Imorgon 22.15 på SVT 2 sänds Jag är inte rädd, baserad på Niccolò Ammanitis roman med samma namn. Ska bli jättespännande att se den; boken är en av de mest gripande berättelser jag någonsin läst. Otroligt välskriven, originell, läskig och oförutsägbar. Det som framför allt gör den så bra är att den helt och hållet förmår berätta historien ur den unge huvudpersonens synvinkel. Som vuxen läsare förstår och tolkar man det som händer på ett helt annat sätt än pojken själv förmår. Det skapar en otroligt häftig dubbehet i texten och gör att man verkligen blir engagerad. Man vill ropa åt honom -gå inte dit, akta dig, stopp - man vill ta hand om honom och rädda honom från allt det hemska som händer, men det går ju naturligtvis inte. Istället får man sitta och se på, vilket är outhärdligt stundtals.Och det är verkligen ruggiga saker han är med om. Killen det handlar om heter Michele och när det hela börjar är det en stekande varm sommardag. Han är ute med några andra barn när han plötsligt snubblar över ingången till ett djupt hål i marken. Michele upptäcker till sin förvåning att det sitter en liten pojke fastkedjad i hålan. Men vem är han? Och varför sitter han där? Michele förstår inte men han vet att han till varje pris måste hålla tyst om sin upptäckt, annars kommer det gå illa. Samtidigt vill han gärna hjälpa pojken och börjar smuggla dit mat och vatten.
Boken är otroligt spännande och det är omöjligt att lägga den ifrån sig när man väl börjat läsa. Det räcker att filmen är hälften så bra för att den ska vara sevärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar