Perfekt spökhistoria

Känns det deppigt att det regnar? Fear no more - jag har hittat den perfekta boken att läsa i höst, företrädesvis sittande ensam hemma en mörk kväll när regnet smattrar mot rutan, vinden viner och teet kallnar i koppen. Boken heter The Seance och är en klassisk engelsk spökhistoria i ny tappning. Tänk lite Poe, lite Dickens och lite Stoker och så en rejäl skvätt gotik med lite sekelskiftesromantik, så kommer du ganska nära. Det är viktorianskt, underhållande, spännande och stundtals faktiskt riktigt läskigt.



Berättelsen börjar hemma hos familjen Langton i London 1889, där sorgen ligger tung efter att yngsta dottern Alma blivit sjuk och dött, bara två år gammal. Det har gått flera år sedan det hände, men modern är fortfarande djupt deprimerad och tar ut det på Almas storasyster Constance, som hade samma sjukdom men överlevde. Constance lever ständigt i sin döda systers skugga. Constance tar med sin mor till en seans i hopp om att ett möte med Almas ande skulle kunna lugna modern och få henne att gå vidare. Men seansen får tragiska konsekvenser och snart står Constance helt ensam, utan familj. Strax därpå dyker det upp ett mystiskt testamente där en dittills okänd släkting lämnar den förfallna herrgården Wraxford Hall till Constance. Men arvet har en mörk historia och kommer med en varning: Sell the Hall unseen, burn it to the ground and plough the earth with salt, if you will; but never live there.

The Seance är riktigt ruggigt bra - mycket välskriven och med flera tvister som gör att man blir tvungen att omvärdera det man tidigare läst. Beskrivningen av Wraxford Hall har allt man kan önska sig, det är det ultimata spökhuset där det ligger ensamt och isolerat vid Suffolks kust. Stora delar av det är avstängt, hälften håller på att ramla ihop av eftersatt underhåll, det är kallt, mörkt och dimmigt, historier berättas i byn om vad som hänt med husets tidigare ägare, det finns lönngångar, folk begravda inom husets väggar - tja, allt man vill ha. Huset är lika mycket en person som de andra gestalterna i berättelsen.

John Harwood är dessutom skicklig på att skapa trovärdiga karaktärer man bryr sig om. Skildringen av Constances uppväxt i ett hus där sorgen styr allt är mycket skicklig och man känner verkligen med henne. Jag gillar också hur han sätter in det i dåtidens samhälle och får med de idéer som var populära då, som till exempel mesmerism och spiritism. Huvudpersonerna tar också upp en del samtida, verkliga händelser, bland annat tycker de att det är obehagligt med "de där händelserna i Whitechapel" (Jack the Ripper). Fantastiskt roligt att läsa om och oerhört välskrivet!

John Harwood

Som om ett oerhört bra innehåll inte vore nog, har The Seance dessutom fått en otroligt snygg layout, där omslagets svartvita bilder kommer igen inuti boken i varje nytt kapitel. Guldstjärna i kanten för hur bra det passar med känslan i berättelsen.



Så vad väntar ni på? Iväg och köp The Seance. Nu. Jag slår er på näsan om ni låter bli - något så här härligt får man inte missa! Det är en högstidsstund för angolfila skräckfans.

*************************************
John Harwood har också skrivit The Ghost Writer, en annan spooky berättelse om en bibliotekarie med skelett i garderoben. Känner starkt att den kommer att dyka upp i ett eller annat paket från en eller annan engelsk bokhandel här inom kort...