Jag har precis läst ut Tordyveln flyger i skymningen, den ultimata sommarlovsboken om du frågar mig, och nu står nostalgin högt i tak. Nu vill jag läsa om alla Gripe-böckerna och sedan se den väldigt unge Gerhard Hoberstorfer som Arild, iklädd vit sommarkostym darrande stå och blicka ut i den ljusa sommarnatten från ett fönster på slottet Rosengåva. Ack! Så bra den var! Det lutar åt att jag inom kort kommer vara 750 kr fattigare.
Till dess får jag väl nöja mig med att konstatera att Tordyveln flyger i skymningen höll för ännu en omläsning. Har tappat räkningen på hur många gånger jag läst den. För mig var den en av de första böckerna som verkligen visade hur fantastiskt läsning kunde vara, hur oerhört många andra, spännande världar man kunde få tillträde till. Allt behövde inte vara vardagsrealism och förnuft, det fanns annat också. För någon född på det politiska sjuttiotalet var det en uppenbarelse. Jag kommer ihåg hur jag när jag som barn läste hennes böcker balanserade mellan att vara ganska rädd - det är ju skitläskigt till och från - och att vara totalt fascinerad. Maria Gripe erbjöd något helt annat än alla de andra barn- och ungdomsförfattarna jag hade läst dessförinnan; i hennes värld var allting mörkare, farligare och underligare. Ofta sorgligt, alltid otroligt uppslukande. När jag läste hennes böcker var det som att glänta på en dörr mot något helt nytt, något främmande och kanske ganska obehagligt - hon gav mig känslan av att det fanns hemligheter att upptäcka och övertygade mig om att hon visste att världen var så mycket mer än den i förstone visade. Det handlade naturligtvis om de ofta övernaturliga inslagen i böckerna, men också om en känsla av att hon tilltalade läsarna som om de var viktiga, som om de var vuxna nog att förstå.Tordyveln flyger i skymningen ger mig samma känsla när jag läser den idag. För att använda en sliten term - den återförtrollar världen en stund. Jag älskar det korta efterordet där hon frågar vad det var som fick just mig att läsa just den här boken. Var det en tillfällighet? Eller var det något viktigare? Åh! Mysterier! Me like. Samtidigt är det lite gulligt att se hur saker och ting har förändrats på bara några få år. Sist jag läste den tänkte jag inte på det, men nu lägger jag gång på gång märke till hur annorlunda tekniken och samhället är idag jämfört med när boken skrevs. Kommer de barn som läser den idag ens att veta vad en telefonkiosk är? Eller en skrivmaskin? Förstår de varför man var tvungen att ringa till British Museum istället för att maila? Eller varför man fick skicka bilder med bud med lokalbussen istället för att MMSa? Kanske, kanske inte. Hur som helst hoppas jag att de har vett på att uppskatta Maria Gripe - hon är den bästa författaren för barn och ungdom (och vuxna) som Sverige haft. Saknar henne!
11 kommentarer:
Åååh, Tordyveln! Med den snusförnuftige Jonas(?) som åt salmiak och gjorde radio! Har ite läst sååå myclet annat av Gripe, men den där boken älskade jag! Vill genast bege mig till sommarstugan för att läsa om boken! :)
åh, det är nog dags för en omläsning... kommer ihåg att vi fick lysna på någon dramatisering av den i mellanstadiet med. den hade det varit kul att höra igen..
Det här är den boken jag läst om flest gånger, den är helt klart i en klass för sig. När jag var yngre köpte jag alltid Djungelvrål som tilltugg, jag hade inte riktigt koll på vad salmiak var för något. /Therese
Det roliga är att hur många gånger man än läser den, vill man ändå alltid läsa den en gång till! Det känns som om det alltid finns någon liten del av mysteriet som man måste fundera mer på.
Den fungerar bra i dramatiserad form också; den gick som sommarlovsteater på radion vid något tillfälle och det var magiskt! Jag satt som klistrad :)
Tordyveln var mitt första möte med Maria Gripe som sedan utvecklades till en livslång kärlek. Ägnade min C-uppsats åt symbolspråket i Hennes författarskap med tyngdpunkt på den då nyutkomna Tre trappor upp med hiss. Men Tordyveln, Agnes Cecilia och Skuggan-serien tycker jag står i en klass för sig. Har läst dem alla flera gånger även i vuxen ålder - och det är verkligen fantastiskt (håller med alla föregående talare!) hur de står sig.
Skuggan-serien gavs ut när jag var i värsta slukaråldern, och jag och min bästa kompis stod på väntelista på bibblan för att först få läsa när det kommit en ny. Sedan läste vi dem SUPERSNABBT och diskuterade med varandra.
Dremot har jag inte sett någon filmatisering av ngon Gripe-bok, förutom Hugo och Josefin, men den minns jag knappt.
En annan Maria Gripe jag tycker mycket o är Pppa Pellerins dotter.
Håller med om att Tordyveln är den mest fulländade sommarläsningen. En stor behållning av boken är matexesserna hos pastorn... Och jag minns sommarlovsföljetongen på radio någon gång på et sena sjuttiotalet - urspännande!
Märkligt att Skuggserien inte finns på dvd (till ett rimligt pris..). Något bibliotek borde ju ha den, i alla fall!!
Jag googlade just på serien och ser att SVT (de har ju en webbutik)kommer att släppa den på dvd i januari!! Antagligen dyr som skam, men inte lika dyr som den dvd du hittat hittills...
Åh, håller med om att det är ultimata sommarläsningen, säkert mycket pga av den sommarlovsteater jag okcås hröde som liten som Ylva nämner. Visst är det härligt också att den fortfarande håller i vuxen ålder till skillnad från så mycket annat man läst om som i ärlighetens namn inte riktigt tål ens vuxna ögon lika bra. Åh, vad jag vill läsa om nu!!
Vilken fantastiskt trevlig nyhet, Ylva! Tur att det finns någon som har koll ;) Nu ska jag spara pengar inför januari...
Roligt att se också att det är så många som har samma upplevelse som jag av Gripes böcker - hon tycks ha bidragit till att många av oss blivit de bokslukare vi är idag. Om inte det är högsta beröm till en författare, så vet jag inte vad som skulle kunna vara det :)
nu skriver jag helt överflödig kommentar, men vill också sälla mig till hyllningskören: Tordyveln, ja! Riktigt härlig sommarläsning och jag blir ltie sur på mig själv som helt glömde bort den när jag nyss var hemma hos mamma i Sverige (där hälften av mina böcker bor).
Hej! Har precis avslutat högläsningen av denna bok för min 13-åriga dotter. Jag har samma inställning till Maria Gripe som du, även om jag inte läst om några av hennes böcker (förrän nu när jag läser för mina barn). Som barn till och med skrev jag till henne efter att ha läst Agnes Cecilia och fick ett fint och klargörande svar.
Därför har jag med entusiasm envisats med att läsa massor av Gripe-böcker för dottern från att hon var 7 år fram till nu. Allt från Hugo & Josefin, Agnes Cecilia, Tordyveln mm och vad kan jag konstatera? Att böckerna TYVÄRR inte gör samma intryck på mitt barn som de gjorde på mig och främst beror det på det, för vår tid, långsamma tempot i böckerna. Den enda bok hon verkligen gillade var Agnes Cecilia en sällsam historia. Tordyveln tyckte hon var HUR seg som helst. Kanske drog läsningen ut för länge på tiden, kanske skulle hon läst den själv i stället...? Jag gillade den i alla fall fortfarande :) .
Glada hälsningar, Ingrid
Skicka en kommentar