I kategorin ondskefulla men sjukt underhållande recensioner noterar vi Lotta Olssons läsning av Camilla Läckbergs Sjöjungfrun från gårdagens DN. Jäklar, säger jag. Så elakt! Så roligt! Så träffande! Hade jag varit Camilla Läckberg hade jag nog gått hem och tröstätit ett berg av Dumlekolor medan jag muttrat något om att hela världen är emot mig och ingen förstår mig och jag ska nog visa dem och de är bara avundsjuka...
Läs recensionen här.
9 kommentarer:
Oj oj oj, det där var nog den vassaste (professionella) recension jag läst! Jag måste erkänna att jag faktiskt reserverade Läckbergs första bok "Isprinsessan" på biblioteket, jag måste ju ta reda på om hon verkligen är så dålig som jag tror att hon är.
Jag läste och älskade.
...recensionen alltså, tro inget annat :)
Åh ja! Jag storlog genom hela recensionen och tänkte att närmare Läckberg än så här, varken har jag tidigare eller kommer jag ngnsin igen, att komma. Plus, herregud, Olsson var nästan lika dräpande som brukar annars Lowden vara i sina recensioner.
Haha, ja.. Jag måste säga att recensionen fick mig att kanske t o m vilja läsa några sidor i någon av hennes böcker!
Mycket underhållande sågning. Måttet är väl ändå strax rågat i det svenska deckarträsket?
Martina: om du läser Isprinsessan missar du misären så att säga; den första boken är rätt ok. Framför allt om man jämför med de senaste. Det är så att säga en sluttande kurva utför...
Heh, Olsson är rätt hård ja. Det var väl hon som sågade Bodströms deckardebut längs fotknölarna också? Hur som helst - underhållande.
Jag orkar inte gräva fram citat nu, men mitt intryck av den där recensionen var att hon skrivit den efter att ha läst någon eller några Läckberg-böcker, men knappast den senaste.
Och så är hon sur för att det är Läckberg och inte hon själv som får uppmärksamheten, för att inte tala om pengarna.
Därmed inte sagt att hon inte säger en del sanningar, men i huvudsak framstår "recensionen" som en karikatyr på kultursidestexter som inte förstår sig på eller vågar erkänna att de uppskattar populära och (enligt samma kultursidor) mindre värda deckare, skräckböcker och annat ickehöglitterärt.
Skicka en kommentar