Ikväll: Donna Tartt!

Ikväll!!! Donna Tartt på Internationell författarscen i Malmö! Jag hoppas verkligen att vi får plats, trots att det inte går att förboka (jättedumt) och att vi inte kan komma från jobbet för att köa tidigt. Men stora delar av #boblmaf syd kommer ju att vara där, så det blir åtminstone fint sällskap för kvällen.
Ytlig som jag är, spekulerar jag naturligtvis också i vad Donna kan tänkas ha på sig för kläder? När jag såg henne i Austin var hon otroligt snygg i kavaj med vikt näsduk käckt i bröstfickan.
Och så är det Lin Ullmann som intervjuar - hoppas det betyder mer prat och mindre uppläsning än i Austin.
Så. Nu ska jag ägna resten åt eftermiddagen åt att vara lite orimligt förväntansfull. Hej så länge.

SVT har gjort en kortintervju med Donna - se den här!

Saknad

Nu har mina böcker varit nerpackade i förrådet i snart ett år, medan jag och maken rest runt hit och dit. Och jag SAKNAR dem! Har tappat räkningen på hur många gånger jag kommit att tänka på en särskild rad eller ett särskilt kapitel i den eller den boken, velat slå upp det - och så finns den inte där. Horror! Lite otippat är det ofta diktsamlingarna & lyriken jag saknar mest; mina fina gamla Werner Aspenströmutgåvor och alla andra 40-tals-ångest-undergång-dikter/författare. Jag får en rad i huvudet, som en låt på repeat, och så vill jag läsa alltsammans, och så går det inte och så blir jag miserabel. Många av dikterna går naturligtvis att slå upp på nätet, men långt ifrån alla. Och det är inte samma sak. 

Så buhu. 

Idag blev jag till exempel så desperat att jag föll till föga och köpte Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken som e-bok, bara för att jag saknade den. Kan bli en dyr vana, känner jag ...

Det enda som torde vara bra med detta är att alla ni andra nu när någon gnälligt frågar er om vad ni ska HA alla de där överfulla bokhyllorna till, då kan ni svara att "jo förstår du, det är för att jag inte ska bli lika ensam och förvirrad som Calliope är nu när hon inte har sina böcker med sig". 

Pain, Parties, Work - Sylvia Plath in New York Summer 1953

Jaha, den här kan man ju inte undgå att bli nyfiken på: Pain, Parties, Work; Sylvia Plath in New York Summer 1953 av Elizabeth Winder. Det är precis vad det låter som, en bok om den där ödesdigra månaden 1953 när den unga Sylvia kommer till New York för att jobba och roa sig, för att ha sitt livs bästa sommar - men istället blir det en helt annan upplevelse. Det blev vad som senare kom att lägga grunden till Glaskupan, och det blev vad som kom att ändra hela hennes liv. Pain, Parties, Work - bra titel, eller hur? Snyggt omslag har den också.
Tror nog att den måste läsas, denna. Kommer i april på Harper.

Ny Jeffrey Eugenides i höst!

Oooooh! OOOOOh! Goda nyheter, mina vänner! Goda nyheter.

Jag fick precis veta att Jeffrey Eugenides (förf till Virgin Suicides och Middlesex) ska komma med en ny roman. Den kommer att heta The Marriage Plot och släpps i oktober.

Romanen beskrivs i förlagets katalog som en "campus/coming-of-age/love-triangle novel" och Amazon skriver: Madeleine Hanna was the dutiful English major who didn't get the memo. While everyone else in the early 1980s was reading Derrida, she was happily absorbed with Jane Austen and George Eliot - anar jag lite svaga akaporr eller Sittenfeldska Prep-vindar, måntro?

Ett litet utdrag ur början av boken lovar också väldigt gott. Eller vad tycker ni om det här:

To start with, look at all the books. There were her Edith Wharton novels, arranged not by title but date of publication; there was the complete Modern Library set of Henry James, a gift from her father on her twenty-first birthday; there were the dog-eared paperbacks assigned in her college courses, a lot of Dickens, a smidgen of Trollope, along with good helpings of Austen, George Eliot, and the redoubtable Bronte sisters. There were a whole lot of black-and-white New Directions paperbacks, mostly poetry by people like H.D. or Denise Levertov. There were the Colette novels she read on the sly. There was the first edition of Couples, belonging to her mother, which Madeleine had surreptitiously dipped into back in sixth grade and which she was using now to provide textual support in her English honors thesis on the marriage plot. There was, in short, this mid-sized but still portable library representing pretty much everything Madeleine had read in college, a collection of texts, seemingly chosen at random, whose focus slowly narrowed, like a personality test, a sophisticated one you couldn’t trick by anticipating the implications of its questions and finally got so lost in that your only recourse was to answer the simple truth. And then you waited for the result, hoping for “Artistic,” or “Passionate,” thinking you could live with “Sensitive,” secretly fearing “Narcissistic” and “Domestic,” but finally being presented with an outcome that cut both ways and made you feel different depending on the day, the hour, or the guy you happened to be dating: “Incurably Romantic.”

Att beskriva någon genom att beskriva personens böcker. Love it. Med tanke på hur otroligt väl Eugenides skriver, och med tanke på att alltsammans tycks cirkla kring en underbart boknördig huvudperson, borde det här ha all potential i världen att bli bra. Hej, sjukt höga förväntningar! Men hur som helst - hurra, hurra, hurra! Nu ska jag sitta här och vänta på att det bli oktober.

Läs mer om The Marriage Plot på Amazon.

Den goda nyheten hittades hos The Millions.

Snart nya True Blood

26 juni är det premiär för säsong 4 av True Blood på HBO. Ser sjukt mycket fram emot det redan, och ännu mer när jag ser den här trailern:

Bok nr 4 är den bästa i serien om du frågar mig, så även om tv-serien inte följer böckerna hundra procent, tror jag att det här har alla förutsättningar att bli en finfin säsong. Väntar med spänning!

Hello, mr Auster

I kväll, kära vänner. I kväll!

Då sitter jag bänkad (förhoppningsvis på en bra plats) i Kulturhuset i Stockholm för att titta på ingen mindre än Paul Auster! The man, the myth! Pålåster... kärt barn har många namn.

Jag inväntar spänt min egen reaktion på att till sist få se denne litteräre gigant. Kommer jag svimma, skrika eller tyst krama ett ex av NY-trilogin i famnen? Det återstår att se.

Rapport utlovas!

Och - det glömde jag nästan bort - har jag riktig tur kommer jag också att kunna vara med på inspelningen av Babel i morgon. Då får jag se Auster en gång till, för han är inbjuden som gäst till programmet. Jag hoppas kunna sitta bänkad där också, true stalker style.

Resa ut i världen-längt med Penguins prylar

Än så länge har jag inga resor inplanerade i sommar, men om jag hade det, är det här vad jag skulle ta med mig:

Bagaget skulle märkas med Penguins fina adresshållare med den självklara titeln On the Road.

Alla småprylar skulle läggas i det här lilla behändiga fodralet. Låt oss dock hoppas att jag slipper alla eventuella andra associationer till titeln. Jag brukar inte komma bort.

Och innan jag for hemifrån skulle jag brygga en extremt god kopp te som jag kunde hälla i min fina termos och dricka under resan.

Det vore värt att boka en resa bara för att få ett fullgott skäl att köpa de här sakerna.

Vår med Murakami

Jag sitter här och väntar på att få höra den där tunga dunsen i hallen som förkunnar att Svensk Bokhandels Vårboksnummer har slunkit in genom brevinkastet. Än så länge har jag inte, trots ivrigt spejande ut på gården, sett skymten av brevbäraren och med tanke på hur mycket snö det kom inatt, så lär det nog dröja ännu en stund innan han kommer. Jag ska försöka ge mig till tåls.

Redan nu vet jag nog också vilket av vårens alla boksläpp som jag ser mest fram emot: del 1 och 2 av Haruki Murakamis mastodontverk 1Q84. Båda böckerna kommer i mars och jag är så pepp att det nästan är fånigt. Ska bli sjukt kul att läsa! Än så länge har jag inte stött på en enda dålig bok av Murakami, så jag utgår kallt från att 1Q84 också är fantastisk.

Nu ska jag fortsätta lyssna efter brevbäraren. Hoppas han kommer nu-nu-nu. Och att han har orkat bära med sig numret - tänk om jag bara får en avi... *ångest*

1Q84 ges ut av Norstedts. Läs mer om de båda delarna här och här.

Kära tomten!

Idag är det precis en månad kvar till julafton. Istället för att få panik över allt som ska göras innan dess, tänkte jag ta tillfället i akt att lite diskret påminna tomten om vad jag önskar mig i julklapp. Ingen hint är ju för tydlig när det gäller julklappsböcker, eller hur?

Inte så få av önskelistans böcker är såna som hamnade där redan i somras. Att gå runt i de amerikanska bokhandlarna under vår resa var lika delar trevligt och hemskt. Några av titlarna som jag såg där och fortfarande vill ha är de här:

Victor D LaValle - Big Machine

Sarah Hall - The Electric Michelangelo och Stephen Wilkes - Ellis Island: en roman som låter superspännande och en alldeles underbar fotobok som visar hur det såg ut på Ellis Island innan de började renovera och fixa i ordning de gamla husen. Härligt spooky och övergivet.

Graham Robb - The Parisians

Dessutom har det kommit en väldans massa nya, skojiga delar i serierna jag läser.

Kate Carlisle har till exempel kommit med del nr fyra i The Bibliophile Mysteries. Den heter The Lies That Bind. Deanna Raybourn har också gjort klart del fyra av sin serie om Lady Julia Grey: The Dark Road To Darjeeling. Stark vill ha-faktor här.

Och så det som är nytt och roligt i största allmänhet och som jag inte alls är avundsjuk på er som redan har hunnit läsa (har ju sett en och annan recension här på bloggarna):

Louise Welsh - Naming the Bones

Kate Morton - The Distant Hours

Susan Hill - The Small Hand

Ack, ack, ack. Jag antar att det är bäst att jag inte gör listan längre. Tomten ska ju inte bryta ryggen när han ska bära hit alla paket... Så. Önskelistan insänd. (Jag utgår naturligtvis från att tomten läser Calliope Books. Det borde han göra.) Nu återstår det bara att försöka vara snäll och samla god karma.

Försvunna författare och avklädda pudelrockare

Den som sade att recensioner i dagspress inte längre säljer böcker, hade inte alldeles rätt. För efter att ha läst veckans recensioner sitter jag här och funderar på om jag möjligen kan ha något gammalt presentkort (fet chans...) liggande någonstans... eller om jag kanske kan ta de sista matpengarna och handla böcker för. De ondskefulla recensionerna har nämligen väckt mitt habegär efter två nya titlar: Roberto Bolaños postumt utgivna kolossalroman 2666 och nostalgitrippen Boken om OKEJ av Jörgen Holmstedt. Starka kontraster i önskningarna alltså, men lika hett eftertraktade båda två.

Bolaño har jag varit nyfiken på tidigare - vet inte hur många gånger jag stått och fingrat på pocketutgåvan av De vilda detektiverna, dock utan att komma till skott - och nu har den ovanligt samstämmiga hylllningskören av entusiastiska recensenter övertalat mig om att det är dags att stifta bekantskap. Sällan har jag väl läst så många, så lyriska omdömen; recensenterna har snarast tävlat i lovsång (och tänk, jag tycker nästan att det påminner om den där lovebombingen som de brukar anklaga oss bokbloggare för... men det är säkert helt annorlunda...).

Jonas Thente och Fabian Kastner är några av de som gillar 2666 skarpt.

I jämförelse med 2666 ter sig mitt andra habegärs-objekt en smula mer... tja, ska vi säga vardagligt? Jörgen Holmstedts Boken om OKEJ har synts lite varstans under veckan och fått mig att inse hur mycket jag behöver en walk down memory lane. Hårdsprejade pudelfrisyrer, chockrockande läderklädda män med gitarrer, glittrig syntpop - jag MÅSTE ha boken. OKEJ var ryggraden i min uppväxt. Varje nummer lästes och begapades.

Om inte annat vore det kul att i vuxen ålder se och bedöma vad det egentligen var man läste som liten. Den som minns det berömda reportaget där Dag Finn låg spritt språngande, nedsänkt i ett badbar med bara lite för lite skum för att det skulle täcka det viktigaste - räck upp en hand! Tror att det kan ha traumatiserat mig för all evig framtid. Fantastiskt. Ibland saknar man 80-talsmedia.

Så det blir till att rota igenom skåp och lådor för att hitta eventuella kvarglömda resurser för helgens bokshopping. Jag såg att Bokstävlarna funderade på Twitter på hur det skulle vara att ha med en bokbloggare på tv:s Lyxfällan - och ja, låt oss säga att jag tror att folk skulle förfäras över vad vi gör för att bygga ut våra hembibliotek. Just nu överväger jag att panta flaskor för att få både Bolaño och OKEJ. Men det är väl helt normalt..?

Bokbloggsträff ikväll!

Jag sitter här och är alldeles förväntansfull inför kvällens stora begivenhet - och då pratar jag inte om såna ovidkommande saker som Nobelpris eller så - utan naturligtvis om bokbloggsträffen i Lund, anordnad av Hannas Hörna! Hittills har samtliga bokbloggsträffar jag varit på varit ruggigt kul, så jag räknar med att det blir likadant ikväll. Jag menar - fellow boknördar att diskutera med, god mat, böcker att byta/tipsa om - what's not to like?

Jag är lite osäker på exakt vilka som kommer, men tror att det blir jag, Hanna, Vixxtoria, Bokomaten, Boktimmen, The Book Pond och Full Bokhylla. Jag har packat en liten påse med böcker jag planerar att skänka bort och hoppas att någon vill ha dem. Ooh, det här kommer bli så trevligt! Jag gnuggar mina förväntansfulla händer, väntar på att klockan ska gå och lovar att återkomma med rapport om hur vi hade det!

Att förlora sin egen skapelse: hur Dexter blev bäst på TV

Cannibals, missing teen, Everglades shootout - it was a perfect story. There had already been a phone call from a premium cable network, trying to get the rights to the story.

Raderna är hämtade ur Dexter is Delicious, den femte och senaste delen i serien om allas vår favoritmördare, och de ligger tragiskt nära verkligheten. Tragiskt säger jag för att Dexter is Delicious tyvärr inte var så bra, nära verkligheten säger jag för att det säkerligen var ungefär sådär som Jeff Lindsay resonerade när han skrev boken. Han tyckte sig nog ha den perfekta storyn och kände sig lugn eftersom han har framgångarna från HBO:s tvserie om Dexter i ryggen - men se det hjälpte inte ett endaste dugg. Dexter is Delicious bekräftade istället det som jag länge har känt på mig: Jeff Lindsay har blivit omkörd av sin egen skapelse. Tv-Dexter är numera ljusår bättre än bok-Dexter.

Det måste vara varje författares mardröm att först få sina böcker filmade för tv och sedan upptäcka att tv-serien berättar historien väldigt mycket bättre än vad man själv förmådde. I Dexters fall blir det oerhört tydligt eftersom tv-serien och böckerna följer två helt separata plotter, samtidigt som de båda behåller samma gestalter och miljöer. Det blir två parallella scenarion, två helt olika berättelser utifrån en och samma början.

Handlingen i böckerna skiljer sig rejält från den i tv-serien och redan efter Dexter in the Dark (tredje boken), började jag undra vart Jeff Lindsay ville ta sin variant av historien. Det kändes som han svängde åt helt fel håll, som om han alldeles fick slut på idéer och målade in sig i ett hörn. Fjärde boken Dexter by Design var marginellt bättre än den föregående, men när nu Dexter is Delicious visade sig vara rätt och slätt tråkig, börjar det kännas som om hoppet är ute. Framför allt med tanke på hur sjukt bra säsong fyra av tv-serien var. Jag såg den i somras, och jag säger bara oj, oj, OJ! Så spännande! Och vilken upplösning sedan... Ni som inte har sett den har mycket att se fram emot.

Det kommer däremot att krävas en enorm kraftansträngning för att få tillbaka böckerna på rätt spår - och med tanke på att manusförfattarna i tv-serien redan har hittat precis den rätta handlingen - ja, då är det kanske dags för Jeff Lindsay att erkänna sig besegrad och lägga ner vapnen. Det bästa han kunde göra vore förmodligen att skriva något helt annat, något nytt. Själv ska jag luta mig tillbaka och vänta på premiären av säsong fem. Första avsnittet sänds i USA redan 26 september. Yummi!

Planer inför Bokmässan i Göteborg

Planerna inför bokmässan börjar äntligen falla på plats. Jag kommer att vara på mässan torsdag och fredag och hoppas naturligtvis hinna med så mycket det bara går under de dagarna.

Torsdagens program innefattar allt från Birgitta Stenberg och Sofi Oksanen till Anna Höglunds vampyr-prat - och så ett par finfina bloggträffar. Vid fyra på eftermiddagen ordnar Enbokcirkelföralla fikaträff på Franks Coffee och senare på kvällen blir det ytterligare en träff där Bokhora står för arrangemanget. Eftersom vi hade så trevligt på vår lilla bloggträff förra året, har jag sjuuuukt höga förväntningar på årets sammankomster... Är övertygad om att de kommer bli hur kul som helst!

Fredagen är fulltecknad med författarframträdanden inne på mässan. Jag vill se Märta Tikkanen, Ebba Witt-Brattström, Erlend Loe, Maria Sveland, Loiuse Boije af Gennäs, Inger Edelfeldt, Jo Nesbö, Erica Jong... Listan kan göras hur lång som helst. Mest ser jag dock fram emot att få se de båda systrarna som gömmer sig bakom pseudonymen Claude Izner: Laurence Lefèvre och Liliane Korb. Jag hoppas-hoppas-hoppas att jag ska kunna få mitt ex av Mordet i Eiffeltornet, första delen om Victor Legris, signerad. Det hade varit ruskigt trevligt.

Så jag hoppas att vi alla ses på mässan! Anmäl er till bokbloggarträffarna om ni inte redan har gjort det och kolla in mässprogrammet. Vi ses i Göteborg!

Ett svårt fall av True Blood-mani

Jag dricker juice ur mina True Blood-glas, te ur min True Blood-mugg, låser upp dörren med nyckel från True Blood-nyckelringen och klär mig i min True Blood-tröja. Det hjälper inte. Jag blir ändå ängslig av att veta att det bara är två avsnitt kvar av säsong tre. Vad i all världen ska jag göra när den tar slut? Livet kommer ju bli så outhärdligt... trist?

Min lilla True Blood-servis. Allt smakar bättre i en fin mugg!

Tredje säsongen har varit ruggigt bra hittills och skapar precis som de två föregående en enorm längtan efter att se mer-mer-mer. Plotten ligger ungefär lika långt ifrån/nära bokseriens handling som tidigare och det som lagts till eller broderats ut fungerar alldeles utmärkt. Framför allt gillar jag den svarta humorn - utan att avslöja för mycket kan jag säga att favoritögonblicket hittills var ett underbart tv-framträdande av Mississippis vampyrkung Russell Edgington. Obetalbart! Har ni inte sett säsongen ännu, har ni mycket kul framför er! SVT börjar sända säsong tre någon gång i början av 2011 och Alan Ball har sedan tidigare annonserat att det givetvis blir en fjärde säsong också. När den kommer är dock än så länge oklart. Vi väntar med spänning och passar under tiden på att gratulera sommarens blodigaste brudpar: Anna Paquin & Stephen Moyer gifte sig i Malibu förra helgen. Grattis, säger vi!

Från kattborste till bok; en berättelse om habegär

Det började med en furminator* och slutade med kraftigt habegär efter helt andra saker. När det kommer till att föreslå sådant kunderna kanske skulle kunna vara intresserade av, ligger Amazon ljusår före alla sina konkurrenter. Jag har förlänge sedan tappat räkningen på hur många bra böcker och nya förattarskap jag har hittat genom sajtens rekommendationer.

Exakt hur det gick till när jag gick från kattillbehören till nyutkomna böcker vet jag inte, men resultatet blev att min wish list blev ännu några centimeter längre. I vår önskar jag mig:

Kate Mosse - The Winter Ghosts

Jag tyckte att Labyrinth var ok men har däremot inte läst Sepulchre. The Winter Ghosts låter oemotståndligt lockande med sin mysrysiga berättelse om Freddie som fastnar i snön i Pyrenéerna och träffar en mystisk kvinna som sedan går upp i rök. När jag dessutom vet att den fick en 4:a i betyg av allas vår Boktoka, gör det att jag känner mig trygg i mitt habegär. Just nu säger också Amazon att jag kan få den i hardcover för futtiga £5.99, så ni hör - allt talar för den.

Ian McEwan - Solar

Trots att jag verkligen inte gillade On Chesil Beach, är mitt förtroende för McEwan orubbat. I mars kommer jag därför säkert att klicka på köp-knappen när Solar släpps, även om beskrivningen av handlingen låter halvsuspekt. En i sitt yrke hyllad men i sitt privatliv förvirrad man hamnar i en oväntad kris som samtidigt innebär att han får chansen att både fixa sitt liv och lösa klimatkrisen... hm. Men vad tusan, jag är på.

Rebecca Stott - The Coral Thief

En helt ny bekantskap för mig, men den låter ju ruskigt spännande när man läser om den. En ung man är 1815 på väg till Paris där han ska lämna prover och brev till en professor på Jardin des Plantes, men blir bestulen innan han hinner fram. Ett slags gammaldags vetenskapsthriller, om jag förstått saken rätt.

Annat att se extremt mycket fram emot är den än så länge obetitlade del 3 i Suzanne Collins serie om Hungerspelen; den släpps 24 aug 2010. Yay! Och så kommer ettan att bli film 2011. Men det hade vi väl redan gissat. Ursäkta att jag låter som en gnällkärring, men går det att få ha någon bok i fred, ofilmatiserad? Antagligen inte. Kommer jag trots mitt gnäll att sitta på bion på premiären? Ja.

*Furminator: värsta trendborsten för katter, sägs lösa problemet med fällande päls. Jag är villig att prova allt, eftersom mitt konto för klädrollers är löjligt stort. Faktiskt nästan lika stort som bokkontot, tror jag...

Julplaner

Det går inte fort just nu, varken läsandet eller tänkandet kring det lästa. Julruschen på jobbet gör att jag inte orkar något mer än ligga upp och ned och titta på tv när jag kommer hem. Inser så här i efterhand att det inte var så bra planering att börja med bröderna Walker i december. Nåja.
Med tanke på att jag tillbringar hela dagarna i bokhandeln, kunde också man tycka att jag kanske borde ägna mig åt annat än böcker när jag äntligen får en dag ledigt, men nej. Imorgon är min enda lediga dag den här veckan och då ska jag ---wait for it---till biblioteket. Yay! Ser faktiskt fram mot det. Det är så det är att vara nörd. Jag håller på och finputsar mina julplaner; hittills har jag ordnat fin whisky samt god chokladtryffel, så nu saknas bara något lämpligt att läsa till anrättningen. Sedan ska jag, när hysterin på butiken är över, sätta mig vid granen, tindra med ögonen och njuta av sprit, choklad och god litteratur. Längtar. Mycket.

Vårböcker på andra sidan nyår

Att jag inte gillar vintern är redan känt, men jag måste ändå säga att det finns en viss charm i att sitta i sitt varma vardagsrum med katten i famnen och läsa ett par timmar medan adventsljusen brinner på bordet. Lägger man dessutom till te och egenhändigt bakade saffransskorpor blir det hela riktigt trevligt. Litet minus för att det är svårt att klappa katten samtidigt som man ska hålla i både bok och te, men det ordnade sig genom att vi stångades med näsan/nosen en stund istället.

Boken jag läser för närvarande är Jan Kjaerstads Jag är bröderna Walker och den som följt bloggen vet att Jan är en av mina topp 5-författare. Nästan lite nervöst att ta sig an en helt ny, orörd roman. Hittills har jag läst en sisådär 150 sidor och är tyvärr bara måttligt förtjust - eller kanske inte ens det. Ska villigt erkänna att jag knappast hade fortsatt läsa om det inte hade varit Kjaerstad som skrivit. Men jag tycker mig se en liten ljusning från sidan 100 och framåt, så kanske är inte allt hopp ute. Åtekommer med mer utförlig rapport när jag är klar.

Tills dess kan ni göra som jag och drömma om våren, som ser ut att bli riktigt fin. Redan omedelbart på andra sidan nyår finns Sophie Kinsellas Flickan från tjugotalet och Katarina Wennstams Alfahannen; båda böcker som jag tänker mig att jag ska läsa när jag är ledig och hjärnan har semester. En dark horse i samma månad är Ali Shaws Flickan med glasfötter. Verkar spännande, men jag har inte hört något omdöme av någon pålitlig person som har läst. Känns som att den kan vara antingen skitbra eller total katastrof. Är för övrigt lite avundsjuk på Shaw som trots sin späda ålder (född -82) redan hunnit arbeta på fina Bodleian Library i Oxford. Hrmpf.

Januari har också en ny bok av Michel Faber, romanen Malkus testamente. Är något skeptisk för även om jag älskar The Crimson Petal and the White, är Faber ojämn och den här låter skum redan när man läser om den hos Brombergs.

Desto mer självskriva på måste läsa-listan är Johan Theorin och John Ajvide Lindqvist som båda kommer med nya böcker. Theorin ger ut Blodläge i april och Lindqvist Lilla stjärna i maj. Ser mycket fram emot båda och hoppas på spök, skräck och allehanda hemskheter.

Dessförinnan ska dock Anthony Bourke och John Rendalls dokumentär Vårt lejon Christian läsas. Den handlar om hur de båda vännerna spontanköper en livs levande lejonunge på Harrods i London (ja, det var ett tag sedan och NEJ det går inte att göra nu...) och sedan får lite problem när kissen växer upp och blir just ett lejon med allt vad det innebär. Till sist var de naturligtvis tvungna att återbörda Christian, som de döpt lejonet till, till Afrika. Det lustiga i sammanhanget är att Christian sedan känner igen dem och börjar kramas när de kommer och hälsar på honom - alltsammans finns att se på YouTube i olika varianter. Sök på "Christian the lion". Jag som tycker att en katt kan vara nog att ta hand om, ser med spänning fram emot att få läsa om någon som haft ett lejon. Mitt ovan nämnda problem med att hålla i både bok och te och katt bleknar när man ser bilder som den här:

Till sist måste jag bara tillägga att vårens bravo! går till Kabusa, som i mars ger ut första delen i Claude Izners serie om den mysterilösande bokhandlaren Victor Legris i 1800-talets Paris. Jag är ett stort fan av Victor och hoppas att översättningen ska få fler att inse hur bra böckerna om honom är. Första delen i serien heter Mordet i Eiffeltornet. Läs den eller hamna på min persona non grata-lista.

Me so evil

Jaha, nu är det officiellt: jag är en ond kvinna (som om vi inte visste det sedan tidigare). Jag skickar ut min stackars trofaste sambo på en lång omväg runt SF-bokhandeln när han ska hem från jobbet, i isande storm, bara för att jag råkade se att Charlaine Harris fjärde del i serien om Harper Connelly kommit ut. Och jag måste bara ha den nu. Me so evil... och han så snäll.

Bloggträff på bokmässan

Ska du till bokmässan? Då ska du inte missa chansen att träffa några av alla oss som bloggar om böcker! På fredag kl 13.15 (OBS NY TID!) ses vi vid toppen av trappan som leder upp från mässgolvet till området vid internationella scenen. Fika och massor av bok-/bloggprat utlovas!
Jag ser enormt mycket fram emot att träffa irl - ska bli sjukt spännande att se vilka som gömmer sig bakom bloggnamnen. Som en litterär blinddejt... eller vad man nu ska jämföra med. Skoj ska det bli i vilket fall. Jag vet att jag, Boktoka, Bokomaten och En full bokhylla är en rikedom kommer att dyka upp - häng på du också, vetja! Skriv gärna i kommentarerna att du kommer, så håller vi utkik efter dig.

UPPDATEREING!! Obs! Vi har bytt tid för träffen! Det är fortfarande fredag som gäller, men vi ses redan kl 13.15 istället för tidigare angivna kl 15. Samma plats gäller dock fortfarande.

Äntligen i min hand

Äntligen i min hand! Boken med höstens vackraste titel - åtminstone kan jag inte låta bli att tycka det än så länge. Jag förbannar tidens flod. Enkelt, starkt och snyggt. Nu hoppas jag bara att innehållet lever upp till mina sjukt höga förväntningar. Men det tror jag nog. Egentligen skulle jag vilja börja på den nu nu nu, men jag är alldeles för trött ikväll. Skulle kännas lite vanvördigt att slöläsa den, så jag väntar till imorgon. Får klappa den lite på pärmen så länge. Fin bok. Fiiiin boook... *klapp*