Ett överlägset sätt att kommunicera

För ett par år sedan bodde jag i en bostadsrättsförening som nästan enbart bestod av pensionärer med alldeles för mycket ledig tid. Åtminstone tror jag att det var för att de hade så lite att göra som de ägnade så mycket energi åt att skriva arga lappar om allt som vi ungdomar gjorde/inte gjorde. Vi fick till exempel en handtextad lapp i brevlådan om att vi vänligen skulle städa vår entré, postlåda, samt fönsterbleck och ett otal skrivelser om att det var för kallt i trapphuset och att vi borde engagera oss i att få styrelsen att höja temperaturen. Tvättstugan var också ett hett ämne, men där var det inte bara vi som stod i skottgluggen. En arg dam på våningen över oss tog en röd spritpenna och textade inuti såväl torkskåp som torktumlare: ta bort luddet och rengör efter varje användning!!!!!

Nu har vi tack och lov flyttat därifrån, men på grund av traumat det skapade känner jag att David Batras nya bok talar direkt till mig. Den heter Den som inte tar bort luddet ska dö! och handlar om just sådana arga lappar och andra tilltag i samma stil. Den är sjukt rolig. Jag stod och läste den i kassan på jobbet häromdagen men var tvungen att lägga ifrån mig den eftersom den utlöste det ena fnissanfallet efter det andra.

Den börjar ganska brutalt: personalen på Skogåshallen har gjort ett anslag där det står Tack för att du inte har analsex i vår bastu. Då börjar man ju fundera.

Därpå fortsätter det med stort och smått, allt från meddelandet från den unge mannen som ber sina grannar om ursäkt på ett trevligt och väluppfostrat vis för att han i helgen varit nära att elda upp huset, till varianter på klassikern stängt pga flytning. Kalla mig barnslig och låg men jag skrattar. Jag kunde citera hur många exempel som helst men jag ska skona er. Bege er till närmaste bokhandel och kolla själva istället! Lovar att det kommer pigga upp även den tristaste dag.