Lyssna!

De senaste dagarna har jag haft det rysligt trevligt i köket om kvällarna när jag lagat middag, trots att jag varit alldeles själv. Anledningen stavas P-O-D-D. Närmare bestämt är det två stycken som jag lyssnat på medan jag skalat, stekt och kokat: Fantastisk podd och Allt vi säger är sant. Strålande prat om böcker, författare och skrivande!

Fantastisk podd görs av flera olika fantastikförfattare i Sverige och Finland. Här pratas det skrivande och skräck, oknytt och främmande världar. Podden växlar mellan att spelas in på olika ställen med olika författargäng – en garant för att det alltid är varierande och kul att lyssna.

Allt vi säger är sant görs av Lisa Bjärbo och Per Bengtsson, som pratar om ungdomsromaner. En särskild bok/ett särskilt tema får huvudutrymmet varje gång, men sedan handlar det även om mycket annat. Alltid smart, alltid ambitiöst och roligt.

Och nu behöver jag fler bokpoddar att höra på. Kom med era bästa förslag!

Fiktiva sommarpratare

Om en liten stund presenteras årets sommarpratare i radio. På Twitter frågade Hannes Dükler apropå det vilka fiktiva karaktärer man helst skulle vilja höra sommarprata. Ooh, gillar frågan! Men vill ha mer plats att breda ut mig på än det finns på Twitter. Here it goes, några modesta förslag (och ja, det är fusk eftersom inte alla är svenska):

Först vill jag höra en som står på randen mellan fiktiv och verklig: Karl Ove Knausgård, eller ska jag skriva "Karl Ove Knausgård"? Det råder ju delade meningar om huruvida Karl Ove i Min kamp är identisk med verklighetens Karl Ove eller inte. Ska man tro bokomslaget är det en roman, och i så fall finns det ju en fiktiv Karl Ove som kan sommarprata. Det skulle jag gärna höra. (Och i brist på det, skulle jag annars gärna lyssna på den verklige Knaus.)

Sen vill jag höra en namne till mig själv: Calliope från Middlesex av Jeffrey Eugenides. Jag vill höra hur det gick sen, efter att boken var slut.

Och i "vad hände sen"-kategorin kan vi även lista Harry Potter (jag tror inte att de har det så peachy som slutet antyder).

Mats Strandberg föreslog Alice Blackwell från American Wife, samt Patrick Bateman i American Psycho. Instämmer på båda. Kanske kunde då även Lee Fiora vara med på ett hörn?

Dexter hade gärna fått prata (förutsatt att han kunde tala fritt och ändå gå ostraffad därifrån), och naturligtvis Carrie Vaughns Kitty Norville - hon är ju redan van vid radio. Skulle också gärna lyssna på Eric Northman, Lady Julia Grey och Mercy Thompson.

Listan skulle kunna bli hur lång som helst.

Vilken fiktiv karaktär skulle du vilja höra som sommarpratare i radio?

Sveriges Radios glittrande romanpris

Hur glittrar man i direktsänd radio? Jag föreställer mig att det liksom sprakar lite i högtalarna - och det är väl kanske inte så lyckat. Vi lär få vet hur det låter ikväll, då Sveriges Radios Romanprisgala sänds live från Berwaldhallen kl 18.15 i P1. Glitter, glam och glamour utlovas nämligen av arrangörerna.

En kul sak med romanpriset - bortsett från det radiosända glittret - är själva urvalsprocessen. Ett antal nominerade utses först av en kritikergrupp som väljer bland årets svenska utgivning. Har man vunnit romanpriset någon gång under de senaste fem åren väljs man bort, likaså om man vunnit föregående års Augustpris. Det blir alltså ingen Steve Sem-Sandberg som glittrar ikväll. Hågade P1-lyssnare kan anmäla sig till jurytjänstgöring genom att skicka ett brev till redaktionen och om man blir utvald att sitta med får man de nominerade böckerna hem på posten. Man läser, tycker och funderar och sedan träffar man resten av juryn på radiohuset för att enas om en vinnare.

2009 vann Elsie Johansson. Nominerade till priset 2010 var Jerker Virdborg, Karolina Ramqvist, Monica Fagerholm, Per Agne Erkelius, Aris Fioretos och Alexandra Coelho Ahndoril. Inför galan ikväll har de gått igenom ytterligare en urvalsomgång och sållat fram tre finalister: Fioretos, Ahndoril och Fagerholm - eller Den siste greken, Mäster och Glitterscenen om man så vill. På programmets hemsida leder just nu Alexandra Coelho Ahndorils Mäster med 45% av rösterna. Den omröstningen har ingen inverkan på det slutgiltiga resultatet, men är lite kul ändå. Vinner Mäster? Det tror jag. Lyssna på P1 18.15 ikväll!

Jag - en P1-person

Förmodligen är det åldern. Åtminstone antar jag att den är en bidragande orsak. Jag har helt enkelt blivit medelålders nog att ha blivit en P1-lyssnare. Ni vet, en sån där som gillar när programmen inte avbryts av musik enligt principen 1 1/2 minut prat, 3 minuter pop&rock. Jag, en P1-person. Det känns ovant.

Denna nya insikt om mig själv väcktes när jag satte mig ned för att lyssna på P3:s nya program P3 text, "ett samtalsrum med högt i tak för dig som gillar att läsa eller skriva, eller både och." Jag tyckte att det lät ruskigt trevligt - nya forum för litteratur är alltid skoj. Första avsnittet skulle innehålla en intervju med Johanne Hildebrandt, som enligt min erfarenhet brukar pratsam och underhållande, samt ett reportage om Google Books. Nice! Jag slog mig ned vid datorn eftersom jag inte äger en radio, utrustad med nagelfil och nytt, flashigt lack att applicera under lyssnandet. Calliope multitasking när den är som bäst; leder till att man blir vacker både inuti och utanpå.

Programledare i P3 text, poeten Daniel Boyacioglu med respektingivande polisonger

Och det var nog tur att jag hade med mig mina måla naglarna-utrustning, för om jag bara hade suttit rakt upp och ned och lyssnat hade jag nog alldeles tråkat ut mig. Bortsett från att jag efter ett tag blir helt tokig på att det är dubbelt så mycket så musik som program (det är nio låtar under första timmen), låter programledaren Daniel Boyacioglu påfallande osäker. Han tvekar så att jag blir nervös å hans vägnar. Kommer efter ett tag på mig med att sitta och sakna Daniel Sjölin. Hildebrandt räddar intervjun själv, men det ska en utfrågad person knappast behöva göra.

Johanne Hildebrandt

Och så var det här med amatörpoesi. Förlåt mig nu alla aspirerande poeter där ute, men 80% av det ni skriver bör stanna i era byrålådor. Nu kommer jag få bajs på posten från ledsna och sårade lyriker, men det får jag ta. P3 text ger lyssnarna möjlighet att ringa in och läsa upp sina alster och dessa spelas sedan upp i etern. Någon av dem bedöms av Boyacioglu. Eeehhh... Ingen bra idé. Ytterst få dikter lämpar sig för uppläsning av en nervös person över en raspig telefonlinje. Ta det inte personligt om du nu råkar vara en av de som läste upp; försök hellre hitta en bättre arena att publicera dig på.

Inslaget om Google Books var däremot intressant. Jag hade gärna hört mer om projektet; det kommer med största sannolikhet förändra bokbranschen framöver. Så varför bara fem minuter om det?

Så njäää. Jag kommer nog lyssna igen nästa vecka för att höra om mina invändningar kanske bara har att göra med att programmet inte hunnit hitta sin form, men då ska jag lyssna på det i efterhand så jag kan spela förbi musiken. Musik är trevligt om man slölyssnar på radion i bakgrunden, men vill man höra själva programmet är det bara störigt. Jag - en P1-person, tydligen. Vuxenpoäng!

Lyssna på P3 text och läs mer om programmet här!