New York 1952

Redan i första stycket händer det. Texten liksom darrar till, både jag och bokstäverna på sidan skälver - och sedan försvinner jag rakt ner i boken och är borta för världen ända tills jag någon gång sisådär 500 sidor senare yrvaket tittar upp ovanför ytan igen. Ni känner igen känslan; det är den man längtar efter och hoppas på varje gång man plockar upp en ny bok. Den allra bästa känslan - och nu är det ordvitsvarning här - infann sig genast när jag slog upp Det bästa av allt. Rona Jaffes bok är en klassiker, och det är lätt att förstå varför. Det är helt enkelt en riktigt bra bok, som det är omöjligt att inte bli engagerad i.

I Det bästa av allt är det tidigt 1950-tal och vi får följa en grupp unga kvinnor som alla arbetar på förlagshuset Fabian Publications i New York. De har kommit till staden i jakt på ett nytt liv, och helst då ett fantastiskt sådant. För det är ju det som händer i New York; folk finner sig själva och lever fantastiska liv. Eller? Naturligtvis blir det inte så enkelt. Livet är ju livet, med allt vad det innebär. Även om man har kommit till New York. Det blir dramatiska år för kvinnorna, och när vi till sist lämnar dem har de alla förändrats i grunden.

Det bästa av allt skulle kunna ha blivit en banal historia; plotten är i grund och botten väldigt enkel och persongalleriet likaså. Karaktärerna låter sig ganska lätt sorteras in i fack och mycket av det som händer dem är ganska typiska saker som händer de flesta unga kvinnor i deras situation. Men - det är allt annat än banalt. Det bästa av allt är engagerande, spännande, rolig, sorglig och allt däremellan. Det är en bok av typen där man känner det som om man blir personligt bekant med gestalterna, som om berättelsen handlar om ens nära vänner. Man bryr sig om dem och vill veta hur det går för dem.

Fina 50-talsklänningar? Ja, tack!

Boken är också mycket spännande som tidsdokument betraktat. 50-talet ligger inte sååå långt tillbaka, men ändå inser man hur enormt mycket som har hänt sedan dess när man läser. Det gäller framför allt kvinnors situation, både i arbetslivet och hemma. Det känns stundtals som om boken skildrar en helt annan värld, och då är det ofta ändå förhållandevis progressiva människor den berättar om. Romanen gjorde skandalsuccé när den gavs ut första gången 1958, eftersom den skildrade kvinnors intima liv på ett ärligare och mer öppet sätt än någon annan tidigare hade gjort. Boken har nu på senare tid jämförts med Mad Men, och ja, miljöerna är desamma. Men boken fokuserar på andra personer, på alla de där anonyma flickorna som kameran bara susar förbi i tv-serien. Här får de tala själva - och det faktiskt mer intressant än något Don Draper någonsin sagt. (Don Draper har f ö blurbat på omslaget till nyutgåvan - hur bisarrt är inte det? Första gången jag ser en blurb av en fiktiv person.)

Så - för den som vill ha bra underhållning och kanske lära sig något om kvinnors villkor på köpet - läs Det bästa av allt. Det är intelligent chick lit med retrokänsla och jag gillar det skarpt. Jag har sett att vissa av tidningsrecensenterna inte är lika förtjusta, men det är ju deras förlust. För mig var den helt rätt just nu. Ska nog leta upp någon mer bok av Jaffe och se hur de andra är. Flera av hennes böcker ges tydligen ut av Harlequin (!) - kanske blir det Jaffe som får mig att för första gången köpa något från dem? Spänningen stiger...

Andra som också har läst: Sydsvenskan, SvD, Corren.

Fighting AIDS, one book at a time

Idag är jag USA-nostalgisk och tittar igenom alla ziljoner bilder jag tog under tiden vi var där i somras. När jag bläddrar mellan New York-bilderna inser jag att jag helt har missat att berätta för er om Housing Works - gud, så dumt! Housing Works är ju fantastiskt! Ett ställe som ingen boknörd bör missa, av flera anledningar. Jag ska genast reparera skadan.

Housing Works är en organisation som arbetar för att bekämpa AIDS och hemlöshet. De har flera butiker runt om på Manhattan där de säljer vintagekläder, något som bland andra Sarah Jessica Parker har synts göra reklam för. Intressantare i det här fallet är dock att de också har en bokhandel/ett antikvariat - ett extremt trevligt ställe där man har chans att göra otroliga fynd för inga pengar alls.

Housing Works Bookstore Café ligger på 126 Crosby Street, bara ett stenkast från excellenta McNally Jackson. I en ganska stor och väldigt välkomnande lokal, säljer man begagnade böcker som folk har skänkt. Här finns alla tänkbara ämnen, tydligt sorterade och märkta. Några finare utgåvor/förstautgåvor säljs för lite högre priser (fast fortfarande väldigt lågt om man jämför, 70-80 dollar för de flesta), men de flesta titlarna säljs till superlåga priser, mellan 5-10 dollar. Och det är inte vilken skrot som helst man hittar där heller, tvärtom. Där finns allt från klassiker till just den där boken du letat efter skitlänge men som har gått ur tryck. Plus en hel del nytt, förmodligen sådant som folk har fått i present men inte velat ha. Det är med andra ord extremt fyndläge! Att 100% av det du betalar dessutom går till välgörande ändamål, gör ju att man knappast kan stå emot.

Jag köpte två böcker när vi var där: Théophile Gautiers My Fantoms och Patrick McGraths Spider (den senare efter tips från Sarah Waters). De kostade 5 resp 7 dollar och är i hur fint skick som helst. Ser mycket fram emot att läsa dem båda!

Det går lätt att fördriva en lååååång stund på Housing Works Bookstore, och skulle man bli hungrig under tiden finns det ett café i lokalen som serverar fika till väldigt snälla priser. Det går fint att ta med sig en hel stapel böcker att kika i under tiden man dricker sitt kaffe. Personalen är hur trevlig som helst och de flesta jobbar där ideellt. Så - fantastiskt ställe, fantastiska fynd och en fantastiskt bra idé på det hela taget. Jag gillar deras slogan: Fighting AIDS, one book at a time.

Läs mer på butikens egna hemsida.

Te för bibliofiler

Idag dricks det bibliofil-te. Mr Morgan's Tea, en blandning gjord för att i så stor utsträckning som möjligt likna det te som J. Pierpoint Morgan drack i slutet av 1800-talet, när han satte ihop grunden till det som idag är en av världens finaste och största boksamlingar: The Morgan Library i New York. Teet är köpt i Morgan Library and Museum's gift shop och smakar alldeles ypperligt. Starkt och lite rökigt, inget för mesar men perfekt för bibliofiler som vill fortsätta hålla ångan uppe under många sidor till. Eftersom jag är en total sucker för både te och böcker, var det givet att jag köpte med mig en påse hem. Yummi!Läs mer om The Morgan Library här.

Länge leve biblioteket!

7 fullproppade våningar bokmagasin, ett eget system med rörpost där låntagarnas önskningar med blixtens hastighet susade runt tills för ett par år sedan, dryga 50 miljoner saker i en ständigt växande samling och hela 87 filialer - det är svårt att inte bli imponerad av New York Public Librarys enorma storlek. Namnet refererar till hela bibliotekssystemet, men den filial man oftast menar när man nämner det är huvudbiblioteket på 5th Ave, som tar upp hela två kvarter mellan 40th-42nd Street. Vi gick dit för att kika och kom precis i tid för att följa med på en av de två dagliga visningarna, som trevligt nog är alldeles gratis! Vår guide hette Keith, en mycket entusiastisk bibliotekarie som både berättade kunnigt om bibliotekets historia och fyllde ut det med lustiga anekdoter om svårigheterna man kan stöta på när man som han arbetar med att katalogisera kartor. Nördigt? Jepp. Roligt? Absolut.
Eftersom den här filialen av NPL är ett referensbibliotek är det bara barnlitteraturen som står framme på hyllorna och som lånas ut. Allt annat får man slå upp antingen i datorn eller i kortkatalogen, beställa upp från magasinet och sedan läsa i någon av de stora läsesalarna. Jag är lite kluven till den typen av bibliotek - jag vill ju naturligtvis se böckerna själv och gå runt bland hyllorna för att välja - men NPL är så storslaget att det är väl värt ett besök även om man faktiskt inte ser så mycket av själva böckerna.En och annat ur samlingarna ställs dock ut. Vi kikade på The Declaration of Independence (originalet skrivet av Jefferson själv med liten, prydlig handstil och arga understrykningar i texten), en pampig, välbevarad Gutenbergbibel - och så, allra roligast - Nalle Puh! De faktiska kramdjuren som Christopher Robin fick i present och som sedermera kom att inspirera Milne till berättelsen om Nalle Puh och hans vänner, skänktes till biblioteket 1987 och bor numera i en monter på barnavdelningen. Hur söta som helst och slitna av många års kärlek (samt familjens hundar, tydligen). Observera särskilt lille Nasse i mitten; han är verkligen just så ängslig som man tänker sig honom. Bibiotekarien Keith pekade också ut andra sevärdheter i byggnaden - trappan där en av scenerna i Sex and the City 1 spelades in och fönstret de har sönder i Day After Tomorrow. Högt och lågt, allt i ett hus och alltsammans helt gratis att ta del av. Fantastiskt.

******************************
Bibliofilen som är i New York får inte heller missa Morgan Library, en enorm privatsamling manuskript, förstautgåvor och annat bokrelaterat som gjorts om till museum. Det är tyvärr stängt för renovering just nu (bara de tillfälliga separatutställningarna är öppna), vilket grämer mig enormt, men också ger mig anledning att åka tillbaka hit en annan gång...

New Yorks allra bästa bokhandel

Det finns ziljoner bokhandlar i New York. Med eller utan katter, med eller utan jazz i högtalarna och coola författarbesök i kalendern. Skulle man ha som projekt att besöka dem allesammans, skulle man ha att göra resten av livet och lite till.
Men om man bara är i stan några få dagar, om man (gud förbjude) bara har tid att besöka en enda bokhandel - vart går man då?Jo, då går man till McNally Jackson Books på 52 Prince Street. Ingen tvekan. Av alla bokhandlarna jag har varit i under våra veckor här (och det börjar bli ganska många...), är McNally Jackson bäst. Überbäst. Den har allt jag vill ha av en bokhandel och mer därtill.Jag hittade butiken av en slump på Google Maps och eftersom bilderna på hemsidan såg trevliga ut, passade vi på att gå förbi en regnig söndag. När vi kommit in och imman försvunnit från mina glasögon, insåg jag snabbt att det hade varit värt att ge sig ut trots vätan. McNally är en ursnygg, välorganiserad och supermysig bokhandel - och bäst av allt är att du garanterat hittar mängder av böcker som du aldrig har hört talas om men som du omedelbart inser att du måste ha. Urvalet är superbt. Jag säger det igen så att ni inte missar det: urvalet är superbt. Fantastiskt. Underbart. Personligt. Kunnigt.
Tja, ni förstår kanske nu så jag ska sluta. Men som överläst boknörd är det lätt att bli väldigt entusiastisk när man helt plötsligt kommer till ett ställe där hyllorna svämmar över, inte av bestsellers, utan av spännande titlar man aldrig tidigare har sett men som alla viskar förföriskt till en och utlovar timmar av njutning om man väljer just dem. Jag har varit på McNally Jackson pinsamt många gånger sedan den där första regniga dan, och varenda gång har jag hittat minst tio titlar som jag måste, måste, måste ha. Det händer inte på Barnes and Noble (och tyvärr inte heller på Strand, eftersom de är dåliga på att exponera böckerna).På McNally Jackson märks det är personalen är både pålästa och barnsligt förtjusta i sina böcker. Det finns gott om bord och bänkar där de skyltar sina favoriter, samtliga med personligt & prydligt skrivna motiveringar. Vid det här laget har jag tappat räkningen på hur många tips jag har fått genom dem. Underbart!
Bokhandeln är i två våningar. Tyvärr syns det nog inte så bra på mina bilder, men där är hur fint som helst. På bottenplan finns det t ex skrivbord färdigt för den som blir inspirerad, och flera trevliga ställen att försjunka i en bok. Det anordnas uppläsningar, sagoläsning för barn och bokcirklar. Det finns ett litet, mycket trevligt café med skojiga lampor i taket (tänk er en naken glödlampa med böcker uppträdda på sladden mellan lampan och taket), samt en välfylld avdelning med tidningar och skitsnygga/roliga kort. Och dessutom - McNally är faktiskt en helt fristånde, oberoende bokhandel, inte del av en kedja. Oerhört trevligt som omväxling. Så som sagt: McNally Jackson Books. Den helt klart bästa bokhandeln i New York.

Bokhandel + katt = sant

Att katter och författare går fint ihop har vi redan konstaterat. En lika given kombo är katt + bokhandel. Flera butiker här i New York har butikskatter som antingen kärvänligt hälsar på alla kunder eller överlägset iakttar dem som kommer innanför dörren. På en zoobutik där vi var för att köpa kattleksaker (vår kisse hemma behöver ju naturligtvis ha en eller annan amerikansk pryl att bita sönder) kom till exempel en alldeles förtjusande söt grå-vit kisse springande mot mig, jamande som om jag var hennes sedan länge saknade matte. Sådant värmer när man som jag har kattabstinens.

Bokhandelskatterna är naturligtvis i en klass för sig. Mest känd torde katten på Shakespeare and Company vara. Han (eller hon?) låg invid en hylla och var sådär lugn och cool som bara en katt kan vara när vi besökte butiken i eftermiddags. Lyssnade på jazz i butikens högtalare och bara softade, typ.
Något mindre cool, men likaledes bedårande, var katten vi hittade mitt bland böckerna på The Community Bookstore i Park Slope I Brooklyn (bara ett par kvarter från familjen Auster-Hustvedts hus). Kissen låg lugnt och fint på bordet ända tills en övermodig kund försökte klappa den - då for den upp och förorsakade en smärre lavin av fallande böcker. Den hade också sett till att sprida torrfoder över en stor del av butiken.The Community Bookstore hade också en väldigt fin skylt utanför dörren. Vem blir inte sugen på att gå in när man kan få både böcker och katter i samma butik? Jag röstar starkt för att konceptet införs i Sverige också!

Park Slope sightseeing

Säg Park Slope och de flesta boknördar får något drömskt i blicken. Eller kanske snarare något lätt maniskt i blicken. Jag gissar att jag nog kan ha sett lite hysterisk ut när jag på morgonen innan vi skulle åka satt och googlade frenetiskt för att se om någon möjligen hade lagt ut paret Hustvedt-Austers exakta adress på nätet. Naturligtvis var det ingen som hade gjort det; jag fick fram att de bor på 2nd Street men inte vilket nummer. Det går säkert att hitta om man engagerar sig/betalar, men jag nöjde mig med gatunamnet och hoppades att det var rätt. OOh, att få gå på samma trottoar som Auster, tänkte jag och for iväg med tunnelbanan.

Kanske här?

Park Slope visade sig vara ett tjusigt område, åtminstone i den delen som ligger närmast upp mot Prospect Park. Gatorna är lugna och husen är klassiska brownstone-hus. Jag kikade upp längs fasaderna och försökte se om något av dem såg mer litterärt ut än något annat, men det gick inget bra. Lika illa gick det med mitt ihärdiga stirrande på alla vi mötte - de undrade säkert vad jag tittade efter.

Eller också är de vana vid stalkers. Jag är ju knappast den enda som gått längs den gatan och kastat längtansfulla blickar upp mot fasaderna. För den företagsamme skulle det nog vara ett ypperligt affärstillfälle att trycka upp t-shirts att sälja i något närbeläget gathörn: Just another Auster stalker kunde det stå på dem. Eller Do you know where Siri is today? Please tell me!

Eller här?

Nej, det blev ingen författar-spotting. Stjärnorna lyste med sin frånvaro. Kanske satt Paul & Siri inne bakom nedragna persienner med varsin ispåse tryckt mot kroppen - det var ännu en stekhet dag i New York med strålande sol och dryga trettio fuktiga grader som fick svetten att rinna i floder. Trots det är jag nöjd med utflykten. Jag fick åtminstone se gatan där några av 1900-/2000-talens bästa romaner har skrivits. Det är inte det sämsta.

Nödvändig shopping med Austen

Inte en svensk midsommarsill så långt ögat når här i stora staden - men det gör absolut ingenting. Jag har ägnat mig åt att införskaffa lite mer av livets nödtorft istället: Jane Austen-servetter! Kände starkt att något sådant hade saknats i mitt kök (eller borde de placeras i bokhyllan?) Nu planerar jag för tebjudningar med nämnda servetter, scones och gurksnittar när jag kommer tillbaka hem.
Hoppas att ni alla får en riktigt bra midsommarhelg!

Jag har sett Bret Easton Ellis!!!

Ok, det var kanske inte den mest subtila rubrik man kunde tänka sig. Men jag är fortfarande lite för starstruck efter gårdagskvällen för att komma på något bättre. Alltså: jag har sett Bret Easton Ellis live i New York!!! Man får vara en väldigt hårdhudad boknörd för att inte få åtminstone lite darr på rösten när man säger det. Det är ändå en modern ikon vi talar om.

Ikonstatusen stod klar redan av inramningen. Jag kom en dryg timme före utsatt tid, men då var redan alla de 200 sittplatserna på Barnes and Nobles event space i butiken på Union Square upptagna, och jag hänvisades istället till ståplatserna längre bak. Allt var avspärrat med rep och överallt stod säkerhetsvakter & bokhandelspersonal som med örnblick dök ner på varje försök att ta sig förbi. Trettio minuter innan det skulle börja, höll också en sträng kvinna ur personalen ett långt (och lite skrämmande) förmaningstal om hur det hela skulle gå till. Allt från fotografering till innehåll i frågorna och köande till signering var extremt reglerat. Lite trist kanske, men förmodligen nödvändigt eftersom det kändes som att hela butiken var full av 25-35åringar som bara väntade på att explodera av förväntan.Så kom han då till sist, mannen vi köat för att se. Mannen, myten, ikonen, Bret Easton Ellis. Hippast av de hippa. Eller? Jag blev faktiskt lite förvånad när Bret visade sig vara högst ordinär, lite tunnhårig och påtagligt nervös. På något vis hade jag utgått från att han skulle vara sådär übercool och världsvan - men det här var en till synes ganska jordnära och väldigt normal man som blev överväldigad när han såg hur många som kommit för att höra på honom. Jublet från publiken när han steg upp på scenen var öronbedövande, värdigt vilken popkonsert som helst. Bret läste några sidor ur Imperial Bedrooms - väldigt snabbt, antagligen pga förut nämnda nervositet - och blev sedan intervjuad av Andrew McCarthy, som en gång i tiden spelade Clay i filmatiseringen av Brets roman Less Than Zero. Kopplingen bakåt i tiden kändes väldigt lämplig; trots att kvällen skulle handla om Imperial Bedrooms, återkom samtalet ständigt till de tidigare romanerna och på en fråga från publiken erkände Bret att hans senaste tre romaner mycket väl kunde ses som avslutningen på en cykel. Han berättade också om hur det var först nu på senare tid som han kände sig bekväm nog att tala om de känslor som inspirerat honom att skriva American Psycho: ensamhet och isolering, samt en brutal krock med vuxenvärlden. När han skulle ta klivet ut ur barndomen mötte han en värld som hyllade en mängd värderingar han själv inte kunde ställa upp på och ur detta skapades så småningom romanen.

Just det, olika sorters smärtsamma eller mörka känslor, tycks vara vad som ligger till grund för många av Bret Easton Ellis romaner. De är fiktiva, men hämtar näring ur något emotionellt han upplevt. Själva skrivandet är dock aldrig smärtsamt, menar han. Skriva är något han vill göra, något han tycker om, och han har svårt att förstå författare som klagar över skrivandets vedermödor. Fun fact i sammanhanget är att Bret tydligen måste ha bäddat sängen innan han sätter sig ner för att skriva. En någorlunda välstädad omgivning är nödvändigt för att han ska kunna skapa, så inget bohemliv här inte.Vad mer?
-Han tackar ja till filmatiseringar eftersom de ger honom pengar och pengar är bra, även om han är väl medveten om att filmatiseringarna av hans bäcker sällan blir lyckade. En stor del av kvällen ägnades åt att tala om hur dålig Less Than Zero var på bioduken.
-Han ser Joan Didion som en stor inspirationskälla - något otippat, men intressant.
-Ett tag efter att han flyttade till West Hollywood funderade han på att skriva en gayroman med Sean Bateman (Patricks yngre bror) i huvudrollen, men han lade ner idén. Han vet ännu inte vad som kommer efter Imperial Bedrooms.
-När han sätter sig ner för att skriva en ny roman, måste han alltid ha slutet klart för sig annars kan han inte skriva. Sista meningen i Imperial Bedrooms hade funnits färdig i hans huvud i flera år.

Så - en spännande, intressant och underhållande kväll! Jag är extremt glad att jag fick möjlighet att gå dit och se & lyssna på honom. Det är inte varje dag man står öga mot öga med en levande modern klassiker, och det var rent ut sagt skitcoolt!

:::::::::::::::::
Ursäkta att bildkvalitén inte är den allra bästa, men det var inte så lätt att zooma så långt när man står i en hög av galna fans... Hoppas ni ser ändå!

Sarah Waters live

Efter att ha besegrat den trilskande tunnelbanan kom jag med andan i halsen springande in på Barnes and Noble vid Lincoln Triangle häromkvällen, och kom tack och lov precis i tid för att se författarträffen med Sarah Waters. Jag missade henne ju när hon var i Stockholm på Internationell författarscen, så det var trevligt att kunna ta igen det nu.
På Barnes and Noble intervjuades Waters av en lokal recensent/bokbloggare (vars namn jag tyvärr har glömt) och samtalet handlade som sig bör främst om The Little Stranger. Waters berättade om hur hon besökt en mängd engelska gods och sedan byggt ihop bokens Hundreds Hall utifrån detaljer hon fäst sig vid i husen hon sett. En hel del är dock helt och hållet sprunget ur hennes egen fantasi, som till exempel den stora, vridna trappan, som hon själv tror är omöjlig att bygga i verkligheten eftersom den förmodligen skulle kollapsa.

Att Hundreds Hall blir en egen gestalt i boken var alla eniga om, men det talades också en del om "de bortglömda karaktärerna". Waters berättade att en av de första personerna som kom till henne när hon började skriva berättelsen var familjen Ayres tjänsteflicka Betty. Utifrån det debatterades klassaspekten i boken en god stund - och jag förvånades än en gång över att den var något jag tänkte så lite på när jag läste romanen. Nå, jag var väl mest inne på spökspåret...

Waters berättade också om hur hon tänker kring perspektiv i olika berättelser och hur hon väljer vem som ska berätta, pratade om hur hon tänker kring research och avslöjade varför det inte blev en lesbisk historia av The Little Stranger. Hon tipsade dessutom om inspirationskällor och favoritförfattare och gjorde mig väldigt sugen på att läsa Patrick McGraths bok The Asylum (placerade sig omedelbart på min wishlist på Amazon). Hon fick en hel del frågor från publiken, som verkade vara väldigt mycket mindre blyg än vad motsvarande svenska bokfreaks brukar vara när de ställs inför en känd författare. Frågorna var dessutom oväntat välformulerade och intressanta, så det var synd att det hela tog slut så snabbt. Det bästa med det hela var dock att alltsammans var helt gratis - så glöm inte bort att kolla upp om det finns liknande arrangemang i bokhandlarna om ni kommer hit på semester. Det var en mycket trevlig kväll och ett roligt alternativ till vanlig sightseeing!

True Blood-shopping

Första veckan i New York är slut och jag kan konstatera att jag ändå har lyckats hålla shoppingen på en någorlunda låg nivå. Pengar finns kvar att äta för under resten av resan och väskan går fortfarande att stänga.
Fast det var ju före vi kom till HBO's butik. Där gick jag jag lite bonanza, ska erkännas. Redan utanför kunde man se att hela skyltfönstret var ägnat åt True Blood och när vi kom in fanns där en hel vägg med merchandise från serien! Aaah! T-shirts en masse, glas, muggar, nyckelringar, musmattor, förkläden, kepsar, linnen - allt! Det var lite jobbigt.
Jag handlade bara för sjuhundra svenska kronor (det var väl duktigt av mig? tänk er själva att ställas inför en hel vägg med saker...) och fick då en Bon Temps-mugg, 2 ölglas med Fangtasia-/True Blood-tryck, en nyckelring och en t-shirt. Är mäkta stolt!På en seriebutik bredvid Empire State Building hittade jag också tidningen ni ser på bilden; Charlaine Harris liv berättat i serieform. Berättar gör en vampyr och en badanka. Jepp, en badanka. Helt normalt.
Nu på söndag sänds andra avsnittet av tredje säsongen av True Blood här - jag ska ta på mig min fina tröja och titta. Säsongen bådar väldigt gott hittills!

Bibelbätet - den bisarra varianten

En rosa bibel med metallomslag, någon? Eller en prinsessbibel med glitter? Kanske får det vara något mer pojkigt, en race car-bibel istället?
Som svensk och därmed allmänt ickereligiös är det en smärre chock att upptäcka hur enormt mycket religiös, och då främst kristen, litteratur det finns i snart sagt varenda amerikansk bokhandel. På varje större kedjebutik hittar man minst ett par tre hyllor med biblar - och vilka biblar sedan. Idag blev vi stående på en Barnes and Noble på 5th Ave inte långt ifrån Times Square, där det fanns oändliga hyllmeter biblar för alla smaker. Glöm allt du tror dig veta om hur en bibel ser ut och föreställ dig istället något i den här stilen:The busy mum's bible. Som en filofax ungefär, i två nyanser av rosa läder på pärmen. Inuti en blandning av bibeltexter, kalender för en soccer mum, tips på hur man bäst uppfostrar barnen och hur man sköter hemmet.
Eller den här (och här ber jag om ursäkt för den kassa bildkvalitén):The Holy Bible STCC Race Car Edition. Kommentar överflödig.
Och de här två är som sagt bara en droppe i havet. Tonårsbiblar, blomsterbiblar, patriotbiblar, parbiblar, barnbiblar, you name it. På samma hylla fanns också en massa olika tillbehör, allt från bokmärken med Jesus-/Gudtema till specialdesignade bokomslag att skydda pärmarna med.
En annan avdelning som inte heller finns hemma, knappt ens i uttalat religiösa bokhandlar, är Religious fiction: berättelser anpassade till en kristen, främst kvinnlig publik. De flesta av böckerna tycktes utspela sig under pionjärtiden (förmodligen för att det är lättare att skriva en from berättelse om man inte behöver placera den i nutid), men där fanns också en hel del kristen chick lit. Fascinerande. Jag noterar alltsammans i kategorin saker jag inte trodde fanns, och noterar dessutom att det här ändå bara var utbudet i en helt vanlig kedja i det ändå förhållandevis sekulära New York. Vad ska det inte finnas om man kommer ner till de mer kristna staterna? Mycket bisarrt. Hade jag varit kristen, skulle jag nog nästan ha blivit förolämpad av alltsammans.

Strand Book Store

Var ska en boknörd börja sitt besök i New York om inte på legendariska Strand Bookstore? Butiken ligger på 828 Broadway och öppnade redan 1927, fast då på en annan adress. Den nuvarande lokalen har de haft sedan 1956 och här skryter man med att ha 18 miles of books - det vill säga drygt 28 kilometer.
Att butiken har många fullproppade hyllmeter märks direkt man sätter foten över tröskeln. Precis innanför dörrarna är det en öppen yta där nya böcker exponeras på bord, men resten av butiken består till största delen av tätt, tätt stående hyllor som når ändå upp i taket.
Går man nedför trappan hamnar man i en (ganska muggig) källare där det finns tillräckligt många slingrande gångar för att man lätt skulle kunna gå vilse. Golvet lutar och taket är farligt lågt på en del ställen. Om man istället väljer att gå en våning upp, hamnar man bland konst- och fotoböckerna, där det både är ljusare och mer öppet. Så här ser det ut på entréplanet:
Jag sprang direkt till avdelningen för butikens egna merchandise (till höger på bilden), eftersom jag ville ha en tygpåse med deras logga. Väl där drabbades jag dock av black out (ett symptom som skulle återkomma många gånger under dagen) eftersom där var alldeles för många olika saker att välja mellan. Miljoner fina påsar, vissa med tryck designade av olika lokala konstnärer, skojiga block och pennor med motiv både från bokhandeln och annat litterärt. Ack. Jag velade en lång stund och tog sedan det mogna beslutet att köpa ett paraply med Strand-loggan, eftersom det såg ut som om det skulle börja regna. Gällande påsarna tog jag en time out; jag ska komma tillbaka en annan dag när jag har funderat på vilken jag helst vill ha. Den stora med svart-vitt slingrande mönster ligger bra till. Kolla in både påsar och annat på butikens hemsida.

Och böckerna då? Jo tack, där fanns en hel del trevligt. Jag hittade bland annat boken Parisians, som jag definitivt vill köpa (men nog ska ta på hemvägen istället för nu) och ett helt knippe trevliga deckare. Däremot är Strand nog främst en butik för den som redan vet vad han/hon söker. De höga, många, trånga hyllorna där allt finns i ett ex vardera och det bara är ryggar som möter blicken är inte särskilt titt-vänliga. Men vet man vad man vill ha, är butiken perfekt. Här finns mängder av service-minded personal som verkar ha väldigt bra koll på vad som finns i hyllorna, både bland de nya och de begagnade böckerna. Och för den som orkar leta finns här en stor avdelning där man säljer begagnade recensionex billigt... Chans att göra fynd för den som orkar leta, med andra ord!

Calliope emigrerar!

Det här inlägget skrivs med mycket typiska polissirener tutande i örat. Calliope har nämligen emigrerat till New York!
De kommande veckorna blir det med andra ord lite annorlunda inlägg än vanligt här på bloggen och jag hoppas verkligen att ni vill hänga med! Jag lovar att samvetsgrant rapportera om alla bokhandlar jag besöker, alla författare jag ser (jag hoppas se åtminstone någon kändis...), allt annat som har med böcker och litteratur att göra. Hoppas att vi vill haka på min lilla utflykt i det stora landet!Och har ni tips på ställen i New York som jag absolut inte vill missa - säg till. Antingen i kommentarerna eller via mail.