04 januari, 2008

10 år med Hustvedt & Auster

Jag antar att det har sitt ursprung i någon sorts ohälsosamt kontrollbehov, men ända sedan jag gick på mellanstadiet har jag i perioder gjort en anteckning om alla böcker jag läst. Mer eller mindre utförligt; när jag var inne i värsta bokslukaråldern kring 10-12 år var jag väldigt ambitiös och skrev en a4 om varje titel samt kompletterade det dessutom med en teckning. Några år senare var jag tonåring och hade inte längre tid att rita något till samlingen i den gröna pärmen och brydde mig aldrig om att ens skriva ner vad författarna hette.

Men 1995 tycktes jag vara redo att omfamna min inre nörd. Jag köpte en anteckningsbok med snirkligt mönster på och började noggrant anteckna alla böcker jag läste. Författare, titel och datum. Den är sliten nu, min anteckningsbok, men den håller fortfarande ihop hjälpligt. Eftersom det bara går åt max två rader till varje bok finns det fortfarande plats kvar att använda. Det är också mycket roligt att sitta och bläddra i den; där går att spåra allt från pretto- perioder när jag hade svart polotröja och läste svår poesi till semestrar när jag var för lat för annat än slaskdeckare.

Häromdagen såg jag också till min förtjusning att det var 10 år sedan jag först upptäckte Siri Hustvedt & Paul Auster. I november 1997 läste jag Hustvedts The Blindfold som en del av b-kursen i litteraturvetenskap. Jag kommer ihåg hur fantastisk jag tyckte att den var; gåtfull, suggestiv och inte lik något annat. Jag ville läsa mer. Och så ett par månader senare, i februari 1998, hittade jag Austers I de sista tingens land. Jag ville egentligen hellre ha någon av hans andra titlar, men den här var utgiven av En bok för alla och därför billig. Så här i efterhand kan man kanske tycka att jag borde ha börjat med något mer representativt, men det spelade ingen roll. Jag satt på mitt lilla studentrum och läste frenetiskt. Jag var kär. Innan sommaren var över hade jag läst Lily Dahls förtrollning, New York-trilogin, Att uppfinna ensamheten, Leviathan, Den röda anteckningsboken, och Ur hand i mun.

Som ni alla vet är jag & paret Hustvedt-Auster en kärlekshistoria som fortfarande pågår, även om jag på sistone varit lite besviken på Paul till och från. Men 10 år och ännu tillsammans - det är värt att fira. Så nu har jag inlett min alldeles egna lilla festival. Först ut är boken som startade alltsammans, Hustvedts The Blindfold. Jag ser mycket fram emot att läsa om den. Det ska bli spännande att se om jag uppfattar den likadant nu som jag gjorde då. Men jag lutar åt att det blir love at second sight också.

10 kommentarer:

Spectatia sa...

Ska bli spännande att följa. Jag älskade(!) What I Loved, men gillade inte alls Lily Dahl, därför står The Blindfold oläst i bokyllan. Får se hur länge det blir.

Calliope sa...

Låt den inte stå länge - den är verkligen spännande. Det tycker jag även nu, kan jag säga redan efter bara några få sidor av omläsning.
Lily Dahl var det som sagt var länge sedan jag läste men jag minns den som en liten besvikelse efter Ögonbindeln. Men det var länge sedan, så jag är inte alldeles säker på om det stämmer...

The Girl Least Likely To sa...

Spectatia, lyssna på Calliope: The Blindfold är fantastisk! Urspännande och drabbande. Jag älskade iofs The Enchantment of Lily Dahl också: småstad i Minnesota, mystisk, Twin Peaks-vibbar... måste läsa om! Vad var det som du inte gillade med den?

Tack för fin bild på världens snyggaste författarpar, btw! :)

Mediabrus sa...

Jag har aldrig skrivit ner anteckningar om böcker jag läst förrän i somras när jag köpte en liten bok med förtryckt text i och började kludda lite i den. Det resulterade i en egen hemsida om böcker film mm. :D

Calliope sa...

Tgllt: visst är bilden fin! Den är från en författarfest i Norge hos Aschehoug. Skulle man ju inte alls vilja ha varit med på... Fast det skulle varit ruskigt nervöst att mingla. Känner jag mig själv rätt hade jag spenderat lång tid med rigörösa förberedelser för att komma på precis rätt sak att säga sådär i förbifarten så att de skulle förstå hur smart jag är. Och sedan när jag väl stod där skulle alltsammans vara bortglömt och jag skulle fånglo, le hysteriskt och max kunna komma med ett svagt "Hello Mr Auster".

Spectatia sa...

Rekommendationer är noterade. :-) Men varför jag inte gillade Lily Dahl? Hm... Bra fråga, faktiskt. Usch, vad oartikulerad jag var just nu, men jag blev liksom bara inte engagerad...

The Girl Least Likely To sa...

Calliope: jag har faktiskt stått öga mot öga med Mr Auster. Händelseförloppet som ledde till var väldigt austerskt, nu när jag tänker på det. Det var en het dag i augusti, jag hade precis registerat mig till en spanskakurs på universitetet och var ute och letade kurslitteratur. Alla spanska grammatikor var slut på Akademibokhandeln, så jag gick till Hedengrens. Väl där noterade jag en viss övervikt av svartfärgade hipsters (typ jag...) men tänkte inte mer på det utan gick ner en trappa och... stod helt plötsligt ett par meter från Paul Auster, som var där och signerade Illusionernas bok. Min reaktion? Jag vände på klacken och sprang därifrån, helt livrädd. Så jag skulle nog inte ens klara av att frambringa ett pipigt "hello Mr Auster" om jag träffade honom igen. Tur att man inte var på den där festivalen.

Calliope sa...

åh! Du har alltså sett ikonen live! Jag blir lite avundsjuk, måste jag tillstå. Förstår helt och hållet din reaktion.
Jag gjorde en liknande grej när Di Leva spelade på studentnationen jag bodde. Jag mötte honom i trapphuset när han var på väg till spelningen. Han var sådär filantropisk nog att stanna till och börja konversera. Jag fick panik och svarade enstavigt. Till sist frågade han om jag ville ha hans munspel, signerat. Jag sade nej i blotta förskräckelsen, ursäktade mig hastigt och lämnade honom stående i trappan. Hm. Kanske inte så coolt gjort sådär i efterhand. Inte för att jag är något fan av honom, men ändå... Och med tanke på att jag gör så när det inte ens är någon jag egentligen bryr mig om så vågar jag inte fundera på hur det skulle bli med vår käre Paul :)

Camilla sa...

Jag har, än så länge, bara läst Hustvedts "What I loved", men det var verkligen förälskelse vid första ögonkastet. Jag hoppas att det oxå står sig i över 10 år :)

Jag har dessutom föreställt mig paret Auster Hustvedt EXAKT som på bilden du har: Auster i svart och med mörka glasögon och Hustvedt ljusare klädd och blond. Det är det intryck jag har haft av deras böcker -coolt ;)

Jag har fler titlar av paret uppskrivna i min bokbok och jag längtar tills de ligger på nattuksbordet =)

Erika sa...

Paul Auster har jag läst mycket av, men ännu bara Vad jag älskade av Siri Hustvedt. Den tyckte jag iofs var riktigt bra och har sedan dess varit sugen på mer... Ser framför allt fram emot hennes kommande bok!

Har precis kommit hem ifrån New York där jag givetvis bl.a. spanade efter paret i Brooklyn, men där gick jag bet.