18 juni, 2008

Att skämmas, del 2

Efter att ha läst ut Anna Janssons Inte ens det förflutna, inser jag att det inte är jag som ska skämmas för att jag läser den - det är hon som ska skämmas för att ha skrivit den. Den var verkligen ingen höjdare, men det som gör mig mest arg är varken den bisarra intrigen eller skildringen av de flåsiga medelålders damernas eskapader. Nej, det är slutet som får mig att surna till. Eller snarare bristen på slut - här saknas nämligen minst ett kapitel. Med knapp nöd får man lösningen på deckargåtan men lämnas helt hängande i luften när det gäller allt annat. Med tanke på att "allt annat" i Janssons fall är ganska mycket, känns det otroligt elakt mot läsarna att inte skriva klart berättelsen. Är man inte värd liiiite mer efter att ha kämpat sig igenom trehundra sidor?

Med tanke på att Läckberg gjorde likadant i Sjöjungfrun, anar jag en trend. Skriver man en serie gäller det att få läsarna att köpa även nästkommande del. Det gör man lättast genom att avsluta med en cliffhanger. Ju större sådan, desto bättre, verkar de resonera. Men hallå, säger jag. Det tricket trodde jag hörde till 1800-talet när man publicerade följetonger i tidningar. Har vi inte kommit längre? Det är lika lågt som Glocalnet att avsluta med en scen som antyder att något hemskt händer huvudpersonen. Framför allt tycker jag att det tyder på att man som författare är nervös över att inte serien i sig ska vara bra nog för att hålla kvar läsarnas intresse.

Att de enskilda delarna i en serie är avslutade berättelser som känns "färdiga" är inte dåligt för seriens popularitet. Tvärtom tror jag att de flesta uppskattar att få veta hur det går. Är boken bra så vill man ändå läsa mer och köper automatiskt även följande delar. Låga tricks behövs inte i bra böcker, det är jag övertygad om.

9 kommentarer:

Lyran sa...

Jag håller fullständigt med dig. Det är oerhört irriterande att bli lämnad utan att uppleva att man läst färdigt boken. Och på mig får det effekten att jag absolut inte köper fler böcker av den författaren. Som tur är behöver jag inte läsa vare sig Läckberg eller Jansson i tjänsten, men jag skulle inte ha ngt mot att läsa annan skönlitteratur på jobbet :o)

Magix sa...

Du har helt rätt, låt böckerna i serien avslutas ordentligt och på så vis kan de NÖJDA kunderna köpa också nästa bok!

Anonym sa...

Även Liza Marklund slutar ju mitt i "incident" i "Nobels testamente". Annika Bengtzon har ju precis klarat sig levande ut ur sitt brinnande hus och där vid det mordbrända huset så slutar ju boken. Dock så vet ju läsarna redan vem det är som har bränt ner Annikas hus, så det är inte riktigt samma sak.

Arina sa...

Detta är ett vanligt problem i fantasyserier som ju ofta består av en enda lång berättelse uppdelad på flera delar. Jag kan förstå att det i det fallet måste finnas kvar vissa lösa trådar, men jag tycker ändå att det skulle gå att skriva ett riktigt slut så att man känner att man läst ut boken när man lägger den ifrån sig. I en deckarserie kan jag faktiskt inte alls förstå meningen.

Calliope sa...

Tycker problemet märks mindre ofta i fantasyserierna. Kanske är de helt enkelt bättre på att bolla med dels en pågående storyline som fortsätter genom hela serien, dels en episod i varje bok? Har aldrig stört mig hälften så mycket på fantasyn som på deckarna - i de senare känns det så uräknat, att de gör det bara för att få sälja några böcker till nästa gång. Lita på din egen serie och på läsarna, säger jag.

Ylva sa...

Vilket simpelt och billigt säljtrick! Som att de inte litar på berätttelsens egen kraft och på sina läsare. Fy attans. Håller med Lyran - det är så frånstötande att OM jag nu funderat på att köpa/läsa en Jansson/Läckberg/annan så bleve jag nu avskräckt.

snowflake sa...

Anna Jannsin har blivit sämre och sämre, och jag håller med dig om att det nu är riktigt dåligt. Såg att den senaste (den du läst antar jag) nu inte får kallas deckare ens, "spänningsroman" stod det på framsidan.

snowflake sa...

Jansson ska det vara, såklart.

Hieronymus sa...

Fast begreppet spänningsroman är ju himla vedertaget nuförtiden. Det låter ju sååå mycket bättre än deckare. Eller hur är det.

Hur som helst, så Inte ens det förflutna sög. Då kryssar vi den av listan för potentiell läsning. Jag har nämligen bara läst en Jansson tidigare och har då och då tänkt att jag borde ge henne en chans till.