52 % ond

52% ond - det är jag det, åtminstone enligt testet How evil are you? som Ylva var vänlig nog att skicka länk till efter att jag ojat mig här nedan över resultatet av fantasy-testet. Än finns det alltså hopp!

You Are 52% Evil

You are evil, but you haven't yet mastered the dark side. Fear not though - you are on your way to world domination.

http://www.blogthings.com/howevilareyouquiz/">How Evil Are You?

För visst är det så att de onda karaktärerna är roligare än de goda? De ädla är de ointressanta om du frågar mig, åtminstone i 90 fall av 100. Mr Burns är skojigare än Flanders, för att ta ett väldigt icke-litterärt exempel. Mer än en gång har jag läst en bok där jag hejat på "fel" person och ropat han är bara missförstådd när de släpat iväg min hjälte till fängelset. Evil makes the world go round. Jag menar - vad skulle Hogwarts vara utan Snape? Lord of the Rings utan Sauron? Ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag att jag blir tvungen att spontanposta en bild på nämnde Snape:
Så, nu kan jag gå och laga middag med gott samvete.

Men...jag ville ju vara OND!

Hittade ett roligt test hos Snöfrid som jag var tvungen att göra: Which Fantasy/Sci-Fi Character Are You?
Döm om min förvåning när jag visade mig bli Aragorn... SÅ jäkla ädel och fin är jag väl ändå inte?? Jag tillhör ju the dark side! Eller har jag legat av mig? Så illa kan det väl inte vara? Det måste vara fel på testet, tänker jag samtidigt som jag blir lite orolig. My power is fading...aaah...must be evil...

80's edition

Varje dag på väg till jobbet passerar jag ett par stora reklamtavlor där Din Sko just nu annonserar sin nya kampanj 80's edition, där de kör en nostalgitripp och säljer pumps, företrädesvis i cerise och andra färger vi hade hoppats skulle vara evigt glömda.

Tänk om man skulle göra likadant med böcker? En 80's edition? 1980-talets bestsellers all over again, intakta med tidstypiska omslag. Fruktansvärda författarporträtt på flikarna där alla har spretluggar med för mycket hårspray eller mjukt fluff à la Adaktusson. Vore fantastiskt!

Mitt åttiotal bestod mest av barn- och ungdomsböcker eftersom jag är född i slutet av 70-talet, men tänker jag 80 är det omöjligt att inte associera till Underhållningslitteratur med stort U. Jag har suttit en lång stund och försökt komma på någon seriös titel från den tiden, men det går inte. Säger kanske mer om mig och vilka kretsar jag umgicks i än om årtiondet som sådant, men ändå. 80 känns väldigt mycket FLN - Flärd, Lust och Njutning. Maffiga, pastellfärgade romaner av namn som Jackie Collins, Sidney Sheldon; Danielle Steel och så vidare.

Och vem minns inte Grottbjörnens folk? Det är också en serie som för mig är intimt förknippad med 80-talet. Jag vet att det har bloggats en del om den på sistone - många verkar ha fått sina första textuella-sexuella upplevelser därigenom. Jag var nog för ung och oskyldig för att ens fatta att det fanns sex i böckerna; jag trodde bara att de handlade om folk som bodde i berg och ritade på väggen. Jagade någon mammut då och då, typ. Ack, vad jag bedrog mig...

Sedan finns där ju även Inte utan min dotter. Visst kom den någon gång i slutet på 80? Filmen kom ju precis i början av 90-talet, så boken bör ha varit strax dessförinnan. Ingen stor litteratur den heller, men alla läste den. Gav upphov till genren "sann historia om kvinna som lider", vilket borde leda till smisk för författarinnan ifråga...

Dessutom - Stephen King! Lida, Jurtjyrkogården, Det; alla i samma tjocka, svarta omslag, designade för att skrämma livet ur oss små barn som läste dem i hemlighet om kvällarna trots att vi egentligen varken vågade eller fick lov. Han skulle absolut ingå i min 80's edition.

Jag tänker mig en 80's edition i begränsad utgåva, kanske till och numrerad. Kan bli svårt med tanke på att alla ligger på olika förlag, men visst hade varit lite coolt? Blev det succé kunde man utöka och göra en serie för varje årtionde. Tänk på nostalgifaktorn - alla skulle kunna köpa det just de kom ihåg från sin ljuva ungdom... Jag tror att det skulle bli en hit.

Påsk med Miss Potter

Kanske är det bra att påsk är slut om några timmar; jag har ätit så mycket påskgodis att jag har fått halsbränna. Behärskning i kombination med socker har aldrig varit min starka sida. Imorgon är det tillbaka till ett betydligt mer spartanskt leverne. Ack ve.

Men jag har hört rykten om att det finns folk som till skillnad från mig fortfarande har lediga dagar kvar och om du hör till de lyckligt lottade, tycker jag att du ska springa till videobutiken och hyra Miss Potter som nyss kommit på dvd. Jag såg den igår och den var över alla förväntningar. Inte för att de kanske var så högt ställda, men ändå. En riktigt bra film! Ett måste om du i likhet med mig gillar böcker, fåniga djur, engelska landsbygden, stora vackra klänningar och pittoreskt leverne på det hela taget.

Miss Potter handlar om den engelska barnboksförfattaren Beatrix Potter, ni vet hon med alla de små roliga djuren. Pelle Kanin till exempel. Min favvo är Jeremy Fisher, grodan som fiskar sittande på ett näckrosblad och får en så stor fisk på kroken att han ramlar i. Jag tycker fortfarande att det är synd att inte SVT längre sänder baletten byggd på Potters värld på jul. Vet inte vad som hände med den, kanske var det bara jag som såg den och de tyckte att en ensam stackare var för få tittare. Ingen aning. Trist att den är borta är det hur som helst. Det var tradition att se den medan man klädde granen.

Märker att jag kommer in på sidospår här, men det beror säkert på att jag har för hög sockerhalt i blodet. Jag ber om ursäkt. Filmen var det, ja. Mycket bra. Ewan McGregor är med med skojig mustasch i rollen som Beatrix förläggare. En stor del av filmen utspelar sig i det undersköna Lake District, där familjen Potter spenderade somrarna och där Beatrix sedermera köpte mark för pengarna hon tjänade på sina böcker. Det är så vackert att jag genast var tvungen att googla för att se om det fanns några billiga resor dit. Det fanns det tyvärr inte, men jag hittade en skojig temapark tillägnad Potter, The World of Beatrix Potter Attraction. De har dessutom The Emporium, en butik med onlineförsäljning. Gissa vem som fanns där i flera utföranden om inte min lille Jeremy Fisher! Är han inte bedårande, så säg? Jag har redan en sådan här i plysch, inhandlad i London för några år sedan:

Skulle vilja ha en sådan här också:

Samma butik säljer allt från förkläden till babykläder med Potter-motiv. Det verkar vara något med namnet Potter som inbringar stora merchandise-pengar... Harry...Beatrix... Nej, nu var jag elak. Jag skulle absolut shoppa loss om jag var där. De har till och med en serie hudvårdsprodukter med Beatrix namn på: Beatrix Potter English Gardens Viola Moisturising Bath Foam, till exempel.

Det är med andra ord inte bara Nora Roberts som säljer lustiga saker. Undrar vad det blir härnäst? Jag skulle kunna tänka mig en Gaiman-ost eller kanske en Charlaine Harris-solstol. Eller vänta nu, solstolar görs redan av Penguin...

Och i rollen som mordoffer ser vi...

Det verkar vara dunkla processer som pågår i min lilla hjärna. Kanske borde jag vara orolig för min mentala hälsa, kanske beror det bara på chokladförgiftning efter alla tryffelägg jag ploppade i mig igår. Hur som helst; när jag i godan ro låg på soffan igår kväll och läste Helene Turstens En man med litet ansikte, så råkade jag ut för något mycket störigt.


Jag har följt Turstens serie om Irene Huss från starten och även om jag numera gör det mer av gammal vana än av entusiasm, tänkte jag ändå att En man... kunde vara lämplig slöläsning till helgen. Sagt och gjort, jag började och det var lite sådär småspännande som det brukar vara. Poliserna åker runt i Göteborg och jagar bovar och jag tycker att det är roligt eftersom jag känner igen platserna de pratar om. Så långt är allt bra. Men så plötsligt kör de elaka bovarna över en man som dör på fläcken och jag tittar ner på liket och så är det...Bosse Bildoktor! Han är blodig och mosad, men det är otvivelaktigt Bosse. Alla de återstående sidorna, genom hela polisutredningen, ser jag Bosse springa runt i rollen som mordoffer. Hur felcastat kan det bli??

Det värsta är att det här inte är första gången som jag rollbesätter helkonstigt. Det spelar ingen roll hur noga jag än försöker läsa alla beskrivningar av utseenden hos romankaraktärerna; snart nog ploppar det upp någon som ser helt annorlunda ut i mitt huvud och sedan går det inte att ändra. Jag vet inte hur andra läsare fungerar - kanske bygger ni upp ett utseende från författarens hintar om längd, vikt och hårfärg. Jag försöker men det går inte. Tvärtom brukar någon liten, ynklig detalj få mig att omedvetet tänka på någon känd person och sedan är det kört. Det kan vara en skådis eller en vän eller någon som skymtat förbi på stan, men när den tanken väl dykt upp så hoppar personen i fråga glatt in i berättelsen som jag läser. Det är friden och fröjden de gånger när jag råkat associera till Johnny Depp, eller som i fallet med Shanna Swendsons Hex and the City-böcker där jag ser Clive Owen, men det händer alltför sällan. Händer det här er också eller är det bara jag som är konstig? :)

Bokjunkie vill ha sitt knark NU

Jag har upptäckt ett intressant/skrämmande beteende hos mig själv. Varje fredag eller annan dag när jag vet att ledig tid stundar, ägnar jag tvångsmässigt en stund på eftermiddagen åt att cirkulera runt hyllorna på jobbet för att hitta någon ny bok att köpa. Jag tycks vara helt oförmögen att gå på ledighet utan att skaffa någon ny bokkompis att ta med hem. Så fredag - andra går till Systemet, jag knarkar böcker. Inser att poängen på boknördstestet nedan kanske borde ha varit ännu högre.

Idag har jag fredagskänslor även om jag ska jobba imorgon också. Tror att alla helgpeppade kunder har smittat. Således började jag naturligtvis fundera på om det inte var läge att göra slag i saken och köpa loss något ur giganto-högen jag har undanlagd. Men hör och häpna, när jag kom underfund med min fixa fredag=köpa bok-idé, så hejdade jag mig själv. Det har aldrig hänt förut och jag måste tillstå att det känns rätt underligt.

Istället tänker jag mig att påskhelgen (då vi egentligen skulle ha åkt på utflykt med picknick i solen) ska få bli klassikerhelg inomhus med godis på armlängds avstånd och snö i drivor utanför fönstret. Förmodligen kommer jag bli tvungen att äta extra mycket choklad för att trösta mig när snön kommer.

Vilka böcker det blir är ännu lite oklart, men jag lutar åt att ta mig samman och läsa ett par som jag tänkt läsa i evigheter men aldrig kommit mig för att påbörja: Gun-Britt Sundströms Maken och Daphne Du Mauriers Rebecca. Båda väntar i hyllan hemma. Med dem och lite tryffelpraliner känns det som att påsk kan bli ok även om det snöar. Hur ser era läsplaner ut i helgen?

Boknördstestet

Hittade det här hos Bokhora, var naturligtvis tvungen att testa!



Föga överraskande resultat :)

Sookie Stackhouse på svenska

I maj ryker den sista ursäkten ni kan ha för att inte läsa Charlaine Harris ljuvligt blodiga böcker om Sookie Stackhouse. Då kommer nämligen första delen, Dead Until Dark, på svenska från förlaget Stjärnfall. Direkt i pocket dessutom, så kom inte och påstå att ni inte skulle ha råd.

All heder till Stjärnfall för att de piggar upp den annars urtrista svenska fantasyutgivningen! Hoppas de gör en bra översättning och ett riktigt snyggt omslag, så den går att sälja ;)

Grodan och jag väntar på våren

En knapp vecka kvar till vårdagjämningen och några solglimtar under eftermiddagen idag fick mig att längta ut på balkongen. Glad i hågen hoppade jag ut i strumplästen men insåg efter ungefär två sekunder att det inte alls var vår ännu. Besviken! Jag hade inbillat mig att det kanske var dags för vad som för mig är det ultimata vårtecknet (tillsammans med första glassen ute), nämligen att jag snurrar in mig i en filt, släpar ut läsfåtöljen på balkongen och sittande i solen läser åtminstone några kapitel innan det är dags att gå in igen. Det är lika härligt varje år när det blir så varmt att det går att läsa ute utan att frysa häcken av sig.

Men det var alltså inte dags idag. Inte ännu. Men snart, hoppas jag. Jag har redan laddat och börjat fundera på vad jag ska plantera i balkonglådorna. Så här såg de ut förra året:

Vingarna på den mogna insekten snurrar när det blåser. Och nej, jag har inte barn - jag köper sådana saker för att jag själv tycker att de är kul :) I år har jag har dessutom köpt en töntig liten groda som jag inte kunde motstå; den är ca 20 cm hög, har kungakrona på huvudet och sitter och läser en bok. Den var så söt att jag omöjligen kunde gå förbi den. Grodan och jag ska läsa tillsammans på balkongen, tänkte jag. Vi hoppas båda två att det blir snart.

En bibliofils prioriteringar

På frågan vad jag tycker om svarade jag spontant "böcker och choklad".

Så här i efterhand inser jag att jag kanske borde ha sagt "min sambo"...

Hm.

Från romans till vattenflaskor

Hur skaffar man sig street cred som författare? Genom att skriva bra böcker? Få Nobelpriset? Bli filmatiserad?

Nej, man ser till att göra termosar med sitt namn på som stolta läsare kan kånka runt på närhelst de är på utflykt och blir sugna på kaffe.

Så har åtminstone amerikanska romans-giganten Nora Roberts gjort. Vad som började som en oskyldig fråga från en kund på butiken i eftermiddags ledde mig till Noras hemsida och vidare till hennes butik Nora Store, där man kan köpa att från nämnda termos till t-shirts, allt med texten Everyone is reading Nora. Jag blev mäkta imponerad av att Nora här även saluför egna vattenflaskor och strandväskor med solmatta. Vilken författare kan konkurrera med det?

Imponerande är också Noras lista på utgivna titlar; den är så lång att jag inte pallar att räkna hur många böcker hon egentligen givit ut. Men om vi säger så här - bara i år kommer hon släppa inte mindre än 11 titlar... Det är helt bisarrt! Denna abnorma produktivitet fick mig att fundera på om Nora finns eller om hon bara är ett samlingsnamn för flera olika författare. Men jo, det tycks som om hon finns. Fascinerande! Jag har aldrig läst något av Nora Roberts så jag vet inte hur böckerna är, men man undrar ju om hon verkligen kan klämma ur sig 11 OK historier om året, år efter år. Hur det nu än förhåller sig med den saken är jag jäkligt impad över att hon kan få ur sig så mycket text så fort. Joyce Carol Oates släng dig i väggen, typ. Oavsett kvalitet verkar det fungera; någon hade gjort en uträkning på att det var fjärde sekund säljs en bok av Nora någonstans. Själv säger hon lite blygsamt:

"I often say I'm not a machine. I think I have a really strong work ethic, plus I really love the work. I think if you love what you do, you do a lot of it. I have a lot of discipline ... and I have a fast pace."

Sådär spontant kan jag inte komma på någon annan författare som är lika produktiv. Kan ni?

Snyggaste vampyrerna i stan

Egentligen vet jag inte varför jag sitter framför datorn; jag borde ju befinna mig i soffan med mitt alldeles nya, fina ex av Charlaine Harris All Togheter Dead som äntligen kommit i pocket. Smidig som jag är tvingade jag iväg sambon till SF-bokhandeln för att köpa den medan jag var på jobbet. Hehe. Det gäller att planera sitt liv och leverne väl. Å andra sidan är det inte så där värst synd om honom; han köpte en Lovecraftserie till sig själv.

Till skillnad från de tidigare delarna i serien om Sookie Stackhouse går omslaget till All Together Dead i gult. Det blir alltså en oväntad bonus att man kommer kunna påskpynta med den. Dessutom upptäckte jag när jag fick den att pocketutgåvan fått glitter på utsidan - kollar man noga på Sookies kläder så glimmar de. Flashigt! Omslaget är som vanligt gjort av briljanta Lisa Desimini. Hon har illustrerat inte bara Charlaine Harris böcker utan också titlar av ett helt knippe andra författare. Dessutom gör hon egna barnböcker. Se mer av alla hennes fina illustrationer på hennes hemsida. Det är sådant som får mig att önska att jag också kunde rita något mer komplicerat än steckgubbar.

Och när vi nu ändå är inne på Desimini; kolla vilket tjusigt omslag hon gjort till nästa del av Sookie Stackhouse, From Dead to Worse:

Det är illa att jag börjat köpa serien i pocket och därför måste vänta typ ett år tills jag får köpa den... Den ser ju sjukt spännande ut. Jag undrar om det är Bill som hänger där ovanför Sookie? Ska de bli ihop igen? Spänningen är olidlig.

Min kris är din kris

Jag läser Pernilla Glasers nya roman Mitt rätta jag och redan innan jag kommit 100 sidor är jag lite irriterad. Här krisas nämligen hej vilt. Nicke har varit otrogen och när hans fru Robin kommer på honom blir hon så arg att hon förstör hans mödosamt uppbyggda leksakssamling. Hon tar barnen och sparkar ut honom ur radhuset. Han mår dåligt.

Än så länge har jag känt mest sympati för det där med den förstörda samlingen. Alla de små samlarfigurerna som brutalt slitits ur sina originalförpackningar och fått sina tunna plastben krossade. Det smärtar mitt nördhjärta och jag kan livligt föreställa mig hur hemskt det skulle vara om någon fick för sig att göra något liknande ondskefullt mot mina saker. Horror!

Men det är också det enda. Istället blir jag tröttare ju längre jag läser - vad är det som gör att just det här parets kris skulle vara spännande att läsa om? Varför skulle jag vilja ta del av deras futtiga gräl? Det står på baksidan av boken att den är en "underhållande moralitet i hög hastighet för en skedmatad sjuttiotalsgeneration" och det borde väl innefatta mig. Fast i och för sig, jag känner mig inte direkt skedmatad. Kanske är det där problemet ligger?

Jag ska ge den några sidor till, men om det inte händer något radikalt överväger jag att ge upp. Jag gillar inte människor som bjuder ut sin kris till allmän beskådan (jag menar inte Pernilla Glaser personligen; boken är väl vad jag vet inte självbiografisk), jag orkar bara inte engagera mig i deras problem. Om folk är så dumma att de försätter sig i såna korkade situationer får de väl ta konsekvenserna? Varför skulle jag vilja läsa om det? Och förljdfrågan: varför ges det ut så mycket krislitteratur? Eller rättare sagt, varför ges det ut så mycket medelmåttig krislitteratur? För att folk ska kunna identifiera sig? All litteratur måste förvisso ha ett visst mått av konflikt för att det ska bli någon intrig, men det blir inte som vissa tycks tro, automatiskt litteratur av det bara för att man stoppar in en konflikt. Inte ens om den handlar om en leksakssamling.

Pratmuppscoach

Anders har ångest. Anders bor i villa med fru, barn och hund. Har ett helt gäng vänner men gillar egentligen inte en enda av dem. Och han är så sjukt uttråkad på hela rasket. Hans hjärna går på högvarv och fäller cyniska kommentarer om allt och alla. Fast utåt syns inget. Han ler och hänger med på allt. Så en natt är det något som brister. Han gör en låååång, ful repa på grann-Martins nya skytbil. Det känns förvånansvärt bra. Snart råkar fler i villaområdet ut för lika oförklarliga som olustiga incidenter. Bajsbomber på garageuppfarten, porr-sms till chefen. Hämnaren är född.

Berättelsen om Anders heter Vi i villa och är skriven av pseudonymen Hans Koppel. Tunn och oanselig men inte desto mindre genial. Obligatorisk läsning för alla som likt jag själv tillhör ironiska generationen - särskilt nu när vi blivit 30+ och ägnar en oroväckande stor del av våra söndagar till att gå på husvisningar.

Vi i villa går rakt på sak; här finns nästan bara dialog, tankar och något som snarast liknar scenanvisningar. Dessutom är den skriven i du-form. Det kan låta trist men fungerar utmärkt och ger berättelsen en stark känsla av närvaro. De få sakerna som sägs exakt de rätta - Koppel måste ha spenderat en inte obetydlig stund på att tjuvlyssna på hur folk pratar. Det är så mitt i prick att man inte kan undgå att fnissa förtjust (åtminstone om man är ond och elak som jag; snälla goda människor göre sig icke besvär). Anders är så cynisk och sarkastisk att kalla, hjärtlösa jag nästan blir lite kär i honom när han spyr ur sig den ena förolämpningen efter den andra.

Som om det inte vore nog har jag dessutom lärt mig ett nytt ord: pratmuppscoach. Efter att ha suttit hela morgonen i möte med en just sådan nisse känns Anders som my kind of man.

Det enda jag inte gillar med Vi i villa är slutet. Det kommer alldeles för abrupt och lämnar inte bara Anders utan också läsaren hängande i luften. Bara ett par kapitel till hade räckt. Men det är ett minimalt fel som inte hindrar mig från att gladerligen rekommendera Vi i villa till alla och envar. Jag menar: pratmuppscoach. Det är fortfarande kul.

Kontaktannonsen gud glömde

Kontaktannons i dagens tidning, Sydsvenskan:

Författare sökes som vän. Du är intellektuell, torr, introvert och villig att
lära ut dessa karaktärsdrag. Jag är en kvinna, 26 år, bra lyssnare från
Öresundsregionen. Endast seriösa svar.

Que? säger jag. Jag har läst den 25 ggr med det enda resultatet att jag hamnat någonstans mittemellan sönderskratttad och djupt konfunderad. Vad ska hon göra med den stackars författaren? Varför behöver hon lära sig att bli torr och inåtvänd? Är det på allvar? Jag är sjukt nyfiken. Det borde vara förbjudet att sätta in så fantasieggande annonser utan att också sätta in en obligatorisk "såhär gick det" några veckor senare. Förstår de inte att de lämnar såna som mig i sticket? Det är som att läsa första delen i en skitspännande roman utan att någonsin få veta slutet. Så kvinna 26 från Öresundsregionen - hör av dig och berätta om du får napp! I'm dying to know.

Smuts, viktorianer och saknad närhet - Ulrika Kärnborgs Myrrha

Det är strålande solsken ute och ändå sitter jag inne och läser om smutsiga, skuldtyngda viktorianer - kanske behöver jag se över mina prioriteringar, jag vet inte. Men jag längtade verkligen efter Ulrika Kärnborgs Myrrha - i mitt tycke en av vårens mest spännande debuter. Fast efter avslutad läsning måste jag tyvärr säga att jag är lite mindre entusiastisk. Myrrha är väldigt ojämn. Inte dålig - men inte heller den fullträff jag hoppats på.

Den handlar om Arthur Munby, mannen från borgerskapet som förälskar sig i pigan Hannah Cullwick. Hon talar till hans mörka sida och väcker den förbjudna åtrån. Hon är allt som kvinnorna i hans egen samhällsklass inte är: stark och frimodig men också hårt arbetande och smutsig. Arthur, som länge haft en dragning till arbetarklassens kvinnor, kan inte undgå att fascineras. Mot alla odds inleder de ett förhållande som är destruktivt för dem båda men som de ändå inte förmår avsluta.

Myrrha är dock inte i första hand en kärlekshistoria i vanlig mening. Snarare handlar den om makt och underkastelse. Redan från början har Arthurs och Hannahs förhållande ett klart drag av masochism, något de båda är medvetna om och förstärker, bland annat genom att Hannah av Arthur får en tung slavkedja i järn som hon bär runt halsen. På ytan förefaller Arthur vara oinskränkt härskare, men det framgår snart att relationen är mer komplicerad än så. Även om Hannah är den som skenbart underkastar sig, tycks hon i slutändan ändå vara starkare än den vankelmodige, osäkre Arthur.

Hannah Cullwick

Det är med andra ord upplagt för lite kinkystuff, men allt sådant lyser med sin frånvaro i boken. Ska inte sticka under stol med att jag är lite besviken. Inte så att jag ville att Kärnborg skulle skriva porr, men jag saknar känslan av passion mellan Hannah och Arthur. För den måste ju ha funnits där? Annars skulle de väl knappast ha inlett ett förhållande, och än mindre fortsatt det trots alla komplikationer. Här närmar vi oss också det som är bokens genomgående problem, nämligen att man aldrig kommer Hannah och Arthur inpå livet. De ägnas drygt 400 sidor, men vi lär ändå aldrig känna dem. Det är som att sitta bakom en tjock glasvägg - du ser vad som försiggår på andra sidan men det är svårt att förstå hur/varför det sker. Jag blir oerhört frustrerad av det i längden. Eftersom de uppenbarligen var en smula annorlunda hade man behövt komma dem nära för att förstå. För vad är annars poängen med boken? Vill vi bara veta biografiska fakta kan vi läsa de engelska studierna som Kärnborg byggt berättelsen på. Jag tänker mig att Kärnborg velat undvika att döma/tolka åt läsaren, men resultatet blir istället att det blir svårt att riktigt komma in i berättelsen och engagera sig. Trist!

Samtidigt finns det scener i Myrrha som är otroligt stämningsfulla, stunder då den verkligen imponerar. De dyker upp här och där, främst när det viktorianska London skildras. Det är smuts, misär och kaos men också en dynamik och kraft som det är omöjligt att inte fascineras av. Hade hela boken varit som de styckena, hade den varit en fullträff. Nu hamnar den någonstans mitt emellan frustrerande ofullständig och spännande originell. Det är svårt att bestämma sig för vad man ska tycka i slutändan. Förvisso tror jag att den säkert kommer få flera positiva recensioner - den känns väldigt mycket som en typisk sådan bok. Mig lämnar den dock med en längtan efter mer, efter att komma närmre. Jag kan inte låta bli att jämföra med romaner som Fabers The Crimson Petal and the White och Waters Tipping the Velvet. Tänk om Myrrha haft bara hälften av den nerv och den passion som finns där! Då hade den varit fantastisk.

***************************************************

Bonus: Se en intervju med Ulrika Kärnborg här! Missa inte heller när hon chattar med läsarna på DN här, idag onsdag kl 13.30.

Fynda hos Calliope - listan!

Då var det dags! Bortskänkes, here we go! Det är rensat i hyllan - och konstigt nog märks det överhuvudtaget inte att jag har tagit ut en halvmeter böcker, raderna har mystiskt slutit sig igen utan att jag stoppat in något nytt - och här kommer listan. Det funkar såhär: kolla igenom titlarna, är det något du är intresserad av att få, maila mig på books.calliope@gmail.com . (Önska inget i kommentarsfunktionen nedan) Du betalar bara för porto+jiffypåsen jag skickar boken i. Själva boken får du alltså gratis! Bra va?
Det är först till kvarn som gäller, så fundera inte för länge...

Frode Grytten - Sommaren är inte att lita på
Inb

Haruki Murakami -The Wind-up Bird Chronicle
Eng trpbk, ngt böjd i ryggen

Bruno K Öijer - Dimman av allt
Hft

Margareta Strömstedt - Julstädningen och döden/Församlingen under jorden
Pock

Hanne-Vibeke Holst - Kungamordet
Inb

Erlend Loe - Fakta om Finland
Inb

JM Coetzee - Pojkår
Inb, recex

Kerstin Ekman - Urminnes tecken
Inb

Douglas Coupland - Schampoplaneten
Inb, skyddsomslag ngt solblekt

Helene Tursten - Tatuerad torso
Inb

Kelley Armstrong - Märkt
Inb, recex

Torgny Lindgren - Pölsan
Inb

Nicholas Shakespeare - Havets hemligheter
Inb, ny 08!

Carsten Jensen - Vi, de drunknade
Inb, läsex, ny 08!

Marian Keyes - Är det någon där
Inb, läsex

Ebba Witt-Brattström - Dekadensens kön
Inb, ngt slitage på skyddsomslagets baksida

Gösta Åberg - Handbok i svenska
Inb

Det praktiska:
Inb=inbunden bok, läsex/recex=boken har en stämpel/klistermärke på försättsblad eller ovansidan pärmen, pock=pocket, trpbk=engelskt pocketformat ngt större än det svenska, hft=häftad mjuka pärmar.
Portot för de inbundna böckerna varierar beroende på hur tjock boken ifråga är, men räkna med ungefär 40-50 kr. Pocket går för max 30 kr.

Fynda hos Calliope

Det har blivit dags att skiljas från några av mina väl omskötta bokbebisar - hyllorna svämmar över och nu stundar våren då det kommer en massa nyheter som ska få plats. Inom kort kommer jag därför att lägga upp en lista här på bloggen över vad som finns att få. Japp, du hörde rätt. Få. Du behöver inte betala mer än portot och jiffy-påsen. Själva boken kommer du få gratis på posten. Möjligen kan jag tänka mig att ta en extra femma i admininstrationsavgift (=att köpa godis för). Så håll utkik! Det kommer vara först till kvarn som gäller när boklistan lagts ut...

Until then - obey the kitty.