Emelie och Voltaire hör till typen av böcker jag läser rätt sällan - varken biografier eller populärvetenskap/historia är mina genrer. Men för den här gör jag ett undantag, eftersom frankofilen i mig piper köp köp!. Jag menar, hör här på baksidestexten: "En dag i början av 1730-talet träffar matematikern och fysikern Émilie du Châtelet dramatikern och upplysningsmannen Voltaire och de blir blixtförälskade i varandra. De beslutar sig för att fly världen och ägna sig åt väsentligheter - sin forskning, sitt skrivande och varandra." Ooh, säger jag. Franskt sjuttonhundratal! Sweet love! Intellektuell briljans! Jag är hooked redan innan jag har börjat läsa boken. 
Och så ska jag då äntligen få se vad det är alla tjatat om med Sjölin, om det är så bra som de säger. Jag tror det. Det enda problemet i sammanhanget är att jag läste att han visst är född samma år som jag och det ger mig lite åldersångest. Jag vill också vara etablerad författare och programledare och kulturpersonlighet och gud vet allt vid trettio. Avundsjuka, ditt namn är Calliope. Nåväl, jag ska försöka ta mig förbi den och njuta av vad jag tror är en riktigt bra bok. Uppdatering: Vilken sjukt fånig blurb de har satt på framsidan! Maria Küchen säger: "Läsa hans bok, läs hans bok, läs hans jobbiga jävla underbara smärtsamma bok". Det var ju att förstöra ett i övrigt snyggo-snyggt omslag...
5 kommentarer:
Världens sista roman säljer de på biblioteket här för tio kr. Jag tyckte inte att den verkade vara intressant så jag hoppade över den i min senaste räd. Jag kanske ska ta den i alla fall, om ingen annan har hunnit före.
TIO??? Herregud, vad är det för bibliotek? Dagens fynd...
Det är böcker som de har fått från kulturrådet, men inte har plats för (eller inte tror att någon vill låna). Nu har jag köpt boken i alla fall, hoppas att den är bra.
Jag har också shoppat, men lite dyrare än du :( Vi håller tummarna för att vi hittat något bra!
Shit shit, tio spänn?? Ack, ännu en anledning till avundsjuka... Det får bli en tur först till biblioteket (för säkerhets skull), sen till nån godtycklig bokaffär. Hoppas den där blobben inte är för stor och ful bara. Allra helst skulle jag ju vilja ha den fina, oglättade originalutgåvan av Världens sista roman.
Som den åttiotalist jag är, ser jag den faktiskt som en generationsroman som jag verkligen kan relatera till. (Det postmoderna värdebefriade tillståndet och allt det där - eller snarare: känslan det ger.) Vilket ju är väldigt konstigt, eftersom Sjölin själv som nämnts är sjuttiotalist. Men något annat kanske inte var att vänta - hän är ju så inihelvete universell...
Skicka en kommentar