Trots att det bara är mitten av februari, kan jag redan nu alldeles utan att tveka säga att jag läst en av årets bästa romaner. Om jag inte gillade Prep så smycket, skulle jag säga Prep, släng dig i väggen - men det ska jag inte göra. Prep var och är mycket, mycket bra. Men American Wife är inget mindre än fantastisk. Det är en i ordets alla bemärkelser stor roman, dryga 550 sidor ren njutning. Låter jag som värsta klysch-blurben? Ja. Men är det sant? Ja. Curtis Sittenfeld har helt enkelt skrivit en så bra roman att alla andra författare bör bli gröna av avund. (Tja, utom möjligen Siri Hustvedt, då. Och ett par andra. Men ni fattar.)American Wife köpte jag uteslutande på mina tidigare exceptionellt goda erfarenheter av Sittenfeld. För när man läste om plotten lät det ju lite sådär; en berättelse om en vanlig kvinnas uppväxt i Wisconsin och hur hennes liv förändras när hon möter en välbärgad man som såsmåningom blir USA:s president. Mjaaa, tänkte jag. Att huvudpersonen Alice dessutom skulle vara mer eller mindre baserad på Laura Bush fick det inte att låta mer lockande heller. Men efter mindre än tio sidor lästa var alla mina tvivel borta och jag försvann helt och hållet in i boken. Inte bara Alice Blackwell utan också människorna runt henne, är så oerhört väl tecknade att jag fullständigt glömmer att de inte finns på riktigt. De lever, jag lär känna dem och jag saknar dem redan trots att det bara gått en kort stund sedan jag lade ner boken.
Och hur var det då med den där eventuella based on a true story-grejen? Är Alice Laura Bush? Nej. Har deras liv stora likheter? Ja. (Och framför allt - skulle jag ha freakat ur om jag var Laura och någon skrev en hel jäkla roman om mig? Ja.) Men det är mest till en början man funderar på hur mycket som är sant eller inte. Efter ett tag känns det ganska irrelevant om Georges mamma är lika elak som Charlies und so weiter. Verklighetsbaserad eller inte - American Wife står på helt och hållet egna ben som roman och som sådan betraktad är den suveränt skickligt gjord.
Curtis Sittenfeld
Have I made terrible mistakes? frågar sig Alice i bokens första mening. Kan Alice hållas ansvarig för det hennes man gjort? Sittenfeld ger inget entydigt svar på frågan och det är en av bokens styrkor. Själv ändrar jag mig flera gånger under läsningen och det ser jag som positivt. Berättelsen är komplex och mångbottnad och ger läsaren mängder att fundera över. Och detta alldeles oavsett om man är politiskt intresserad eller inte, ska jag tillägga. Man behöver absolut inte vara inne på varken amerikansk politik eller samhällskunskap för att gilla American Wife. Tvärtom - den är snarare mänsklig än politisk. Den som förväntar sig politiska ställningstaganden blir nog mest besviken, även om ett och annat sådant finns. Det handlar istället ytterst om en kvinnas liv och val och att hon sedan även råkar vara presidentfru är mer en omständighet i mängden, något som skärper tonen och gör konsekvenserna något mer allvarliga än de annars.
Så, long story short, läs American Wife. Den är sjuuuuukt bra. Har dessutom nu kommit i "liten" pocket så ni slipper mastodontutgåvan (som jag har...aj...svaga handleder...) som väger två kilo. Spring och köp. Strunta i alla fåniga reaböcker. Det här är värt pengarna hundra gånger om.
8 kommentarer:
Jag måste läsa den, förstår jag ännu mer nu. Vilken bra recension! Och jag noterar att Kate Atkinson blurbar också, det säger ju något.
jag har också varit lite tveksam till den, men nu hamnar den på min 'to read'-list. tack så mycket!
Ni kommer absolut inte att ångra er om ni läser den - jag säger det igen- den är fantastisk!
Vilket snyggt omslag, är det den amerikanska utgåvan? Jag har bara sett det med närbild på en vit klänning, det är inte ens i närheten av lika snyggt. Och Atkinsonblurben lyfter ju det hela lite till. Jag har plockat upp flera böcker endast pga att Kate Atkinson blurbar, och de har alltid varit bra. In Kate we trust.
Egentligen är det ett smärre under att jag klarat av att vänta med American Wife så länge, men nu när pocketutgåvan borde vara på g överväger jag - trots din mycket lockande recension - att hålla ut lite längre, för konsekvensens skull.
Men åh, jag läste sista raden slarvigt eftersom jag var så inne på omslaget och Atkinsonblurben. Den HAR alltså kommit i pocket! Weee, då är ju mina väntans dagar över!
ha! Känns bra nu när jag efter en spontanvända på ak kommer hem med två nya pocketar - hustvedt och american wife. Sneglar förbi din blogg som vanligt och vad får man då se?? ;) Att man för en gång skull har gjort alldeles rätt! :D
Hej - ser att du läser Cora Sandel, tycker du om den? Skulle du i så fall vilja rekommendera den i nästa numret av tidningen ViLÄSER? Vi startar en avdelning som heter Vintage där vi tänkte att bokälskare skulle rekommendera äldre böcker de tycker om. Om du vill så hör av dig till mig snabbt:
Ann Lagerström, chefredaktör.
ann.lagerstrom@vilaser.se
www.vilaser.se
Jag gillar också Curtis Sittenfeld, och den här har jag varit sugen på att läsa sen i höstas, men tänkte jag skulel vänta tills den kommer på svenska.
Skicka en kommentar