Jul med Bitterfittan

Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar? undrar Sara, huvudperson i Maria Svelands Bitterfittan. Och visst är det en bra fråga! För måste inte grunden för det jämställda samhället vara hemmet?

Jag har varit sugen på att läsa Svelands bok ända sedan den kom i våras men eftersom jag är lite snål väntade jag tills nu när den gavs ut i pocket. Fungerar utmärkt som motvikt till alla sorters sentimentala julfiranden, vill jag lova. Knäckens sötma försvinner omedelbart. Sara är ruggigt bitter när det hela börjar. Nästan så man blir lite rädd. Gud låt mig aldrig bli som henne, tänker jag och läser skrämt vidare. Men bra är det! Sveland har fångat livet så som det torde se ut för de flesta kring 30 med familj och småbarn och gör utifrån det en mycket träffande analys. Hon lyckas kombinera de teoretiska frågorna med romanens handling och idéerna står aldrig i vägen för plotten utan kommer in som en naturlig del. Just därför tror jag att en sådan här bok kan vara till mycket större nytta än många andra feministiska verk; detta är något som alla utan problem kan läsa, känna igen och fundera över. Dessutom presenterar Sveland faktiskt en möjlig lösning på problemet, vilket gör att boken fungerar utmärkt till alla, både de med barn och de utan, som behöver lite pepp i vintermörkret. Jag ska definitivt rekommendera den till alla barnvagnskunder på butiken. De kan de behöva när de drar runt på sina snoriga barn som kletar bananmos överallt. Bitterfittan till folket!