27 december, 2008

Födelsedagsvampyrer

Man skulle kunna tro att jag hade döpt om bloggen till Charlaine Harris vampyrblogg - det känns som om det är allt jag skriver om nu för tiden. Men misströsta inte, det har mest att göra med att jag är trött och då retirerar jag in i vampyrhörnan av min bokhylla. Som en snuttefilt men med huggtänder, typ.

Senast lästa i raden är antologin Many Bloody Returns där nämnda Charlaine tillsammans med Toni LP Kelner tar reda på vad som händer när man ber ett gäng fantasyförfattare skriva varsin historia med de två givna ingredienserna vampyrer och födelsedagar.
Resultatet är rätt underhållande, men av milt uttryckt varierande kvalité. Vissa är rakt av underliga, som Jeanne Steins "The Witch and the Wicked" där en häxa får för sig att framställa en mirakelhudcreme med föryngrande effekt vars aktiva ingrediens är aska från en bränd vampyr.
Andra börjar ok, som Elaine Viets "Vampire Hours" som skiljer sig från genrens stereotyp genom att handla om en medelålders kvinna som blir bedragen av sin man. Hon är bra skildrad och man intresserar sig för henne - sedan dyker en Fabio-liknande vampyr upp ur tomma intet, komplett med djup röst, uppknäppt skjorta och svart fladdrade hår. Hur det slutar kan ni gissa själva.

Andra berättelser känns som om de skulle ha behövt mer tid på sig, fler sidor för att fungera riktigt bra. En sådan är Christopher Goldens "The Mournful Cry of Owls", som har en bra idé men ändå känns påfallande mycket som ett synopsis till en längre berättelse.

Bäst är faktiskt inte Charlaine Harris berättelse (känns som hon skrivit den med vänsterhanden samtidigt som hon packat ryggsäckar med utflyktsmat åt sina barn), vilket var lite otippat. Jag fäster mig istället vid Tanya Huffs "Blood Wrapped" (som får mig att känna att jag måste läsa vidare i serien om Henry väldigt snart), PN Elrods "Grave-Robbed" (som får mig att misstänka att jag måste läsa hennes serie om Jack Flemming) och Toni LP Kelners "How Stella got her Grave Back". Så många serier, så lite tid.

Med andra ord - här finns en hel del för den som gillar män (och kvinnor för den delen) med vassa tänder och blek hy. Framför allt fungerar boken som en provkarta över potentiellt skojiga författare; här kan man se rätt snabbt om de är värda att kolla upp. Jag ska definitivt titta närmare på ett par av dem. Men först ska jag läsa nästa antologi i serien, Wolfsbane and Mistletoe. Varulvarna väntar.

Inga kommentarer: