03 juli, 2009
Sorgsna skrivande damer i SVT
01 juli, 2009
Because I'm worth it (again)
Först är det några lånade, Ann Patchetts Någon vakar i natten och Hanne-Vibeke Holsts Drottningoffret. Patchett har jag inte läst något av förut, men den här verkar spännande och jag har hört mycket gott om den från flera av er här som redan läst den. Drottningoffret ska bli kul mest eftersom jag gillar Holst både som person och författare och eftersom jag läst de andra delarna i serien.
As we speak är också en hel laddning på väg hit från Amazon, som en present från mig själv till mig själv bara för att jag är så bra och duktig och väldigt mycket värd det. Ooh ja. I paketet finns Charlaine Harris Dead and Gone - jepp, jag kunde inte hålla mig längre. Pocketpakten är bruten. Alla spärrar som funnits för mitt Harris-beroende är borta. Känns ju bra. (Ja, det gör det faktiskt...) Till mitt försvar vill jag säga att det var rea. Dessutom nästa del i Harris nyutgivna serie om Aurora Teagarden, Last Scene Alive. Och så två förstadelar i två nya serier som jag inte alls vet om de är bra men som logiskt sett borde vara något för mig; Murder is Binding av Lorna Barrett ur serien Booktown Mysteries och Death by Darjeeling av Laura Childs i serien A Tea Shop Mystery. Tänkte att de skulle vara lagom avancerad semesteravkoppling. Beställningen toppades av en bok jag fick tips om här på bloggen av en läsare; The Luminous Life of Lilly Aphrodite av Beatrice Colin. Ska bli väldigt spännande att se om den är lika bra som den verkar!
Gratisex (läsex från förlagen alltså) blev det också en nätt samling som jag verkligen är glad över. I den här kategorin härskar boknörderiet fullt ut med ett undantag. Först är det Manuskriptet av Henrik Langeland, sedan Skuggbiblioteket av Birkegaard och så Henrik B Nilssons Den falske vännen (som för övrigt har ett sjukt snyggt omslag). Sist ut och kanske en smula udda i sällskapet men ändå intressant är Karolina Ramqvists Flickvännen. Kan nog vara en bra omväxling från de andra. 29 juni, 2009
Tyska teorier
"En kommissarie som mest går omkring och funderar. En polis som tycks se ut som Pamela Anderson men som folk ändå tycker är ful. Ett par förvirrade fysiker som borde släppa teorierna för en stund och faktiskt ägna sig åt livet istället. En cyklist som förlorar huvudet alldeles i onödan. Alla de här blandas med varandra på tyskt manér. En massa fåglar flyger runt. Upplösningen kommer, men känns överraskande platt. Ungefär så var det, tror jag."24 juni, 2009
Jag lär mig nya ord
Det fanns en tid då jag var lyckligt ovetande om vad en pissbomb var. Den tiden är förbi. Skogsporr är också ett nytt begrepp. Jag läser de första kapitlen i Pittstim och inser att jag är väldigt glad över att inte vara kille. Är det så ni har det på eran sportträning, på era pojkrum? Jag skulle ljuga om jag inte var åtminstone lite chockad ibland.20 juni, 2009
Härligt hemsökta hus
Hundreds Hall i Warwickshire var en gång storslaget, men när Sarah Waters visar oss dit i The Little Stranger har det blivit sent 1940-tal och förfallet är tydligt. Den stora parkliknande trädgården håller på att växa igen, stallarna står tomma och i salongen buktar taket eftersom det regnar in. När byns läkare, Dr Faraday, kallas dit för att undersöka en av tjänarna som blivit sjuk, förvånas och förfäras han över vad som har hänt med godset. Han minns Hundreds Hall från när han var liten, då hans mamma jobbade där och det ofta hölls stora glamourösa fester hos familjen Ayres som äger det. Nu är det en hårt prövad liten skara som bor där. Pappan är död och likaså familjens förstfödda. Kvar är Mrs Ayres och hennes två vuxna barn Roderick och Caroline. Roderick har inte helt hämtat sig från skadorna han ådrog sig i kriget och Caroline har rykte om sig att vara en intelligent flicka - med andra ord tycker folk synd om henne för att hennes mycket alldagliga utseende och lite trubbiga sätt som gör att hon aldrig kommer att bli gift.
Samtidigt tycks det finnas andra, mer subtila hot. Familjen Ayres försök att presentera dottern Caroline för en lämplig ung man från en annan familj slutar med förskräckelse: den gamla hunden Gyp som aldrig har gjort en fluga förnär biter plötsligt en ung flicka så illa att hon blir vanställd för livet. Mystiska brännmärken dyker upp i Rodericks rum och efter viss övertalning berättar han för Dr Faraday att han tror att de kommer från en ond ande som tagit huset i besittning. Hushållerskan Betty är inne på samma spår. Det finns något elakt i huset, säger hon. Underliga ljud hörs och saker flyttar på sig. Och en natt syns flammor i fönstren på Hundreds Hall...
Jag har inte heller lyckats besluta mig för om jag gillade slutet eller inte. Jag ska inte spoila något här, men låt oss konstatera att slutet är ... tja, i mina ögon är det faktiskt en lite feg utväg. Jag kan på ett sätt förstå hur det passar med resten av berättelsen, men det är lätt att känna att man nog ändå hade förtjänat något annat efter att ha hängt med i femhundra sidor. Jag hade gärna velat se ett lite starkare ställningstagande från Waters. Med det sagt är The Little Stranger ändå en extremt läsvärd roman. Missa inte!19 juni, 2009
Ingen sill men väl en massa gratis böcker
Ha en skön helg!
13 juni, 2009
En hund, en dinosaurie, en katt
En något mer noggrann genombläddring idag visar att mitt förstaintryck från igår inte var helt fel. Ranelid är i ropet och så även hundarna. Dessutom kunde jag nöjt konstatera att det var som jag hoppats - Jan Kjaerstads Jag är bröderna Walker kommer i svensk översättning i oktober. Tyvärr verkar det inte som att han kommer till mässan i Göteborg, åtminstone har jag inte hittat honom i programmet ännu. Synd!
Bortsett från de titlarna jag redan visste skulle dyka upp, är det dock lite tunnsått på romanfronten. Inget att gå i taket över, direkt. Snarare är känslan av deja vù stark när jag bläddrar vidare. Många annonser skulle kunna vara hämtade från vilket år som helst; det är samma författare som kommer om och om igen med ungefär samma böcker. Bokserier kan vara kul, men de gör sannerligen inget för spänningen i katalogerna.
Dessutom är det som konstaterat ovanligt många av "de stora" som kommer med "nya", "efterlängtade" böcker. Jag skriver ""x3, för jag är tveksam till om det verkligen är värt att hetsa upp sig över dem. Är det verkligen någon som har bett om vare sig Kurt Wallanders återkomst eller Jan Guillous memoarer? Kanske inte. Möjligen någon med lite bristande fantasi och tråkig smak. Samma person kan i så fall öven glädja sig åt Dan Browns Da Vincikodsuppföljare Den förlorade symbolen och Klas Östergrens Den sista cigarretten. Själv känner jag snarast att den typen av böcker inte kommer bli aktuella för mig förrän den dag jag får sömnproblem men inte vill äta tabletter. Då ska jag möjligen överväga att läsa dem, men inte förr.

10 juni, 2009
Låååångsamt framåt
08 juni, 2009
Avlyssnat i helgen
Kund står med Siri Hustvedts Sorgesång i handen och bläddrar och hummar. Han slänger ett öga på fliken med Siris porträtt och skriker till.
"Jävlar!"
"Huh?" frågar hans sällskap.
"Så in i helvete allvarlig man kan se ut då! Man blir ju fan rädd!" Han slänger ifrån sig boken och går.
Tjej i tjugoårsåldern kommer fram till mig i kassan och frågar efter The Game. Jag förklarar att vi för tillfället har slut på den engelska utgåvan och frågar om hon istället skulle vara intresserad av den svenska, som fortfarande finns kvar.
"Öh, vaddådå? Är den engelska bättre då eller?"
"Hur menar du?"
"Eftersom den är slut. Vad är det för skillnad på dem?"
"Den ena är på engelska och den andra är på svenska..."
"Men vilken är bäst?"
Dam i 50-årsåldern frågar min kollega efter boktips.
"Det ska vara till en tjej som är 30."
"Jaha, vad tror du hon skulle vilja ha för typ av bok? Roman, deckare...?
"Hon är gift."
"Jaha...?"
"Ja, har du något bra då eller?"
Två tjejer i kön fram till kassan:
"Var får du dina tips ifrån? Hur vet du vad du ska läsa?"
"Från kompisar och så, mest. Och så läser jag på nätet ibland."
"Jaha, finns det mycket tips där?"
"Mm, en del. Fast vet du något som är sjukt? Det finns folk som har hela bloggar som handlar bara om böcker!"
"Shit! Det är ju jättenördigt!"
"Jag vet! Helt bisarrt!"
***************************************************
Ja, jävlar i min lilla låda. Vi är konstiga varelser. Ägna hela bloggar åt böcker. Oj oj oj...
03 juni, 2009
Snälla (?) japanska spöken
Strangers är berättelsen om den medelålders Harada som arbetar med att skriva manus till tv-serier. Sedan han skilde sig från sin fru har han bott i en minimal lägenhet i ett gigantiskt kontorskomplex, där bruset från den närbelägna motorvägen aldrig dör bort. Om nätterna är huset övergivet; Harada tror länge att han är den ende som är kvar i byggnaden efter arbetstid. Men en kväll, när han just fått veta att en av hans kollegor har hookat upp med hans ex-fru, ringer det på dörren. Utanför står en ung kvinna som säger att hon också bor i huset. Vill han kanske ta en drink? 
Se fler japanska spöken här.
Yamada har med andra ord mycket som jag tycker om. Men han saknar skickligheten som behövs för att lyfta Strangers den sista biten från bra till fantastisk. Vissa saker säger han alldeles för många gånger, andra hoppar han över för snabbt. Men framför allt handlar det nog om att han är för försiktig. Han skulle ha skruvat upp temperaturen i berättelsen, gjort mer, större, läskigare. Fläskat på mer, helt enkelt. Gjort det obehagliga mer obehagligt. I nuläget är Strangers en ganska snäll spökis. Och det är här jag nog trots allt ändå inte kan låta bli att nämna han den där andre japanen. Med Fågeln som vrider upp världen i åtanke (lågmäld men extremt läskig på sina ställen), är det lätt att se hur Yamada borde ha gjort.
Med det sagt vänder jag ryggen till Japan en stund och hoppar så att säga från en stranger till en annan - ska börja läsa Sarah Waters The Little Stranger ikväll. Äntligen! Förväntningarna är skyhöga.
30 maj, 2009
Jag - komplicerad och svår att tillfredsställa
Ibland vill det sig bara inte trots att allt är rätt. James Bradleys The Resurrectionist får återvända till bokhyllan ett tag i väntan på...tja, jag vet inte. Mer gynnsamma vindar? Sämre väder (alltså inte strålande sol som väldigt dåligt matchar berättelsen)? Oavsett vad det är som behövs för att jag ska komma någonstans i läsningen är det i alla fall andra omständigheter som behövs. Jag har börjat, börjat om, tappat bort mig, bläddrat tillbaka, tröttnat, läst lite till och börjat igen men inte hjälper det. Jag är övertygad om att Bradley har skrivit en alldeles utmärkt bok men han och jag klickar inte just nu. Tragiskt. Jag gillade annars inledningen väldigt mycket. Boken handlar om en man som arbetar på ett bårhus och första kapitlets beskrivning av liken är så ... fin. (Har ni inte tyckt att jag var lite konstig innan, går det bra att börja nu.) Han skriver: "In their sacks they ride as in their mother's womb: knee to chest, head pressed down, as if to die is merely to return to the flesh from which we were born, and this a second conception." Nåväl, just nu räcker inte ens poetiska beskrivningar av döda människor till för att tillfredsställa mig. 
27 maj, 2009
Desperately seeking vampire
24 maj, 2009
What I Talk About When I Talk About Great Writing
1 april 1978, Jingu Stadium, Japan. Yakult Swallows spelar baseball mot Hiroshima Carp. I en grässlänt ligger en ung man och tittar på matchen. Just där, just då, föds en författare. För det var där och då som Haruki Murakami bestämde sig för att skriva sin första roman.Jag köpte hans lilla bok What I Talk About When I Talk About Running för några dagar sedan och började, trots att jag har ett extremt varmt förhållande till hans romaner, läsa utan några som helst förväntningar. Även om jag vet att han är en fantastisk författare, trodde jag helt enkelt inte att en bok om löpning skulle kunna vara så värst intressant. Nog för att jag gillar att springa, men att läsa om det? Nja. Att jag ändå valde att läsa den handlade mer om att jag lätt blir fixerad vid att läsa ALLT författarna som jag tycker om skriver.
Men oj, vilken överraskning jag fick! Jag hade inte läst så långt innan jag insåg att den här lilla, till synes anspråkslösa saken faktiskt var om inte lika bra som romanerna, så ändå både extremt läsvänlig och extremt läsvärd. Underhållande, inspirerande och intressant. För det är, precis som han själv påpekar i den, inte bara en bok om löpning. Det är snarare en memoar som kretsar kring löpning, en bok som använder löpningen som ett genomgående tema samtidigt som den handlar om Murakamis liv och tankar i stort. Den består av ett antal kortare texter, skrivna mellan sommaren 2005 och hösten året därpå, under tiden som Murakami förberedde sig för att ännu en gång springa New York Marathon. Det handlar med andra ord en hel del om hans träning, men det blir tvärtemot vad man skulle kunna tro aldrig någonsin tråkigt. Nästan allt han säger om löpningen kan tillämpas på andra delar av tillvaron och han blandar upp det med så mycket annat att även den som är helt och hållet ointresserad av sporten kan läsa boken med stor behållning.
Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör att jag tycker så mycket om What I Talk About... Kanske är det med boken som med löpning - man måste uppleva det själv för att förstå tjusningen. Men att läsa Murakamis stillsamma, underfundiga, intelligenta och lågmälda funderingar om allt från vikten av fokus för en aspirerande författare och språkets funktion till bästa sortens träningsskor och den godaste ölen gör mig otroligt inspirerad. Det var helt otippat och kanske just därför så mycket roligare.
23 maj, 2009
Skräckhelg
Läs mer om Jillian McDonald och hennes performance här, här och här. 20 maj, 2009
Siri i Stockholm!
Siri signerar på Pocketshop
Det handlade också naturligtvis om hur det påverkade henne att bo med en annan författare. Paul är hennes förste läsare (och tvärtom) och det har hittills aldrig hänt att någon av dem inte tagit den andres råd. Även när det sitter hårt inne lyssnar de på vad den andre säger om texten; Siri berättade bland annat om en passage i What I Loved, ett tiotal sidor som hon jobbat hårt med och var nöjd över men som Paul hävdade inte fungerade. De gick bort i slutversionen, för hon litar på hans omdöme. Det omvända gäller också, hon har veto när det kommer till hans texter. "Ruthless in-house editing", kallade hon det.
Siri är en morgonmänniska och skriver helst tidigt om dagarna, innan hjärnan förlorat skärpan. Upp kl 6, på plats vid skrivbordet innan 7, skriva till tidig eftermiddag, sedan läsa 3-4 timmar och sen middag, ärenden, träning - så ser en typisk vardag ut. Ambitiöst, måste jag säga. Hon arbetar vanligen 6 dagar i veckan och har alltid sett sig själv som en långsam skribent med långt mellan böckerna. Men det håller tydligen på att ändras; med ökat självförtroende, ett större lugn, mer avslappnad och med fler viktiga erfarenheter att bygga på tycker hon att det börjar gå snabbare. Hon får det rätt tidigare, med mindre arbete än förut. Just nu håller hon på med en ny roman med arbetstiteln A Summer Without Men (yay!!!). Ett steg i en ny riktning för en författare som i tio år skrivit med en manlig huvudperson, något hon upplever givit det skrivna större auktoritet. Det lyssnas mer på vad män har att säga.
Frågor från publiken blev det också, t ex om vad som hände med Erik efter att romanen slutade. Tja, han blir nog i alla fall aldrig ihop med Miranda. Siri ville att de skulle få åtminstone en natt ihop, men karaktärerna själva vägrade och hon lyder alltid dem eftersom de är starkare än hon själv. Var jätteroligt att höra om hennes relation med böckernas gestalter - anledningen att Leo dyker upp även i The Sorrows... är t ex att hon saknade honom och ville kolla så att allt var ok med honom. Mycket sympatiskt! Så var även förklaringen till att hon känner sig mer europeisk än amerikansk; hon tycker sig inte vara tillräckligt mycket obotlig optimist för att vara amerikan. "Optimismen beror på att amerikanerna inte har förstått att de ska dö ännu", inflikar hon.
Som sagt - en oerhört intressant stund med en oerhört intressant författare. Jag är verkligen glad att jag tog mig dit så att jag fick lyssna! Och även om jag vet att det är ett kardinalfel att kommentera kvinnliga författares utseende - gud, så elegant hon är. Smart och snygg och allmänt überintelligent. Det är inte svårt att förstå vad Paul föll för.



