26 augusti, 2014

Den sjunkna staden

Den här dikten upptäckte jag via Helena på Instagram (fint att kunna hitta text där också, inte sant? inte bara bilder). Tycker väldigt mycket om den, både det tyska originalet och den engelska översättningen (vi tar den engelska här):

The sunken city,
sunken
for me
alone.

I swim
in these streets.
Others walk.

The old houses
have grand, new doors,
all of glass.

We swim,
the dead and I,
through the new doors
of our old houses.

Översättning: Eavan Boland

Ooh, ooh, ooh. Får så många bilder i huvudet av den, varje gång jag läser. Hilde Domin är det som har skrivit, nytt namn för mig som jag bestämt måste se till att kolla upp. Jag har läst ovanligt mycket poesi i sommar och hoppas att den vanan följer med in i hösten.

Hilde Domin 1909–2006

4 kommentarer:

Bokomaten.. sa...

Vilken pingla hon var dessutom.
men jag håller med, de bästa dikter är de som skapar tydliga bilder i huvudet på en. Och det stämmer ju verkligen in på den här.

Metronyx sa...

oj, den träffade rätt i solar plexus. Har inte stött på henne förut men känner att hon måste helt klart letas rätt på!

Mind the Book sa...

åh, en dikt för mig! som sagt, tydliga bilder.

av någon anl påminner den mig om en dikt av Richard Aldington och den börjar:

LIKE a gondola of green scented fruits
Drifting along the dank canals of Venice,
You, O exquisite one,
Have entered into my desolate city.

Calliope sa...

Ah, tack för den Mind the Book! Tyckte mycket om den också - och ja, de påminner faktiskt lite om varandra. Kul!