Hej då 2008!

I natt drömde jag att jag träffade Jan Kjaerstad. Det hela var mycket intressant, vi befann oss på något slags hotell och pratade om hans romaner. Sedan bestämde han sig plötsligt för att gå iväg ut i trädgården och fangirlig som jag är sprang jag naturligtvis efter. "Vänta på mig, Jan!" ropade jag men han fortsatte gå. Längst bort i trädgården fanns en sjöstrand där en stor båt hade lagt till. En folksamling stod på stranden och pekade ut mot vattnet där någon hade trillat i. Jag vadade ut i vattnet och drog upp den nödställde, som visade sig vara en orangutangunge. Den blev väldigt söt när den kom upp på land och torkade. Jag avstår från att tolka drömmen och nöjer mig istället med att konstatera 1) det var trevligt att träffa Jan Kjaerstad och 2) jag drömmer visst lika nördigt som jag tänker i vaket tillstånd.

Bortsett från mitt nattliga möte med Jan, händer det ytterst lite på bokfronten. Vi hade en Paul Auster-lookalike på butiken häromdagen; mitt stackars hjärta slog sjutusen slag på den halva sekund det tog att förstå att det inte var den jag trodde. Besviken!

Jag hade också vaga planer på att göra en grandios guldstjärne-utdelning bland böckerna jag läst under 2008, men vid en närmare titt visade det sig vara tunt med kandidater. 2008 tycks ha varit ett milt uttryckt mediokert bokår för min del. Där har förvisso funnits några fantastiska titlar; Siri Hustvedts The Sorrows of an American tar lätt förstaplatsen som årets bästa roman och hennes käre make gjorde mig väldigt glad när han med Man in the Dark visade att han fortfarande är att räkna med.
Jag har också läst en hel del bra fantasy, av Patricia Briggs och Carrie Vaughn till exempel.
Bästa svenska var precis som förväntat John Ajvide Lindqvists Människohamn och bästa utländska spökstämningen hittade jag i Harwoods The Seance.

Men bortsett från dem har det varit påfallande många menlösa böcker. Inte dåliga, men inte heller något att komma ihåg. Trist! Ett par ordentliga besvikelser fanns där också. Mest påfallande svenska magplask var Ulrika Kärnborgs Myrrha som lovade gott men som vid en närmare titt bara visade sig vara konstig och stolpigt skriven. På besvikelselistan hamnar också Meyers Breaking Dawn. Sjuuukt efterlängtad men sjuuuukt långtråkig de första tre fjärdedelarna. Tack och lov att den tog sig till sist. Men sedan kom filmen och då var allt om inte glömt så åtminstone täckt av Edward-glitter igen.

Hoppas att ni alla får ett riktigt gott nytt år!

Må många underbara böcker komma i er väg!

Födelsedagsvampyrer

Man skulle kunna tro att jag hade döpt om bloggen till Charlaine Harris vampyrblogg - det känns som om det är allt jag skriver om nu för tiden. Men misströsta inte, det har mest att göra med att jag är trött och då retirerar jag in i vampyrhörnan av min bokhylla. Som en snuttefilt men med huggtänder, typ.

Senast lästa i raden är antologin Many Bloody Returns där nämnda Charlaine tillsammans med Toni LP Kelner tar reda på vad som händer när man ber ett gäng fantasyförfattare skriva varsin historia med de två givna ingredienserna vampyrer och födelsedagar.

Resultatet är rätt underhållande, men av milt uttryckt varierande kvalité. Vissa är rakt av underliga, som Jeanne Steins "The Witch and the Wicked" där en häxa får för sig att framställa en mirakelhudcreme med föryngrande effekt vars aktiva ingrediens är aska från en bränd vampyr.

Andra börjar ok, som Elaine Viets "Vampire Hours" som skiljer sig från genrens stereotyp genom att handla om en medelålders kvinna som blir bedragen av sin man. Hon är bra skildrad och man intresserar sig för henne - sedan dyker en Fabio-liknande vampyr upp ur tomma intet, komplett med djup röst, uppknäppt skjorta och svart fladdrade hår. Hur det slutar kan ni gissa själva.

Andra berättelser känns som om de skulle ha behövt mer tid på sig, fler sidor för att fungera riktigt bra. En sådan är Christopher Goldens "The Mournful Cry of Owls", som har en bra idé men ändå känns påfallande mycket som ett synopsis till en längre berättelse.

Bäst är faktiskt inte Charlaine Harris berättelse (känns som hon skrivit den med vänsterhanden samtidigt som hon packat ryggsäckar med utflyktsmat åt sina barn), vilket var lite otippat. Jag fäster mig istället vid Tanya Huffs "Blood Wrapped" (som får mig att känna att jag måste läsa vidare i serien om Henry väldigt snart), PN Elrods "Grave-Robbed" (som får mig att misstänka att jag måste läsa hennes serie om Jack Flemming) och Toni LP Kelners "How Stella got her Grave Back". Så många serier, så lite tid.

Med andra ord - här finns en hel del för den som gillar män (och kvinnor för den delen) med vassa tänder och blek hy. Framför allt fungerar boken som en provkarta över potentiellt skojiga författare; här kan man se rätt snabbt om de är värda att kolla upp. Jag ska definitivt titta närmare på ett par av dem. Men först ska jag läsa nästa antologi i serien, Wolfsbane and Mistletoe. Varulvarna väntar.

Finfina paket under granen

Tomten tycks ha skippat det där med att man ska ha varit snäll under året som gått för att kvalificera sig för fina julklappar. I mina paket under granen igår låg det idel bra saker, trots att jag inte varit ett dugg snäll... ;)

Tillsammans med sambon hade tomten shoppat på Amazon och beställt fina grejer: antologin Wolfsbane and Mistletoe redigerad Charlaine Harris och Toni LP Kelner. Det är novellsamling nummer två som de två bastanta damerna redigerar tillsammans - den första var Many Bloody Returns där alla historierna på något sätt anknöt till vampyrer och födelsedagar. I den här är temat varulvar och jul. På omslaget har Lisa Desimini (som även gjort omslagen till Sookie Stackhouse-böckerna) ritat en skojig teckning där mänskliga fotspår i snön förvandlas till vargspår som leder upp till den förmodade varulven som ylar mot månen på toppen av berget. Än så länge har jag bara hunnit läsa den första novellen i Wolfsbane... , men den var rätt rolig. Allas vår Sookie är huvudperson, det är julafton och hon sitter ensam hemma - ända tills hon hör skumma ljud i skogen... I antologin finns också berättelser av både Carrie Vaughn och Patricia Briggs. Kul!

Tomten hade i samma beställning också lagt ner Murakami-kalendern som jag längtat intensivt efter ända sedan jag såg den första gången i höstas. Nu när jag har den här kan säga att det var värt all längtan - den är fantastisk! Så snygg! Så cool! Layouten går i samma stil som de engelska utgåvorna av Murakamis böcker från Vintage (det är de som har gjort kalendern också) och är sparsmakad men originell. Den innehåller citat ur böckerna, talar om vilka datum M's böcker släpptes första gången, visar underliga japanska helgdagar och har en massa fina bilder och kattsilhuetter som springer över sidorna. Ett måste i varje Murakami-fans liv under 2009. Jag hade gärna sett att de gjorde kalendrar med alla möjliga författare. Tänk att kunna välja mellan att ha ett Hustvedt-år eller ett Sittenfeld-år...

I andra paket fanns det också bokanknuta saker; närmare bestämt DVDboxar med Dresden Files (efter Jim Butchers bokserie om den paranormale detektiven Harry Dresden) och med Blood Ties (gjord på Tanya Huffs böcker om vampyren Henry och ex-polisen Vicki som löser brott tillsammans). Ser mycket fram emot att se dem båda! Det kommer att vara pefekt att komma hem till tråkiga januarikvällar när inget vettigt händer. Med tanke på att vi redan håller på att se om hela Arkiv X också, borde jag kanske överväga att skaffa en träningscykel eller något annat kaloriförbrännande att ha framför tv:n... Hm. Ska fundera på det. Kan hända att det blir nya, rymligare mysbyxor istället.

Miljonärens bibliotek

Vad händer när en omåttligt välbärgad nörd får chansen att bygga ett eget bibliotek? Kanske det här:

Åtminstone var det resultatet när Jay Walker, IT-entreprenör med massa pengar, beslutade sig för att det var dags att fixa ett ställe att förvara alla sina insamlade prylar på. Sagt och gjort. Arkitekter anlitades, uppmanades att tänka Escher och skapa en plats där allt mänskligt tänkande kunde få plats på ett snyggt sätt. "It's time to build a room, a library, that would be about human imagination." säger Jay. I rummet finns inte bara böcker, utan också en massa annat på samma tema samt en hel del sådant som (rika) nördar tenderar att investera i (=filmrekvisita i original). Jag kan inte riktigt bestämma mig för om Jays bibliotek är lite smaklöst tacky eller riktigt fint. Helt klart är det i alla fall ett lovvärt initiativ och att jag skulle göra samma sak om det en dag skulle börja regna pengar över mig. Läs hela artikeln om Jay Walker här.

Bland bokbindare i viktorianska London

"Before we are born, St Bartholomew, patron saint of bookbinders, presents our soul with a choice of two books. One is bound in the softest golden calf and majestically gold-tooled; the other is bound in plain, undyed goatskin[...]. Should the nascent soul choose the former, upon entering this world he will open it to find that the pages of the book are already inscribed with a story of an inescapable fate to be followed to the letter, and on departing it at the time of death, the book will have so detetiorated from constant consultation that the hide will be shoddy and the text illegible. But the pages of the latter book start of blank, and await inscription by the leading of a life of free will according to personal inspiration and divine grace. And the more one's destiny is pursued, the more brilliance the book acquires until the binding far surpasses any hide, cloth or paper binding ever produced in the finest ateliers of Paris and Geneva, and is finally worthy of joining the library of human knowledge."

Citatet ovan är en av de många saker som fick mig att omedelbart falla för The Journal of Dora Damage av Belinda Starling. Den är en av de där sällsynta böckerna man snubblar över av en slump, men som direkt man börjar läsa känns som att den är skriven direkt för en själv. Calliope-faktorn är hög; här kombineras en initierad skildring av det viktorianska London med en härligt bokfetischistisk berättelse.

Peter Damage driver ett litet bokbinderi, men när han blir svårt sjuk blir hans fru Dora tvungen att ta över arbetet för att familjen ska kunna överleva. En arbetande kvinna är tabu och än mer så när det handlar om en så utpräglat manlig syssla som att binda böcker, så det är svårt för Dora att hitta någon som vill använda hennes tjänster. Till slut lyckas hon, men det visar sig snart att det Mr Diprose vill ha är något helt annat än vad hon föreställt sig. Böckerna får ett allt grövre innehåll och Dora häpnar när hon ser materialet hon ska arbeta med. Men nöden har ingen lag - Dora åtar sig uppdraget och finner sig strax djupt indragen i hanteringen av förbjudna texter fyllda av åtrå, sex och våld. Texterna distribueras till män med kontakter högt upp i samhället. När Dora väl börjar förstå vad det är de vill ha av henne är det för sent. Hennes familj är hotad till livet och hon har inget annat val än att göra dem till viljes.

The Journal of Dora Damage är välskriven, smart, underhållande, spännande och väl researchad. Alla bibliofiler får sitt lystmäte när det talas länge och passionerat om olika utgåvor och fantasifulla bindningar. I beskrivningen av det smutsiga London med ernorma kontraster mellan rik och fattig associerar jag till Michel Fabers The Crimson Petal and the White. Dora och Sugar har en hel del gemensamt, även om man bortser från det faktum att de båda försörjer sig på att tillfredsställa mäns lustar på olika sätt.

Det enda som för mig talade emot The Journal of Dora Damage var att den stundtals blev en smula tungläst, eftersom Starling använder en hel del slang, fackuttryck och äldre ord. Det är inte alldeles lätt att hänga med alltid. Men låt inte det avskräcka - The Journal of Dora Damage är och förblir en riktigt, riktigt bra bok. I vanliga fall hade jag avslutat det här med en förhoppning om att snart få läsa mer av Starling, men det går inte den här gången. Bara några veckor efter att hon skrivit färdigt berättelsen om Dora, dog Belinda Starling i komplikationer från en operation som hon genomgått. Hennes första bok blev därför också hennes sista. När jag läser efterordet som hennes bror skrivit är det nära att jag börjar gråta, för det är så sorgligt. Hon var bara trettiofyra år och lämnade efter sig man och två små barn. Men å andra sidan - hon lämnar också efter sig en fantastiskt välskriven, mycket imponerande första roman. Det är mer än det flesta åstadkommer, även om de lever flera år längre.

En fangbangers stilla afton

Som den fangbanger jag är har jag tillbringat min lediga tid sedan jag kom hem från jobbet med att

1)titta på ännu ett avsnitt av True Blood. Men bara ett - jag ransonerar hårt för att de ska räcka längre. Plågsamt.

2) försöka hitta datum för när de börjar sända andra säsongen av nämnda serie. Än så länge verkar alla tidsangivelser svävande, typ någon gång under sommaren nästa år. Hrmpf. Alldeles för långt tills dess.

3) tacka ja till att få Twilight-soundtracket i present

4) leta efter fåniga muggar på Cafepress. Nästa år kommer jag att ha ett eget kontor på jobbet och då behöver jag ju en ond kaffemugg att ha på skrivbordet. Helst ville jag ha den här fina med True Blood-loggan:

Den har tidigare sålts i HBO:s shop men är slut och nu hittar jag den inte hos någon annan. Någon som har sett den säljas någonstans för inte alldeles för dyra pengar? Tips mottages tacksamt. Om jag inte hittar den, funderar jag på att köpa någon annan med vampyrtema. Det fanns en med Wolfram & Hart - logga som var ganska rolig. Annars skulle det kanske också funka med en Vintage Evil. Elakt ska det vara i alla fall, så folk förstår att det är mitt kontor...

Viggo och Vägen

Kolla, nu finns det en pocketutgåva av Cormac McCarthys The Road med filmomslag - med VIGGO på! Oh yeah. Den torde vara undantaget som bekräftar regeln om att jag inte gillar filmomslag. Var genast tvungen att beställa några ex till butiken, så jag kan glutta på den varje dag när jag jobbar. Ser mycket fram emot filmen som väntas ha premiär någon gång nästa år. Fast jag antar att det är lämpligt att ta med sig en packe näsdukar - boken var ju sorglig i god tid och ska tragedin framföras av nämnde finfine man så lär det bli än värre... Oj oj.

Vårböcker på väg

Jag har ju skrivit tidigare (t ex här) om böcker som kommer till våren, och nu är det dags för en laddning till. Jag fick Svensk Bokhandels vårboksnummer häromdagen och kan konstatera att där finns ett och annat som jag kommer vilja läsa, även om jag på senare år blivit mer och mer anglofil och därför inte hittar lika mycket skoj bland de svenska titlarna. Men ändå. Ett och annat finns där.

I januari tänker jag softa och läsa Sophie Kinsellas Mitt nya jag. Jag tänker vara så lat att jag läser den översatt och så snål att jag försöker tigga gratis läsex av förlaget. Jag har inte läst Kinsellas shopaholic-böcker, men gillar de fristående som avkoppling. De är lite som en påse lösgodis; man mumsar i sig dem snabbt och lätt och sedan känner man sig som en lite dålig människa när man är färdig för att man inte ägnat sig åt något nyttigare istället.

I februari blir det desto djupare, då kommer Joan Didions Bönbok för en vän ut hos Atlas. Har inte kommit mig för att läsa Didion tidigare, men hoppas kunna göra det nu för jag är övertygad om att jag skulle gilla henne.

Albert Bonniers har några titlar jag vill läsa också, däribland Carina Rydbergs Främlingarna (april) och Elisabeth Rynells Hitta hem (mars). Är ruskigt nyfiken på Rydbergs bok; med ett såpass udda tema kan det antingen bli väldigt väldigt bra eller väldigt väldigt dåligt. Men är det någon som ska fixa det så är det Rydberg, så jag har goda förhoppningar. Elisabeth Rynell har jag tyckt mycket om sedan tidigare även om hennes böcker ibland är så starka/sorgliga att man nästan gråter när man läser dem, så den nya måste jag ju naturligtvis också läsa/gråta mig igenom. Blir dock ruskigt avtänd av katalogtextens forumlering "Elisabeth Rynells språk är sårigt och klart". Eeuww! Vad avses? Ordet sårigt får mig inte på läshumör.

AB ger också ut Kunzelmann & Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren (januari), Vivi Edströms Livets gåtor om Jane Austen (april), Mannen i mörkret av Auster (mars) och Carlos Ruíz Zafons Ängelns lek (mars). En dark horse i sammanhanget är Junot Díaz Oscar Waos korta förunderliga liv. Jag brukar inte komma överens med den latinamerikanska litteraturen men beskrivningen av huvudpersonen som vill bli en dominikansk Tolkien låter skum/spännande.

Årets ofrivilligt humoristiska inslag står Forum för när de ger ut Alex Schulmans Skynda att älska som enligt beskrivningen verkar vara en känslig, öm beskrivning av Alex far. Ursäkta mig, men den kommer jag inte att kunna ta på allvar. Jag betvivlar inte att Alex säkert gör sitt bästa för att berätta om sin pappa, men har man gjort sig känd på att bisarro-blogga om kreti och pleti får man nog räkna med trovärdighetsproblem när man plötsligt bestämmer sig för att bli finstämd.

Forum har också Ann Lagerhammars Olyckan (april) och Carin Svenssons Vinterbäcken (januari) - två titlar som verkar lite småintressanta men som inte hamnar längst upp på att läsa-listan.

Därefter spridda iakttagelser:

Wahlström & Widstrand har en ny Fred Vargas, I de eviga skogarna i mars. Läsa? Jepp. Gillar kommissarie Adamsberg.

Norstedts ger i maj ut Siri Hustvedts Sorgessång - har ni inte läst den på engelska så MÅSTE ni läsa den nu. Inga ursäkter. Bästa romanen på evigheter.

Bra böcker ger ut första delen av serien om Dexter i pocket i februari - bra initiativ. We like Dexter.

Lind & Co ger ut Paul Austers Samlade dikter i april. Mja...Bör man mog läsa på originalspråk, eller? Inte för att jag tackar nej till fler nyutgivna Austerböker, men ändå.

På Modernista kommer i mars Hitomi Kaneharas Ormar och piercing, som jag länge varit lite småsugen på. Har fluktat på den i engelsk pocket. Kanske läsa nu?

Sekwa ger ut Muriel Barberys Igelkottens elegans, fransk snackis som jag nog ska kika på. Kommer i april.

Så lång är läslistan efter en första, spontan genombläddring av katalogen. Känns som att jag inte kommer hinna hälften, speciellt inte med tanke på att det kommer vara fullt av nytt jobb - mer om det senare... Men ändå. Att göra ouppnåpeliga läslistor är en oundviklig del av en bokmals vardag.

Coraline

You can stay here - there's only one tiny little thing you have to do... Jag hade helt missat att trailern till Coraline finns att se nu! Jag har legat av mig, jag vet. Nåväl, jag har tagit igen det genom att se den många gånger. För den är ju så bra! Jag vill se hela filmen! Nu! Det är synd att den inte dyker upp förrän nästa år, för den hade varit den ultimata julfilmen annars, att se medan man mumsar knäck och väntar på att öppna paket. Titta här om ni inte redan har sett den - eller se den en gång till:

i-landsproblem

Många goda ting kommer min väg just nu - härmodagen fick jag True Blood (tack Micke!) och idag dök äntligen de där paketen upp som jag gnällde om förra veckan. Så nu sitter jag här och velar mellan att se a) True Blood eller b) Supernatural eller kanske c) sista avsnittet av Färjan (vem har sagt att man måste vara intellektuell? Färjan får mig att känna mig smart.)

Fast samtidigt vill jag ju fortsätta begrava mig i Belinda Starlings The Journal of Dora Damage som jag kommit halvvägs i. Det är riktigt bra, bokporr i ordets rätta bemärkelse. Dora har ett bokbinderi i det viktorianska, smutsiga London och vi gottar ned oss i allt som har med bokbindandets ädla konst att göra. Från pärmar till omslag till klister att sätta fast sidor med. Yummi för boknördar. Ska berätta mer om den när jag läst klart. Men så är det ju det där paketet med sprillans nya fina böcker som ligger och väntar. Jag har saknat Victor Legris (från Claude Izner-böckerna) så ruskigt mycket på sistone att jag nog inte kan hålla mig från att åtminstone börja lite på den också... Kära nån. Vilka problem man har. Kanske löser man dem bäst genom att börja med att lyfta sig från datorn och sätta sig i läsfåtöljen? Tror jag börjar där.

Här en illustration på vad jag helst av allt skulle göra. Varför är jag inte Sookie? Varför?!