fascinerad jag blev när jag på gymnasiet hittade hennes
Kärlek i Europa på skolbiblioteket och lånade ... Den blev första i en lång rad, och jag minns så tydligt känslan av att den var något helt nytt, något helt annat och möjligen lite farligt. En glimt av ett annat sätt att leva, oemotståndligt för en lätt emoanstruken tonåring som längtade iväg. Samma känsla finns kvar - om än med mindre emo för nu gör jag ju vad jag vill - när jag ser dokumentären om hur Birgitta Stenberg reser omkring i både Usa och Europa och återser sina gamla vänner och kärlekspartners. Herregud. Om jag skulle bli åttio, vara lika pigg och ha hälften så mycket äventyr att titta tillbaka på när jag levt klart, vore det fantastiskt. Inte för att allt hon gjort har varit varken bra eller smart, men för att hon levt så fritt. Helt otroligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar