04 juni, 2008

Onda små djur och varför vi älskar dem

Alla kattägare säger att just deras katt är speciell. Så udda. Så originell. Så rolig. Jag brukar säga att min katt är ond och då tittar de lite konstigt på mig och skrattar förläget. Neeej, det menar du inte, säger de. Jo, det menar jag. Sedan brukar det sluta med att de träffar honom och då förstår de. Han var ju verkligen ... speciell, säger de då.

Förmodligen är det därför jag gillar Darby Conleys serie Get Fuzzy så mycket. Den får mig att känna mig mindre ensam om att dela mitt liv med en ond kisse.

Katten i Get Fuzzy heter Bucky och bor tillsammans med hunden Satchel och deras gemensamme husse Rob. Bucky är siames (eller kung av Siam som han själv kallar det), har bara en lång tand och går på två ben. Konstant elak, ego och sjuuukt rolig.

Så nu väntar jag ivrigt på mitt paket från Amazon, innehållande det helt nya albumet Take Our Cat, Please. Jag känner att jag verkligen kan relatera till titeln. Den säger exakt vad jag tänkte inatt när det onda djuret kom och skrek mig i huvudet för femte gången. Folk pratar om att det är jobbigt att ha kolikbebisar, men då har de inte testat att ha en katt som trots att han är sju år nu fortfarande inte har lärt sig sova en hel natt i sträck utan att väcka sina stackars föräldrar. Påminn mig igen om varför vi gillar honom...?

Upptäckte också att det finns en hel webshop med skojig merchandise. Jag vill ha en t-shirt, en tygpåse, en anteckningsbok, en mugg och möjligen också en luvtröja. Helst med Buckys Monkey-motiv. Det är från när Bucky får för sig att han ska äta en apa och rymmer från bärselen Rob brukar bära honom i när de är ute och... tja, det är nog roligare när man läser det. Här är ytterligare ett ställe du kan läsa denna briljanta serie. Enjoy!

3 kommentarer:

Tekoppen sa...

Jag har känt en vampyrkatt. Det vill säga, han gillade att bita folk. Djupt. Mycket. Men han var sååå söt!

Calliope sa...

Jo de lever oftast på sitt utseende...

Alwilda sa...

Vi har också en entand. The evil one. Den andra är löjligt snäll och tvåtandad. Men de är precis lika outhärdligt söta. Det går absolut inte att se skillnad på vilken som är elak och vilken som är snäll. Förrän du står där med dina kläder fladdrandes runt kroppen i blodiga slamsor. Men man kan i alla fall inte säga att det inte är spännande att besöka oss. Det är som ett kattlotteri, liksom.