Fiiina författare och andra

Varje gång jag läser Kajsa Ingemarsson känner jag ett enormt behov av att förklara mig om någon händelsevis skulle komma på mig och se vad jag läser. Jag har funderat en del på varför det är så - och i bästa självhjälpsanda även övat mig genom att lägga upp hennes senaste bok under "läser just nu"-rubriken här i vänsterkanten på bloggen. Som ett slags komma ut-process, typ. Det känns ändå lite pinsamt. Varför? Tja, är man som jag läser man inte författare som Kajsa. Eller? Av de förvånade blickarna jag fått när folk sett mig med boken är svaret nej. Kajsa har tydligen alldeles för få kulturpoäng.

Ändå har jag läst några av hennes böcker; Små citroner gula, Den ryske vännen och Lyckans hjul. Den sistnämnda var bedrövlig, de andra var underhållande. Och det är just det jag vill åt när jag väljer henne framför någon svår ryss i svart polotröja - jag vill ha en stunds förströelse där sidorna rinner iväg av sig själva, något som är småspännande utan att man behöver fundera alldeles för mycket. Som sådant fungerar hennes böcker för det mesta utmärkt.

Bara vanligt vatten tog jag upp som motvikt till Juli Zeh som jag läste förra veckan. Den var ett bra val; berättelsen om böstsäljarförfattaren Stella Friberg som kör fast när hon ska avsluta sin dekalog om detektiven Franciska Falke är rätt kul. I början var jag extremt skeptisk eftersom Stella framstod som ett totalt pucko, men det ordnade sig och sedan kom vi om inte fint så åtminstone ok överens.

Om man i likhet med mig är inne i bokbranschen, har Bara vanligt vatten dessutom stundtals ganska hög igenkänningsfaktor. Vi får bland annat följa med Stella på manusmöten på förlaget, pocketgala och uppläsningskväll. En hel del författarkollegor vimlar förbi, vissa påhittade, andra verkliga. Jag vill minnas att jag läste något inte alltför smickrande om Mari Jungstedt, men nu när jag skulle leta upp citatet hittar jag det inte. Strunt samma, det hela är ganska roligt hur som helst. Man undrar hur många av de påhittade bokbranschmänniskorna i boken som har helt verkliga förlagor. Min gissning är att de är ganska många.

Kul är också gäller Kajsas uppenbara medvetenhet om det jag nämnde här i början, det vill säga om hur det är att vara en ständigt topplisteplacerad författare men att ändå/ just därför ständigt råka ut för folk som tittar snett på dig för att dina böcker inte är fiiiina nog. Kajsa/Stella kommer fram till att det är trist men i slutändan inte spelar så stor roll - och jag är böjd att hålla med. All läsning är bra läsning. Det handlar bara om att bedöma boken utifrån dess egna förutsättningar. En Kajsa blir aldrig en Fjodor - och bör inte heller vara det. Det skulle bli ruskigt tråkigt om det bara fanns en sorts böcker.