11 oktober, 2007

Horace och läslusten

Doris Lessing. Jahapp... Har inte läst henne men av det jag har hört & sett i intervjuer så verkar hon ju vara en cool dam. Kommentarerna från kunderna i butiken sträckte sig från "Lessing - är inte hon död?" till "Jaha, men hon har väl redan fått priset?". Ålderstigen och etablerad, med finare ord, alltså.

Läste också ett schysst uttalande från hennes svenska översättare Hariett Alfons. Lite förvånat uttryckte hon "Men det är lite sent, tycker jag. Jag själv är 84 år, hon måste vara 88. Vad ska hon med alla pengarna till nu?"
Det låter som Hariett kunde bli en utmärkt reklampelare för dagens pensionssystem - varför ge gamla människor pengar? De kan ju ändå inte gör något med dem?

Så frågan är då om jag ska lägga till Lessing på att läsa-listan. Vanligtvis får Nobelpriset mig att snarare plocka bort författarna därifrån. Som ett tristess-sigill, liksom. Inte nödvändigtvis på själva författaren, men på allt ståhej runtomkring. Pamuk är bästa exemplet. Jag var mitt i Snö när han fick priset förra året och det slutade med att jag aldrig läste ut den. Tror att det jag blir mest trött på är alla förståsigpåare som helt plötsligt tycker att den aktuella pristagaren är det mest fantastiska som finns, trots att de inte brytt sig ett dugg om personen innan han/hon fick priset. Vet inte hur många kunder jag haft i butiken som skällt ut mig för att vi inte hade någon Lessing hemma och samtidigt vet man att om man försökt rekommendera henne till dem igår så hade de aldrig köpt det. Det är lätt att bli bitter av att jobba i bokhandel i Nobeltider. Håhåjaja. Det var dagens lilla gnäll. Men grattis Doris!

2 kommentarer:

Mikael sa...

Klart att du ska plocka upp "Snö" igen! Med lite självhypnos kan du kanske glömma att han fått nobelpriset, och njuta av en alldeles underbar och intressant bok istället. För mig kvalar den in som en av de bättre jag läst i år, faktiskt. Och den växer i efterhand.

Beträffande Horace vill jag hävda att han är missförstådd. Han är ju en riktigt kul prick, det är bara ingen som förstår hans skämt.

/micke

P.S. Jag avvaktar, för trovärdighetens skull, med min hyllning av Svenska Akademiens Grammatik. D.S.

Calliope sa...

Jomen jag gillar Horace! Han är fin. Det är mer akademien som kollektiv jag har problem med...eller kanske snarare allt ståhej runtomkring. Eller kanske mest alla surpuppor till kunder som kommer in på butiken som en följd av akademiens beslut...Horace blir mer guilty by association, stackarn.