Dennis Lehane vinner Edgar Awards

Åh, så roligt att det blev Dennis Lehane som vann Edgar Awards i år! Fick just höra. Jag hejade kanske liiite mer på Gillian Flynn eftersom jag älskar Gone Girl aningen mer oreserverat än Live by Night, men gud, det är ändå synnerligen välförjänt. Att skriva fram en tid och en plats med så stark känsla som Lehane gör i Live by Night är beundransvärt på alla sätt. Grattis Dennis! Hoppas du får tårta och bubbel att fira med i helgen.

Läs min recension av Live by Night här, min recension av Gone Girl här, och Helenas ypperliga genomgång av de andra Edgar-nominerade här.

Calliope årets bloggare i Vi läser!

Jag har blivit utsedd till årets bloggare av tidningen Vi läser!!!

I det senaste numret (6/11), finns en lista över bokåret 2011 och där hittar vi Calliope Books med motiveringen "Välformulerat, välfunnet och vasst om böcker och läsning".

Motiveringen gör mig otroligt glad, för det är ju precis så jag vill att Calliope Books ska vara. Så himla kul! Yay!

Gissningar, viskningar och riktiga odds

Nobelpristagaren i litteratur avslöjas på torsdag - och än så länge verkar bokmänniskorna vara bättre på att hålla tyst än medicinfolket. Inga förtida läckor, varken i SVD eller någon annanstans. Det viskas förvisso mycket om Alice Munro överallt, men jag tror nog inte att hon vinner. Tror och tror förresten; det är ytterst sällan jag dristar mig till att tro något om vem som vinner Nobelpriset. Det enda jag utgår från är att det blir en äldre man, företrädesvis någon som skriver om sådant jag inte bryr mig om.

Med det sagt är det ändå kul att se hur andra gissar. Hos Ladbrokes kan man se en lång lista över författare med odds. Naturligtvis finns där de vars namn alltid nämns (de aktuella oddsen inom parentes): Joyce Carol Oates (19) , Tomas Tranströmer (10), Ko Un (13), Adonis (12) och Amos Oz (26). Allra lägst odds, 4, har Ngugi wa Thiong'o som jag var tvungen att googla eftersom jag inte ens visste vem det var. Kanske inte så konstigt i och för sig - jag läser väldigt lite afrikansk litteratur i god tid och det verkar inte ha översatts något av honom till svenska sedan 1980-talet. Men ändå - underligt att han har så låga odds. Vet någon något trots allt? Eller tror alla att Akademien främst belönar författare med udda namn?

Intressant är också att Ladbrokes lista till så stor del består av författare jag inte känner till/har väldigt dålig koll på. Jag tror knappast att jag är ensam om det heller; det understryker snarare känslan av att Nobelprislitteratur nästan är som en helt egen genre, och att den oftast har väldigt lite att göra med den litteratur folk vanligtvis läser. Om det är bra eller dåligt ska jag låta vara osagt, men att det åtminstone är lite bisarrt tror jag att vi kan enas om.

Vem jag vill ska vinna på torsdag? Jag vet inte. Men om Peter Englund ropar ut Haruki Murakamis namn, tänker jag låta det regna makrill från min balkong för att fira.

Förresten, ni missar väl inte att Babelredaktionen bloggar just nu om sina bästa/värsta Nobelminnen och att Peter Englund gjorde en väldigt bra sammanfattning av bokmässan på bloggen Att vara ständig? Kul!

Sveriges Radios Romanpris till Aris Fioretos

Alldeles fel hade jag när jag igår gissade på att Alexandra Coelho Ahndoril skulle vinna. Istället blev det Aris Fioretos Den siste greken som vann Sveriges Radios romanpris 2010. Grattis Aris!

Och hur gick det med det direktsända glittret? Tja, det lät inte alls. Skrapade inte ett dugg i högtalaren. Jag är lite besviken, men ska försöka hämta mig. Tills jag har gjort det, föreslår jag ett besök på Aris Fioretos egen hemsida.

Läs mer om priset och boken hos DN, GP och Sydsvenskan.

Författarporträtt: Sven Paustian

Sveriges Radios glittrande romanpris

Hur glittrar man i direktsänd radio? Jag föreställer mig att det liksom sprakar lite i högtalarna - och det är väl kanske inte så lyckat. Vi lär få vet hur det låter ikväll, då Sveriges Radios Romanprisgala sänds live från Berwaldhallen kl 18.15 i P1. Glitter, glam och glamour utlovas nämligen av arrangörerna.

En kul sak med romanpriset - bortsett från det radiosända glittret - är själva urvalsprocessen. Ett antal nominerade utses först av en kritikergrupp som väljer bland årets svenska utgivning. Har man vunnit romanpriset någon gång under de senaste fem åren väljs man bort, likaså om man vunnit föregående års Augustpris. Det blir alltså ingen Steve Sem-Sandberg som glittrar ikväll. Hågade P1-lyssnare kan anmäla sig till jurytjänstgöring genom att skicka ett brev till redaktionen och om man blir utvald att sitta med får man de nominerade böckerna hem på posten. Man läser, tycker och funderar och sedan träffar man resten av juryn på radiohuset för att enas om en vinnare.

2009 vann Elsie Johansson. Nominerade till priset 2010 var Jerker Virdborg, Karolina Ramqvist, Monica Fagerholm, Per Agne Erkelius, Aris Fioretos och Alexandra Coelho Ahndoril. Inför galan ikväll har de gått igenom ytterligare en urvalsomgång och sållat fram tre finalister: Fioretos, Ahndoril och Fagerholm - eller Den siste greken, Mäster och Glitterscenen om man så vill. På programmets hemsida leder just nu Alexandra Coelho Ahndorils Mäster med 45% av rösterna. Den omröstningen har ingen inverkan på det slutgiltiga resultatet, men är lite kul ändå. Vinner Mäster? Det tror jag. Lyssna på P1 18.15 ikväll!

Får får får?

Får får får?

Nej, får får pris! Eller rättare sagt, deras föräldrar får pris. Olof och Lena Landström som gör de fantastiskt sköna böckerna och Bu och Bä har fått årets Astrid Lindgrenpris. Priset delas ut av Rabén & Sjögren och prissumman är 50 000 kr. Calliope gratulerar och hoppas på fler böcker om de inte alltför smarta, men alldeles bedårande fåren.

Läs mer om priset i DN och SVD.

Heja Åsa!

Även om jag sedan några dagar begravt mig djupt nere i Murakamis Fågeln som vrider upp världen, tittade jag ut tillräckligt länge idag för att se att Åsa Linderborg blivit nominerad till Augustpriset. Hurra!
Jag kan inte nog hålla tummarna för att hon vinner - dels för att hennes bok är suverän, dels för att de andra nominerade var så tråkiga att man går av på mitten bara av att titta på dem. Undantaget skulle i så fall vara Daniel Sjölin. Men heja Åsa! We looooove you :)

Horace och läslusten

Doris Lessing. Jahapp... Har inte läst henne men av det jag har hört & sett i intervjuer så verkar hon ju vara en cool dam. Kommentarerna från kunderna i butiken sträckte sig från "Lessing - är inte hon död?" till "Jaha, men hon har väl redan fått priset?". Ålderstigen och etablerad, med finare ord, alltså.

Läste också ett schysst uttalande från hennes svenska översättare Hariett Alfons. Lite förvånat uttryckte hon "Men det är lite sent, tycker jag. Jag själv är 84 år, hon måste vara 88. Vad ska hon med alla pengarna till nu?"
Det låter som Hariett kunde bli en utmärkt reklampelare för dagens pensionssystem - varför ge gamla människor pengar? De kan ju ändå inte gör något med dem?

Så frågan är då om jag ska lägga till Lessing på att läsa-listan. Vanligtvis får Nobelpriset mig att snarare plocka bort författarna därifrån. Som ett tristess-sigill, liksom. Inte nödvändigtvis på själva författaren, men på allt ståhej runtomkring. Pamuk är bästa exemplet. Jag var mitt i Snö när han fick priset förra året och det slutade med att jag aldrig läste ut den. Tror att det jag blir mest trött på är alla förståsigpåare som helt plötsligt tycker att den aktuella pristagaren är det mest fantastiska som finns, trots att de inte brytt sig ett dugg om personen innan han/hon fick priset. Vet inte hur många kunder jag haft i butiken som skällt ut mig för att vi inte hade någon Lessing hemma och samtidigt vet man att om man försökt rekommendera henne till dem igår så hade de aldrig köpt det. Det är lätt att bli bitter av att jobba i bokhandel i Nobeltider. Håhåjaja. Det var dagens lilla gnäll. Men grattis Doris!

Horace och hemligheten

Två och en halv timme tills vi vet vad som kommer ligga i åtskilliga julklappspaket. Jag tror att det antingen blir Philip Roth eller Hertha Müller eller kanske mest troligt Unga-Bunga från Långtbortistan. Om Unga-Bunga får det kommer det att vara för att han förmår beskriva människors utsatthet så träffande. Vi väntar med spänning.

I förorten kan ingen höra dig skrika

"Varm" står det på baksidan. Det borde ha varit en varningssignal. Ändå tackade jag ja till att läsa Kajsa Ingemarssons Lyckans hjul. Så egentligen får jag skylla mig själv. Men efter att ha läst den vill jag inte såga den helt även om den inte var något jag själv skulle ha valt. Kajsa Ingemarsson är duktig på att fånga typisk svensk vardag och är bra på att skriva trovärdig dialog. Det är så folk lever, det är så de pratar.

Jag får panik av att läsa den och vill fly från villaområdet hon beskriver snabbast möjligt, innan Miriam eller någon av de andra sett mig stå där som ett cyniskt ufo på gräsmattan. Men alla andra, de med villa-vovve-volvo, de kommer trivas som fisken i vattnet.

Hela problemet bottnar nog i att jag inte har det som kvinnorna boken handlar om. Huvudpersonerna Miriam, Ellinor och Nina är castade ungefär som ett pojkband: en är hemmafru, en ensamstående frisör och en nybliven mamma. Alla i olika åldrar och med lagom olika liv för att alla som läser ska kunna hitta någon att känna igen sig i. (Alla utom jag då.) Och att man identifierar sig med karaktärerna är nog nödvändigt, för intrigen är väldigt enkel. Man förstår snabbt vartåt det hela är på väg.

Ändå kommer det säkert gå hur bra som helst för boken. Den kommer ligga på topplistor. Den kommer ligga i paket under granen. Den kommer ligga på sängbord och alla kommer identifiera sig och bli bästis med kvinnorna i boken. Alla utom jag då. Jag föredrar kall och cynisk framför varm och livsbejakande.