15 mars, 2008

Grodan och jag väntar på våren

En knapp vecka kvar till vårdagjämningen och några solglimtar under eftermiddagen idag fick mig att längta ut på balkongen. Glad i hågen hoppade jag ut i strumplästen men insåg efter ungefär två sekunder att det inte alls var vår ännu. Besviken! Jag hade inbillat mig att det kanske var dags för vad som för mig är det ultimata vårtecknet (tillsammans med första glassen ute), nämligen att jag snurrar in mig i en filt, släpar ut läsfåtöljen på balkongen och sittande i solen läser åtminstone några kapitel innan det är dags att gå in igen. Det är lika härligt varje år när det blir så varmt att det går att läsa ute utan att frysa häcken av sig.

Men det var alltså inte dags idag. Inte ännu. Men snart, hoppas jag. Jag har redan laddat och börjat fundera på vad jag ska plantera i balkonglådorna. Så här såg de ut förra året:

Vingarna på den mogna insekten snurrar när det blåser. Och nej, jag har inte barn - jag köper sådana saker för att jag själv tycker att de är kul :) I år har jag har dessutom köpt en töntig liten groda som jag inte kunde motstå; den är ca 20 cm hög, har kungakrona på huvudet och sitter och läser en bok. Den var så söt att jag omöjligen kunde gå förbi den. Grodan och jag ska läsa tillsammans på balkongen, tänkte jag. Vi hoppas båda två att det blir snart.

5 kommentarer:

Snöfrid sa...

Å vad mysigt det skulle vara att ha en balkong att gå ut och sätta sig och läsa på. Har iof en altan istället, men hela gården runt omkring är full med härjande barn. Int såå roligt när man försöker läsa. *suck*
Jag får väl fortsätta att vandra iväg någon annanstans för att läsa. :P För du vill väl knappast låna ut din balkong? *s*

Minna sa...

Jag brukar göra något liknande. Det är så härligt. Längtar också! :)

Calliope sa...

Du är välkommen Snöfrid! Balkongen rymmer utan problem två läsande :)
Lugnt och fint är det också eftersom den ligger utan direkt insyn på femte våningen, husen runtomkring är lägre. Bara solen, boken och man själv.

Snöfrid sa...

Åh, ärligt? :D Haha!
Va gulligt av dig! Även att det nog skulle vara en bit att åka, men vad gör man int för en sån chans. :)

Ivana Eklund sa...

En själsfrände här, härligt! Inget att skämmas för.

PS. Tack för boken, den har kommit idag.