Sista spiken i kistan på min nyligen införskaffade Google-paranoia bankades hårt och bestämt i när jag såg säsongsstarten av Kobra igår. Det är något med deras Googleplex som får mig att bli nervös. Alla de där glada färgerna måste dölja något, tänker jag på klassiskt manér och att höra intervjuerna som Kristofer Lundström gjorde fick mig inte lugnare. Google kanske lever upp till sitt motto Don't be evil idag - men vad händer imorgon?
Kring den frågan kretsar Andreas Ekströms bok Google-koden som jag vältajmat nog läste ut just innan Kobra började. I boken berättar Ekström initierat och kunnigt men ändå lättläst och underhållande om hur Google skapades och hur företaget har utvecklats till att bli den gigant det är idag. Vi får följa med till Googles huvudkontor i Kalifornien och får en inblick i hur det kan vara att vara anställd på företaget som i omröstning efter omröstning hamnar högst på listan över åtråvärda arbetsplatser. Stort och smått blandas. Hur är det till exempel med den där Googlebussen som hämtar alla varje morgon, vad är grejen med den? Och hur är det att jobba på ett ställe med så många så extremt begåvade människor?
Google-koden är extremt spännande läsning, även för den som vanligtvis inte är intresserad av teknik eller företagande. Men det är omöjligt att inte bli fascinerad/skrämd (välj själv) av ett så enormt företag, som vuxit så snabbt och som har fått så stor makt över våra liv. För makt har de ju. Den numera välkända idén med att försöka ha en Googlefri dag, ter sig närapå omöjlig. Skulle jag ha en sådan, skulle det inte bli några inlägg här, för att ta ett exempel. Google äger Blogger. Och You Tube. Och Picasa. Och så vidare och så vidare i all oändlighet. Ju mer Ekström listar, desto mer svindlar tanken.
För vad händer med all denna information? Tror vi på Google när de säger vad de använder den till eller ska vi misstänka att det finns saker de inte berättar? Jag lutar klart åt det senare alternativet, dock inte för att jag nödvändigtvis tror att de är "onda". Jag är mest fascinerad över hur lätt vi ger dem all denna info, hur lite vi ifrågasätter. Google låter en dator scanna alla dina Gmail-meddelanden för att skicka dig anpassad reklam, men du tycker att det är ok. Skulle du tycka att det var lika ok att Posten scannade dina brev för att klura ut vilka postorderkataloger du skulle få?
Google-koden ställer enormt många viktiga frågor, på ett sätt som alla kan förstå. Jag uppmanar alla att läsa den!
6 kommentarer:
Har precis fått den från biblioteket. Låter som både fascinerande och skrämmande läsning.
Måste läsa den. Såg också Kobra och fick många tankar!
Jag håller med om allt du skriver, och jag måste komma ihåg att se på Kobra också.
När jag skrev om googlekoden så länkade jag även in till den diskussion Ekström och Svante Weyler hade på littfest i Umeå. Jag såg den då via nätet, och den ligger kvar, tror jag, så där kan man bli skrämd lite mer:
http://ombockersomjaghunnitlasa.blogspot.com/2010/08/att-ta-det-onda-med-det-goda.html
När jag har tänkt mer på saken funderar jag på liknelser om Google som den upplyste despoten, som samlar in information för att göra gott, men som även tjänar på det själv. På många sätt är det ju en vinn-vinn-situation, samtidigt som jag inte ens vill börja föreställa mig vad all denna information i händerna på fel person/organisation kan innebära. Tänk på alla mejl man skickat från eller till ett gmail-konto?
Aah, tack för tipset om diskussionen Weyler-Ekström! Den finns kvar, så jag ska definitivt se den (även om jag redan är rädd nog...)!
Fanns ju för övrigt en hel del annat kul att se på den sajten också, många andra föredrag. Supertips!
Jag vill minnas att diskussionen knyter väl an till boken (men jag hade ännu inte läst den när jag såg den), och att Ekström utvecklade de där tankarna om att inte lägga alla ägg i en korg.
Skicka en kommentar