13 mars, 2008

Från romans till vattenflaskor

Hur skaffar man sig street cred som författare? Genom att skriva bra böcker? Få Nobelpriset? Bli filmatiserad?

Nej, man ser till att göra termosar med sitt namn på som stolta läsare kan kånka runt på närhelst de är på utflykt och blir sugna på kaffe.

Så har åtminstone amerikanska romans-giganten Nora Roberts gjort. Vad som började som en oskyldig fråga från en kund på butiken i eftermiddags ledde mig till Noras hemsida och vidare till hennes butik Nora Store, där man kan köpa att från nämnda termos till t-shirts, allt med texten Everyone is reading Nora. Jag blev mäkta imponerad av att Nora här även saluför egna vattenflaskor och strandväskor med solmatta. Vilken författare kan konkurrera med det?


Imponerande är också Noras lista på utgivna titlar; den är så lång att jag inte pallar att räkna hur många böcker hon egentligen givit ut. Men om vi säger så här - bara i år kommer hon släppa inte mindre än 11 titlar... Det är helt bisarrt! Denna abnorma produktivitet fick mig att fundera på om Nora finns eller om hon bara är ett samlingsnamn för flera olika författare. Men jo, det tycks som om hon finns. Fascinerande! Jag har aldrig läst något av Nora Roberts så jag vet inte hur böckerna är, men man undrar ju om hon verkligen kan klämma ur sig 11 OK historier om året, år efter år. Hur det nu än förhåller sig med den saken är jag jäkligt impad över att hon kan få ur sig så mycket text så fort. Joyce Carol Oates släng dig i väggen, typ. Oavsett kvalitet verkar det fungera; någon hade gjort en uträkning på att det var fjärde sekund säljs en bok av Nora någonstans. Själv säger hon lite blygsamt:

"I often say I'm not a machine. I think I have a really strong work ethic, plus I really love the work. I think if you love what you do, you do a lot of it. I have a lot of discipline ... and I have a fast pace."

Sådär spontant kan jag inte komma på någon annan författare som är lika produktiv. Kan ni?

10 kommentarer:

Hans Persson sa...

Kjell E. Genberg kanske kan konkurrera om att vara lika produktiv.

Anonym sa...

Dean Koontz' utgivning är rätt galen också:

http://en.wikipedia.org/wiki/Dean_Koontz

Jag minns med skräckblandad förtjusning ett par tropiskt varma sommardagar i Kalix då allt jag förmådde läsa var Nora Roberts' spänningsromaner. En av dem, om en satanistisk kult i en småstad i Södern, var lite rolig på ett trashskräckigt sätt. Sex, våld och satanistiska ritualer i en hejdlös blandning.

Anonym sa...

Jag tror att Enid Blyton fick ut 50 böcker något år, men det kan vara en missuppfattning från min sida. Och sedan är jag inte säker på om Blyton var EN person.

Jag har lyssnat på en Nora-bok. Det blir nog inte fler...

Calliope sa...

Minsann, det finns fler hyperaktiva författare :)
För att använda en gammal klyscha - var får de allt ifrån?

Calliope sa...

Måste undslippa mig ett litet oj också över Koontz; jag visste att han hade skrivit mycket men att det var sjuuuukt mycket hade jag ingen aning om...

Anonym sa...

Jag vet, det är smått sinnessjukt. Kan han verkligen ha skrivit allt själv? Kanske att frugan Gerda hjälper till? Det är ju inga små sparsmakade hundrasidingar han skriver heller.

Olivia sa...

Jag har också funderat över henne, hur hon kan hinna skriva allt. Borde hon inte upprepa sig väldigt mycket, skriva samma historia om och om? Jag har två av hennes böcker hemma i bokhyllan, jag tror att jag fick dem av misstag från någon bokklubb. Jag borde kanske läsa en, bara för att se om hon är så dålig som jag tror.

Anonym sa...

Herregud! Har heller aldrig läst något av henne, faktiskt bara hört talas om henne någon gång tidigare. Hur i hela världen kan man ge ut 11 böcker per år?! Kvinnan är läskigt produktiv. *s*

Country Girl sa...

Förmodligen är det väl så att dessa överproduktiva författares alster har vissa likheter med varandra. Jag kan inte tro att bok ett och bok elva skiljer sig åt nämnvärt i form, stil och intrig... Eller kanske kvinnan är ett geni?

Calliope sa...

Jag har som sagt inte läst något av nämnda Nora så jag vet inte hur det förhåller sig med kvalitén, än mindre kan jag jämföra hennes olika böcker med varandra. Men jag gluttade lite i en på jobbet häromdagen och kunde åtminstone konstatera att språket var påfallande enkelt. Korta meningar med mestadels rak ordföljd. Mer än hälften började med orden "hon var". Det var också påfallande mycket beskrivningar istället för gestaltningar, dvs hon skriver rakt ut t ex att "Sandra var snål" hellre än att låta Sandra göra saker som visade läsaren att hon hade det draget. Texten kändes på det hela taget väldigt effektiv, eller hur man nu ska beskriva det. Det kändes rätt mycket som just en sådan text som skrivs av en extremt målmedveten (och produktiv) författare, någon gång mellan kl 9-5. Inte det minsta konstnärligt eller utmanande estetiskt, men ändamålsenligt.