14 december, 2008

Bland bokbindare i viktorianska London

"Before we are born, St Bartholomew, patron saint of bookbinders, presents our soul with a choice of two books. One is bound in the softest golden calf and majestically gold-tooled; the other is bound in plain, undyed goatskin[...]. Should the nascent soul choose the former, upon entering this world he will open it to find that the pages of the book are already inscribed with a story of an inescapable fate to be followed to the letter, and on departing it at the time of death, the book will have so detetiorated from constant consultation that the hide will be shoddy and the text illegible. But the pages of the latter book start of blank, and await inscription by the leading of a life of free will according to personal inspiration and divine grace. And the more one's destiny is pursued, the more brilliance the book acquires until the binding far surpasses any hide, cloth or paper binding ever produced in the finest ateliers of Paris and Geneva, and is finally worthy of joining the library of human knowledge."

Citatet ovan är en av de många saker som fick mig att omedelbart falla för The Journal of Dora Damage av Belinda Starling. Den är en av de där sällsynta böckerna man snubblar över av en slump, men som direkt man börjar läsa känns som att den är skriven direkt för en själv. Calliope-faktorn är hög; här kombineras en initierad skildring av det viktorianska London med en härligt bokfetischistisk berättelse.

Peter Damage driver ett litet bokbinderi, men när han blir svårt sjuk blir hans fru Dora tvungen att ta över arbetet för att familjen ska kunna överleva. En arbetande kvinna är tabu och än mer så när det handlar om en så utpräglat manlig syssla som att binda böcker, så det är svårt för Dora att hitta någon som vill använda hennes tjänster. Till slut lyckas hon, men det visar sig snart att det Mr Diprose vill ha är något helt annat än vad hon föreställt sig. Böckerna får ett allt grövre innehåll och Dora häpnar när hon ser materialet hon ska arbeta med. Men nöden har ingen lag - Dora åtar sig uppdraget och finner sig strax djupt indragen i hanteringen av förbjudna texter fyllda av åtrå, sex och våld. Texterna distribueras till män med kontakter högt upp i samhället. När Dora väl börjar förstå vad det är de vill ha av henne är det för sent. Hennes familj är hotad till livet och hon har inget annat val än att göra dem till viljes.

The Journal of Dora Damage är välskriven, smart, underhållande, spännande och väl researchad. Alla bibliofiler får sitt lystmäte när det talas länge och passionerat om olika utgåvor och fantasifulla bindningar. I beskrivningen av det smutsiga London med ernorma kontraster mellan rik och fattig associerar jag till Michel Fabers The Crimson Petal and the White. Dora och Sugar har en hel del gemensamt, även om man bortser från det faktum att de båda försörjer sig på att tillfredsställa mäns lustar på olika sätt.

Det enda som för mig talade emot The Journal of Dora Damage var att den stundtals blev en smula tungläst, eftersom Starling använder en hel del slang, fackuttryck och äldre ord. Det är inte alldeles lätt att hänga med alltid. Men låt inte det avskräcka - The Journal of Dora Damage är och förblir en riktigt, riktigt bra bok. I vanliga fall hade jag avslutat det här med en förhoppning om att snart få läsa mer av Starling, men det går inte den här gången. Bara några veckor efter att hon skrivit färdigt berättelsen om Dora, dog Belinda Starling i komplikationer från en operation som hon genomgått. Hennes första bok blev därför också hennes sista. När jag läser efterordet som hennes bror skrivit är det nära att jag börjar gråta, för det är så sorgligt. Hon var bara trettiofyra år och lämnade efter sig man och två små barn. Men å andra sidan - hon lämnar också efter sig en fantastiskt välskriven, mycket imponerande första roman. Det är mer än det flesta åstadkommer, även om de lever flera år längre.

5 kommentarer:

Ylva sa...

Oj oj, det där låter ju riktigt bra! Viktorianska romaner kan man bara inte få nog av. Jag ska genast infoga den i min önskelista. Men så oerhört tragiskt med författarens eget öde! Gräsligt.

läsdagboken, camilla sa...

åh, den där vill jag läsa! tack!

Maria sa...

åh, nu ångrar jag att jag inte klickade hem den från adlibris som jag tänkte...

Helena sa...

Jag är jättesugen på att läsa efter att ha fått rekommendationer från flera pålitliga håll (inte minst av dig) och efter din recension hyser jag inga tvivel om att det här blir boken som ska starta mitt läsår 2009. Men hu så fruktansvärt att hon gick och dog kort efter romanens färdigställande! Hade ingen aning om det. Så tragiskt, främst för familjen förstås, men även med tanke på att hon var så ung och lovande och säkert hade flera romaner inom sig. Deprimerande.

Calliope sa...

Visst är det sorgligt! Jag blir så ruskigt nyfiken på vad hon hade kunnat skriva om hon hade fått utvecklas ännu mer som författare. The Journal of Dora Damage håller extremt hög klass för att vara en debutbok, så det är verkligen trist att veta att det inte blir flera böcker :(