17 januari, 2010

Jag - en P1-person

Förmodligen är det åldern. Åtminstone antar jag att den är en bidragande orsak. Jag har helt enkelt blivit medelålders nog att ha blivit en P1-lyssnare. Ni vet, en sån där som gillar när programmen inte avbryts av musik enligt principen 1 1/2 minut prat, 3 minuter pop&rock. Jag, en P1-person. Det känns ovant.

Denna nya insikt om mig själv väcktes när jag satte mig ned för att lyssna på P3:s nya program P3 text, "ett samtalsrum med högt i tak för dig som gillar att läsa eller skriva, eller både och." Jag tyckte att det lät ruskigt trevligt - nya forum för litteratur är alltid skoj. Första avsnittet skulle innehålla en intervju med Johanne Hildebrandt, som enligt min erfarenhet brukar pratsam och underhållande, samt ett reportage om Google Books. Nice! Jag slog mig ned vid datorn eftersom jag inte äger en radio, utrustad med nagelfil och nytt, flashigt lack att applicera under lyssnandet. Calliope multitasking när den är som bäst; leder till att man blir vacker både inuti och utanpå.

Programledare i P3 text, poeten Daniel Boyacioglu med respektingivande polisonger

Och det var nog tur att jag hade med mig mina måla naglarna-utrustning, för om jag bara hade suttit rakt upp och ned och lyssnat hade jag nog alldeles tråkat ut mig. Bortsett från att jag efter ett tag blir helt tokig på att det är dubbelt så mycket så musik som program (det är nio låtar under första timmen), låter programledaren Daniel Boyacioglu påfallande osäker. Han tvekar så att jag blir nervös å hans vägnar. Kommer efter ett tag på mig med att sitta och sakna Daniel Sjölin. Hildebrandt räddar intervjun själv, men det ska en utfrågad person knappast behöva göra.

Johanne Hildebrandt


Och så var det här med amatörpoesi. Förlåt mig nu alla aspirerande poeter där ute, men 80% av det ni skriver bör stanna i era byrålådor. Nu kommer jag få bajs på posten från ledsna och sårade lyriker, men det får jag ta. P3 text ger lyssnarna möjlighet att ringa in och läsa upp sina alster och dessa spelas sedan upp i etern. Någon av dem bedöms av Boyacioglu. Eeehhh... Ingen bra idé. Ytterst få dikter lämpar sig för uppläsning av en nervös person över en raspig telefonlinje. Ta det inte personligt om du nu råkar vara en av de som läste upp; försök hellre hitta en bättre arena att publicera dig på.

Inslaget om Google Books var däremot intressant. Jag hade gärna hört mer om projektet; det kommer med största sannolikhet förändra bokbranschen framöver. Så varför bara fem minuter om det?

Så njäää. Jag kommer nog lyssna igen nästa vecka för att höra om mina invändningar kanske bara har att göra med att programmet inte hunnit hitta sin form, men då ska jag lyssna på det i efterhand så jag kan spela förbi musiken. Musik är trevligt om man slölyssnar på radion i bakgrunden, men vill man höra själva programmet är det bara störigt. Jag - en P1-person, tydligen. Vuxenpoäng!

Lyssna på P3 text och läs mer om programmet här!

7 kommentarer:

Ramona Fransson sa...

jag är också mer P1 än P3, för att säga som det är lyssnar jag aldrig på P3, för mycket bonka, bonka musik. P4 står jag ut med ibland utom när Annika Lantz lägger beslag på programmet, vilket blir samma resultat när hon tar över P1.

Mpnga gillar henne men jag här inte till dem.

Johanne Hildebrandt tillhör mina favoriter, men att behöva ta över en intervju låter inte som en höjdare, även om jag också skulle klarat det.

Vuxen för P1 jadå men även smart utan åldersfixering är nog min melodi.

Arina sa...

Jag har varit en P1-person väldigt länge och jag tror aldrig jag blir vuxen. Inte ens som väldigt ung klarade jag av P3.

Annika Lantz klarar jag inte av. Det är inte det att det blir tramsigt utan att det blir substanslöst när hon är programledare. Men jag är kanske bara fördomsfull.

Det var i alla fall bra att bli påmind om att jag kan lyssna på radio. Jag sitter ensam i en lägenhet för tillfället, utan tillgång till datorspel och annat som brukar fylla min tid. Tråkigt har jag också, därav denna långa kommentar.

Calliope sa...

Jag gillar Annika Lantz och brukar i vanliga fall inte ha något emot p3 heller, men den här gången var det som sagt ingen höjdare. Kanske hade jag helt enkelt förväntat mig något annat :)

Vixxtoria sa...

Om du inte upptäckt det rekommenderar jag verkligen podd-sändningar eller att helt enkelt "vanlig" lyssning i efterhand. På p1 eller p3-program. Ofta är musiken inte med då pga upphovsrätten!

Och så kan man spela datorspel (t ex tetris) medan man lyssnar vet jag av egen erfarenhet :-D

Bokomaten.. sa...

Äsch, varför välja!? De flesta program lag lyssnar på går i och för sig i P1 och brukar som Vixxtoria lyssna på dem som podradio. Mycket bekväm av mig och tycker inte om att vara tvungen att passa tider. Dessutom kan jag aldrig lyssna när programmen faktiskt går och ingen TV har jag heller.. Tror jag får stenålderspoäng snarare än vuxenpoäng. Fast har i och för sig en ansenlig samling nagellack här hemma och multitaska med jag också så det kanske väger upp med lite lagom ytlighet?:)

Inkling sa...

Jag är förmodligen född medelålders, inser jag nu. Eller så blev jag det typ i elvaårsåldern. Jag läste nämligen om "P3 Text" härom dagen, men skippade lyssningen när jag såg att det skulle gå i P3.

Annika Lantz är full av substans bara man kommer igenom hennes sätt att linda in substansen i ironi och babbel. En intelligent och snabbtänkt kvinna.

Calliope sa...

Mm, podradio är super! Brukar ofta kombinera det med ett eller annat fånigt spel :)