16 april, 2008

Tack för tipset! Eller...?

Bra lästips mottages alltid tacksamt. Men har ni tänkt på att det kan vara lika mycket värt med ett anti-tips?

Jag känner en tjej som ibland rekommenderar böcker till mig med stor entusiasm. "Den här är FAN-TAS-TISK!!!!" brukar hon säga samtidigt som hon tittar lite sådär lagom uppfordrande på mig. Ska jag inte ta och läsa den genast? Själv har hon läst den i helgen och den var helt oerhört, underbart bra. "Åh, så intressant", säger jag samtidigt som jag gör en mental anteckning om att aldrig någonsin gå i närheten av den nämnda boken.

För erfarenheten har visat att vi har precis motsatt smak - tycker hon att det är bra tycker jag att det är förskräckligt och tvärtom. Det gäller både filmer och böcker. Kanske har hon inte ännu upptäckt att så är fallet, eftersom hon fortfarande gärna delar med sig av sin upplevelser. Jag vet inte.

Men jag blir ändå glad när hon berättar om alla sina böcker. Är det någon titel jag funderat på att läsa som hon nämner så kan jag genast stryka den från läslistan utan att missa något. Så hennes anti-tips, eller vad man nu ska kalla dem, är på sätt och vis faktiskt lika bra som vanliga tips, fast tvärtom. Och här vill jag understryka att jag inte är ironisk - det är minst lika viktigt att veta vad man inte ska läsa som att veta vad man ska läsa. Det är ett strålande arrangemang!

14 kommentarer:

Martina sa...

Haha, ja, jag känner igen det där =). Viss bokbloggar läser jag just för att de alltid älskar böcker jag hatar, och då vet jag ju att om de hatar en bok så borde jag älska den =). Lika bra urvalsmetod som nånting annat.

Magix sa...

Hehe, lustigt. Visst är anti-tips bra, även om jag tar dem emr bokstavligt - någon som säger "Läs inte boken!". Fast nåja, oftast är jag så nyfiken iaf... Men jag köper åtminstone inte en sådan bok

Maria sa...

Haha, låter ju jättebra. :)

Ylva sa...

Visst är det märkligt, det där att sådana människor som envisas med att komma med tips om böcker/filmer (som man vet att man inte gillar) fast de aldrig gillar det man själv tipsar om, att de inte märker att man uppskattar deras tips lika lite som de uppskattar ens egna.
Tänker de att deras smak är objektivt god medan ens egen är helkass och att man därför någon gång borde lära sig gilla det de tipsar om?

(Det där lät lite rörigt, hoppas innebörden gick fram.)

Sara sa...

Jag vet vad jag borde hålla mig borta ifrån; rysare á la King, för hårdkokta kriminalserier och tunga svenska klassiker.

Varför är skillnaden, både i språk och handling, alltid så stor mellan de stora engelska klassikerna och de stora svenska?
Strindberg får mig att somna bara av att öppna en bok...

Love sa...

Det där med antitips funkar faktiskt riktigt bra ibland.

Jag påbörjade en gång en lånebok som jag verkligen avskydde redan på sida två. Läste självklart inte ut den, utan lämnade tillbaka fort som attan. Sen köpte jag den i födelsedagspresent till en kompis, som oftast älskar böcker jag avskyr, och mycket riktigt tyckte hon mycket om den.

Calliope sa...

Kul att se att det är fler än jag som tillämpar metoden med gott resultat :D

Den luttrade bibliotekarien sa...

Själv blir jag lite anti när det gäller böcker som blir (alltför)omtalade och som man MÅSTE läsa....Da Vinci-koden, Ett öga rött, Flyga drake m fl ...och så alla svenska deckare med Stieg Larsson i spetsen. Brukar då tänka att den ska jag inte läsa.

Calliope sa...

Så fungerar jag också - det känns som att vissa böcker blir uttjatade redan innan man öppnat dem. Sedan är jag misantrop nog att tro att det massan gillar, gillar sällan jag. En bok måste vara hyfsat menlös för att tilltala "alla", det är min teori.

Martina sa...

Jag blir likadan, när alla pratar om en bok vill jag verkligen inte läsa den. Däremot kan jag läsa den när hypen lagt sig (så gjorde jag med t.ex. Da Vinci-koden).

Björn sa...

Jag undrar varför så många tror att man är intresserade av deras "tips": själv går jag inte omkring och berättar för andra vad de borde läsa, förutom när de frågar, eller om man är med en kompis i bokhandeln - då kan jag lätt plocka ut 4 pocketböcker åt henne/honom, och åtminstone 3 av dem (i snitt) har varit rejält uppskattade, men om någon gjorde så mot mig vet jag av erfarenhet att högst 1 av 4 har varit någorlunda bra. Det är som att ett rykte sprids: där går en som läser böcker, och då är han i behov av tips. Nä, jag är liksom inte behov av fler tips, jag har jämt 4-5 böcker som jag inte hinner läsa just nu, så jag behöver inte fler på den listan. Men jag stör mig mest på den här missionerande inställningen: "eftersom jag är en sån klok människa, och jag tycker om den här boken, då borde andra också tycka om den, för idealet vore ju om alla vore lika klok som jag".

Calliope sa...

Där fångade du mycket elegant exakt hur tjejen jag syftar på i inlägget ser sig och sina tips. Gudagåvor till omvärlden... :)

Jessica på Sapere Aude sa...

Fast jag får nästan aldrig några tips, däremot frågar folk mig alltid om jag kan tipsa om ngn bok åt dem. Vilket jag tycker är jättesvårt av precis de anledningar som nämnts här. Det är ju så individuellt.

Zinfandella sa...

Problemet är bara att jag inte har hittat någon som har exakt samma boksmak som jag. Jag har några stycken vars tips jag oftast "litar" på, och så kan de helt plötsligt tycka superbra om någon bok som jag inte ens vill ta i med tång! Jag fattar inte det där! Kontentan av det hela är att jag ofta ändå läser böcker som jag har blivit rekommenderad/inte rekommenderad (beroende på vem det kommer ifrån) för att jag i slutändan hunnit bli nyfiken på boken och vill göra en egen bedömning.