Baubys alfabet

Jag gillar inte tragiska böcker based on a true story. Men eftersom regler utan undantag är som godispåsar utan choklad (menlösa & tråkiga), finns det naturligtvis en sådan bok som jag faktiskt verkligen tycker om. Fjärilen i glaskupan av Jean-Dominique Bauby kom ut redan 1997 första gången i svensk översättning, då på bokförlaget DN. Jag läste den då och blev fullständigt golvad av den brutala men också oerhört vackra historien om Bauby. 1995 är han mitt i livet och arbetar som chefredaktör för franska Elle när han drabbas av ett slaganfall. Han kan varken röra sig eller tala - den enda muskel han kan kontrollera är sitt vänstra ögonlock. Samtidigt är hans intellekt helt opåverkat. Hans kropp har plötsligt blivit hans värsta fiende, hans fängelse.


Fjärilen i glaskupan är boken han med hjälp av ett specialalfabet blinkar fram. En assistent säger bokstäverna en efter en och han blinkar för att markera vilken av dem han menar. Som ni säkert vet har filmen som är baserad på boken biopremiär ikväll, men jag tror trots allt att jag ska hoppa över den. Jag vill hellre läsa boken igen - sällan har väl en författare tvingats att så noggrannt först välja, sedan memorera och därpå mödosamt framföra sina ord, bokstav för bokstav. Sådan tyngd bakom varje enskilt ord hittar man knappast hos någon annan.


Fjärilen i glaskupan är, sitt ämne till trots, ingen deprimerande eller tung bok. Tvärtom är den vacker, inspirerande och unik. Livet framträder oerhört tydligt i all sin bräcklighet. Efter att ha varit slut hos förlaget i många år har boken nu kommit i nytryck i Bonnierpocket, så passa på att köpa innan den försvinner igen. Eller kanske ännu bättre - leta på antikvariat så kan ni få utgåvan jag har: hårda pärmar med Baubys alfabet i svart och rött. Långt mycket snyggare och mer passande än filmomlslaget.