Killed by Death

Han är grön, han är söt och hans pappa är liemannen. What's not to like?

I helgen har jag fnissat mig igenom del 1 av serien Death JR som en god vän lånade ut. Det tog inte många timmar innan jag bad att få låna fortsättningen också. Det här är sjukt kul och dessutom snyggt tecknat av Ted Naifeh som tidigare illustrerat bland annat Gloomcookie och Courtney Crumrin.

Det hela börjar när DJ börjar en ny skola och omedelbart hamnar tillsammans med de andra utstötta/konstiga/udda barnen. Själv förstår han inte alls varför han skulle vara annorlunda än någon annan. Under en skolutflykt till The Museum of Supernatural History (Varför fick min klass aldrig åka dit? Jag är grymt avundsjuk. Det mest exotiska vi fick besöka var reningsverket) kommer Death JR och hans misfits på villovägar och hittar ett skrin som hans vän Pandora naturligtvis måste öppna. Självklart är det inte godis och blommor som trillar ut ur den, och DJ tvingas ta strid mot en uråldrig ondska...

Det kunde ha blivit hur töntigt som helst, speciellt med tanke på att DJ är baserad på ett PSP-spel från början. Men Gary Whitta har gjort ett riktigt bra, smart manus och man tänker aldrig på att det skulle ha kunnat ha en annan form. Framför allt är det hysteriskt roligt om man som jag gillar små monster, demoner och annat som lurar i mörkret.

Naturligtvis finns det också en massa oemotståndliga action figures att beställa på nätet. Jag ska försöka låta bli eftersom vi redan har allt från Cthullu x 4 till action-Sokrates, men det blir svårt. Jag menar, kolla! Hur gullig får man bli? Dödens son i polotröja? Min inre goth är kär.